Svenska Sexnoveller Maka från i mörkret – Del 9 (Den nya lärarassistenten) |

Maka från i mörkret – Del 9 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

- Man ser ju inte ett piss, klagade Erik Kallén, när han kravlade sig fram i mörkret tillsammans med bildlärare Evert Gren. Är inte det här en smula fånigt förresten. Kan ni inte lösa detta som vuxna människor. Så här lågt skulle ju inte ens en cirkuspajas sänka sej…

Nog kunde man säga det. Det var femte December och ytterligare ett terrordåd skulle utföras. Det hade börjat som en vanlig dag den förste December. ”Lindvallen” högstadieskola hade fått förstärkning med en lärarassistent. En lätt nervös man under medellängd, ljust hår i 30-årsåldern, Leopold Nilsson hette han. Eller också kallade han sig bara det. Rektor Torstensson hade hela tiden anat en uns av mystik över den unge mannen. Det var något med honom som inte stämde. Dessutom hade det dykt upp en ännu skummare person. En lång mager äldre raggare med svart hår blänkande av brylkräm. Rätt grovhugget ansikte, rejäl haka och hade talets gåva. Denne man hade ringt den korpulente och artige rektor Torstensson mitt i natten och presenterat sig som ”Fabrikörn”. Kodnamn, trodde först rektor, men det visade sig bara vara ett skämt som senare hade blivit en personstämpel. Ett smeknamn vill man ju gärna ha, men det här var den första som Torstensson hade träffat på, som ville ha smeknamnet som statussynonym. Fast egentligen hette den övervintrande Elviskopian Samuel Palmers.

Lärarassistenten hade blivit så eftertraktad, att det, hur otroligt det än låter, blivit ett mindre krig mellan två lärare. Kemilärare Sigfrid Arvidsson och bildlärare Evert Gren. Det började med ett par utskällningar, sedan en exploderande semla(!) och en lapp på ryggen med en grov förolämpning. Sedan hade Arvidsson gett sig på två av grens kära reproduktioner av Edvard Munk som prydde bildsalens målarrum. ”Pubertet” och ”Skriet” hade förstörts med klumpiga saxtag och under åsynen av katastrofen med pappersbitar över hela golvet och två ögonstenar i lönndom tillintertillgjorda, så kunde man höra bildlärare Grens ”skri” över hela skolan. Nog kunde man upptäcka vissa likheter mellan honom och herr Munks konstverk. Nu kröp bildläraren på alla fyra inne i det stora Biologiförrådet på skolan. Det var alldeles mörkt och enda anledningen att de bägge personerna kröp på alla fyra var, att de kunde lokalisera sig bättre då. Risken för att riva ner någon glaskupa eller ovärderlig uppstoppning av fjällutter, var ju betydligt mindre. Erik Kallén kröp först. Han hade förut varit road av sprattet med den exploderande semlan och lappen på ryggen, men nu verkade han inte lika ivrig.

– Det va ju bara reproduktioner. Såna kan man väl för fan bara gå in i närmaste bokhandel och beställa hem, sa han till läraren som kröp efter.

– Inte så himla BARA det inte, klagade bildläraren. Dom där planscherna hade jag köpt på konstmässan i Varberg å den konstmässan hålls inte längre. Har du aldrig hört talas om nostalgi, din lymmel.

– Jo, det klart…

– Bra! Kryp på å tig. Vi ska allt ta oss in till hans satans kemilabb å där ska vi ställa till med en sån bövlars oreda att det står härliga till.

De fortsatte att krypa och medan illdåds planerades, så satt fyra flickor, skoltrötta vid det här laget, i matsalen och åt.

– Man tröttnar allt på gröt efter ett tag, sa Lotta Bodin och bredde på rikligt med smör på sitt knäckebröd. Hon satt i matsalen och det var femte december och gröt i skolbespisningen för femte gången i rad. Kanske, hade mattanterna fått blodad tand. Lotta hade bara tagit fem smörgåsar istället. Två grovlimpsskivor och tre Wasaknäcke.

– Gör man?

Bredvid henne satt Jenny Rävberg och Natalie Österbäck. Mittemot satt Petra Eriksson, som för en gång skull hade normala kläder på sig. Inte alls den röda tomtepyjamasen, utan vanlig uppknäppt skjorta och en gul T-shirt under. Hon hade tidigare varit med och repeterat i julspelen, så det var därför hon hade haft tomtedräkt så ofta. Det var inte frågan om bisarr klädsmak, eller uns av galenskap i juletid, utan hon hade helt enkelt repeterat. Eller repeterat och repeterat. Jenny hade sett henne ett på gånger och det såg snarare ut, som om hon och vännerna i julpjäsen bara latade sig. Han satt nu med hela munnen full med gröt och det också hon som svarade på den retoriska frågan med en likadan. Lotta ryckte på axlarna och satte mjölkglaset till munnen, utan att svara. Jenny satt tyst, rörde med sleven i saftsåsen och funderade. Kunde man drömma fortsättning på en dröm, som man drömt innan? Vem var den mest bildade inom sällskapet? Lotta, antagligen.

– Lotta, vet du om man kan drömma fortsättning på drömmar?

– Jag vet inte det, fast jag TROR det i alla fall. Du får gå och låna en bok om drömmar på skolbiblioteket.

– Finns det såna?

– Jodå, det gör det. Jag har själv stött på ett par, när jag letade efter böcker om psykiatri, för min uppsats på svenskan.

Hon tog ett krasande bett i knäckebrödsmörgåsen och såg roat på halländskans drömmande ögon. Jenny satt där med blicken fäst på någon speciell fläck i matsalens vägg, tungan spelande mot gommen och slutligen ett finurligt leende i det avlånga ansiktet. Nog kunde man associera till olika saker, när man såg henne. Lotta själv skulle misstänka att hon skulle börja studera grundligt om drömmar, efter att hon hittat ett par böcker. Natalie skulle säkert komma fram till något oförargligt som, att Jenny satt och tänkte på någon bra film hon sett, eller liknande. Petra, däremot visste vad väninnan tänkte på. Hon tänkte på den där väldiga drömmen hon hade haft, när hon efteråt vaknade med skrevet drypande av fittsaft i pyjamasen, och det var den drömmen hon ville drömma fortsättningen på.

Jenny Rävberg hade, väldigt detaljerat, berättat alltihop för Petra på rasten, att hon blev våldtagen av ett helt knuttegäng och gruppknullad i en cykelkällare med hela kroppen insmord med smetig genomskinlig olja. Hon hade blivit påsatt av ledaren med ”falukorven”, den magre med tatueringarna och den skånske negern. När hon slutligen fått ett rekordsprut rakt i munnen och fått fyra fingrar inkörda i anus, så hade hon vaknat med ett ryck. Och nog hade hon förbannat ödets sadism. Hon låg där på rygg med den stjärnfyllda klara vinternatten utanför fönstret och fullmånen lysande in genom den glesa persiennen. Hon sparkade av sig det varma duntäcket, nästan gråtfärdig av besvikelse, och fingrarna var bara tvungna att komma innanför pyjamasbyxorna.

Trosor under byxorna hade Jenny aldrig, då hon tyckte det var obekvämt. Hon sov alltid med pyjamasbyxorn. Det slutade emellertid, att hon tvingades onanera för att kunna somna om igen. Munnen vidöppen med torr gom och tunga, försökte kväva sina stön, så inte mamma och pappa hörde, låg hon där i sängen med kroppen böjd i en båge. Den högra handen, närmast fönstret, nere vid skrevet, alldeles under den våta fläcken och den vänstra handen, närmast dörren, högre upp. Hon masserade ene bröstet med den. Natten hade fortsatt ostört utanför och trots att dörren hade stått på glänt, hade säkert föräldrarna fortsatt att sova inne i sin sängkammare. Helt ovetandes om att deras 16-åriga dotter masturberade för fulla muggar och fantiserade, om att bli våldtagen av stora lortiga knuttar.

Fingrar innanför könsväggarna, sakta varsamma smekningar vid blygdläpparna. Hon hade blundat och fantiserat. Hon hade lyckats att ta sig tillbaka till cykelkällaren, nästan i alla fall. Föreställde sig det dammiga gråa golvet med alla flåsande män. Den billiga slitna lampan som gungade i taket, i endast en tunn vit sladd, och kastade skuggor i det lilla rummet. Lukten av motorolja och bensin. Två fingrar gled in i fittan. Jämrande av vällust från hennes vidöppna mun och svettpärlor i pannan, lystes upp i månskenet. Den andra handen kramade det fylliga bröstet i ena stund, för att sedan smyga in i munnen, blötas ner med saliv och sedan lika fort återvända. Hon hade vätt ner sin bröstvårta med sitt eget saliv och gnidit den, så den stod rakt ut i mörkret, precis som ett moget hallon i trädgården. Fantasier om, att hon blev våldsamt knullad framifrån kom över henne och hon fick in alla fyra fingrarna i klump för att få till den rätta tjockleken, så ökade takten. Hon stönade, glömde bort sig totalt. Fick bita ihop, så att tungan kom i kläm, men det gjorde ingenting. Just när smärtan i munnen kom, så kom utlösningen där nere. Smärtan och njutningen blandades i en enda röra och hon tycktes se mannens ansikte framför sig och han tyckte om henne. Det syntes tydligt. En skäggige ”biker” likt de andra med solglasögon och en stor motorcykelhjälm på hjässan. Hon kände att han klämde på hennes ena bröst, även om det var hon själv som hade gjort det i verkligheten, och han hade kommit med ett vrål. Därefter hade hon blivit tagen bakifrån igen av näste man. Jenny Rävberg hade legat med kinden begravd i den mjuka kudden och sitt eget långa hår med sin breda stora häck uppe i luften och pyjamasbyxorna nerdragna till låren. Tänk om mamma eller pappa kommit in och ertappat henne! Åter igen hade hon blivit knullad och…

– Hallå, Jenny!

Ett snabbt uppvaknade från halländskan och ovanligt fort kom hon tillbaka till kompisarna. Ett snabbt skakande på skallen och en, näst intill, normal blick i ögonen.

– Ja, jag är här. Vad ville du, Natalie?

Den blonda fräkniga flickan bredvid Jenny tittade förvånat genom glasögonen.

– Det var inte jag. Det var Petra!

– Jaha!

Ett generat ansiktsutryck uppenbarades i flickans ansikte och hon for med handen i sitt raka ljusbrunna hår. Petra såg kritiserande ut, under sin svarta lugg.

– Jag pratar med dej. Sitt inte i dina snuskiga fantasier. Om du nödvändigtvis måste tänka på sex, så kan du väl dela med dej till oss andra.

Ett kritvitt leende i Petras mörka ansikte och hon lutade sig intresserat fram över grötfaten och lade samtidigt armbågen i smörgåsen, utan att erfara det.

– …Du är ju så bra berättare, fyllde hon i. Hon ville väl smickra sin kompis lite. Ville man ha något, så var ju en komplimang aldrig fel. Det hade Petra Eriksson lärt sig, även om hon inte var den smartaste i sällskapet. Nej, det var temperament och envishet, som var hennes starka sida. Lotta Bodin såg pillemarisk ut. Hon hade redan ätit upp sina smörgåsar, så Jenny hade antagligen suttit och tänkt tillbaka ganska länge. Vad hade de andra pratat om, tro? Luciafirandet såklart. Här gällde det att komma in på det samtalsämnet direkt, förstod halländskan.

– Nu har väl dom flesta röstat. Vem kommer bli lucia i år?

Lotta Bodin harklade sig och strök sin haka, medan hon berättade:

– Det står mellan Natalie å hon, Eva-Lena i andra klassen. Dom är helt jämna just nu, men alla har inte röstan än.

Natalie såg lite häpen ut.

– Räknar ni rösterna, innan alla rösterna kommit in, frågade hon försiktigt.

– Nja, snarare bara undertecknad, sa Lotta och pekade på sig själv med ett långnaglat pekfinger. Borta vid matsalskön, så fick hon blicken på en underlig figur i alltför stor hatt och trenchscout. Vad tusan, tänkte hon. Vad var det för spektakel, som Petra och hennes julspelare hade planerat? Flickan kunde ju inte veta, att denna man var den s.k. privatdetektiven som rektor Torstensson hade anställt för att hålla ett vakande öga på den nya lärarassistenten Leopold Nilsson. Samma lärarassisten som i lönndom haft sex med flera elever på ”Lindvallens” högstadieskola. Men det där med inkognito, hade denne man (Jöns Berntsson, hade han presenterat sig som) inte fattat innebörden av. Uppenbarligen hade han fått ett Vipkort till skolbespisningen i all fall. Petra gav sig inte.

– Kom igen, du kan väl berätta lite om dom där skinnklädda motorcyklisterna å den där skumma cykelkällaren…..Snälla!

Ett odiskret blinkande från negertjejen, som för övrigt endast utstrålade fräckhet, och Natalie Österbäck reste sig direkt. Hon var inte den som skulle sitta och lyssna på något snusk. Hon var den sanna bilden av en tvättäkta oskuld. Blond, söt med fräknig hy med glasögon och långa flätor. Fast hon hade ju sina enorma bröst under den snövita blusen, som kanske speglade uppfattningen åt ett annat håll, men dessa hade hon ju fått naturligt av herren. Inga kirurgiska ingrepp, även om hon var tvungen att beställa specialsydda bysthållare. Hon lämnade bordet utan ett ord och gick bestämt bort till bordet, där de använda tallrikarna, glasen och besticken skulle ställas. Jenny och Lotta tittade bort mot henne, tills hon försvunnit ut från matsalen.

– Nä, nä, strunt i henne, sa Petra kvickt. Jävlar!

Först nu upptäckte hon, att hon hade skjortärmen med tillhörande armbåge mitt i smörgåsen. Hon lyfte upp armen och smörgåsen följde med fastkletad en bit och föll sedan i golvet med en lätt duns. Borta vid matsalens ingång stod den bistre vaktmästare Hultén och blängde. Han hade sett alltihop. Med en stinn blick, så fick han fröken Nilsson, att böja sig ner och ta upp brödet, utan ett ord.

– Äsch, kan inte ni berätta istället, frågade Jenny. Hon ville ju inte alltid vara i rampljuset och kanske senare bli utpekad, som den sextokigaste tjejen på hela skolan. Varför kunde inte Petra själv komma med något riktigt ”Dirty”?

– Men du berättar bättre, fortsatte Petra och lotta himlade med sina stora ögon över diskussionen.

– Kom igen, envisades Jenny. Försök inte inbilla mej, att du är någon liten ängel i svarta lockar, som bara ligger på natten å drömmer söta små drömmar, om siden silke och vaniljglass. Skärp dej! Du måste väl ha någon syndig fantasi innanför pannbenet. Berätta för Lotta, hur du förförde lärarassistenten. Det var riktigt slibbigt, om du vill höra min mening.

Nu var det Jennys tur att se fräck ut. Hennes ögon blev smala och de höga kindbenen höjde sig ytterligare, då hon öppnade munnen på vid gavel och lät tungspetsen tvätta framtänderna med varsamhet. Händerna knäppte hon framför sig, men kramade ihop dem ordentligt, precis som om hon väntade sig något storslaget. Petra rodnade kanske, det var svårt att upptäcka om hon rodnade eller inte, och tittade snabbt på fröken Bodin. Lotta såg bara välmenande ut i sitt vita ansikte mot det svarta kortklippta håret.

– Jo, jag skrev ner med vanlig blyertspenna på ett blankt, nä linjerat var det väl, papper en massa snuskiga prylar och övertygade lärarassistenten, att detta ingick i årets skolpjäs.

Ett belåtet leende från Jenny Rävberg och hon kikade på Petra lurigt.

– Den julpjäsen skulle jag villa se, sa hon. Har du träffat ”Fabrikörn” än då?

– Vem då, frågade Petra Nilsson och tog en slev gröt till.

– ”Fabrikörn!” Han är en slags förmyndare för Leopold, eller va man nu ska kalla det. Han är talesman, eller hur tusan ska man säga det.

– Talesman å förmyndare kan man bara ha, om man inte har fyllt 18 år, sa Lotta med sin lugna harmoniska röst. Och eran lärarassistent är säkert minst 30.

Petra och Jenny letade efter ordet, fast kom inte på det, utan lämnade alltihop i ett enda stort vakuum.

– Det är han i kostym….nä, förresten, han hade bara kostym när han var här de första dagarna. Nu har han sin skinnjacka och jeans. Han och Leopold….

Halländskan stannade upp och tittade lite förläget på Lotta bredvid.

– Öh…ja, lärarassistenten, alltså.

Ett tyst leende nickande från Lotta och hon höll sitt mjölkglas med båda händerna och med tillika båda armbågarna i bordsskivan. Det var en vanlig skolbespisning, ingen sabla nobelmiddag.

– Dom satte på mej båda två, medan ni två hade gympa. En i vart hål. Jag skulle kunna kyssa gymparfröken Bengtsson för att hon inte lät mej vara med på gymnastiken. Medan ni två träskallar fick simma en kilometer i det där läbbiga klorvattnet, så blev jag ”Dubbelmackad” av två kåtbockar samtidigt!

– Jag är inte med på gymnastiken. Har intyg, sa Lotta Bodin.

Petra sänkte ner ögonbrynen över ögonen och såg allmänt fundersam ut. Hon hade inte hört ordet och såklart kom hon att tänka på mat. Ett sånt litet matvrak, som hon var.

– Nej, inte dubbelmacka! Jag satte mej på Leopolds kuk…

Negerflickan böjde sig fram över den avlånga matsalsbordet och välte nästan ner blomkrukan som stod mitt på bordet. Blomman var av plast, efter ett litet sabotage med cigarettfimpar i krukan på den riktiga för länge sedan. Nu tindrade hennes ögon och hon gungade fram och tillbaka på stolen, som en otålig barnunge.

– Ja, ja, ja, ja, å sen! Å va hände sen…

– Å lät den tränga långt upp i min bullfitta…..

– Ja, ja, å sen? Å sen, flåsade Petra.

– Sen pressade den där gubbsjuke ”Fabrikörn” in sin långa stake sakta, men djupt in i mitt rövhål. Sedan knullade dom mej som två brunstiga kaniner å jag fick dubbelorgasm. Medan ni höll på med eran fåniga simkurs, eller va man ska säga.

Halländskan böjde sig sedan stolt bakåt och gjorde lekfullt lång näsa åt de bägge bordskamraterna.

– Där fick ni så ni teg.

Lotta ställde ner mjölkglaset, lutade sig själv bakåt och spanade ner mot väninnans ryggslut och sade som kontrande sistkommentar.

– Nja, det var väl snarare DU som fick va du tålde…

Samtidigt letade sig de bägge kumpanerna i mörkret inne i biologosalen. Bildläraren fumlade efter rätt nyckel i fickan. Efter att ha gett vakmästare Hultén en flaska Whiskey, så hade han fått låna hela nyckelknippan. Spriten var väl dennes enda svaghet, annars kunde han vara lika stadig på regler och paragrafer som en klippa. Sedan var han ju bara vaktmästare, så särskilt många regler och paragrafer fanns det ju inte i hans yrke. Det räckte att vara god hantverkare. Becksvart var det i alla fall. Jag kan ju använda det klassiska uttrycket: de bägge såg inte ens handen framför sig.

– Varför måste vi göra det här i mörkret, gnällde Kallén. Jag känner mej som någon sabla inbrottstjyv. Vi tänder lyset tycker jag.

– Tig! Det klart vi inte kan göra. Ser du inte det frostade glaset längst bort.

– Jo, å det lilla dåliga ljuset ska vi klara oss med. Fånigt, tycker jag. Vart är ljusknappen?

– Du fattar inte galoppen! Om vi tänder ljuset kommer det att synas ut till korridoren. Fönstret är ju alldeles vid anslagstavlan.

– Så?

– Där står väl en å annan snorunge å lärare å blänger på dom där dumma med lapparna som studierektorn sätter upp, eftersom han tror att någon kollar på dom. Dom hänger ju bara i vägen!

Erik frustade till i mörkret och begravde munnen i kupade händer. nu sade verkligen läraren emot sig själv.

– Han sätter upp lappar som ingen tittar på, skrattade Erik. Men ändå är du orolig för att någon ska stå utanför vid anslagstavlan. Vad gör den personen, låssas han att titta på studierektorns lappar?

Evert Gren tappade nyckelknippan och i vreden, så skrek han åt eleven, att hålla tyst.

– Sluta att felcitera mej. Vi har grejor att ordna.

– Äh…jädrans dubbelmoral i alla fall.

Ett klingande ljud och Erik Kallén förstod att bildläraren letade efter nycklarna på golvet. Rätt dammigt golv faktiskt, konstaterade eleven när han själv, för skoj skull, kände efter.

– Vi lekte den där leken ”maka fram i mörkret” på lågstadiet i skolan. Ja, på klassens timme till å med. Först gömde fröken en chokladkaka, sen släckte hon ljuset å vi fick leta runt i ett mörker svartare än natten. Robert och Nina, dom krockade å slog ihop bägge skallarna och vi fick avbryta alltihop. För jävligt faktiskt. Jag tror att Nina å Robert fick dela på chokladen som plåster på såren.

Ett tyst mumlande i mörkret. Det var det enda svaret som eleven fick. Det rasslade till och knakade något. Nu höll bildläraren på att prova ut nycklarna. Erik brydde sig inte om det. Han var tvungen att prata. Total tystnad i totalt mörker var något som gav honom ångest.

-….Sen blev dom hemskickade. Ja, Robban å Nina, alltså. Jag blev avundsjuk kom jag ihåg. Jag satt å tjurade i bänken resten av dagen och grämde mej över, att det inte va jag som slog i skallen i mörkret å blev hemskickad med en halv chokladkaka i lilla magen.

Nu klickade det till och ett triumferande: ”AHA!” Hördes i det svarta rummet. Ett knarrande och ett litet sken genom en smal springa bevisade ytterligare, att Evert Gren hade hittat rätt nyckel och öppnat dörren. Nu skulle illdåd ske.

 

(905)

Sexnoveller

Kommentera