Svenska Sexnoveller Vadslagningen – del 2 (Den nye lärarassistenten) |

Vadslagningen – del 2 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

Den åttonde December var den dagen, då de fyra luciakandidaterna skulle komma upp på den stora anslagstavlan bredvid Aulan på skolan. Det var Lotta Bodin, ledare för elevrådet som skulle ordna detta och hon skulle göra det, då man minst anade det. (Det var så elevrådet arbetade) Samtidigt så hade bildlärare Evert gren stegat in till rektor Torstenssons sekreterare och krävt att få tala med Torstensson. Ingrid Jönsson, sekreteraren, en bestämd dam i sena 50-årsåldern med bastanta glasögon nerhasade på den spetsiga näsan. Antagligen bara s.k. läsglasögon, då Gren oftast hade sett henne utan. Om man skulle spela in en ny film om ”Lilla Fridolf” så skulle denna bestämda dam passa utmärk i rollen som Selma.

– Det går tyvärr inte just nu herr Gren, Herr Torstensson sitter i ett mycket viktigt telefonsamtal och senare under dagen….

Hon bläddrade i en kalender på skrivbordet.

-….Senare så skall han på ett viktigt möte på självaste stadshuset med skolans överstyrelse. Stora saker för vår gode Torstensson. Stora saker för hela Lindvallen förresten. Men….

Hon tog av sig glasögonen och luta sig framåt över skrivbordet.

– Kanske kan jag lämna ett litet meddelade…?

– Nä, sa bildläraren kort och bestämt, eftersom han visste, att hans skällsord angående den fete Kemiläraren skulle gå igenom den prydliga sekreteraren censurering och skulle enbart bestå av fina beröm, när det väl nådde rektorns öra. Nej, det var ingen bra ide. Bättre att vänta. Han bockade sig djupt och lunkade ut genom dörren i en hängande, besviken, stil. Utanför i korridoren, där också kopiatorn stod, befann sig den långe studierektorn. Han var uppenbarligen nyfiken hur det hade gått. Stod där med sitt fåniga ansiktsutryck. Vid kopiatorn stod eleven Erik Kalle´n och tog kopior för sin fackuppsats i Svenska. Tydligen var det upptaget i det andra kopieringsrummet, så han hade fått tillstånd, kanske av rektor Torstensson själv, att använda lärarnas.

– Nä, det gick inte, mumlade Gren och strök med handen genom sitt vågiga ljusa hår. ”Det verkar som fetknoppen tydligen satsat på det här, men jag tänker göra något för, att hämnas. Han skall tusan i mej inte komma undan med det här.”

– Nja, jag tycker nog att ni borde hålla er borta från Arvidsson. Det är väl ingen bra förebild för eleverna, att lärarna börjar slåss, likt de värsta barnungar.

– Jag har väl inte påstått, att jag ska slåss. Inte direkt handgripligt i alla fall. Nä, man skulle allt sabotera något av hans jäkla blandningar istället. Det skulle väl vara lite hrm…uppfriskande med en liten explosion.

– Jösses, du menar allvar, muttrade den sävlige studierektorn.

– …Har aldrig gillat Arvidsson. Han är bara uppkäftig. Han är en stor trut hela han. Nog skulle det väl kunna gå, att blanda i nått i hans provrör. Inte så det blir nått extremt allvarligt, men ändå nått litet bus. Ho, ho, ho! Jag känner mej nästan som en 10-åring på nytt!

Studierektor Viktor Nordgren suckade djupt och ryckte på axlarna. Vad än kollegan skulle hitta på, så ville inte han bli inblandad, det syntes tydligt på honom. Han höjde ett varnande finger ”passa dej” framför bildläraren, innan han gick bort längst korridoren och bort mot matsalen. Det var dags för lunch. Det skulle visst vara julgröt idag vid skolbespisningen, eftersom det lackade mot jul. Eleverna och lärarna fick t.o.m. varsin pepparkaksbock om de ville ha. Bildlärare Gren gick bort till Erik Kalle´n vid kopieringsmaskinen och låtsades verka intresserad av, vad eleven gjorde. Han hade noggrant och ordentligt klippt ut bilder på Mick Jagger ifrån olika konserter och tillfällen, klistrat fast dem på ett vikt avfyra och under skrivit på dator fakta om personen i fråga. Snyggt gjort, tyckte Evert Gren.

– Jaha ja, och vad skriver du om, frågade han lite försiktigt. Dum fråga, men han kom för tillfället inte på något annat. Det fick bli som det blev.

– Rolling Stones, svarade Erik.

– Jaha ja, jag har väl några plattor hemma med dom, sa Gren. ”Du skulle du vilja hjälpa mej med en liten grej. Kan du nått om kemiska formler?
– Vad i hela friden gjorde du å den nye läraren, undrade den blonda flickan i glasögon. Hon satt i matsalen tillsammans med en, nästan tom, tallrik framför sig på en matbricka. Jenny hade nyligen slagit sig ner bredvid henne och hon behövde inte viska för att tala om det. Det var rätt många elever i matsalen, men ingen annan än de två vid detta bordet. Nog syntes det på halländskan, att hon var lite svettig. Hon tog en ordentlig stor slev och mumsade i sig av den goda gröten med kanel och socker på toppen. Samtidigt såg hon mycket hemlighetsfull ut.

– Skulle du tro mej, om jag sa att han knullade mej hårt bakifrån i drejrummet?

Den blonda flickan ryggade snabbt tillbaka, röd i hela ansiktet.

– Nej, det skulle jag verkligen inte, utbrast hon förfärad.

– Nähä, sade Halländskan obesvärad och slickade bort gröten från sina läppar. ”Då skulle du ju inte ha frågat mej, Natalie. För det var just det han gjorde. Mina skinkor är ömma än…

– Vadå?

– Jo, han smiskade mej samtidigt.

Den blonda flickan Natalie verkade nästan helt förstörd av chocken.

– Herregud! Det här måste vi ju berätta för rektorn, ropade hon till sin väninna vid bordet.

– Tyst, hyschade Jenny och tittade sig omkring oroat och gestikulerade mot Natalie, att lugna sig.

– …Någon kan ju höra dej.

– Det var väl det som var meningen, sa blondinen bestämt.

– Vad skriker ni om?

De var elevrådets ordförande Lotta Bodin, som kom gående mot dem med en bricka i händerna och utan att fråga, så slog sig ner bredvid Jenny. Hon var en småväxt flicka med kortklippt hår i nästa Mona Salin typ, fast färgat kolsvart istället. Hon hade långa ögonfransar och buskiga ögonbryn över de bruna ögonen, inget smink där inte. Det behövde hon ju inte. Däremot hade hon långa lösnaglar på fingertopparna. Uppenbarligen, så gillade hon inte risgrynsgröt, för det enda som fanns på matbrickan var ett lager av knäckebröd tillsammans med ett glas mjölk och pepparkaksbocken, som alla fick ta varsin.

– Ja, berätta vad som har hänt, gnydde Natalie tjurigt. ”Jag tänker då inte ens yttra nått, om det där snusket.”

– Då hade det ju blivit svårt för dej, att berätta det för rektorn, eller hur, flinade Jenny och tog en klunk mjölk från sitt glas.

– Snusk?!

Lotta Bodin verkade med ens mäkta intresserad. Hon höjde på sina buskiga ögonbryn medan hon smörade på ”Flora” på ett av knäckebröden. Halländskan ställde ner mjölglaset på bordet.

– Jo, jag berätta alldeles nyss att jag blev grundligt genompippad förut.

Lotta frustade till.

– …Oj! Det var väl inte illa.

Hon tittade på Natalies ilskna ansiktsutryck. ”Eller var det kanske det?”

– Det är en ny kille som heter Leopold Nilsson, och han ska bli lärarassistent för ”bildmajjen”. Och jävlar. Vi knullade som kaniner i drejrummet. Nästa gång har han lovat att trycka in kuken i ”sketan” på mej.

Hon knuffade på Lotta med armbågen och viskade hemlighetsfullt med handen framför munnen.

-….Mot själva drejskivan.

Det räckte. Natalie reste sig upp från sin plats med brickan i händerna och gick därifrån. Halländskan skrattade och blinkade åt Lotta som knaprade knäckebröd.

– Hur blir det med luciafirandet förresten, undrade hon sedan och tog ännu en slev risgrynsgröt.

– Kandidaterna kommer att bli Alexandra, Eva-Lena, Mayo och Natalie.

– Vänta nu lite Mayo sa du? Blir det inte lite konstigt med en kinesbrud som lucia?

– Nej, det tycker jag inte alls. Det där med att lucia måste ha långt ljust hår är inget krav även, om det kanske är själva bilden man får i skallen, då ordet lucia nämns. Egentligen, så (har jag för mej) så levde flickan Lucia i Grekland och där är de flesta flickor mörkhåriga, eller hur?

Jenny svalde en munfull gröt och såg lite halvtrumpen ut och ryckte på axlarna.

– Tja, jag menade ju inget illa. Har väl inga fördomar mot asiater. Jag gillar faktiskt Mayo, hon är snäll, fast hon kan ju inte språket så bra, sen så ser hon ju så ledsen ut, mumlade Jenny. Nog verkade hon lite skamsen i tonfallet.

Hon hette Mayo Ling och kom från början från Kina, närmare bestämt Peking. Hennes föräldrar flyttade till Sverige för ett halv år sedan. Orsaken? Jo ett nytt jobb för hennes fader på en av Sveriges företag som tillverkar bildelar. Inget man bara tackar nej till och struntar i för en fattig familj. Mayo, den 16-åriga dottern i familjen fick börja på Lindvallens högstadieskola, då hennes föräldrar krävde hon skulle fortsätta sina studier och hon skulle ha högsta betyg i allt. Och detta var ingen önskan från hennes stränga far och mor, nej det var en order och föresättning.

– …Dessutom så skulle jag vilja att hon blev lucia, fortsatte Lotta. ”Det skulle nog göra henne lycklig, och det har jag nog aldrig sett henne vara någon gång.”

– Det har du faktiskt rätt i, fyllde Jenny i. Hon hade ätit upp all maten, men då hon var ganska glupsk, så hade hon säkert i åtanke att ta en portion till. Om de bägge flickorna inte suttit med ryggen mot just det bordet, så hade de upptäckt studierektor Viktor Nordgren komma in i matsalen tillsammans med de vanliga eleverna. De kanske inte skulle ha märkt, ens om de såg honom, att han var mäkta bekymrad angående det annalkande ”kriget” mellan bildläraren och kemiläraren, då han hade samma slappa ansiktsutryck även när han var glad. Bredvid honom kom Petra Eriksson, den mörkhyade tomteflickan som Leopold Nilsson hade dreglat över, tidigare under dan. Hon var fortfarande klädd i sin röda pyjamas med tomteluvan på

återvända till repetitionerna direkt efter lunchen. Det var bara frågan om ett kort ”break” så att säga. Studierektorn visade långsamt och lite fumligt upp sitt matkort, som alla lärare får köpa innan, då de inte får maten gratis som eleverna och slevade upp gröt ur det stora metallkärlet vid matdisken och ner på det vita fatet. Petra tittade lite nyfiket på honom med sina bruna rådjursögon. Hon visste inte riktigt vad det var han visade upp och trodde ett tag, att det var legitimation. Nordgren stoppade ner kortet i plånboken, slog ihop de bägge läderfodralen med ett klapp och stoppade ner den i sin bakficka. Sedan tog han fatet med halvdarrig hand och lunkade iväg till ett av långborden. Han hade ingenting på, utan åt risgrynsgröten som den var. Petra däremot var lite av den gottegris och hällde på ganska rikligt med saftsås på sin portion. På vickande höfter gick hon sedan bort till de bägge andra flickorna och slog sig ner på den plats som Natalie hade suttit på nyss. Hon tog inte ens av sig tomteluvan, när hon satte sig vid bordet, utan behöll den på.

– Har du träffat den där nye läraren då, frågade Lotta Bodin direkt. Hon visste redan från början vad svaret skulle bli. Petra hade ju suttit i en ring, rent teoretiskt sett, och sjungit ”räven raskar över isen” och ”Hej tomtegubbar…” hela förmiddagen.

– Vilken nya lärare, frågade hon.

– Nej, han är inte utbildad lärare, rättade Jenny sin väninna Lotta.

Petra såg ännu mer frågande ut och nog såg hon ut som en tomteflicka alltid. Hon skulle kunna platsa direkt på ett julkort med julgröt och allt.

– Vilken nya lärare som inte är utbildad?

– Han är bara lärarassistent…

– ….Vilken nya lärare som inte är utbildad, utan bara lärarassistent?

– Nej, Lotta! Det låter för straight med ”lärarassistent” han heter ju faktiskt Leopold.

Petra himlade med ögonen och började om igen.

– Vilken nya lärare som heter Leopold och inte är lärarassisten, men saknar utbildning?

Lotta Bodin grep tag i sitt sista knäckebröd på den smuliga brickan och började breda på smör.

– Leopold? Du kan kalla han för kåtbock istället, sa Lotta.

– Vilken nya kåtbock som s….För helvete ni kan väl berätta!!!

– Jovisst Petra, sa halländskan och försökte att verka lite motvillig, men det syntes på hennes tindrande ögon, att hon var väldigt ivrig. ”Han knullade mej allt han kunde i drejrummet invid bildsalen. Det var helt otroligt, vem som helst kunde ha kommit in och upptäckt oss. ”Bildmajjen” t.ex.

Det syntes direkt på negerflickan, att hon inte trodde på Jennys berättelse, smaskade med sina stora fylliga läppar fulla med gröt och såg misstänksam ut.

– Nej, du skojar. Det finns ingen möjlighet. Du måste ljuga.

Halländskan försökte se bedjande ut och bredde ut händerna.

– Har jag nånsin ljugit för dej, sa hon.

– Jo, igår försökte du inbilla mej att hamburgarn kom från staden Hamburg.

– Fan vad långsynt du är! Men jag lovar att detta är sant!! Herregud ska du behöva lukta på min våta fitta för att fatta?

– Hm…kan ni vara lite tystare, bad Lotta. ”Studierektorn sitter visst vid bordet bakom oss…”

– Men medge att det är konstigt med en lärare som sätter på sina elever, sa Petra. Hon försökte samtidigt komma på vad det var för smak på den där saftsåsen. Den var väldigt god i alla fall, och det kunde möjligen vara aprikos, fast och andra sidan…Gjorde man verkligen saftkräm av aprikos?

– Det är sant, fräste Jenny ilsket, böjde sig över bordet, tog tag i Petras tofs på tomteluvan och ryckte försiktigt i den som en första varning.

– Ja, ja, ja! Låt gå för att du talar sanning då. Bara han inte börjar tafsa på mej bara så.

– Nej, det kommer han nog inte att göra hellre, intygade Jenny och lät väldigt myndig.

– …Nej, du har väl rä…..vad fan mena du med det? Skulle jag inte duga att tafsa på kanske?

– Nja…det sa jag väl inte heller?

– Nej, men du menade det! Jag ska säga dej att, om jag ville så skulle jag kunna få honom att spruta rekordsatsen…

Petra höjde högerhanden och stack upp tre fingrar.

-…Tre gånger! Jag är fan i mej inte tappad bakom en vagn. Vad tänder han på? Är han transvestit? Eller giller han lavemang? Det kvittar vilka smaker han har i såfall…

Halländskan log lite i mugg. Hon visste att väninnan aldrig kunde stå emot en liten vadslagning. När det gällde detta, så var Petra Eriksson precis som ett barn och särskild, när hon skulle bevisa sin egen begåvning. Lotta Bodin reste sig upp från bordet. Hon tyckte väl att diskussionen började spåra ur. Innan hon ställde ner brickan vid brickstället intill matsalsdörren, så kollade hon allt bort mot studierektorn. Nejdå, han verkade vara helt försjunken i egna tankar och kunde inte ha hört någonting. Matsalen började tömmas på folk och det fanns bara en sex sju personer kvar, förutom flickorna och herr Nordgren.

– Han tänder på mulliga tjejer med välformade stora arslen. Han höll på att svimma av kåthet, då han stötte på mej, skröt Jenny och sög in sitt pekfinger sexigt i munnen.

– Ha! Den arma stackarn vet inte ens vad kåthet är, fnyste Petra med bägge armbågarna i bordet. Halländskan höjde på ögonbrynen.

– Jasså, vad sägs om en liten…..vadslagning?

– Visst! Är det någon som kan puta med röven, så är det Petra, d.v.s. undertecknad! Jag förför honom direkt och han ska spruta tre gånger. Din s.k. lärarassistent ska få orgasmer så det ryker och sen frågar vi honom bägge två, vem som var bäst av oss båda. Ska bara ta reda på vart han är. Du får peka ut honom och sen skall jag knulla honom.

Jenny kände hur trosorna började bli fuktiga igen och hon sög sitt finger ut och in i munnen.

– ….Och du tänker göra det i….dom kläderna?

– Javisst, jag tar av mej trosorna under de röda pyjamasbyxorna. Tyget är tunt, han kommer att se hela röven på mej. Det har sina fördelar att vara mörkhyad.

Petra log belåtet med hela ansiktet under tomteluvan och hon kunde se sin väninnas skallra av upphetsning.

Utan att ha en minsta aning, om att vara föremålet för en vadslagning, så stod vid denna tidpunkt Leopold Nilsson bredvid den tjocke lille Kemiläraren Arvidsson. Bägge var klädda i vita laborationsrockar och höll på att starta en brännare på bänken framför svarta tavlan. Det var inte lektion för eleverna, utan snarare lektion för Leopold i det här fallet. Han stod där med Arvidsson i Kemisal 2.A. och skulle lära sig grunderna.

– Så där ja, och nu är det viktigt, låt oss säga förbannat viktigt, att ångan stängs av när man är klar med laborationen. Öh…röker ni?

– Va? Nej…inte alls.

– Nähä, men låt oss säga att den där sabla skorstenen Evert Gren, bildläraren, kommer in hit med sina stinkpinnar i truten och en sån här gasolbrännare stått på i några timmar i ett helt tillslutet rum. Då skulle faktiskt herr Gren, cigaretterna och hela det fina nytapetserade rummet flyga i luften. Den där förbaskade Gren kan lika gärna flyga och fara, men det vore ju synd på ett sådant fint och, som sagt, nytapetserat rum. Inte sant?

Leopold nickade tyst, fast var samtidigt häpen över Arvidssons chockerande exempel. Det framgick ännu en gång att de Evert Gren och Arvidsson inte kom bra överens med varandra. Kemiläraren stack fram sin knubbiga hand och vred om ett snurratt på en av gasolbrännarens ventiler. Det började pysa med ens och när gubben satte en flammande tändsticka mot själva mynningen så ”Poff!” antändes gasen till en stor låga.

Plötsligt knackade det på dörren och innan de bägge männen reagerat, eller ens sagt ”kom in!”, steg Petra Eriksson in över tröskeln med ett häfte i ena handen.

– God dag magister Arvidsson, vi håller på med repetitioner för vårt årliga luciatåg och julspel…

Kemiläraren stod framför tomteflickan med händerna i fickorna och verkade besvärad.

– Jaha, och…?

– Jo, Anders är sjuk idag, så det innebär att vi är en man kort idag och kan inte öva utan honom.

– Jaha, och vad är det med det…?

– Jo, så nu undrar jag och vår ordförande för elevrådet, om magistern kunde hoppa in i rollen som tomtenisse i vårat julspel….bara för idag, alltså, och läsa Anders repliker.

Kemiläraren grymtade till och började klia sig i det yviga tufsiga håret. Detta var han verkligen inte pigg på och speciellt inte just vid denna tidpunkt, då han hade en läcker gräddsemla i en påse väl undangömt i ett av kemiskåpen. Denna hade han tänkt avnjuta tillsammans med en kopp kaffe senare. Nu behövdes en ursäkt. Han skrapade lite med foten och tittade bort mot gasollågan lek.

– Nja, jag vet inte det jag. Vi har inte tid med vad som helst….Har ett arbete att sköta. Petra tittade bort mot kemiläraren väntade på ett svar, men visste hela tiden att Leopold följde henne med blicken. Och det var en blick av dold upphetsning. Nilsson tittade med stirrande glansiga ögon på den fylliga tonårsflickan i den intillsmitande röda pyjamasen. Vid halsen fanns en mindre krage med sydda ränder och exakt så var det även på ärmarna, runt pyjamasens midja och byxben. Petra var verkligen läcker i sitt svarta pageklippta hår som glänste av lyster i ljuset av lysrören. De rätt stora brösten var intryckta innanför det tighta tygen och bara bad om att få slippa ut. Hennes runda mörkhyade mage var helt bar, eftersom pyjamasen var alldeles för liten. Sedan tog pyjamasbyxorna vid och det tyget var verkligen väldigt tunt, precis som Petra själv hade hävdat till sin väninna i matsalen. Byxorna låg som fastklistrade på hennes mulliga tonårskropp och hennes mörka hud syntes, mycket riktigt, igenom på sina ställen. Hon lät tungan glida runt de fylliga läpparna och fick det faktiskt, att se ut som om det bara var en förströelsegest i väntan på den tveksamme kemiläraren. Men gnuggade hon inte häcken mot väggen? Leopold svalde, jo nog fan gjorde hon det!

– Nä, jag kan inte. Har annat att göra men…

Det hela gick som Petra hade planerat. Arvidsson skulle aldrig ställa upp på någon teater, men ej heller skulle han kunna hitta på någon bra ursäkt, utan bara ta första bästa person han kunde komma på och sålika rekommendera honom istället. Och det kan väl vem som helst räkna ut, att denne ”förste bäste person” skulle bli Leopold.

– Leopold får hjälpa er istället. Han har ändå inget att göra nu…

– Jaha….

Sagt och gjort. Utan att veta vad han gav sig in på, så följde han med tomteflickan ut från kemisalen. Repeteringsplatsen blev ett grupprum, som låg lite avsides bakom själva aulan på skolan, och Leopold misstänkte ingenting då han blev försedd med en tomtedräkt och manus i hand. Förbaskade pyjamasbyxor! Hur döljer man ett stånd i ett tunt nattdräktstyg? Rummet var litet och hade bara ett grönt bord (samma sort som de hade i matsalen fast mindre) och två stolar till det. Ett trasigt lysrör blinkade irriterande i taket, men just nu hade herr Eriksson mycket värre problem än ett lysrör. Det såg ut som, om han hade en gurka nerstoppad innanför pyjamasen och nog kände han sig fånig i den röda tofsmössan. Varför var det bara han och Petra, förresten? Skulle det inte vara fler med? Jäkla stånd! Vad fanken skulle hon säga, om hon fick syn på det? Tja, hon skall väl inte yttra sig. Det var ju hennes fel (eller kanske förtjänst) att hans kuk hade växt. Hon låste dörren noga efter dem bägge, men visst strök hon ena höften mot hans lår? Eller var det bara inbillning, tänkte Leopold förvirrad.

– Du är ny här på skolan. Har aldrig sett dej här förut, sa hon och gick med gungande höfter bort bordet där hon placerade ut de bägge stolarna.

-…..Bö…börja idag, sa Leopold med torr hals. ”Jag heter Leopold Nilsson…”

– Petra heter jag, sa tomte flickan. ”Nilsson sa du? Det passar ju bra Nilsson tomtenisse!”

Leopold smålog, men tyckte det roliga var väldigt långsökt. Han gjorde det väl enbart för att vara artig. Istället kikade han ner på manuskriptet. Det var ett hafsverk gjort med blyertspenna, fast han kunde ju inte ha den blekaste, om att Petra hade skrivit det här s.k. manuset till den här s.k. julpjäsen under stor upphetsning.

– Okej…hur fanken börjar det här nu då? Jag är ingen direkt aktör, om du nu tror det.

– Jag ska visa dej, sa tomteflickan och gick bort till honom igen, ställde sig intill honom (lite väl nära honom) och började bläddra i hans pärm. Hon tryckte bröstet emot hans och han kunde, med svettig panna, konstatera att hennes styva bröstvårtor pressades emot hans kropp tillsammans med de två mjuka kullarna. Var hon inte lite väl nära? Eller var det bara inbillning, tänkte han på nytt.

– Jag är TomtePetra och du är TomteLeo.

– Jaha, skitkul, mumlade Nilsson sarkastiskt, men ej hörbart.

Han blev placerad på en av stolarna och Petra ställde sig framför honom, så han kom i synhöjd med hennes läckra mage.

– Nu läser jag innantill och vi gör exakt som det står, sa hon.

– Ja, ja…

– TomteLeo sitter på stolen, TomtePetra står framför honom. TomtePetra säger: kom hem till mej i stugvärmen igen, TomteLeo! Jag har bakat lussekatter till dej! Och TomteLeo säger….

Leopold tittade ner på det kluddiga pappret och läser knaggligt sin replik utan någon inlevelse alls.

– Kan inte. Måste ge alla barnen sina julklappar tillsammans med julbocken, julgrisen och julhönan (suck!)

– Bra! Och TomtePetra säger: Men du stilige TomteLeo, du måste återvända till din boning och alla tomtemöblerna vid tomtebrasan och tomtehemmet. Och TomteLeo säger…

Leopold suckade djupt och tyckte pjäsen var mer än fånig, fast fortsatte dock ändå.

– Jo, det skall jag göra, men innan jag åker skall jag, likt en hund, slicka dej på kinden…

– Nej, om TomteLeo skall slicka, så skall han istället slicka TomtePetras stora negerröv!

Hjärtat stannade nästan i bröstet på Leopold av överraskning. Han bara blinkade chockat på den leende Petra som stod framför honom med en nöjd min.

– N…Nu läste du allt för jävla fel, stammade Nilsson med blossande kinder och tittade ner på det skrynkliga pappret, men till sin stora chock fick han se, att det faktiskt stod så med otydlig blyerts.

– Vi fortsätter, sa Petra med självklarhet i rösten och hjärtat började slå fortare och fortare i Leopold Nilssons värkande bröst.

– Det står: TomtePetra vänder sig om (det gör jag) lutar sej framåt. (det gör jag)….

– Satan, dreglade lärarassistenten, för det gjorde hon. Nattdräktstyget spändes över de väldiga skinkorna, precis som det tunna skalet på ett välformat äpple, och hon böjde sig framåt och putade ut av allt hon var värd och han märkte med bultande ståkuk, att hon inte alls hade något under pyjamasbyxorna. När hon hade böjt sig ändå ner, så kunde han se, mellan en millimeters tyg, hennes fitta och det lilla tonårsanuset mellan de väldiga kloten. Petra flyttade sig närmare och sekunden där efter hade lärarassistenten stussen direkt intill ansiktet. Han gnisslade tänder av upphetsning och hörde Petra säga:

– Sedan så tar TomteLeo tag i TomtePetras rövskinkor, särar på dem och pressar in tungan mot hennes tighta lilla skithål!

Hon flämtade mellan orden och nästan väste fram det hela mellan sammanbitna tänder. Leopold greppade hennes bakdel med ivriga händer drog isär och blottade rövhålet där med den tunna pyjamasen i mellan. Det spelade ingen roll! Han tryckte sin våta tunga mot tyget och pressade det mot anus med sin tungas alla krafter. Petra flämtade till och för att knäcka henne lita, så grävde han in fingrarna i hennes mjuka skinkor med extra kraft, så hon var tvungen att jämra sig lite. Nu vättes tyget ner av hans saliv och han pressade med tungans hjälp in det. Tyget gled in i hennes salivvåta anal och tomteflickan skrek till av kåthet. Han knådade och klämde på hennes bakdel och spände tungan gång på gång mot hennes lilla längtande trånga ringmuskel.

– Är det härligt för dej tomteslyna, frågade han.

– Jaaaaa! Det kommer!! Jag får utlösning! Fortsätt för helvete!!

Nu var det dags för lite bonus, tyckte Leopold och det var motvilligt han släppte taget om den högra skinkan, men det var mindre motvilligt, som han började trycka in långfingret och pekfingret i hennes arsle tillsammans med det röda tyget, som började få en annan färg. Nu förde Nilsson sina fingrar ut och in hela tiden och han försökte hela tiden, att komma ner till roten av hennes klibbiga skithål och med ett illvrål fick hon en rungande orgasm, men han fortsatte. Fortsatte som det värsta svin, att trycka fingrarna in och ut. Ringmuskeln slöt sig och öppnades om vartannat och klämde på hans arbetande fingrar.

– Åh! Härligt!!! Nu måste jag få suga av dej!! Jag vill känna ditt kukkött mot mitt tandkött!! Ja!! Så här!!

Petra snurrade runt och utan förvarning och utan tvekan grep hon tag i Leopolds högra hand och tvingade in de två ”använda” fingrarna i sitt svalg och slickade dem rena. Sedan var det den stående pittens tur. Hon greppade varligt tag i den med sin varma mjuka hand.

Tomteflickans stora fylliga läppar öppnades och sakta nuddade kukhuvudet den salivtäckta insidan där tungan landade mjukt på försatsen och Leopold gav av en rysning i hela kroppen. De svarta kinderna buktades inåt mer och mer och kuken matades in i munnen, som hela tiden mjölkade pistongen. Snart hade hon fått ner läpparna ner till roten, där hans buskiga könshår tog vid, och fortsatte sedan att glida upp och ner som en enda hal kana alltihop. Upp och ner, ner och upp. Leopold stönade av vällust och han fick nästan kramp i sin nedre del. Herregud, vad skönt. Tungan för runt över själva flänsen och kittlade ideligen strängen mellan förhuden och ollonet. Upp och ner, fortare och fortare med ett regelbundet smaskande av saliv. Leopold bet ihop tänderna och grep samtidigt tag i hennes huvud, borrade in fingrarna i det svarta håret och stötte nu själv fram och tillbaka, så ollonet trycktes upp i hennes gom och förbi gomspenen i rasande tempo.

– Vänd dej om, frustade Nilsson med fuktiga mungipor.

Tomteflickan lät kuken glida ut ur munnen, men gjorde munnen extra trång för att retas lite med Leopold. Det gick snabbt att få ut den, men läpparna kramade ändå stramt åt vid ollonet, så det var nära nu. Väldigt nära. ”SMASK!”

– Vänd dej om för djävulen, dreglade Nilsson med glasartade ögon och med svetten rinnande nedför hela kroppen. Tomteflickan slickade salivsekreten från sina stora läppar, snurrade runt, sköt upp röven mot honom och drog själv ner sina trånga åtsmitande röda pyjamasbyxor över sitt stora negerarsle. När hon sedan började vagga fram och tillbaka med pyjamasbyxorna nerdragna till låren, så exploderade den vita säden ut från Leopolds blålila ollon.

– Satan, väste han med sammanbitna tänder. Första sprutet landade över tomteflickans trånga lilla rövhål, som grädde på chokladpudding, och rann nerför skåran och ner mot pyjamasresåren under. Hon fortsatte retsamt att vagga fram och tillbaka med häcken.

– Satan igen!!

och den andra kaskaden sprutade ut från lemmen och träffade hennes skinkor. Den tredje klibbade fast vid pyjamasbyxorna och resten bara rann ut från Leopolds kuk, precis som en vårflod.

– Härligt, flämtade Petra från andra sidan. ”Det där var första satsen ur julpjäsen och nu har vi två kvar, eller hur?

(911)

Sexnoveller

Kommentera