Svenska Sexnoveller Trekant | - Page 10
Välkommen till Sexnoveller.nu

Välkommen till Sexnoveller.nu

Här hittar du tusentals härliga sexnoveller, innehållande allt från skamliga och syndiga fantasier till upplevelser. Bidra gärna med dina egna noveller genom att bli skribent! Läs Mer »

Allt för ännu skönare novelläsning!

Allt för ännu skönare novelläsning!

Gör din stund med novelläsning extra skön - med hjälp av sexleksaker från Taboo.se! Välj mellan över 7000 olika artiklar - för både henne, honom och par. Det finns garanterat något för dig! Läs Mer »

Category Archives: Trekant

På blinddate

Sexiganoveller

Jag var på besök hos min kompis Janne han bor i ett höghus i Årsta. Han berättade att det fanns flera fina brudar i hans hus och att han skulle fixa så att jag fick en av dem. Men då måste jag göra som han sa. Janne gick ner till Eva en söt liten rödhårig damfrisörska på andra våningen.

Han berättade för henne en fantastisk historia om hur jag hade tappad lusten för kvinnor och han ville att Eva skulle tala med mig och övertyga mig om att kvinnor är åtråvärda Eva var lite misstänksam men Janne lyckades tydligen övertyga henne att hon var den som möjligen kunde åter ge mig intresset för kvinnor. Janne hämtade mig och Eva bad mig stiga in. Hon plockade fram kaffe och radion spelade soft musik. Är det någon särskild kvinna som gjort dig besviken frågade hon, jag skakade på huvudet. Tycker du kvinnor är fula? fortsatte hon förhöret. Hon tog fram en veckotidning och bläddrade fram en bröstande tonårsflicka, tycker du inte hon är grann? Jag betraktade den välformade utvikningsflickan som log inbjudande mot fotografen. Sen sa jag jo men du är snyggare. Tack sa Eva, men nog tycker du väl att du gärna skulle villa ligga med henne? Nej sa jag. Kanske hellre med mig frågade Eva leende. Nej ljög jag då det hörde till spelets regler.

Eva såg besviken ut. Och varför duger inte jag frågade Eva. Jag ryckte på axlarna. Eva kröp ifrån mig i soffan och innan jag hann reagera hade hon börjat kyssa mig. Hon lät sin tunga glida in mellan mina läppar, leka sig fram bakom mina tänder och djupt in i gomen. Det var en het passionerad kyss och jag njöt av den men fick inte visa det. Jag tänkte på snöskottning på landet. Nå frågade Eva otåligt. Hur var det då? Bra sa jag. Vill du älska med mig nu? Jag skakade på huvudet. Jag är ledsen. Nåja sa Eva det var ju en början. Hon krängde av sig jumpern och ställde sig framför mig och jag såg de härliga brösten röra sig till musiken Eva nöp lite försiktigt i vårtorna så att de fick den rätta erektionen. De är fina sa jag och slog upp en ny kopp kaffe åt mig och tänkte på snö is och snöstorm på fjället.

Till min belåtenhet märkte jag att kuken inte hade påverkats ännu. Du skall ta på dem smeka dem sa Eva och kröp upp i soffan, jag klämde lydigt på hennes bröst och kunde inte låta bli att smeka dem över de spända bröstvårtorna. Jag kunde inte undgå att märka att Eva hade blivit lite tagen av sina försök att göra mig upphetsad. Känner du inget frågade hon och jag svarade att det känns skönt i händerna. Hon beordrade mig att ta av mig byxor och kalsonger och sitta ner i soffan. Eva konstaterade att kuken var slak och hon sa att hennes bröst kanske inte var tillräckligt snygga. Hon frågade vad jag trodde hon hade under kjolen och jag svarade underkjol strumpbyxor och trosor. Känn efter befallde hon. Eva satte upp en välformad fot i soffan. Jag såg att hon inte hade några strumpor på sig och lät handen glida upp längst insidan av hennes lår. ju högre jag kom desto varmare var hon och slutligen nådde jag fram till hennes fitta utan att möta något hinder. Det högg till i mig då jag förstod att hon var naken under kjolen och jag började försiktigt treva i hennes blöta fitta alla skrymslen. Jag kunde inte hindra kuken från att rycka till. Jag såg det allt ropade Eva triumferande. Nu kände du något i alla fall. Faktiskt erkände jag och kämpade för att dölja att jag helst skulle vilja kast omkull henne i soffan och sätta på henne. Nej Nej skrek Eva ta inte bort handen håll den kvar och fortsätt att känna efter! Grönland tänkte jag isberg högre an höghus, kyrkogårdar rått vinden viner ugglor tjuter månen går i moln. Jag kände hur Eva spände musklerna i lår och skärt och sköt fram fittan för att jag skulle komma ut att ge henne den njutning hon begärde.

Jag hade fullt skå att behärska mig och jag smekte avsiktligt långsamt och fumligt. Jag försökte undvika de känsligaste partierna, klitoris och de fuktiga blygläpparnas insidor. I stället fingrade jag på utsidan i lurvet. Hon flyttade foten på golvet så att hon kom att stå längre isär med benen. Hon sänkte röven och böjde huvudet bakåt. Kommer du inte åt ordentligt? frågade hon. Är det inte bra så här undrade jag oskuldsfullt. Äsch sa Eva och tog tag i kjolen och lyfte upp den på magen och nu blottades en härlig röd buske. Det ryckte i kuken som nu började bli halvstyv. Nu spratt han igen triumferade Eva som hela tiden vaktade på mina reaktioner.

När hon lyfte på kjolen kunde jag också känna doften från hennes kåta fitta. Jag bestämde att min tid som homofil var slut och grep hennes bröst och började massera dem och med ett vällustigt kvidande lät hon mig ta befälet. Jag la ner Eva på soffan och hon lät mig lägga i sär hennes ben, ställa mig på knä mellan dem och köra kuken i botten på hennes kåta fitta. Det skälvde där inne och det gick som en stöt genom kuken som växte ännu mer och jag suckade av vällust. Eva jämrade sig svagt när jag började pumpa kuken in och ut i hennes härliga lilla fitta. Där ser du det gick att bota dig kuttrade hon belåtet medan hennes fitta sög på min kuk långsamt och försiktigt för att förlänga njutningen ungefär som ett barn som inte vill äta upp sin slickepinne för fort. Jag märker det sa jag tvingade mig att följa Evas lugna knullrytm. Själv vill jag sätta på henne så att stockar och stickor rök. Jag ökade farten. Mmmm! mumlade Eva hänfört.

Mera? frågade jag. Mera! Hårdare! bad hon. Eva kunde inte heller hålla tillbaka. Just då ringde telefonen, som stod på bordet i vardagsrummet. först ville vi inte låtsas om den, men allteftersom det kom fler gälla signaler, blev det mer och mer irriterande och till slut måste Eva ta luren. Hallå? sa hon. Hon lyssnade några ögonblick sedan räckte hon luren till mig och sa Till dig! Jaha? sa jag vem i all värden kan ringa mig här? Det är jag hörde jag Jannes muntra röst Stör jag? Om!! sa jag. Då har det alltså gått vägen? inte ännu sa jag irriterat Vad menar du? Det har inte gått ännu sa jag, men det gör det om du slutar snacka med mig i telefonen. Jag rörde mig några gånger under samtalet för att hålla grytan kokande. Sabla sätt av Janne att ringa mitt i ….. mitt i ett nummer.

Eva stönade belåtet. Du frågade inte hur det gått för mig, fortsatte Janne. Hur har det gått för dig? frågade jag. Jo tackar som frågar Halva inne är halva ute som tysken säger, men vi skall nog snart gå till botten med saken eller hur Nina lilla? Janne uppfattade inte vad Nina svarade och Janne var tillbaka i luren och sa att Nina ville prata med Eva. Jag räckte luren till Eva. Härligt suckade Eva till svar på en fråga från Nina som det inte var svårt att först lydelsen på. Befriad från telefonluren kunde jag koncentrera mig på knullandet och knullade på så att det skulle gå för mig och det var inte för tidigt det bultade i ljumskarna. Jag rände kuken så långt in jag kunde Det smaskade när mitt underliv stötte mot Evas blöta läppar. Oj ropade hon i telefonen och jag gjorde om försöket. Åhh! stönade Eva glömsk av att hon talade i telefon. Jag tyckte mig uppfatta något liknande svars ljud, när Eva lade armarna om min överkropp och tryckte sig mot mig med sina bröst och luren kom att ligga mot min nacke. Jag gjorde några snabba juck. Underbar stönade Eva. härligt kunde jag höra Nina säga i andra ändan av telefonluren.

Janne hade startat på sitt ställe. De båda kvinnornas belåtna ljud eggade mig ännu med och jag satte igång kuken att gå på högvarv. Eva spände kroppen i en båge för att ta emot mig bättre och jag kände min stake omsluten av ett fast grepp av varmt kåt fitta. Jag slet för allt vad jag var värd och Eva ropade tacksamt Åh, åh, åh, MER, Åh, åh, åh, MER Oooooo! Ooooooo ylade det i telefon luren. Aaaaaa! sa en röst inärheten som jag tillslut kände igen som min egen. Jag kände hur det svindlade till ett ögonblick när satsen kom rusande längs röret och häftigt tömde sina första livgivande droppar i Evas heta fitta. Eva vred sig i extas hon slog med båda händerna på min rygg jag kände telefonlurens kalla bakelit banka på skuldran. Av ljudet han nyss uppfattat så hade det gått även för Nina några trappor upp. När de lugnat sig något tog han luren ur Evas hand. Hon låg under mig helt avslappad, nu med ett tillfredsställt leende på läpparna. Jag kysste henne tacksamt på kinden innan jag tog Luren och ropade Hallå! Hej hörde jag Ninas röst säga jag förstod att hon låg med Jannes kuk i fittan och det gjorde att min kuk styvnade i Evas fitta hon märkte det genast och gav mig en uppskattande blick. Jag bad att få tala med Janne. Hur har du det frågade han. Härligt sa jag och du själv? Toppen jag fick ett riktigt pang knull av Nina. Du föresten Nina och jag kommer ner till er . När då ? Nu med detsamma? Ja för fan inga repriser nu på en stund Vi kan spela lite fyrhändigt, gosse sa Janne och la på luren.
Jag reste mig från soffan och klappade Eva på den runda skinkan. De kommer hit sa jag. Inte nu väl ? sa Eva och sträckte upp sina armar för att dra ner mig till sig igen. På momangen sa jag. det ringde på dörren Det är nog dem nu. Eva fick bråttom. Hon slank in i sitt sovrum och hämtade en morgonrock och jag svepte in mig i en filt. Så släppte Eva in våra besökare. De kände sig plötsligt djupt oanständiga då Nina och Janne hade ytterkläder på sig. Utan att ta av dem knallade de in i Evas Vardagsrum och slog sig ner i soffan. Janne vädrade i luften. Jag undrar vad de där två har haft för sig sa han. Fy Janne sa Nina och smiskade lekfullt till honom över fingrarna. Janne fick tag i hennes hand och sa under bara katta inte klösas samtidigt som han kysste hennes hand. Vill ni ha kaffe frågade Eva? Gärna sa Nina, inget besvär för min skull sa Janne. Det är inget besvär sa Eva och försvann ut ur rummet. Nå sa Janne triumferande. Hade Jag inte rätt det är ett knep som fungerar i 99 fall av 100. Vad har ni två haft för er frågade Nina misstänksamt. En hemlighet män emellan svarade Janne. Den är allt för värdefull för att spridas. Kom hit du också sa Nina och viftade mot mig. När jag kom fram till soffa ställde sin Nina på knä och kysste mig. Jag kände plötsligt doften från hennes öppna sköte någonstans där under kappan och jag blev galen av brunst. Janne måste ha erfarit detsamma för han började knäppa upp hennes kappa. Hon var naken under och jag såg hur Janne började massera hennes bröst som var mindre än Evas men som var spänstigare och mer uppnosiga istället. Nina höll mitt huvud i sina händer och tycktes aldrig villa sluta spela med sin tunga i min mun. Det var som om hon transporterade den vällust som Janne smekte fram ur hennes bröst till mig. Plötsligt ryckte hon till och släppte mig.

Janne vad tar du dig till sa hon. Jag såg att Janne hade slängt av si sin mörkblå trenchcoat. också han var naken under. Nu höll han sin stenhårda kuk i handen och försökte tränga in bakifrån mellan hennes lår. Han gav mig en vädjande blick och jag la mina händer på Ninas axlar och tryckte ner henne så att ändan pekade i vädret och Janne kunde stöta in kuken mellan blygläpparna. Åhååå! jämrade hon sig och grep mig om midjan så att jag tappade min filt och hennes ansikte snuddade mot min stånd aktige kompis, som darrade i givakt med en klar, seg pärla av kåtsaft på toppen. Hennes heta andedräkt fick mig att sucka av kättja och i nästa sekund hade hon tagit min kuk i munnen och börjat mjölka. Janne höll Nina i ett stadigt grepp pippade målmedvetet och åter igen fungerade hon som ett medium i lustan. Det Janne gjorde med henne förde hon över till mig som bara hade att stå där och ta emot. Jag njöt i fulla drag av situationen. Hej där! utropade Eva som kom ut från köket med en färdig dukad kaffebricka. Jag nickade med ett inåtvänt leende mot henne. De andra tycktes inte märka hennes närvaro. Evas stora runda ögon insöp scenen.

Hon blev röd i ansiktet av upphetsning och ställde med darrande händer ner kaffebrickan på närmaste lediga plats. Hon lät morgonrocken falla så att jag kunde betrakta hennes härliga fitta. Hon kom och tryckte sig mot mig och jag drog fram henne mot min högra sida med mina sysslolösa händer. Hon krängde sig upp på soffans ryggstöd och började översålla mitt ansikte med kyssar och små bett. Jag körde upp min hand mellan hennes lår och fick snart tag i hennes härliga fitta och den här gången smekte jag den ordentligt för att hon skulle få största möjliga njutning inte bar för att retas. Eva låg lite efter när hon kom med i bilden men var snart i kapp och när Janne började frusta så kunde hon stönande bekräfta att också hon var på väg liksom Nina och Jag. Åhåå stönade Eva. Håhåhå frustade Janne Mmmmm mumlade Nina med munnen full. Ooooo flåsade jag. och så gick det för alla fyra samtidigt krampryckningar av njutning fick gunga av deras gemensamma tyngd. Rummet snurrade för mig när Ninas tunga roterade runt flänsen på ollonet och lockade mig till att skjuta den ena laddning efter den andra ner i hennes hals. Jag såg hur Janne himlade med ögonen och jag förstod att han avlossade sin bössa i den andra öppningen och jag kände Eva klippa med fittan runt min hand, när orgasmen svepte genom henne som en vindkåre över Östersjön. O, boy! skrattade Nina två killar på en gång är nästan för mycket. Inte för dig min lilla kåtunge sa Janne. Jag tar gärna två killar sa Eva fortfarande fylld av längtan. Nu behöver jag lite kaffe sa jag. Sen måst jag nog tänka på refrängen. Men vi måste göra om detta någon annan gång….

(817)

Sexnoveller

Ormgrop på gymmet – Del 14 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

- Än så länge har allt gått bra, konstaterade rektor Torstensson i mörkret i gymnastiksalen.

Han satt bredvid den bredaxlade vaktmästaren Hult, som hade fått i uppdrag att vara arrangör för den stora julfesten, som nu inleddes med luciatåget. Ljusets drottning stod på scenen, uppbyggd av pallplintar och matta, och sjöng ledmotivet till sju stycken kommande sånger. Stjärngossarna stod bakom med sina stora strutar och gyllene pinnar tillsammans med tärnorna, tomtarna och ett gäng pepparkaksgubbar. Vaktmästaren hade gjort upp en lista, som han nu höll framför sig. Där stod det exakt till punkt och pricka, hur sångerna skulle framföras. Lusse Lelle, skulle samliga sjunga ihop med ledmotivet, Ritsch Ratsch, skulle tomtarna sjunga och Tre gubbar från pepparkakeland, skulle naturligtvis tomtarna ta hand om, etc. Hult lutade sig belåtet mot rektorn och mumlade med en stolt stämma:

– Naturligtvis, är ni orolig för ett fiasko. Vad skulle kunna hända? Idioterna Gren och Arvidsson inte är här.

Studierektorn satt på Torstenssons andra sida och för att förstärka vaktmästarens ord, böjde han sig framåt och viskade: ”Det stämmer” i Torstenssons öra. Rektorn snörpte ihop munnen och försökte sedan se någorlunda lycklig ut. Dock fanns det en konstig känsla i hans stora mage. Han anade i sitt sinne, att något skulle hända. Det hade varit så mycket problem bara under veckan som varit, att det inte alls skulle komma som en chock, om plötsligt scenen rasade ihop, ridån började brinna ifrån lucialjusen och han själv skulle bli nersprungen bland folkvimlet på väg mot nödutgången. Han kände på sin glatta panna. Det kändes nästan som om han hade feber. I gymnastiksalens omklädningsrum smög en stor skugga runt, som ett spöke. Det var Sylvester Katz, som hade helt andra ärenden i lokalen. De pengarna han fick som detektiv var bara hundlort, ansåg han i sitt giriga sinne. Det måste finnas någonting viktigare att hitta och lägga beslag på i de mörka omklädningsrummen, bakom själva scenen. Om han inte mindes fel, så hade ”Lindvallen” haft en insamling till frälsningsarméns för några dagar sedan, och det var inte helt omöjligt att den låg någonstans i omklädningsrummen. Vaktmästare Hultén kunde vara mycket slarvig, om han så ville. Nu famlade den store tysken runt i det svarta rummet. Känseln uppfattade hängkrokar, väggspegel, brandpost och dörrhandtag. Han smög riktigt försiktigt. Det ekade ganska rejält. Fast om någon skulle ertappa honom i mörkret och sålika tända lyset i taket, så var en ursäkt mycket enkel att komma på.

– …Jag tyckte jag såg den nya lärarassistenten smyga runt här i omklädningsrummet.

Helt enkelt genialt och sedan kunde han ju fylla i med:

– Han var nog ute efter insamlingspengarna…

Sedan skulle frälsningsarméns pluringar försvinna spårlöst och den misstänkte och skyldige skulle bli Leopold Nilsson, den mystiske lärarassistenten. Sylvester själv skulle kanske hyllas för avslöjandet av boven och beklaga sig, att han TYVÄRR inte lyckades hitta pengarna. Nergrävda månne? Eller spenderade på bara någon timme? Katz fortsatte att smyga runt i den becksvarta omgivningen. Ett dörrhandtag uppenbarade sig i hans handflata. Aha, någon städskrubb eller vaktmästarexpedition av något slag. Här kunde säkerligen slantarna finnas. Det ekade lite mer innanför dörren och väggarna var helt tomma. En kulvert? Men det var ett ännu bättre gömställe för en massa pengar. Nävarna sökte fram på väggarna och hittade ännu ett handtag. Nej, förresten det var inget handtag, utan mer ett lås. Kassaskåp!! Och där kanske det fanns ännu mer pengar. Nog hade han läst, i den mån han kunde läsa, att skolorna fick ett sjuhelsikes massa bidrag till nya pallplintar, ribbstolar och fan och hans mormor. Girigheten tände till extra och han försökte vrida på låset, vilket det inte gick. Trycklås. Ett tryck och sedan var det bara att öppna härligheten. Han pressade till med näven. Tre sekunder senare hade han rusat ut i ljuset vid entrén. Dyblöt!

– Varför i helvete placera ett duschrum på ett sådant korkat ställe, vrålade han och märkte inte alls, att gymnastikfröken Bengtsson stod bakom honom, likt en stel staty och begrundade manssamhällets uselhet personifierad till en dyblöt usling.

– Därför att såna som du kan få sej en kalldusch, sa hon högt och bestämt, så man hörde varenda stavelse tydligt.

Sylvester Katz hoppade till och snurrade runt med en sådan hast att det skvätte vatten från krokmustaschen. Bengtsson stod krävande kvar.

– Varför är ni inne i våra duschrum och duschar med kläderna på, fräste hon. Sylvester kisade ihop ögonen, det brukade han alltid göra innan bärsärkargång. Han hade händerna i fickorna och högerhanden kramade över knogjärnet, som han krossat många näsben med i sina dagar. Dock sansade han sig. Han var illa tvungen till det. Fortfarande skulle han ha chans, att hitta insamlingspengarna. Istället grinade han upp sig i ett överdrivet leende och trallade fram i fågelkvitter:

– Ursäkta mej. Men jag tyckte jag såg några skumma figurer stryka runt i duschrummen. Jag har blivit anställd av Torstensson för att hålla vakt, eller hur?
Bengtsson fnyste till, men nickade samtidigt.

– Dessutom…

Den store tysken kramade sina händer mot varandra och såg rättskaffens ut i synen.

-….Vi har ju pengar gömda nånstans i byggnaden. Tänk om någon ohederlig rackare fick tag på dom.

Rollprestationen kunde ge honom en guldbagge och därför trodde också fröken Bengtsson på honom och lämnade honom åt sitt s.k. ”sökande”.
Ungefär samtidigt hade Jenny Rävberg blivit avslöjad under sitt perverterade cykelpass av sina vänner Petra Eriksson, dem mörkhyade flickan i skolans julspel, lärarassistenten Leopold Nilsson och den gubbsjuke låtsasraggaren Samuel Palmers (mera känd under synonymen ”Fabrikörn”). Dessutom var det en person till, i det gedigna sällskapen, som Jenny först inte kunde se vem det var. Personen stod bakom de övriga och hölls fast. ”Fabrikörn” nickade belåtet åt synen av halländskan uppträdd med arslet över den stora dildon, som vikarierade för cykelsadeln. Tydligen fanns det inget som kunde få honom, att bli genrad. Lärarassistenten stod bara och gapade med byxorna nerfläckade av sädesvätska tillsammans med väninnan Petra, som smitit iväg från julspelet. Eller också, hade de väl redan spelat det.

Nu såg Jenny vem den fjärde personen var. Det var en person med lockigt ljust hår, uppåtnäsa, kraftigt sminkad med skinnkjol och höga lackstövlar. Dessutom hade hon en gul och rödmönstrad snusnäsduk knuten runt hjässan, som ett pannband. Vilt kämpande i ”Fabrikörns” bastanta nävar, befann sig satmaran Pia Katz. Hon hade väl blivit ertappad mitt i ett skurkstreck och nu satt hon där hon satt.

– Släpp mej era svin, skrek hon, men det kvittade hur mycket hon kämpade.

Även om ”Fabrikörn” såg mager och väderbiten ut, så var han stark. Hon kom inte ur fläcken, då mannen höll fast henne över midjan.

Jenny stånkade och krystade för att få anusmuskeln att öppna sig. Sedan gled hon upp från löskuken och klev av cykeln. Väl nere på golvet drog hon upp trosorna och joggingbyxorna över sina breda höfter.

– Ser man på…Vem har vi här då, frågade hon sarkastiskt. ”Är det inte häxan Katz?”

– Jasså du känner henne, skrockade ”Fabrikörn”. Han klämde lätt över hennes ena lår och fyllde i med: ”Hon försökte sno pengar ifrån min ficka, men jag haffa henne mitt i handlingen”.

Leopold hade hämtat sig ifrån chocken och tog några steg mot knuttebruden. Han synade henne uppifrån och ner. Pia väste fram mellan sammanbitna tänder:

– Släpp mej era jävlar! Om farsan får reda på det här, så kommer han karva upp er med stiletten, så man bara kan känna igen er på tandamalgamet!

– Jasså, rapp i käften, skrockade Leopold och började retfullt tafsa på hennes kropp. Han ville reta upp henne ännu mer. Hon var så rasande, att det nästan rök ur öronen på henne. Ansiktet var illrött och mitt i all ögonskuggan kunde man urskilja en mordisk blick.

– Ska vi släppa henne?

Petra Eriksson hade stått tyst hela tiden och nästan framstått, som den beskedligaste av skaran, fast nu kunde hon inte hålla tyst längre.

– Så satan heller att vi ska! Det är på tiden att den där jävla fittan får sej en läxa!

Jenny nickade tyst och ville inget hellre, än utskilja lite rädsla i knuttebrudens ansikte, men hon var stenhård. Fast det skulle de väl kunna ändra på. Petra gick fram och satte sitt mörka finger mot Pias näsa och spände ögonen i henne.

– Du ska få be om ursäkt för allt sattyg du förorsakat ända från sjuan!

Pia grinade upp sig, hon drog sina rödmålade läppar inåt och harklade sig. Sedan for en slemmig loska ut mellan dem och träffade Petra mitt i pannan. Tomteflickan såg farlig ut, när hon kände hur den stora loskan rann nedför pannan och ner i det högra ögat. Leopold grep tag i Pias ben och tillsammans med ”Fabrikörn” bar han henne bort mot ett av träningsredskapen. Det var en brits, som man gjorde ryggböjningar, eller sit-ups, på.

– Släpp mej säjer jag!!! Ge fan i mej!!! Ni skulle inte våga göra nått era avskum!!!

– Skulle inte vi, skrattade Leopold och lade ner henne på britsen. Sedan pekade han bort mot ett av hopprepen, som låg slängd borta i ett hörn. Jenny hämtade det.

– Vad gör ni!!! Ni får inte göra så här era as!!

50-åringen vände på henne, så hon låg rätt på britsen. Leopold surrade fast hennes armar med hopprepet. I vanliga fall, brukar man ligga på rygg när man gjorde ryggböjningar, men då de bägge männen hela tiden tänkte på samma sak, så fick det bli på mage, med stjärten uppåtputande. En spark träffade ”Fabrikörn” på smalbenet. Hon var värre än en vildkatta, men Petra hade läst boken: ”Att tämja en vildkatta” flera gånger. Hon marscherade fram till Pia och band även fast hennes ben med ett annat hopprep.

– Låt bli!!! Era jävla satans…

– Tig med dej, ropade Jenny och hjälte till att surra fast Pia Katz. Bakdelen stack upp i vädret och huvudet neråt. Armarna var fastbundna under själva britsen tillsammans med de kurviga brunbrända benen. Petra och Jenny spottade i händerna och ställde sig vid varsin sida av Pias uppåtputande röv.

– Ge fan i det!! Vad ni än tänker göra, skrek Katz, där hon låg fastbunden med armarna runt britsen, men hon lät inte lika tuff längre. Långsamt och provocerande fattade de bägge flickorna tag i nedkanten av Pias skinnkjol. Den stretade åt de solariumbruna låren. De slet till samtidigt på ett, två, tre och skinnmaterialet åkte upp en bit. De båda herrarna hade satt sig ner på huk och beundrade det flickorna gjorde.

– Era svin!! Skitstövlar!! Farsan slår ihjäl er!!!
Petra och Jenny flinade med varandra, sedan tittade de bort mot Lärarassistenten och ”Fabrikören” och sedan ner på den spända kjolen. Lite till. Kjolen drogs upp lite till och den svällande flickröven började synas med nederdelen av skinkorna. Pia Katz hade inga trosor på sig.

– Ni skulle bara våga!! Fattar ni trögt era jävla snobbfittor!!!

Nu började hon bli hes i stämbanden, den lilla ragatan. Jenny och Petra böjde sig ner till hennes illröda ansikte, utan att släppa taget om kjolen, och såg riktigt retfulla ut.

– Nu är det du som är offret, flinade Petra och blinkade med ögonen.

– Exakt, sa Jenny. ”Jag och Petra skulle njuta riktigt mycket av att slå in din satans skalle, efter allt ont du har gjort här på ”Lindvallen”.
Pia stirrade med rasande blick. Först på Petra, sedan snurrade hon på huvudet och blängde på Jenny och om vart annat.

– Fast vi skulle njuta ännu mer, om dessa två…

Petra pekade bort mot de två männen i rummet. De satt med sinnesfrånvarande blickar och bara stirrade rakt fram med saliga leende.

-…Dessa två gentlemän fick lära dej lite hut.

Kjolen slets upp igen och nederdelen av de bara skinkorna vällde ut, medan fortsättningen av de välformade kullarna fortfarande var intvingade i materialet.

– Era perversa…Hur vågar ni?!! Jag är Pia Katz och ingen behandlar mej så här!!! INGEN!! Jag bestämmer på den här jävla skolan!!!

Kjolen fortsatte uppåt. Det hjälpte inte alls med några protester. Nu knakade det till i sömmarna och de bägge tjejerna tittade illmarigt på varandra, eftersom de visste att tyget inte skulle hålla. Petra blinkade mot Jenny och halländskan blinkade tillbaka. Ett, två, tre! Ritsch!! Skinnkjolen delades i två delar och klyftan mellan ”Grand Canyon” uppenbarade sig med en helrakad bullfitta och ett anus med andandes hudveck. Leopold applåderade och visslade tillsammans med ”Fabrikören”. Fast det syntes lite på Leopold att han var nervös. Tänk om någon hade hört Pia Katz rop. Nu vrålade hon rakt ut och Petra slet av sig sina röda pyjamasbyxor och band munkavel på henne. Ljudet blev mer dämpat, men hon slutade inte protestera. Hon var verkligen envis.

– Nu är jag verkligen trött på henne, fräste Petra Eriksson och gned sitt bara skrev. Jenny Rävberg stod på andra sidan av britsen och lät handflatan landa på Pias ena skinka med en smäll.

– Nå, vem vill börja, frågade hon.

Precis som om det var frågan om ett krocketspel ute i trädgården. ”Fabrikören” höll upp handflatan i en erbjudande gest mot lärarassistenten. I kostymbyxorna hade den långa lemmen svällt upp och låg vid sidan av hans vänstra lår, fullt synligt. Som taget ur en gladporrsfars med Ole Söltoft och upplägg för skämtet: ”Köpte du falukorv älskling, eller är du bara glad att se mej.” Lärarassistenten gick fram till Pia Katz stjärt och klatschade till på den andra skinkan, så hon skrek till under munkavlen. Hon försökte slita sig loss, men det gick inte. Knutarna runt handlederna respektive benen var rejält gjorda. Petra satte sig ner på roddmaskinen och tittade på, och Jenny blinkade mot Leopold.

– Goddag herr Nilsson, sa hon. ”Har ni fått in någon julskinka idag?”

Lärarassistenten fattade inte först vad hon menade, men då både ”Fabrikörn” och tomteflickan började skratta, så var han snart med på noterna.

– Goddag fröken Rö…Rävberg.

– Rövberg.

– Okej, fröken Rövberg. Jag tror jag har TVÅ stycken på lager.

Han smiskade till Pias skinka, så det ekade i hela rummet och Pia vrålade till under tyget. Julskinkan dallrade till och det hade blivit ett rött märke efter handen. Halländskan förde fingret till läppen och låtsades granska Pias häck. Sedan lade hon huvudet på sned och skakade på huvudet, så det bruna håret gick i vågor.

– Nä, dom här skinkorna måste väl komma från ett överskottslager, sa hon.

– Skojar ni? Inte alls! Det här är prima kött!

Lärarassistenten smiskade till den vänstra skinkan och även den fick en rodnad, medan Pia tjöt till. Det gick inte höra vad hon hävde ur sig för hotelser, fast hon försökte fortfarande i alla fall. Hon vibrerade som en drinkmixer och försökte välta hela britsen. Jenny skakade på huvudet och ”affärsmannen” ryckte på axlarna och knäppte med fingrarna och biträdet Petra Eriksson kom fram till de bägge. Jenny frågade exakt samma fråga och biträdet intygade, att de här skinkorna var prima. Underströk det genom att klatscha till den högra, så Pia blev tvungen att jämra sig igen. Hon frustade något, som kunde tydas som: ”Sluta era as!! Fan vad det svider!!”
Medan halländskan stod kvar och övervägde köpet, så böjde sig biträdet utan byxor ner och viskade med minnet av spottloskan kvar innanför pannbenet:

– Jag kan intyga att det där arslet kommer ifrån ett riktigt svin.

– Absolut, hävdade lärarassistenten och klämde på skinkorna med hårda labbar.

Den brunsolade baken började bli grisskär av behandlingen. Skinnkjolen låg av ödets ironi löstsatt på sidorna runt själva magen på Pia, precis som om ”varan” var på väg att slås in i ett svart omslagspapper. Två daskar till och ”Fabrikörn” gick fram och tryckte in ett knotigt finger mellan skinkorna. In i det lilla rövhålet och mjukade upp det, genom att gräva runt de trånga väggarna där inne.

– Hämta dildon, sa Petra och lärarassistenten gick bort till motionscykeln och började vrida loss den lätt kletiga attrappen ifrån sadelhållaren.

Den begagnade löskuken lades mot analöppningen och Petra tryckte på, så den första knotterraden föstes in. Pia flåsade till och hade börjat dregla ner hela pyjamasbyxorna, som långsamt föll bort från munnen. Lärarassistenten skiljde de blossande rövhalvorna från varandra, när knuttebrudens anus mjukades upp med den knottriga dildon. Efter en stund var det dags för ”Fabrikörens” stake. Ollonet gled in, näst intill outhärdligt, långsamt. Det gick bara lite i taget, trots att det varit en löskuk inuti innan. Pia Katz jämrade sig under munkavlen och hela hennes ansikte var rött av raseri. Det gick inte höra vad hon flämtade, men man kunde lätt gissa, att det inte var några trevliga små komplimanger eller artighetsfraser. Elviskopian ställde sig med benen brett isär, så han stod med den runda stjärten mellan knäna, och därefter tryckte han på. Det var svårt det där. Pia var inte lika lättknullad i rövhålet, som Jenny Rävberg hade varit på badhuset. Det syntes en rynka i pannan av frustration hos ”Fabrikörn” och han fick dra ut lemmens huvud igen. Han var för stor. Med ett pustande slog han ut med armarna och gav upp, istället började han fingra på Petra Erikssons yppiga kropp. De började hångla tätt omslingrade. Petra försökte nästan klänga upp på mannens ena höft med benet. Lärarassistenten spottade i händerna.

– Jag ska allt tusan klara det, sa han bestämt och knådade in sitt eget saliv på pålen mellan benen. Jenny sjönk ner på knä framför honom med svankande rygg, sköt undan händerna och erbjöd honom hjälp med sina egna handflator. Hon kramade runt mandomen och masserade undan för undan.

– Knulla mej, stönade Petra, när ”Fabrikörn” kramade den feta röven med händerna och hon försökte på nytt klättra upp på honom, utan att lyckas. Istället lade Elviskopian sig ner på rygg och fröken Eriksson hamnade ovanpå i grenslande position. Jenny smekte över ollonet med tungan och tittade ner på sitt eget droppande skrev, som syntes genom det våta tyget i joggingbyxorna.

– Du får nog blöta ner kuken lite mer, sa han med glimten i ögat. Sedan förde hon ner handen mot sitt underliv och fyllde i med:

-….Och jag vet ett varmt och vått ställe.

– Nu ska du få betala för den där kemilektionen, morrade Leopold och famlade girigt med båda händerna i luften efter greppyta.

Hon torkade svetten ifrån den blanka pannan med utsidan av ärmen och reste sig upp med en sugande blick i de kåtfuktiga ögonen. Ett omedvetet leende på läpparna och hon andades fortfarande mycket ansträngt efter cykelturen (eller var det bara av den sexuella upphetsningen?). Lärarassistenten såg hypnotiserad ut och slängde till den flämtande tonårsflickan en blyertspenna. Sedan stammade han fram:

– T…tappa den!

Jenny tog emot pennan och lät den långsamt, nästan irriterande långsamt, glida mellan fingrarna på henne och landa på gummigolvet, utan att stiftet gick av. Hon stirrade på honom med retfull blick.

– Hoppsan, jag tror visst jag tappade min penna.
Leopold nickade och stod precis som om han hade galgen kvar i tröjan. Stelt alltså.

– …Jag måste nog BÖJA mej ner och ta upp den…

– Ja, ja, ja, ja!

Då vände hon sig äntligen om, rätade sig tillrätta och böjde sig framåt och ner mot pennan. Hennes skinkor tycktes svälla ändå mer och det gröna tyget spändes och töjdes ut. Mer och mer och när han böjt sig ända ner kunde man höra ett svagt knakande ifrån sömmarna. Lärarassistenten tryckte ihop tänderna, men ändå rann det ut lite saliv mellan, då två av dem satt lite glest. Hon lade sina egna händer på skinkorna och strök över dem, innan hon brutalt tvingande ner joggingbyxorna över stussen. Trosorna hade hon aldrig brytt sig om, att ta på sig efter cykelturen. Eftersom hon kände Leopold vid det här laget, visste hon att de skulle av förr eller senare ändå. Halländskans enorma röv spändes som skinnet på en volleyboll (men mjukare) och hon riktade ut den riktigt ordentligt, medan hon låtsades leta efter pennan. Leopold formligen kastade sig framåt och greppade tag i skinkorna, där han försökte göra gropar med fingrarna, men Jennys bakdel var alldeles för fullmatad. Hade hon stått upprätt hade det gått lättare, men nu var det svårt.

– Du skulle behöva mer än två händer för att greppa om hela min röv, stönade Jenny.

Under tiden hade Petra trätt av sig sin röda pyjamasjacka och låg och grovhånglade med den snuskige ”Fabrikörn”. Hon överst och han underst. De låg så nära varandra, att mannens kuk trycktes uppåt mot negerflickans mulliga mage. Han kramade hennes skinkor i händerna och slickade girigt mot hennes kåta tunga med stön av välbehag. Jenny hade ställt sig på alla fyra och svankade rejält med ryggen, så lärarassistenten formligen kunde äta hennes bakre kött med sin mun. Leopold höll isär kloten och slickade runt hennes uppspärrade rövhål och masserade över fittan med underläppen. Slafsade ordentligt med täta andhämtningar och hennes två hål blöttes ner ännu mer av hans munsekret. Sedan smiskade han till henne, utan förvarning, med båda händerna. En på var skinka.

– Jaaaaa!!! Smiska mej!!!

Han smekte hennes dallrande svettiga skinkor och såg satyrisk ut. Nu var det minsann hans tur, att ge igen. Hon hade trakasserat honom förut. Han pressade in tre fingrar i fittan och lät dem gå ut och in ett tak, bara för att försäkra sig om, att halländskan var riktigt kåt. Och var halländskan riktigt kåt, så blev hon ännu kåtare av att bli smiskad. Det visste ju lärarassistenten sedan förut. Hennes kön saftade sig runt hans arbetande fingrar och mer skulle det bli. Han ville hon skulle gny på sina bara knän. Inte skulle hon komma undan med sina trakasserier hon pysslade med förut. Petra hade redan hamnat på rygg och ”Fabrikörn” hade hela ansiktet nerborrat i hennes skrev. Slurpade, slafsade och sög på flickans känsliga klitoris. Petra vred sig fram och tillbaka och luvan slängde än hit, än dit. Låren klämde åt runt mannens öron och vägrade släppa upp honom.

– Smiska mej, skall du säga.

Lärarassistenten beordrade halländskan.

– Smiska mej, skrek Jenny.

– Smiska min stora röv skall du säga, ropade Leopold.

– Smiska min stora röv, vrålade Jenny Rövberg och fick den efterlängtade handflatan på bakdelen.

Efter en åtta, nio daskar bestämde sig Leopold att bestiga flickan bakifrån. Han skulle ju blöta ner spjuten, så han kunde penetrera Pia Katz anal senare. Pia låg och stirrade på scenerna framför sig och verkade inte tro sina ögon. Nu sa hon ingenting längre. Bara flämtade då och då med munkaveln fläckad av läppstift. Snart låg alla fyra och hade sex, under höga upphetsningstjut och Pia verkade försöka att komma loss, men hon var för trött för att klara det. Knutarna hade blivit lösare nu och pyjamasbyxorna runt munnen hade också lättats en smula. Eftersom hon låg med en brits under sig, kunde hon gnida sitt kön mot skivan under. Den var klädd i något mjukt material, så hon gjorde inte illa sig. Att bara ligga och titta på kunde göra vem som helst tokig. Händerna bundna bak på ryggen och kunde inte göra några lustfylla närmande vid de nedre regionerna. Till höger red Petra Eriksson upp och ner på 50-åringens stora påle och rak framför henne knullades Jenny Rävberg bakifrån av lärarassistenten. Hon gned underlivet mot britsen och låren knep åt kring skivan. Det kittlade skönt.

– Vi byter ett tag!

Petra ropade mot Jenny. Hon ville också bli påsatt bakifrån. Negerflickan gled av den flämtade mannen, som efteråt bara låg med armarna bakom nacken och väntade på att bli uppassad av nästa trånga könshål. Jenny ställde sig över honom med särade lår och bäddade in ”Fabrikörns” stora kuk med sin arbetande fitta.

– Åh! Jävlar vad skönt, morrade 50-åringen och famlade tag i halländskans höfter, så han riktigt kunde driva ner varje stöt mot sitt eget underliv.

Petra stod nu på alla fyra framför Leopold och han tryckte in lemmen i hennes bruna kussimurra. Fram och tillbaka, upp och ner fortsatte orgien i rummet och det luktade svett och könssaft överallt. Pia skrek till med gråten i halsen, när hon inte lyckades gnida sig själv till orgasm. Hon ville ha hjälp från någon utav de andra. Ögonskuggan rann ner vid sidorna av hennes ögon och stannade upp vid munkaveln för att missfärga det röda tyget. Jenny fick utlösning och skrek ut i etern:

– Rinner över!!! Jag rinner över!!!

Vesuvius fick explosion och hon blev sittande stilla en stund för att hämta andan. Konditionen var nog inte så bra ändå. Flickan med tomtemössan låg nu på mage på gummigolvet. Ovanför låg lärarassistenten och drev in pålen i källan upp och ner, mitt framför Pia Katz ögon. Hon ropade gråtande under munkaveln. Hon bedjande.

– Hjälp mej!! J…jag är så kåt!! J…jag kan inte göra nått…Förgås snart!!

Samtidigt kom Leopold och fyllde Petra upp till bredden. Han låg kvar och flämtade och hörde Petra muttra purket under honom:

– Du kunde väl vänta på mej. Jag kunde väl ha fått orgasm först.

Lärarassistenten klev av henne med ett ”Ursäkta” och satte sig på britsen bredvid. Han hade en smal mage, men det blev ändå några bilringar när han satte sig ner, fast det blir det väl för alla. Kuken slaknade till framför ögonen på knuttebruden med den rinnande ögonskugga. Leopold kunde höra under tyget:

– Orättvist!! O…Orättvist!! Det var MEJ du skulle knulla!! Du…du skulle bara få den blötare…orättvist!! Ja…jag är så upphetsad att jag tror jag kan dö!!

Då hördes ett ljud till och det kom inte alls ifrån någon utav dem i rummet. Ett dämpat ynkligt ljud. Någon som försökte dämpa andhämtningar. Leopold rynkade pannan och torkade svetten från pannan. Det var bara han, som hade märkt det tydligen, för nu började Jenny studsa upp och ner på ”Fabrikörn” igen, och Petra började reta Pia Katz, genom att hålla upp den väl använda penisattrappen framför knuttebrudens ögon och lockade med, att börja använda den i hennes bakre hål igen. Leopold reste sig upp och smög fram emot dörren till skrubben. Den stod lite på glänt. Hade den gjort det hela tiden? Det fanns väl ingenting därinne förutom basketbollar och gymnastikgrejor. Handen smög sig fram mot handtaget. Det var ingen fara, ljudet ifrån de andras fortsatta bravader kamouflerade hans egna. Nu skulle han ta smygtittaren på allvar. Dörren for upp i hast och slog i väggen bakom. Leopold stod alldeles naken framför voyeuren i skrubben (låter nästan som en filmtitel) och bara gapade med öppen mun. Det stack till i den lösa staken och den verkade få liv på nytt. Hon hade sett alltihop. Det syntes tydligt på den röda tomatfärgen i ansiktet. Stående i skrubben stod Natalie Österbäck.

(1030)

Sexnoveller

Maka från i mörkret – Del 9 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

- Man ser ju inte ett piss, klagade Erik Kallén, när han kravlade sig fram i mörkret tillsammans med bildlärare Evert Gren. Är inte det här en smula fånigt förresten. Kan ni inte lösa detta som vuxna människor. Så här lågt skulle ju inte ens en cirkuspajas sänka sej…

Nog kunde man säga det. Det var femte December och ytterligare ett terrordåd skulle utföras. Det hade börjat som en vanlig dag den förste December. ”Lindvallen” högstadieskola hade fått förstärkning med en lärarassistent. En lätt nervös man under medellängd, ljust hår i 30-årsåldern, Leopold Nilsson hette han. Eller också kallade han sig bara det. Rektor Torstensson hade hela tiden anat en uns av mystik över den unge mannen. Det var något med honom som inte stämde. Dessutom hade det dykt upp en ännu skummare person. En lång mager äldre raggare med svart hår blänkande av brylkräm. Rätt grovhugget ansikte, rejäl haka och hade talets gåva. Denne man hade ringt den korpulente och artige rektor Torstensson mitt i natten och presenterat sig som ”Fabrikörn”. Kodnamn, trodde först rektor, men det visade sig bara vara ett skämt som senare hade blivit en personstämpel. Ett smeknamn vill man ju gärna ha, men det här var den första som Torstensson hade träffat på, som ville ha smeknamnet som statussynonym. Fast egentligen hette den övervintrande Elviskopian Samuel Palmers.

Lärarassistenten hade blivit så eftertraktad, att det, hur otroligt det än låter, blivit ett mindre krig mellan två lärare. Kemilärare Sigfrid Arvidsson och bildlärare Evert Gren. Det började med ett par utskällningar, sedan en exploderande semla(!) och en lapp på ryggen med en grov förolämpning. Sedan hade Arvidsson gett sig på två av grens kära reproduktioner av Edvard Munk som prydde bildsalens målarrum. ”Pubertet” och ”Skriet” hade förstörts med klumpiga saxtag och under åsynen av katastrofen med pappersbitar över hela golvet och två ögonstenar i lönndom tillintertillgjorda, så kunde man höra bildlärare Grens ”skri” över hela skolan. Nog kunde man upptäcka vissa likheter mellan honom och herr Munks konstverk. Nu kröp bildläraren på alla fyra inne i det stora Biologiförrådet på skolan. Det var alldeles mörkt och enda anledningen att de bägge personerna kröp på alla fyra var, att de kunde lokalisera sig bättre då. Risken för att riva ner någon glaskupa eller ovärderlig uppstoppning av fjällutter, var ju betydligt mindre. Erik Kallén kröp först. Han hade förut varit road av sprattet med den exploderande semlan och lappen på ryggen, men nu verkade han inte lika ivrig.

– Det va ju bara reproduktioner. Såna kan man väl för fan bara gå in i närmaste bokhandel och beställa hem, sa han till läraren som kröp efter.

– Inte så himla BARA det inte, klagade bildläraren. Dom där planscherna hade jag köpt på konstmässan i Varberg å den konstmässan hålls inte längre. Har du aldrig hört talas om nostalgi, din lymmel.

– Jo, det klart…

– Bra! Kryp på å tig. Vi ska allt ta oss in till hans satans kemilabb å där ska vi ställa till med en sån bövlars oreda att det står härliga till.

De fortsatte att krypa och medan illdåds planerades, så satt fyra flickor, skoltrötta vid det här laget, i matsalen och åt.

– Man tröttnar allt på gröt efter ett tag, sa Lotta Bodin och bredde på rikligt med smör på sitt knäckebröd. Hon satt i matsalen och det var femte december och gröt i skolbespisningen för femte gången i rad. Kanske, hade mattanterna fått blodad tand. Lotta hade bara tagit fem smörgåsar istället. Två grovlimpsskivor och tre Wasaknäcke.

– Gör man?

Bredvid henne satt Jenny Rävberg och Natalie Österbäck. Mittemot satt Petra Eriksson, som för en gång skull hade normala kläder på sig. Inte alls den röda tomtepyjamasen, utan vanlig uppknäppt skjorta och en gul T-shirt under. Hon hade tidigare varit med och repeterat i julspelen, så det var därför hon hade haft tomtedräkt så ofta. Det var inte frågan om bisarr klädsmak, eller uns av galenskap i juletid, utan hon hade helt enkelt repeterat. Eller repeterat och repeterat. Jenny hade sett henne ett på gånger och det såg snarare ut, som om hon och vännerna i julpjäsen bara latade sig. Han satt nu med hela munnen full med gröt och det också hon som svarade på den retoriska frågan med en likadan. Lotta ryckte på axlarna och satte mjölkglaset till munnen, utan att svara. Jenny satt tyst, rörde med sleven i saftsåsen och funderade. Kunde man drömma fortsättning på en dröm, som man drömt innan? Vem var den mest bildade inom sällskapet? Lotta, antagligen.

– Lotta, vet du om man kan drömma fortsättning på drömmar?

– Jag vet inte det, fast jag TROR det i alla fall. Du får gå och låna en bok om drömmar på skolbiblioteket.

– Finns det såna?

– Jodå, det gör det. Jag har själv stött på ett par, när jag letade efter böcker om psykiatri, för min uppsats på svenskan.

Hon tog ett krasande bett i knäckebrödsmörgåsen och såg roat på halländskans drömmande ögon. Jenny satt där med blicken fäst på någon speciell fläck i matsalens vägg, tungan spelande mot gommen och slutligen ett finurligt leende i det avlånga ansiktet. Nog kunde man associera till olika saker, när man såg henne. Lotta själv skulle misstänka att hon skulle börja studera grundligt om drömmar, efter att hon hittat ett par böcker. Natalie skulle säkert komma fram till något oförargligt som, att Jenny satt och tänkte på någon bra film hon sett, eller liknande. Petra, däremot visste vad väninnan tänkte på. Hon tänkte på den där väldiga drömmen hon hade haft, när hon efteråt vaknade med skrevet drypande av fittsaft i pyjamasen, och det var den drömmen hon ville drömma fortsättningen på.

Jenny Rävberg hade, väldigt detaljerat, berättat alltihop för Petra på rasten, att hon blev våldtagen av ett helt knuttegäng och gruppknullad i en cykelkällare med hela kroppen insmord med smetig genomskinlig olja. Hon hade blivit påsatt av ledaren med ”falukorven”, den magre med tatueringarna och den skånske negern. När hon slutligen fått ett rekordsprut rakt i munnen och fått fyra fingrar inkörda i anus, så hade hon vaknat med ett ryck. Och nog hade hon förbannat ödets sadism. Hon låg där på rygg med den stjärnfyllda klara vinternatten utanför fönstret och fullmånen lysande in genom den glesa persiennen. Hon sparkade av sig det varma duntäcket, nästan gråtfärdig av besvikelse, och fingrarna var bara tvungna att komma innanför pyjamasbyxorna.

Trosor under byxorna hade Jenny aldrig, då hon tyckte det var obekvämt. Hon sov alltid med pyjamasbyxorn. Det slutade emellertid, att hon tvingades onanera för att kunna somna om igen. Munnen vidöppen med torr gom och tunga, försökte kväva sina stön, så inte mamma och pappa hörde, låg hon där i sängen med kroppen böjd i en båge. Den högra handen, närmast fönstret, nere vid skrevet, alldeles under den våta fläcken och den vänstra handen, närmast dörren, högre upp. Hon masserade ene bröstet med den. Natten hade fortsatt ostört utanför och trots att dörren hade stått på glänt, hade säkert föräldrarna fortsatt att sova inne i sin sängkammare. Helt ovetandes om att deras 16-åriga dotter masturberade för fulla muggar och fantiserade, om att bli våldtagen av stora lortiga knuttar.

Fingrar innanför könsväggarna, sakta varsamma smekningar vid blygdläpparna. Hon hade blundat och fantiserat. Hon hade lyckats att ta sig tillbaka till cykelkällaren, nästan i alla fall. Föreställde sig det dammiga gråa golvet med alla flåsande män. Den billiga slitna lampan som gungade i taket, i endast en tunn vit sladd, och kastade skuggor i det lilla rummet. Lukten av motorolja och bensin. Två fingrar gled in i fittan. Jämrande av vällust från hennes vidöppna mun och svettpärlor i pannan, lystes upp i månskenet. Den andra handen kramade det fylliga bröstet i ena stund, för att sedan smyga in i munnen, blötas ner med saliv och sedan lika fort återvända. Hon hade vätt ner sin bröstvårta med sitt eget saliv och gnidit den, så den stod rakt ut i mörkret, precis som ett moget hallon i trädgården. Fantasier om, att hon blev våldsamt knullad framifrån kom över henne och hon fick in alla fyra fingrarna i klump för att få till den rätta tjockleken, så ökade takten. Hon stönade, glömde bort sig totalt. Fick bita ihop, så att tungan kom i kläm, men det gjorde ingenting. Just när smärtan i munnen kom, så kom utlösningen där nere. Smärtan och njutningen blandades i en enda röra och hon tycktes se mannens ansikte framför sig och han tyckte om henne. Det syntes tydligt. En skäggige ”biker” likt de andra med solglasögon och en stor motorcykelhjälm på hjässan. Hon kände att han klämde på hennes ena bröst, även om det var hon själv som hade gjort det i verkligheten, och han hade kommit med ett vrål. Därefter hade hon blivit tagen bakifrån igen av näste man. Jenny Rävberg hade legat med kinden begravd i den mjuka kudden och sitt eget långa hår med sin breda stora häck uppe i luften och pyjamasbyxorna nerdragna till låren. Tänk om mamma eller pappa kommit in och ertappat henne! Åter igen hade hon blivit knullad och…

– Hallå, Jenny!

Ett snabbt uppvaknade från halländskan och ovanligt fort kom hon tillbaka till kompisarna. Ett snabbt skakande på skallen och en, näst intill, normal blick i ögonen.

– Ja, jag är här. Vad ville du, Natalie?

Den blonda fräkniga flickan bredvid Jenny tittade förvånat genom glasögonen.

– Det var inte jag. Det var Petra!

– Jaha!

Ett generat ansiktsutryck uppenbarades i flickans ansikte och hon for med handen i sitt raka ljusbrunna hår. Petra såg kritiserande ut, under sin svarta lugg.

– Jag pratar med dej. Sitt inte i dina snuskiga fantasier. Om du nödvändigtvis måste tänka på sex, så kan du väl dela med dej till oss andra.

Ett kritvitt leende i Petras mörka ansikte och hon lutade sig intresserat fram över grötfaten och lade samtidigt armbågen i smörgåsen, utan att erfara det.

– …Du är ju så bra berättare, fyllde hon i. Hon ville väl smickra sin kompis lite. Ville man ha något, så var ju en komplimang aldrig fel. Det hade Petra Eriksson lärt sig, även om hon inte var den smartaste i sällskapet. Nej, det var temperament och envishet, som var hennes starka sida. Lotta Bodin såg pillemarisk ut. Hon hade redan ätit upp sina smörgåsar, så Jenny hade antagligen suttit och tänkt tillbaka ganska länge. Vad hade de andra pratat om, tro? Luciafirandet såklart. Här gällde det att komma in på det samtalsämnet direkt, förstod halländskan.

– Nu har väl dom flesta röstat. Vem kommer bli lucia i år?

Lotta Bodin harklade sig och strök sin haka, medan hon berättade:

– Det står mellan Natalie å hon, Eva-Lena i andra klassen. Dom är helt jämna just nu, men alla har inte röstan än.

Natalie såg lite häpen ut.

– Räknar ni rösterna, innan alla rösterna kommit in, frågade hon försiktigt.

– Nja, snarare bara undertecknad, sa Lotta och pekade på sig själv med ett långnaglat pekfinger. Borta vid matsalskön, så fick hon blicken på en underlig figur i alltför stor hatt och trenchscout. Vad tusan, tänkte hon. Vad var det för spektakel, som Petra och hennes julspelare hade planerat? Flickan kunde ju inte veta, att denna man var den s.k. privatdetektiven som rektor Torstensson hade anställt för att hålla ett vakande öga på den nya lärarassistenten Leopold Nilsson. Samma lärarassisten som i lönndom haft sex med flera elever på ”Lindvallens” högstadieskola. Men det där med inkognito, hade denne man (Jöns Berntsson, hade han presenterat sig som) inte fattat innebörden av. Uppenbarligen hade han fått ett Vipkort till skolbespisningen i all fall. Petra gav sig inte.

– Kom igen, du kan väl berätta lite om dom där skinnklädda motorcyklisterna å den där skumma cykelkällaren…..Snälla!

Ett odiskret blinkande från negertjejen, som för övrigt endast utstrålade fräckhet, och Natalie Österbäck reste sig direkt. Hon var inte den som skulle sitta och lyssna på något snusk. Hon var den sanna bilden av en tvättäkta oskuld. Blond, söt med fräknig hy med glasögon och långa flätor. Fast hon hade ju sina enorma bröst under den snövita blusen, som kanske speglade uppfattningen åt ett annat håll, men dessa hade hon ju fått naturligt av herren. Inga kirurgiska ingrepp, även om hon var tvungen att beställa specialsydda bysthållare. Hon lämnade bordet utan ett ord och gick bestämt bort till bordet, där de använda tallrikarna, glasen och besticken skulle ställas. Jenny och Lotta tittade bort mot henne, tills hon försvunnit ut från matsalen.

– Nä, nä, strunt i henne, sa Petra kvickt. Jävlar!

Först nu upptäckte hon, att hon hade skjortärmen med tillhörande armbåge mitt i smörgåsen. Hon lyfte upp armen och smörgåsen följde med fastkletad en bit och föll sedan i golvet med en lätt duns. Borta vid matsalens ingång stod den bistre vaktmästare Hultén och blängde. Han hade sett alltihop. Med en stinn blick, så fick han fröken Nilsson, att böja sig ner och ta upp brödet, utan ett ord.

– Äsch, kan inte ni berätta istället, frågade Jenny. Hon ville ju inte alltid vara i rampljuset och kanske senare bli utpekad, som den sextokigaste tjejen på hela skolan. Varför kunde inte Petra själv komma med något riktigt ”Dirty”?

– Men du berättar bättre, fortsatte Petra och lotta himlade med sina stora ögon över diskussionen.

– Kom igen, envisades Jenny. Försök inte inbilla mej, att du är någon liten ängel i svarta lockar, som bara ligger på natten å drömmer söta små drömmar, om siden silke och vaniljglass. Skärp dej! Du måste väl ha någon syndig fantasi innanför pannbenet. Berätta för Lotta, hur du förförde lärarassistenten. Det var riktigt slibbigt, om du vill höra min mening.

Nu var det Jennys tur att se fräck ut. Hennes ögon blev smala och de höga kindbenen höjde sig ytterligare, då hon öppnade munnen på vid gavel och lät tungspetsen tvätta framtänderna med varsamhet. Händerna knäppte hon framför sig, men kramade ihop dem ordentligt, precis som om hon väntade sig något storslaget. Petra rodnade kanske, det var svårt att upptäcka om hon rodnade eller inte, och tittade snabbt på fröken Bodin. Lotta såg bara välmenande ut i sitt vita ansikte mot det svarta kortklippta håret.

– Jo, jag skrev ner med vanlig blyertspenna på ett blankt, nä linjerat var det väl, papper en massa snuskiga prylar och övertygade lärarassistenten, att detta ingick i årets skolpjäs.

Ett belåtet leende från Jenny Rävberg och hon kikade på Petra lurigt.

– Den julpjäsen skulle jag villa se, sa hon. Har du träffat ”Fabrikörn” än då?

– Vem då, frågade Petra Nilsson och tog en slev gröt till.

– ”Fabrikörn!” Han är en slags förmyndare för Leopold, eller va man nu ska kalla det. Han är talesman, eller hur tusan ska man säga det.

– Talesman å förmyndare kan man bara ha, om man inte har fyllt 18 år, sa Lotta med sin lugna harmoniska röst. Och eran lärarassistent är säkert minst 30.

Petra och Jenny letade efter ordet, fast kom inte på det, utan lämnade alltihop i ett enda stort vakuum.

– Det är han i kostym….nä, förresten, han hade bara kostym när han var här de första dagarna. Nu har han sin skinnjacka och jeans. Han och Leopold….

Halländskan stannade upp och tittade lite förläget på Lotta bredvid.

– Öh…ja, lärarassistenten, alltså.

Ett tyst leende nickande från Lotta och hon höll sitt mjölkglas med båda händerna och med tillika båda armbågarna i bordsskivan. Det var en vanlig skolbespisning, ingen sabla nobelmiddag.

– Dom satte på mej båda två, medan ni två hade gympa. En i vart hål. Jag skulle kunna kyssa gymparfröken Bengtsson för att hon inte lät mej vara med på gymnastiken. Medan ni två träskallar fick simma en kilometer i det där läbbiga klorvattnet, så blev jag ”Dubbelmackad” av två kåtbockar samtidigt!

– Jag är inte med på gymnastiken. Har intyg, sa Lotta Bodin.

Petra sänkte ner ögonbrynen över ögonen och såg allmänt fundersam ut. Hon hade inte hört ordet och såklart kom hon att tänka på mat. Ett sånt litet matvrak, som hon var.

– Nej, inte dubbelmacka! Jag satte mej på Leopolds kuk…

Negerflickan böjde sig fram över den avlånga matsalsbordet och välte nästan ner blomkrukan som stod mitt på bordet. Blomman var av plast, efter ett litet sabotage med cigarettfimpar i krukan på den riktiga för länge sedan. Nu tindrade hennes ögon och hon gungade fram och tillbaka på stolen, som en otålig barnunge.

– Ja, ja, ja, ja, å sen! Å va hände sen…

– Å lät den tränga långt upp i min bullfitta…..

– Ja, ja, å sen? Å sen, flåsade Petra.

– Sen pressade den där gubbsjuke ”Fabrikörn” in sin långa stake sakta, men djupt in i mitt rövhål. Sedan knullade dom mej som två brunstiga kaniner å jag fick dubbelorgasm. Medan ni höll på med eran fåniga simkurs, eller va man ska säga.

Halländskan böjde sig sedan stolt bakåt och gjorde lekfullt lång näsa åt de bägge bordskamraterna.

– Där fick ni så ni teg.

Lotta ställde ner mjölkglaset, lutade sig själv bakåt och spanade ner mot väninnans ryggslut och sade som kontrande sistkommentar.

– Nja, det var väl snarare DU som fick va du tålde…

Samtidigt letade sig de bägge kumpanerna i mörkret inne i biologosalen. Bildläraren fumlade efter rätt nyckel i fickan. Efter att ha gett vakmästare Hultén en flaska Whiskey, så hade han fått låna hela nyckelknippan. Spriten var väl dennes enda svaghet, annars kunde han vara lika stadig på regler och paragrafer som en klippa. Sedan var han ju bara vaktmästare, så särskilt många regler och paragrafer fanns det ju inte i hans yrke. Det räckte att vara god hantverkare. Becksvart var det i alla fall. Jag kan ju använda det klassiska uttrycket: de bägge såg inte ens handen framför sig.

– Varför måste vi göra det här i mörkret, gnällde Kallén. Jag känner mej som någon sabla inbrottstjyv. Vi tänder lyset tycker jag.

– Tig! Det klart vi inte kan göra. Ser du inte det frostade glaset längst bort.

– Jo, å det lilla dåliga ljuset ska vi klara oss med. Fånigt, tycker jag. Vart är ljusknappen?

– Du fattar inte galoppen! Om vi tänder ljuset kommer det att synas ut till korridoren. Fönstret är ju alldeles vid anslagstavlan.

– Så?

– Där står väl en å annan snorunge å lärare å blänger på dom där dumma med lapparna som studierektorn sätter upp, eftersom han tror att någon kollar på dom. Dom hänger ju bara i vägen!

Erik frustade till i mörkret och begravde munnen i kupade händer. nu sade verkligen läraren emot sig själv.

– Han sätter upp lappar som ingen tittar på, skrattade Erik. Men ändå är du orolig för att någon ska stå utanför vid anslagstavlan. Vad gör den personen, låssas han att titta på studierektorns lappar?

Evert Gren tappade nyckelknippan och i vreden, så skrek han åt eleven, att hålla tyst.

– Sluta att felcitera mej. Vi har grejor att ordna.

– Äh…jädrans dubbelmoral i alla fall.

Ett klingande ljud och Erik Kallén förstod att bildläraren letade efter nycklarna på golvet. Rätt dammigt golv faktiskt, konstaterade eleven när han själv, för skoj skull, kände efter.

– Vi lekte den där leken ”maka fram i mörkret” på lågstadiet i skolan. Ja, på klassens timme till å med. Först gömde fröken en chokladkaka, sen släckte hon ljuset å vi fick leta runt i ett mörker svartare än natten. Robert och Nina, dom krockade å slog ihop bägge skallarna och vi fick avbryta alltihop. För jävligt faktiskt. Jag tror att Nina å Robert fick dela på chokladen som plåster på såren.

Ett tyst mumlande i mörkret. Det var det enda svaret som eleven fick. Det rasslade till och knakade något. Nu höll bildläraren på att prova ut nycklarna. Erik brydde sig inte om det. Han var tvungen att prata. Total tystnad i totalt mörker var något som gav honom ångest.

-….Sen blev dom hemskickade. Ja, Robban å Nina, alltså. Jag blev avundsjuk kom jag ihåg. Jag satt å tjurade i bänken resten av dagen och grämde mej över, att det inte va jag som slog i skallen i mörkret å blev hemskickad med en halv chokladkaka i lilla magen.

Nu klickade det till och ett triumferande: ”AHA!” Hördes i det svarta rummet. Ett knarrande och ett litet sken genom en smal springa bevisade ytterligare, att Evert Gren hade hittat rätt nyckel och öppnat dörren. Nu skulle illdåd ske.

 

(916)

Sexnoveller

Mayo Lings kvarsittning – Del 8 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

Medan snöflingorna dalade ner från himlen kom en röd folkvagn rullande med största försiktighet på den asfalterade vägen som egentligen var till för gång och cykeltrafik, men det verkade inte hindra föraren och ett flertal pojkar i ”sjuan” fick hoppa undan, då ”bubblans” signalhorn ljöd gång på gång. Bilen hade inga dubbdäck, utan slant fram och tillbaka som en orm på en skogsstig. Vaktmästare Hultén, som höll på med snöskottning för att röja rent cykelställen, grinade bort mot den sakta framrusande bilen och snöflingorna landade en efter en på vaktmästarens glasögon. Han var påpälsad med dubbla jackor, en vinterpäls och en svart luddig pälsmössa på huvudet med tillhörande öronlappar. Snöyran hade fastnat i hela hans ansikte och det droppade smältvatten från hans mustasch. När han till sin fasa fick se hur, i hans tankenämning, bilfan helt fräckt kör på en av de gröna soptunnorna utanför matsalen. PANG! Och det soptunnan välter med full kraft över den andra PANG! Som också välter och en variant av domino utövas framför den förskräckta vaktmästarens ögon. Först stumhet med munnen vidöppen i det bleka ansiktet, sedan sakta uppblomning av ilska och slutligen:

– Va i helvete är meningen, vrålade han och småsprang bort till soptunnorna som låg i en enda hög, precis som ett bisarrt konstverk med titeln ”Katastrof” textade med stora röda bokstäver högst upp på tavelramen.

”Fabrikörn” öppnade bildörren och bedömde olyckan som en parkering, så han gled ur den lilla bilen med nonchalansen målad i ansiktet. Med sig hade han en vacker kvinna i tidiga 40-årsåldern. Hennes röda fylliga läppar lyste som en fyrbok i snöyran. Hon var klädd i en mindre minkpäls och med tillhörande solglasögon och fin hatt med plym, så kunde man kanske ta henne för filmstjärna. En smäll från bildörren, sedan promenerade de taktfast över skolgårdens vita täcke av snö och försvann in i skolan. Vaktmästare Hultén stod kvar som ett enda stort åkerspöke och bara gapade åt förödelsen.

Under alla omständigheter, dels gällande den nya lärarassistenten och dels gällande bråken mellan de två lärarna, så hade rektor Torstensson vidtagit sina egna små försiktighetsåtgärder. Nu satt han där och trummade med fingrarna mot den lyxigösa bordsskivan i skrivbordet av furu. Framför honom satt en medelåldersman med trötta ögon under en alltför stor hatt och trenchcoat. Herregud, tänkte rektor Torstensson. Han hade tagit sig friheten att sätta in en annons, om en privatdetektiv som kunde hålla ett öga på Leopold Nilsson och den där mystiske ”Fabrikörn”, fast mannen som nu satt bredvid honom kunde ju för tusan ha kommit direkt ur någon teaterpjäs. Var det någon amatörrevy i stan, tro? Torstensson letade reda på dagens tidning som låg underst i en hög med papper, men kunde inte hitta någon annons, om något dylikt. Däremot såg han sin egen annons uppradad på prydliga rader och utryckt fint, enligt det svenska språkets moraliska grunder. Han lade ifrån sig tidningen och tittade strängt på mannen framför sig och när han dessutom bevittnade ett oförskämd gäspning, så bara ställde han sig upp och fäktade med armarna.

– Herre gud! Jag begärde en detektiv. Inte något utklipp ifrån en millimetersfilm från 40-talet!

– Vadå, sa mannen under den stora svarta hatten (en sådan med vitt brätte som gudfadern hade) och verkade förvånad. Han förstod väl inte vad felet med honom var.

– En detektiv ska vara klädd på ett diskret sätt å på så sätt smälta in i omgivningen. Om ni går runt i det där, så kommer ju folk att kunna peka ut er som en dans.

– Peka ut mej som en dans?

– Just det!

Mannen flinade med sitt trötta ansikte och avslöjade ett par rejäla framtänder med mycket tandkött.

– ….Som en pekfingervals?

Det här var inte rätt tillfälle för några skämt av låg budget. Om rektor Torstensson fick bestämma, så var det inte läge för några skämt över huvud taget. Han bet ihop tänderna och försökte samla sig med flinten blank av svett.

– Jag söker en privatspanare, som kan smälta in i mängden här på skolan. Kanske inte som elev, med tanke på ålder, utan snarare som lärare, vaktmästare eller kanhända som en städare.

– Mattant?

– Definitivt INTE mattant. Jag trodde ni såg lite allvarligt på det här, men är det på det viset att jag har haft fel, så kan ni lämna min expedition omedelbart.

Mannen i hatten kliade sig i örat med pekfingret och såg fånig ut. Han hade inte presenterat sig ännu, trots att Torstensson vänligt hade räckt fram sin näve, innan utfrågningen hade börjat. Det här började inte särskilt bra, tyckte han. Det hördes ett dovt surrande från snabbtelefonen och sekreterarens barska röst hördes i det svaga bruset.

– Rektor Torstensson, herr Samuel Palmers vill träffa er.

Herregud, tänkte rektorn. Han höll sig för pannan och frågade i sitt stilla sinne skaparen, varför alla idioter måste samlas på en gång och till råga på allt inne på hans eget kontor. Först en sömnig kopia av Dick Tracy och nu ”Fabrikörn” en slående Elvis-kopia. Det skulle inte vara någon tillfällighet, om någon helt sålika kom fram till den sistnämnde på stan och fråga: ”Kan du inte dra Heartbreak-hotel?” Jösses! Men det var väl lika bra att få det undanstökat.

– Ett ögonblick. Jag håller på att instruera herr…..

– Berntsson, fyllde deckaren i med en slö stämma. Efter detta följde ytterligare en ljudlig gäspning.

-…..Instruerar herr Berntsson. Släpp in…eh….Palmers, om två minuter, så är ni snäll.

– Okej!

Det sprakade till i snabbtelefonen och den stängdes av. Torstensson satte fingertopparna mot varandra och försökte se någorlunda seriös ut i den värsta frustrationen.

– Berntsson sa ni?

Ett tyst nickande från maskeradfiguren i stolen.

– Ni råkar inte ha ett förnamn?

Ett saligt leende blommade upp i Berntssons ansikte och kanintänderna syntes igen.

– Det är bara båtar som har namn på FÖREN.

Jävlar, ännu ett av de smaklösa skämten. Den prydlige rektorn frustade till, så en snorkråka for ut ur vänstra näsborre, men det upptäckte nog inte deckaren ändå, så det var ingen skada skedd. Kunde mannen inte vara ordentlig, utan att spelevinka sig, så skulle Torstensson säkerligen få gräva i lådan efter sin hjärtmedicin. Han var rent ut sagt påfrestande, men då ingen utav skämten hade varit riktade mot rektor själv, så kunde han ju inte anklaga skämtaren för att vara oförskämd. Fast det skulle väl vara frågan om sekunder, innan skämten skulle singla ner under bältet, som en sakta dalande påskfjäder.

– Jöns, heter jag i förnamn, ulkade mannen i stolen till sist ur sig. Han hade väl noterat Torstenssons bultande sträng vid tinningen och förstått, att han själv var tvungen att kyla ner rektorn med något lugnande.

– Ni är anställd. Jag vill att ni håller ett ordentligt öga på mannen, som nu kommer in genom dörren snart. Han påstår sig att vara från arbetsförmedlingen och är representant för den nya lärarassistenten Leopold Nilsson. Men jag har ringt arbetsförmedlingen och dom känner inte till honom, så jag ska nu fråga ut honom varifrån han kommer, vad hans egentliga syfte är och samtidigt få en djupblodande förklaring till varför han ljugit innan. Samtidigt ska ni bort till slöjdsalen och hålla koll på lärarassistenten Leopold Nilsson. Prata med vaktmästaren. Han visar er vem det är. Om Nilsson gör något underligt, så vill jag att ni omedelbart rapporterar direkt till mej utan krusiduller på vägen. Är det uppfattat?

Rektor Torstensson hade gått fram som en instruktör i polisskola, men det hade han gjort av bara en orsak. Han ville inte att Berntsson skulle få en syl i vädret och komma med något mer skämt av torftig klass. Det enda han fick var en tyst nickning, fast om man gick efter ansiktsuttrycket hade inte privatdeckaren hört på över huvud taget. Han satt där som en enda stor pösmunk i sin stora rock och hatt. Makade sig till slut upp och gick ut genom dörren. Torstensson torkade bort svetten från pannan med sin mönstrade snusnäsduk och satte sig bekvämt tillrätta bakom det bastanta och prydliga skrivbordet. Så skulle besök tas emot, av en förnäm rektor, ansåg han. ”Fabrikörn” kom in med ett vänligt leende på läpparna och satte sig, utan att fråga, på skrivbordets ena kant. Med sig hade han kvinnan, som vaktmästaren hade sett innan. Hon var lång, rätt slank och hade kraftigt målade läppar och ett upp-fluffat hår färgat till rödbetfärgad nyans. Hon var klädd i en kort grön kjol med nylonstrumpor runt de välskapta benen. ”Fabrikörn” presenterade henne för Torstensson som ”Sekreterare” och hon satte sig på stolen, där lustigkurren i Trenchcoaten hade suttit nyss. Hon slängde upp det ena benet över det andra och hade samtidigt ett anteckningsblock och penna i händerna. Naglarna var typiska lösnaglar med glittrigt nagellack. Utan att fråga om lov, tände ”Fabrikörn” en cigarett.

– Ni ville träffa mej, sa han och tog två djupa halsbloss. Han var välkammad med sin hårpomada och ingen kunde ana hans tidigare eskapader med eleven Jenny Rävberg. Inte kunde väl den prydlige rektorn ana, att mannen framför honom hade knullat en av skolans elever i röven tillsammans med den s.k. lärarassistenten. Och på lektionstid i ett duschrum på simhallen dessutom. Fantasi var väl inget område för ”Lindvallens” rektor och då det inte syntes alls, så kunde han inget ana.

– Ja, jag ville träffa er.

Nog såg Torstensson lömsk ut, alltid.

-…..Herr Samuel Palmers.

– Jag vill helst bli kallad för ”Fabrikörn”.

– Jasså, kodnamn, alltså. Ni kanske rent utav är hemlig agent? Nu är det så, att jag har ringt till arbetsförmedlingen och dom känner inte till någon Samuel Palmers. Kan ni kanske svara på det?

Elviskopian såg inte ens intresserad. Rektor Torstensson hade faktiskt väntat sig en helt annan reaktion. Hade han inte skurit till på akilleshälen? Mannen tog bara ett djupt bloss till på cigaretten och blåste ogenerat rök på mannen bakom skrivbordet, som hostade till. Han tog tid på sig. Funderade han månne ut någon förklaring. Letade han efter ett kryphål?

– Nu är det ju så, att jag inte är anställd av arbetsförmedlingen här i stan. Jag är pappersmässigt bunden till förmedlingen i Uppsala, fast jag åker runt på olika ställen. Bidrar lite här och var till småstäder…

Ytterligare en rökpuff åt rektorns håll. Gjorde han det avsiktligt? Svårt att avgöra.

-…..Å kommuner också för den delen. Ni kunde ju direkt ha frågat mej, om vart jag hörde hemma, så skulle ni då få samma som Sivert Öholm….

Ett svagt leende i det bleka ansiktet.

– …Svar direkt!

Sekreteraren drog lite på smilbanden och hela kontoret hade spridit sig, förutom rökdoft, en odör av hudkräm och parfym. Hon hade inte sparat på något och tillbringade säkert lång tid framför spegeln varje morgon. Sedan var han en attraktiv kvinna också. Den slutsatsen kunde vem som helst dra. Men rektor Torstensson var en vuxen mogen man och drogs inte till kvinnor som bin till honung. Nej, han var lyckligt gift och nu visste han faktiskt inte vad han skulle ta sig till. Han hade hela tiden trott, att han själv hade trumfkortet, men det hela hade gått i stöpet totalt. Elviskopian tittade bort mot sin sekreterare med ett flin och fick ett bländvitt leende till svar. Han tittade ner på hennes välsvarvade ben i de mörka nylonstrumporna och vi skall raskt gå över till ”Lindvallens” slöjdsal där skolans lilla bystdrottning Natalie Östbäck stod iklädd speciellt förkläde av grönt gummi och skyddsglasögon över sina riktiga glasögon och svarvade till sin lampfot.

Spånen for åt alla håll och om hon var tillräckligt flitig, så skulle hon nog hinna klar den innan jullovet. Det skulle naturligtvis bli en julklapp. Men hon fick inte vara ifred, utan över henne stod skolans största kvinnliga bråkmakare. Pia Katz (Efternamnet var tyskt, eftersom hennes pappa kom från Berlin från början och var son till en gammal nazist) hette hon och var knuttebrud. Eller åtminstone ville hon vara det. Hon hatade skolan och var bara där av en orsak: Om hon inte gick dit, så skulle hon få stryk av sin pappa. Inte direkt någon drömfamilj direkt. Hon var ljushårig med lockar längst ner på sitt hår och runt pannan hade hon alltid en snusnäsduk knuten. Det var väl hennes variant av mössa, kanhända. Ögonlocken fullkletade med blå ögonskugga och rött läppstift över de tunna läpparna. Hennes näsa var en sådan, som pekade uppåt, ansiktet började med rätt runda kinder och smalnade av med en ganska avlång haka. Som kläder hade hon alltid skinn, skinn och åter skinn. En jacka i mörk kulör och en kort blankskinande och tillika åtsittande kjol runt hennes stora bakdel. De kraftiga brunbrända låren och benen med de runda vaderna var alltid bara med ett par svarta lackskor längst ner med gråa strumpor. Alltid hög klack. (Hon hade väl gått med i Lill-Babs fanklubb, eller något sånt) Man kunde kanske missuppfatta hennes position, om hon gick ute på gatan någon mörk kväll.

Pia hade en häck som alltid putade ut, så när man såg henne i profil, såg hon precis ut som lilla bokstaven B. Några stora bröst hade hon dock inte. De var små och toppiga och hon hade väl knappast någon BH. Nu stod hon över Natalie och klämde ur sig den ena otrevligheten efter den andra. Hon gav sig på alla, men Natalie var mest tacksam, då hon var religös och allting. Till slut grep någon tag i satmarans ena axel och drog henne bakåt. Reflexmässigt knöt Pia sin näve, med nitbeklädd läderhandske som slutade vid fingrarna, och skulle klippa till, fast då hon bara stirrade in i ett bröstparti, så avfärdades hon av ren försiktighet. Det var Jenny Rävberg som stod framför unga fröken Katz och Jenny var inte den man försökte köra över med fysiskt våld. Hon var 182cm i strumplästen och vägde säkert över 80-kilo. Pia Katz var bara 62-kilo och var kort, 153 eller 154cm, eller något sånt. Nu hade hon ju höga klackar på skorna, men det hjälpte ju föga. Halländskan stod framför den korta kraftiga och tillika uppkäftiga knuttebruden och såg sträng och stöddig ut. Hon var fortfarande blöt i håret, efter besöket på simhallen och kanske ömmade det på vissa ställen, men det hör ju inte hit just nu.

– Nu lämnar du Natalie ifred. Annars kanske jag får lust att gripa tag i ditt löjliga svettband å dra åt kring halsen på dej.

Pia Katz samlade sig länge, sög in underläppen i munnen och försökte se morsk ut.

– Åt helvete med er båda två, fräste hon och gick bort till sin hyvelbänk.

Det var väl en sorti som skulle uppfattas som tuff, i hennes egna ögon, men Jenny tyckte bara hon var löjlig. Nu försökte hon reta upp Alexandra , flickan som blev avstängd från sin pryoplats på ålderdomshemmet, då hon sög av en av patienterna, men att få hennes stubin att nå explosionspunkten var ju omöjligt. Vad än Pia vräkte ur sig för vulgariteter, så stod bara Alexandra där med det flummiga leendet på läpparna och de där likgiltiga rådjursögonen med halvslutna ögonlock, som kunde få henne att likna en liten ängel. Jenny gruffade purket, där hon stod vid svarven iklädd sin röda polotröja och sina, näst intill, traditionella blåjeans runt de breda höfterna. Hon kunde se, att Natalie hade blivit ledsen för det rann en tunn tår nerför kinden bakom lagret av dubbla glasögon.

– Hon är så dum, att det är synd om henne. Va inte lessen, Natalie.

Med en sorgetyngd hand stängde flickan av maskinen och nu kunde man höra hennes tysta snörvlade, som man inte kunde innan, då svarven var på.

– Det enda som hindrar mej från att spöa upp Pia, är att hon får tillräckligt med spö hemma av sin buse till farsa. Gråt inte, Natalie. Du gör mej så lessen också, när du gör det.

Bakom ryggen hördes konversationen:

– Hur i helvete kan du ha på dej såna där jävla löjliga pumps?

– Ha, ha! Jasså du tycker dom är löjliga?

– Rosa är den färg jag hatar mest! Du ser ut som en Barbiedocka.

– Ha, ha, ha! Tycker du verkligen så….Jahaja! Hi, hi! Verkligen Barbiedocka?

Hur än Katz försökte, så var det omöjligt. Alexandra Lunne gick bara inte att få på dåligt humör och inte kunde hon slå till henne heller. Inte på lektionstid. Där stod också slöjdmagister Sigurd Karlsson bakom sin ledarbänk, som ett enda stort fån. Kanske den fördomsrika bilden av en tvättäkta toffelhjälte i en dels ögon. Liten, mager, yviga mustascher under en liten näsa. Såg nästan ut som en skottehund. Övervakade lamt sina elever, men ingen som direkt sade till någon. Jenny kunde lämna salen med den gråtande Natalie, utan att han ens höjde på ögonbrynen. Väl utanför, satte de sig på en av bänkarna vid skåpen. På varsin sida stod två stora krukväxter, två svärmorstunga skulle den botaniske direkt sett. Jenny höll armen om Natalie och tog av de stora skyddsglasögonen från hennes näsa. Ögonen var röda bakom de riktiga glasögonen och Jenny såg ömt på henne med sina mörkgröna ögon och sina milda anletsdrag.

– Det är ingen fara. Är Pia Katz dum mot dej igen, så ska jag säga till henne på skarpen. Det lovar jag. Hon har inte rätt att kasta ut sej hur mycket skit som helst. Nästa gång hon ger sej på dej, så ska jag ge henne stryk.

– Nä, gör inte det, snyftade Natalie. Som du sa innan, hon vet inte va hon gör. Pia är bara ett vilselett lamm, som herren inte brytt sig om.

Jenny tog upp sin näsduk ur bakfickan på jeansen och gav till Natalie. Amtidigt, så försökte halländskan att föreställa sig hur gud, som han föreställt sig på lågstadiet, en skäggig gubbe från en kyrkmålning mota in en massa får i en fålla, fast unga fröken Österbäck hade nog inte menat så bildligt talat. Natalie snöt sig och lämnade över näsduken igen. Rävberg tog emot den, höll den försiktigt i kanten och lade den bredvid sig på bänken. Hon fick väl besöka toaletten sen och tvätta den.

– Ska vi ta lunchrast, frågade hon.

– Det är väl inte rast än, snörvlade Natalie.

– Nä, men jag vill inte gå in å träffa den där häxan Katz igen. Å jag tvivlar väl på, att du vill göra det.

Det var rätt tomt i korridoren. Alla hade väl lektion. Det var bara vaktmästare Hultén som gick runt och gruffade tillsammans med en lokalvårdare. Hultén gick förbi de bägge flickorna utan att hälsa. Han hade väl förödelsen med soptunnorna kvar i bakhuvudet. Städerskan höll på att moppa golvet borta vid skåpen och snart skulle hon väl komma bort till bänkarna och då hade de ju varit tvungna att flytta på sig ändå. Långt borta hördes ljudet av raska fotsteg. Någon elev var väl sen till lektionen.

– Jo, vi går väl och äter då, sa Natalie tyst.

De reste sig från bänken och stegen kom närmare och när Jenny vände blicken åt ljudet, fick hon se en medelålders man under medellängd iklädd blåjeans, vit T-tröja och Nike-skor. Det våta håret var slafsigt bakåtkammat. Det var lärarassistenten Leopold Nilsson, och han hade bråttom. Han bromsade in hastigt och skrapade sulorna mot golvet med ett gnissling av gummi.

– Värst va du har brått, sa Jenny flinande.

– Ja, jag måste in till slöjdsalen. Har lektion förstår du. Nu när bildlärarn och kemilärarn har börjat bråka, så har rektorn blivit tvungen att placera mej nån annanstans. Annars, så kanske det blir ett attentat!

Jenny stirrade förvånat på Nilsson. Attentat?

– Ja, han sa faktiskt så. Nu måste jag in till slöjdmagistern. Annars kanske det blir som den värsta ”Spagettivästern”.

– Vadå, en handfull dollar?

– Nja….jag tänkte snarare på ”Häng dom högt!”

Med ett nervöst smil på läpparna och ett nickande till Natalie som stod bredvid, så försvann han in genom dörren till slöjdsalen. Jenny stod kvar och skrattade dämpat med händerna vid höfterna.

– Det märks att han inte har träffat ”Slöjdmajjen”. Han skulle väl aldrig kunna skälla ut nån. Jag tror inte ens han skulle kunna skälla ut nån, om han så blir återfödd som hund.

Ett vemodigt leende spred sig i Natalies fräkniga ansikte och halländskan lade armen om henne igen.

– Nu går vi å käkar.

De gick iväg längs den stora korridoren och bort till matsalen. De passerade Hultén på vägen. Han stod och blängde tryckande på en dörr in till ett grupprum. I ena handen hade han en stor oljekanna. Jennys hjärta hoppade till, när hon sneglade lite på den ljusgula oljan, som vaktmästaren använde på gångjärnen till dörren. Av en ren slump, så råkade unga fröken Rävberg komma ihåg sin erotiska dröm med knuttegänget och hur hon hela hennes kropp blivit insmord med just sådan olja. Kan man drömma fortsättning på drömmar? Tja, vem vet.

Inne i slöjdsalen stod slöjdlärare Karlsson med sina glasögon och yviga mustasch under näsan. Det såg nästan ut som, om han hade klistrat dit lite spretig stålull. Han drog lite i underläppen och synade lärarassistenten uppifrån och ner. Han pratade långsamt, fast inte så entonigt och sävligt som studierektorn på skolan. Det verkade som om han betänkte varje ord han yttrade.

– Leopold Nilsson ja, jo jag har hört att det har varit vissa fejder beträffande dej.

– Knappast mitt fel, flinade Nilsson nervöst och bet ihop tänderna med tillslutna läppar.

– Nä, det klart. Men saken är den, att jag inte riktigt vet vad jag ska sätta dej på för arbete. Jag håller på med papper gällande betygen.

Leopold såg neutral ut, men innerst inne strålade han. Ännu en tag med endast nöjen. Det här var ett lätt jobb, tyckte han. Men det var ju snart Lucia och allting. Plötsligt slets dörren upp in rusade Mayo Ling i full fart med händerna fulla av skolböcker. Grundligt försenad. Det var bara tio minuter kvar på slöjdlektionen. I ultrarapid kunde man upptäcka, att Pia Katz medveten sträckte fram en högklackad sko och Ling gjorde ett svandyk framåt, som fick alla i klassen att sluta med det de höll på med och applådera. Katz flinade. Den enda gången man fick se henne le, var när hon hade gjort någon illa. Hon hade redan flyttat tillbaka benet och stod nu lutad mot träskåpet med verktyg. Mayo kunde mycket väl ha halkat. Det var ingen som hade upptäckt hur det gick till, egentligen. Skolböckerna låg spridda över hela golvet och Pia böjde sig neråt och tog upp en som hamnat i en hög med hyvelspån.

– Herre gud, ta det lite försiktigt i fortsättningen.

Slöjdmagistern kom fram bakom bänken och hjälpte kinesflickan upp på fötter. Hon verkade inte ha skadat sig, men det såg verkligen farligt ut. Hon var klädd i skoluniform (sådan man hade i Kina) med kort blå kjol och blå blus. Under kjolen hade hon ett par vita strumpbyxor. Hon var förståndig. Det var för kallt att gå i kortkort i December.

– Återgå till det ni höll på med, befallde Sigurd Karlsson och det var väl första gången han höjde rösten i hela sitt liv. Eleverna fortsatte. En del hamrade, en del filade och en del var inne i smedjan och använde metallsvarven. Pia Katz höll i en av Mayo Lings skolböcker med tumme och pekfinger, precis som om hon höll i något avskyvärt.

– Hörru, Geishan! Du behöver inga satans böcker på nån jävla slöjdlektion!

Sedan slängde hon boken på den närmaste slöjdbänken, så tvillingbrodern Lasse som höll på med sandpapper, fick hela synen full med träspån. Leopold gick fram till bänken, borstade av den hostande enäggstvillingen som tackade och grep tag i skolboken. Han lämnade över den till Mayo, hon tittade tacksamt på honom med ett gulligt ansiktsutryck och han kände sig som en hjälte under några sekunder.

– Nu är det så, att vi började lektionen för länge sen, så du kan lika gärna sätta dej ner å bara vänta, sa slöjdlärare Karlsson. ”Å som Pia Katz sa, även om jag inte gillade tonfallet, så behöver du inga böcker på en slöjdlektion.”

– Förlåt, sa Mayo. Hennes röst var liten och ljus. Jag inte förstå detta. Mitt fel!

Det var väl lite hackigt med svenskan, men hon försökte i alla fall. Hon hade ganska lång lugg, som hängde ner i pannan, så man inte kunde se ögonbrynen. Sedan hade hon kortklippt hår vid sidan om öronen och längre i nacken. Man kanske kunde kalla det för ”Hockeyfrilla”, vad vet jag? Frisyrer är inte mitt starka område och inte lärarassistenten heller. Han stod bara still på platsen och tittade och lyssnade på konversationen.

– Det här är åttonde gången i sträck du kommer för sent, flicka lilla. Jag kan inte bara sitta här med händerna på bordet och se genom fingrarna varenda gång. Visst kan jag strunta i att vidtaga stränga åtgärder, men genom att jag vet att du vill bli någonting här i livet, så kan jag ju inte dalta med dej. För då kommer du bli van vid det, när du sedan för ett jobb.

Slöjdläraren hade ställt sig bakom sin kära hyvelbänk igen och försökte nu tala allvar med kinesflickan, så gott han kunde. Lärarassistenten, som tidigare hade varit i centrum, hade nu blivit placerad som bifigur i själva resonemanget. Mayo Ling nickade tyst och hade antingen sina ögon slutna, eller tittade i golvet. Det var svårt att se. Hon mumlade något med självande röst:

– Ni inte få säga nått till mina äldrar (föräldrar menade hon givetvis). Dom bli arga på mej, om jag inte sköter skola, trämagistern.

Trämagistern! Lärarassistenten satte upp handen för ansiktet för att dölja sitt tysta skratt. Han kunde föreställa sig slöjdlärare Sigurd Karlsson som en riktig träskalle, men då han några sekunder senare såg humorn som lyteskomik, eftersom Mayo menade rätt, men sa fel, så tystnade han snabbt.

– Nä, jag ska inte prata med dina föräldrar, men jag kommer att skicka dej till rektor Torstensson. Jag är nog rädd, att du kommer att få en kvarsittning.

Mayo förblev tyst. Hon kanske inte visste vad ”Kvarsittning” betydde, men hade hon tillräckligt fantasi, så skulle hon kanhända komma med skräckfantasier i skallen, som var mycket värre, än vad ordet egentligen betydde.

Rektor Torstensson vankade av och an i rummet, när det knackade på dörren. Sekreteraren var på lunch, så något ”Pip!” från snabbtelefonen blev det inte. Rektorn var lite missnöjd över mötet mellan honom och Samuel Palmers, den mystiske mannen med smeknamnet ”Fabrikörn”. Det kanske bara var hans tillvägagångssätt som var konstigt, han kanske var grön.

– Kom in, fräste mannen.

Lärarassistenten öppnade dörren och hade med sig Mayo Ling.

– Slöjdlärarn, eh…. Karlsson hette han väl?

Tyst nick från rektorn.

– …Karlsson skickade hit mej med Mayo. Hon har kommit för sent så många gånger, att han, näst intill, krävde att hon skulle ha kvarsittning. Kinesflickan stod framför lärarassistenten och det syntes på henne, att hon skämdes. Hon blundade skamset med hoptryckta spända läppar. Kanske hade hon hamnat på fel plats vid fel tillpunkt. Den trevliga rektorn var för tillfället vresig och otrevlig. Han fräste något obegripligt och satte sig ner bakom sitt stora skrivbord och bläddrade i en blå pärm med slitna häftklamrar.

– Nä, vi har fullbokat med kvarsittningar ikväll och imorron också!

Han fortsatte att bläddra bland papper. Bläddrade förbi ett schema och kom fram till nästa formulär. Ifyllt det med.

– Det får bli efter nyår. För i övermorgon har vi kvartsamtal hela kvällen i uppehållsrummet.

Leopold Nilsson, som annars brukade vara ganska försiktigt, höjde stämman igen och sade:

– Inte efter kvartsamtalet. Hon vill inte att föräldrarna ska få nys om det hela.

Han tittade ner på den korta lilla skolflickan och hon såg förfärad ut. ”Absolut inte efter kvartsamtalet”, stod målat i hennes förskräckta ansikte. Det löste sig ändå, kan man säga. Rektor Torstensson bestämde att hon kunde sitta kvar tiden på lunchen och en timme efter, då det ändå råkade vara håltimme direkt efter. Det där med, att inte föräldrarna till Mayo skulle få reda på något, lade han på is för tillfället. Snart satt i alla fall kinesflickan i det lilla uppehållsrummet med sina skolböcker framför sig på bordet. Över henne hängde ett avlångt lysrör med dragtråd, istället för tryckknapp. Hon satt och läste på ett stycke i svenska som hon hade ganska svårt för och lärarassistenten satt två meter ifrån henne med en vitt blädderblock bakom sig. Ännu en gång hade han kommit undan ansträngande arbete och var bara utsätt som s.k. vakt. Han skulle bara sitta där i uppehållsrummet och vakta eleven, så hon inte fick lust att smita. Varför just han, frågar sig säkert läsarna. Eftersom de flesta eleverna hade håltimme vid denna tidpunkt, så hade rektor Torstensson med sina närmaste ett föredrag för skolans lärare och övriga personal i Aulan. Det var frågan om ett nyprovat arbetsschema, hade Leopold hört, när han tjyvlyssnat. Han satt där och petade naglarna med en liten tandsticka.

– Kommer mina äldrar få höra det här, magistern?

Magistern! Herre gud, det kunde man ju tolka som en komplimang. Leopold sken upp i hela ansiktet. Mayo satt och såg orolig ut.

– Jag vet inte, men jag ska se va jag kan göra, svarade han.

Det var ju inte mycket han kunde göra, eftersom han inte alls var magister, fast hon kände sig säkert tryggare av att tro det.

– Lova det!

Han försattes i en inre kris, men sade ändå ”Jag lovar.” Utan att direkt tänka sig för.

– …Om jag inte göra bra ifrån mej, så jag inte faktiskt veta va pappa å mamma göra. Dom klara sej bra i skola både två, så icke är det nån ursäkt, att jag inte klara den…

Hon talade lite hackigt, men hon litade till fullo på Leopold.

– Men det är ju skillnad. Du blir ju tvungen att gå i en svensk skola. Dom gick väl i en Japansk skola.

– Nej i Kina.

Han ryckte generat på axlarna. Han tyckte alla asiater såg likadan ut, men givetvis, Mayo Ling måste ju vara ett kinesiskt namn. Vad dum han var, egentligen. Men han hade inte fått använda skallen så mycket, därifrån han kom.

– Komma jag få femman då, frågade flickan igen.

I två sekunder trodde lärarassistenten, att hon ville låna pengar till kaffe, men förstod sedan, att hon menade betyget. Hon var duktig i skolan, det hade Jenny Rävberg avslöjat, när hon och lärarassistenten haft tid för att prata. Säkert skulle hon få en ”femma” i slöjd också. Den här kvarsittningen var bara en engångföreteelse. Han ville ju inte lura henne, utan sade ändå:

– Jaaaa….kanske det.

Utan att han var beredd på det, så reste Mayo sig hastigt ifrån stolen och halvsprang fram till honom. Där föll hon ner på knä och gnällde bedjande, som en hund som ville ha ett ben,:

– Snälla! Magistern måste bara ge mej femman. Annars mina föräldrar kanske ge mej stryk. Snälla magistern. Vad jag göra för att få femma?

Nog var lärarassistenten lite överrumplad, men det betydde ju inte, att han kunde säga ifrån. Han reste sig strikt upp och tittade ner på kinesflickan.

– Vänta nu här, jag kan inte bestämma nått om varken betyg eller….

Orden fastnade i mun på honom.

-…..Eller…

Han stackade fram: ord på ord.

-….Något…annat.

Satt inte den lilla kinesflickan på knä och hade, på ett ögonblick, dragit upp knapparna vid kragen. Jo, nog tusan hade hon gjort det. Hennes bara små bröst började synas mer och mer, då hon knäppte upp knapp för knapp med flinka små fingrar. Leopold stirrade neråt och det hettade till i skrevet. Det här kunde väl inte vara sant. Det här var det verkliga livet och inte någon porrfilm av Bruce Seven.

– Jag….göra allt för magistern, sa Mayo med strupen torr av upphetsning.

Där for den sista knappen ur knapphålet och hon drog ner blusen från sina axlar, blottade sin nakenhet med sin vackra ljusgula hud. Någon BH hade hon inte alls. Lärarassistenten visste inte vad han skulle säga. Halsen kändes som sandpapper och munnen rörde sig, men utan ett ord. Det blommade upp i jeansen hans. Längst ena låret började hans pitt växa och urskiljas. Den lilla tjejen bjöd ut sig helt för honom och plötsligt väcktes han till liv. Dörren!!! Han tittade bort mot dörren. Den var låst! Det måste den vara, han mindes tydligt att han hade låst den innan. Mayos hand kröp upp under hans vita tröja och masserade hans mage med varlighet. Fan, jag kan inte stå emot, tänkte han. Det får bära, eller brista. Det dröjde inte länge. Snart kunde man höra halvkvävda och upphetsande flämtningar från uppehållsrummet, men vem hörde. I korridoren fanns inte en människa. Rektorn kontor var tomt. Studierektorns kontor likaså. Lärarnas egna kopieringsrum var också helt öde, så ingen hörde vad som pågick. Dock kunde man se en skugga mot det frostade glaset i dörren. Där inne låg de vita strumpbyxorna slängda i en hög tillsammans med trosor, skor och skoluniform. Även lärarassistentens kläder var avlägsnade, men jeansen och kalsongerna hängde fortfarande kvar vid vaderna på honom. Han tackade sin lyckliga stjärna, att persiennerna på de tre fönstren dessutom var nerdragna.

Leopold lyfte upp Mayos lätta kropp och höll upp henne, så hon satt med ryggen mot den vita väggen. Hon kunde inte väga mycket, eftersom den, näst intill, tunna lärarassistenten kunde lyfta henne. Det dunkade lite dovt mot den, näst intill, ihåliga bygget mellan grupprummet och korridoren och Mayo grimaserade ihop sitt lilla söta ansikte och bet ihop tänderna för att inte skrika i njutning. Istället kom det små gnyende och stundtals flämtade hon fram någon på kinesiska, garanterat oanständigt, gissade Leopold. Det droppade av sekret ur hennes könsläppar och det hade bildats en liten pöl på det gråa stengolvet under. Det smaskade hela tiden från kinesflickans trånga fitta och Nilsson njöt i fulla drag, när han juckade in och ut ur det behagliga könsfodralet med all värme, fukt och ja, han visste inte hur han skulle beskriva det.

– Oh! Ljuvlig, ljuvlig du är ljuvlig mot mej, stönade hon fram.

Han kände hennes späda små händer greppa tag runt hans skuldror med krampaktig darrning och han pressade sig ännu mer intill henne och var inne i henne.

– Jaaa….du göka mej, pustade hon intill hans öra och hon luktade gott av flytande tvål. I hennes fattiga och strikta familj förekom verkligen inga parfymer, eller hudkräm. Nej, det räckte gott med gammal hederlig tvål. Varje millimeter….trycka in hela kuken i min lilla kinesfitta….ja, du vara ljuvlig, magistern!

– Jag måste (Stön!) Bara ta dej mot bordet….å du ska ligga över läxböckerna, flinade han ironiskt. Han gjorde en mindre kraftansträngning och hivade över henne till bordet och lade ner henne försiktigt, så ryggen och häcken låg över bokens mittuppslag. Sedan klättrade han upp, så bägge knäna var på bordskanten och fortsatte samlaget med svetten rinnande nerför ryggen och mellan hans håriga skinkor. Nu var det bordet som dunkade, istället för väggen och nu kom Mayo i en orgasm och han kände själv, att han var på väg. Skakade i kroppen.

– Snälla! Inte i fitta! Inte bli med barn, magistern, gnydde den lilla tonårstjejen fram på sin hackiga svenska. De svettiga skinkorna vätte ner skolböckernas mittuppslag och nu rann det även ner sekret mellan Mayos särande lår.

Nej, nej, Leopold ville inte vara hänsynslös, även om han utnyttjade ett tillfälle. Han stånkade till ordentligt och samlade sig.

– Okej, då sätter jag mej ner på stol…stol…en å du får knulla min kuk med din mun, tills jag (Stön!) S…sprut…sprutar dej i halsen.

Mayo skakade i hela kroppen och det slaskade till ordentligt i hennes underliv. Kroppen hennes gick i vågor och hon stånkade fram:

– Ja, jag göra…jag knulla magisterns kuk med min….Oh! Ååååååååh!…. Med min mun å magistern sprut…spruta i min hals….!

Sagt och gjort. Med ett slurpande ljud drog lärarassistenten ut den våta lemmen. Därefter satte han sig tungt ner på stolen och det lyste av upphetsning i hans ögon. Skrevandes började han onanera så smått. Mayo pustade ut lite och låg kvar över sina skolböcker med stjärten skinande av svett och fittsaft. Hon blåste upp i sitt svarta hår, i syfte att få lite svalka, och reste sig sedan plikttroget från sin liggande ställning. Därefter hoppade hon fjäderlätt ner på golvet och gick fram till Leopold. Som hade ett, mer än, belåten grin på läpparna. Hon satte sig ner på knäna och böjde sig lydigt framåt med sugande blick. Sedan greppade han försiktigt tag i lemmen med sina små mjuka händer. Leopold lutade sig bakåt och bara njöt i fulla drag. Mayo öppnade munnen till ett O, och lät sedan lärarassistentens kuk glida in mellan läpparna och ner i halsen. Hon använde sig inte riktigt av samma teknik som Petra Eriksson hade gjort. Petra hade låtit munnen glida upp och ner över hans styva könsorgan, men kinestjejen hade kvar toppen i munnen hela tiden, slickade på ollonet och drog istället skinnet fram och tillbaka nere vid själva skaftet. Originellt faktiskt, tyckte Nilsson och flämtade som en gråsäl i Sahara. Bara nu ingen kom in. Var dörren låst? Tvångstankarna malde i hans hjärna, men de kunde ändå inte hindra orgasmen som sköljde över honom. Kuken spände till och fyra rejäla sprut från honom och fyra rejäla sväljningar från henne. Han pustade ut och funderade. Han skulle minsann göra sitt yttersta för att hon skulle få den där ”femman”. Den saken var klar.

(1441)

Sexnoveller

Simlektioner eller knull-lektioner? -del 7 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

- Varför är du tvungen att ha dina släktingars kläder hela tiden?

Den nyfikna, men oförargliga Lotta Bodin hade gått rakt på sak, där hon satt vid utemöblerna av plast vid bassängkanten och pratade med Phillip Jönsson. Alla eleverna hade redan hoppat i den stora 25-metersbässängen och plaskade nu som bäst runt i väntan på den stränga och rakryggade gymnastiklärarinnan Bengtsson. Hon var av den krävande sorten, fast lät ändå sina elever plaska runt i vattnet bäst de ville, innan hon själv stegade in som en drottning i det forntida Egypten och befallde om allting. Phillip satt nu i den andra stolen. Det hela var en utemöbel av vitt plast. Inte så bra kvalité, men de var lätta att flytta, det visste Lotta av egen erfarenhet. Hennes familj hade en likadan hemma. Den enda skillnaden var färgen. Deras var grön, istället. Hennes storebror hade beskrivit den som ”snorgrön”, fast den jämförelsen ville unga fröken Bodin inte tänka på.

– Är det bara för att dom är snåla helt enkelt, undrade Lotta.

– Nja…jag vill väl inte använda ordet ”snåla” i deras närvaro, svarade Phillip försiktigt.

– Men…

Lotta lutade sig tillrätta bakåt i solstolen, lade det ena benet över det andra och lät kulspetspennan spela mot tänderna, medan hon filade på formuleringen.

-….Men just nu är ju…ju inte dina föräldrar här, så nu kan du väl använda dej av det där ordet.

Pojken skruvade på sig med kinderna blossade, precis som om han var munk i ett kloster och av en oplanerad slump sett en naken nunna. Han gned knäna mot varandra lite försiktigt.

– Okej, dom är snåla med pengar, men rika på kärlek, informerade han med en hävdande och bestämd efterton.

– Har dom lika gamla kläder själva.

– Ja, bara plaggen är rena och hela, så brukar oftast det vara gott nog, brukar min mamma säga. Med dom går inte ut så ofta. Hemkära, kanske på gränsen till eremiter.

– En sådan gräns är väl oftast hårfin, sa Lotta.

Phillip ryckte på axlarna. Han hade väl inga större erfarenheter om eremiter och deras enformiga leverne. Om det nu var så otroligt enformigt att vara helt ensam en hel livstid, det visste han ju inte heller. Då inte Lotta fortsatte med konversationen, utan istället lutade sig framåt och ägnade sig en stund åt sina räkneuppgifter, eller vad det nu var, så funderade unge herr Jönsson en stund. Var det inte en eremit i bibel som hade levt helt i celibat, helt utan mat och dryck högst uppe på en pålformad klippa mitt ute i öknen. Jo, det måste ha varit ifrån bibeln han kom ihåg det. Det var inte igår, fast det måste vara någon gång i tvåan eller trean, då skolfröken på lågstadiet läste högt i bibeln då och då. Många av barnen tog chansen att slumra till, sittandes i bänken, men väldigt många tyckte det var mysigt när fröken läste. Det var spännande med Josef och hans många bröder, Moses i vassen, Jonah som blev slukad av den stora valfisken och förberedde och levde sitt liv inne i valfiskens buk. Han tänkte så det knakade, men kunde fortfarande inte komma ihåg vad eremiten på berget hette. Sakeus? Nej, inte han. Abraham? Nej, inte han heller. Strunt samma, han levde i alla fall högst uppe på ett berg och pinades av den obarmhärtiga solen endast för herrens vägnar. Underligt, men så var det väl?

– Vem kommer att bli lucia i år då, frågade han plötsligt.

– Vet inte.

Ett kort svar, nästan för kort. Lotta satt insjunken i läxboken och Phillips övervägde att gå därifrån. Hon måste vara upptagen, eftersom hon inte ens orkade lyfta blicken ur bokens uppslag. Nu satt hon och fingrade kvickt på en liten svart miniräknare. Ovanligt kvickt, med tanke på de långa lösnaglarna. Får väl förklara för läsarna, att detta utspelar sig, då eleverna fortfarande hade små enkla miniräknare och inte de där stora avancerade de har nu för tiden. Phillip satt kvar och gned knäna mot varandra, så det sprakade svagt av manchestertygets sträva ojämna yta. Han var kanske av en lite nervös och stressad natur, men det var inte ärftligt. Bägge hans föräldrar var lugna som filbunkar, som de själva utryckte sig. Han satt och vilade sina smala ögon på Lotta, hon var faktiskt väldigt söt tyckte han. Stackars Phillip, hade väl gått och varit olyckligt kär i ett dussintals flickor under åren, utan att ta mod till sig och säga som det var. Det hade hela tiden slutat samma. Antingen hade den flickan han beundrat blivit tillsammans med någon annan. Kanske någon större och starkare, eller snyggare, eller bara någon som var begåvad med talet i mun. Någon som inte smet iväg med svansen mellan benen, utan kunde föra en konversation med det motsatta könet, utan att bli högröd i ansiktet och göra ett klavertramp. Om inte det var så, så hade alldeles säkert flickan börjat i en annan klass, eller så. Nu satt han och tittade saligt på Lotta, där hon satt med blicken och tankarna försjunkna i boken. En vacker profil med de tunna söta små läpparna, som skiljde sig då och då, när hon satt i djupa tankar. De långa ögonfransarna, den lilla näsan med lite tendens till fräknar på kinderna. Sedan det svarta kortklippta håret som passa så bra till hennes ljusa hud. Plötsligt tittade hon upp från boken, men lade ändå inte märke till Phillip Jönsson frånvarande blick innanför glasögonen. Inte heller verkade hon notera hans saliga leende. Kanske såg han ut så annars också, vem vet?

– Jag håller på med en del svåra mattetal här, så jag är väl inte särskilt sällskaplig, men det är ju lunch sen, å vi kan ju sitta vid samma bord sen, precis som igår.

Hon log med sin söta mun och två små smilgropar uppenbarades i hennes kinder. Phillip nickade tyst och skakade sedan lite lätt på huvudet och försökte komma tillbaka till verkligheten. Detta uppfattade först Lotta som ett ”nej!”

– Vill du inte, frågade hon lite trumpet.

– Jo, visst vill jag det, sa Phillip och han hade fått röda rosor på sina smala kinder. Han nickade medhållande och det såg ut som om han aldrig skulle sluta.

– Okej!!!! Upp ur bassängen å samling vid bassängkanten, stående!!!!

Bägge två tittade bort mot utgången från omklädningsrummet. Där stod nu gymnastiklärarinnan Bengtsson och blåste i sin visselpipa. Ljudet kunde säkert skära genom glas, så gäll var den. Lika snabbt som en flock arbetsmyror, så samlades de bägge klasserna vi kanten och stod snart väntande i en prydlig rad med vattnet drypande från kroppen. Två av pojkarna sneglade lite grand på den lilla bystdrottningen Natalie Österbäck. Hennes baddräkt hade blivit våt och nästan genomskinlig. Kloten var vackert inbäddade i det tunna våta tyget och bröstvårtorna syntes tydligt, där de stretade styva därunder. Natalie själv hade väl knappast märkt det, då skulle hon väl bli illröd som en tomat i ansiktet och kanske, skulle hon t.o.m. ha svimmat på stället. Det var en del av killarna som var tvungna att stoppa in lemmen med bägge låren framför, så inte Bengtsson med sin dominanta inspektion skulle upptäcka några ”tältresningar” framför ögonen. Då skulle det väl bli streck i betyg i gymnastik direkt. Efter att ha synat raden av respektfulla skolungdomar röt hon ilsket:

– Var fan är Jenny Rävberg?!

– Jenny RÖVberg menar hon väl, viskade tvillingen Lasse till sin bror Olle. Bägge fnissade dämpat, fast fick en lätt knuff från sin klasskamrat Anna-Lena.

Bengtsson skakade på huvudet och gestikulerade i luften med en knuten hand.

– Det här är väl jävla typiskt. Att det aldrig kan, för en enda gång skull, vara 100% närvaro. Ni kanske har fått för er att ni kan gå härifrån med en ”femma” i gymnastik utan att lyfta arslet ifrån skolbänken, men så är inte fallet.

Konstigt, att inte fröken Bengtsson hade sökt in till det militära istället. Hon hade en röst som kunde befalla och sätta eld i baken på den mest slappaste beväring till slöaste repgubbe. Att sedan hon hade ett temperament som en elefant med skabb på könsorganet var ju inte heller ett minus för ett kvinnligt befäl.

– Ursäkta fröken Bengtsson.

Det var Lotta Bodin.

– …..Det var ju du själv, som sa till Jenny att hon inte fick vara med på gymnastiken. Hon hade ju en för oanständig baddräkt.

Ett visslande hördes ifrån hopen av ungdomar och den irriterade Bengtsson kunde höra kommentarer från pojkarna som: ”Ja, vart tusan är Jenny egentligen? Just denna dag måste hon ju bara vara här!” Och: ”Den baddräkten skulle jag vilja se, fast bäst vore ju, om hon inte hade nån baddräkt alls…”

– Truten på er! Ni ska enbart hålla käften, mumlade Bengtsson och tittade in i den bruna träväggen. Där fanns också en avlång träbänk.

– Sätt er på bänken å håll mun. Det är jag som har glömt bort mej å det står jag för!

Eleverna smög bort till bänken och satt snart ner och dinglade med benen och gned fotsulorna mot det hala kakelgolvet.

– Hur vågar du stå å tjuvlyssna på våra privata samtal, ropade lärarinnan till Lotta. Då fick unga fröken Bodin nog av Bengtsson. Hennes gröna ögon blev svarta av ilska och hon röt med hög röst tillbaka:

– Du sa att jag skulle sitta här och göra nått skolarbete å ni två stod ju ute vid kafét och skrek med en vidöppen dörr bara en meter bakom ryggen på mej! Va skulle jag göra? Enda sättet att inte höra det var att hålla för bägge öronen, så som du skriker å gormar!!!

Det var skönt att säga allt det där, tyckte Lotta. Hon kunde bli ordentligt rasande, fast det gick oftast lätt över. Hon svalnade som en kopp kaffe på nordpolen. Hon fortsatte med räknandet, som om ingenting hade hänt och Phillip satt och tittade på med beundran i blick. Han skulle aldrig våga säga sådana saker till fröken Bengtsson.

Gymnastiklärarinnan mumlade för sig själv:

– Man kan ju för sjutton inte hålla reda på allt. Visst glömmer man saker, när man har ett sånt här krävande yrke, men inte fan håller jag väl på att bli senil.

Nä, Fröken Bengtsson var dryga 50, men inte blir man väl senil så snabbt, eller hur är det. Det hemska humöret hade hon fått efter den osannolika tragedin, att hennes make hade lämnat henne på bröllopsnatten och aldrig mer hört av sig. Måhända en händelse som en författare av såpoperor skulle uppskatta, men ingen mer. Allra minst Bengtsson. Men vart var egentligen Jenny Rävberg, jo hon hade inte fått gå in till bassängen i röda tighta baddräkt, men vad fröken Bengtsson inte visste var att den mulliga halländskan just i samma stund blev både vaginalt och analt penetrerad i ett av duschrummen med baddräkten avsliten där nere av eget förvållande. Innan hade hon blivit smiskad, liggande över knät på ”Fabrikörn” med hans bultande ståkuk mot den trinda magen. Nu pippade de alla tre som kaniner med tonårsflickan i en saftig ”dubbelmacka”. Slurp! Den bleke kåtbocken kysste flickan med hela tungan nere i hennes hals och knådade hennes bröst med vana händer och nöp då och då i bröstvårtorna.

– Aaaah! Åh! Åh! Jaaaa!

– Åh! Knulla, knulla, knulla!

Han skiljdes från Jennys läppar och flyttade labbarna från pattarna till skinkorna som fortfarande var rödbrusiga efter bestraffningen med hans egen handflata. Han försökte greppa tag runt skinkorna, men lyckades inte greppa runt hela den gigantiska röven, hur han än spretade med de bleka fingrarna.

Där inne i duschrummet i ett av båset med vattnet strilande från kranens filter halvlåg hon framstupa med lärarassistenten Leopold Nilssons kuk inkörd i sin bullfitta och den mystiske ”fabrikörns” långa ådriga gubbstake intryckt i det bruna rövhålet. De skakiga spasmiska rörelserna fick duschbåset att vibrera med små dova smällar. In och ut trycktes två pålar i två av flickans orgasmkänsliga hål och nu kom hon igen med ett skrikande, som ekade i hela duschrummet. Många författare har försökt beskriva en riktigt härlig orgasm, men det går väl knappast göra med några små enkla ord. Två explosioner, för att göra det hela kort. Två vällustiga explosioner och Jenny Rävbergs skrik av upphetsning. Lärarassistenten kände för andra gången att han var nära, men samtidigt som han spände musklerna i underlivet, i syfte att stoppa utlösningen, så väste han fram:

– Jenny, du (Flämt!) måste va lite tystare. Vad skulle vi göra, om dina klasskamrater kom…(stön)….inspringandes här…

– Men det är ju…(stånk!) så skööööönt, gnällde Jenny okontrollerat.

Leopold låg där under hennes gungande runda bröst och med vattnet rinnande i stora klara droppar från tjejens böljande höfter och axlarna. Hon höll med bägge handflatorna mot de våta väggarna i båset. De gled undan för undan under de ryckiga rörelserna, men hon bytte alltid nytt handfäste, precis innan hon skulle ramla framåt. ”Fabrikörn” pumpade på som den värsta tjur. Nog kunde han ha varit raggare, om han nu inte var det än idag med sin speciella frisyr och kläder. Han kunde verkligen knulla ett arsle. Just nu syntes inte hans raggarstil alls. Hårpomadan var helt bortsköljd och kläder hade han ju inte alls. Allt man kunde se var en avlång halvblek man i senare 50-årsåldern som knullade en skolelev i analen.

– Å va härligt!

– Nu klarar jag inte mer, stånkande Leopold.

– Äh va fan! Bränn av du bara, tyckte fabrikörn som om inga sorger fanns.

Det kändes att hur han än ansträngde sig med att spänna underlivet, så skulle han aldrig lyckas med det. Han hade försökt att dämpa sig en annan gång under liknande omständigheter, men hur hade det slutet? Jo, han hade fått utlösning ändå, men under de vilda försöken att behärska sig och hålla tillbaka, så hade det inte varit lika skönt. Ingen skön ilning i pungen och längst ryggraden med den vanliga ”efterrysningen” vid själva tömningen. Istället slappnade han av helt och lät Jennys såphala varma fittväggar krama ur kuksaften. Det var bara frågan om sekunder upp och ner red hon, stönade, kved, väste och snyftade med gubbsjuke ”fabrikörn” nästan uppklättrad som en brunstig hund på hennes stora bakdel och hade fått in hela kuken, ända in till roten. Det syntes på hans behagliga grin i hela ansiktet att han stortrivdes. Vem skulle inte göra det? Han kunde heller inte ha långt kvar, då flickans skithål mjölkade honom som den värsta mjölkmaskin. Han hade väl visserligen aldrig haft en ett sådant föremål uppträtt på lemmen, men man kunde väl föreställa sig. Plötsligt knep hon en gång för mycket med ringmuskeln och sperman kaskadderades in i hennes tarm. Han stönade till och tömde första sprutet, andra tredje och fjärde.

– Ja, spruta mej i arslet, skrek Jenny och kände den femte strålen djupt inne i sitt anus, även om det femte mer var som ett rinnande. Efter fyra rekordsprut kunde man knappast få till ett femte. Hur upphetsande än situationen än var.

Plötsligt slog det lärarassistenten. Åt halländskan några P-piller? Vågade han verkligen komma inne i henne? Fan. Han hade ju redan knullat henne en gång, men då hade han inte tänkt på att använda kondom eller något, och inte nu heller. Om han ändå hade gett sig på hennes anus istället. ”Fabrikörn” fick ju inga sådana problem. Några sista pumpande, sedan drog 50-åringen ut den missfärgade lemmen med ett långt utdraget stön. Hans ådriga påle sköljdes ren av vattenstrålarna och små droppar av säd droppade ner på unga fröken Rävbergs vibrerande röv.

– Jädrar! Nu måste jag också ”fyra av”, Jenny!

– Fyra av, snälla! Jag tar emot!!!

– Men….

– Jag….(stön!) tar emot säger jag….

– Okej…..(Flämt!) grrrrsch………

Där gick det för honom och hans pungs safter ejakulerades in i tjejens fitta.

– Jösses….Herregud! Aaaaaaaaaaah!!!!

Jenny fick orgasm igen och de skrek bägge två och ”Fabrikörn” blev själv lite orolig, att det skulle höras ut. Ljudet av rinnande vatten dämpade en del, men det var inte mycket.

Utanför dörren in till omklädningsrummet stod en bister gestalt. En normalbyggd man i samma ålder som lärarassistenten med ljusbrunt vågigt hår, ganska rejäl lugg antagligen upp-fluffat med åtskiljiga mängder hårmosse eller hårspray. Han spanade nervöst omkring sig och tuggade tuggummi för att bara ha något att göra. Han hade armarna korslagda över bröstet, stod lutad mot kakelväggen alldeles intill dörren in till omklädningsrummet och hans vita kläder tydde på att han jobbade på simhallen, eller gjorde han det egentligen? Han spände alla muskler i kroppen, men försökte se neutral ut, när Leopold och halländskans gemensamma vrålduett hördes där inifrån. Men som tur var så:

Skviiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!

Gymnastiklärarinnans högljudda visselpipa räddade situationen och mannen i det vågiga håret svalde tungt, fast samtidigt blev han helt lugn i kroppen igen. Det var de bägge tvillingarna Olle och Lasse, som inte ville lyssna på Bengtsson. Alla eleverna skulle börja med att simma fyrtio längder, motsvarande 200meter, men de bägge bröderna hade trampat över på bestämmelserna och nu var de bägge uppe i det stora hopptornet och planerade ett skurkstreck.

– Olle å Lars, kom omedelbart ner därifrån!!! Hör ni vad jag säger era glin!!!!!!

– Men lite kan vi väl få hoppa!

– Det hör väl till gympan det med!

Skviiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!

Visselpipan lät igen och faran var över och tillika samlaget där inne, verkade det som. Det blev tyst i alla fall. Man kunde, om man stod alldeles intill den s.k. ”badvaktmästaren” ,höra honom mumla näst intill ljuslöst: ”Det här ska jag ha extra betalt för Palmers.”

Fingrarna slöt sig runt kranen och vattnet stängdes av inne i duschbåset. ”Fabrikörn” skakade av sig vattnet som en blöt hund och började kamma rätt håret det första han gjorde, tog sig inte ens tid att klä på sig först. Han stod framför en spegel i duschrummet alldeles intill trädörren in till bastun. Bredvid fanns också en elektrisk hårtork uppsatt.

– Vatten är inte bra för frisyren, sa han.

Det droppade några sista droppar ur duschaggregatet, ner på Jennys blöta hjässa och hon satt fortfarande kvar på Leopold Nilsson och bägge flämtade, som de värsta ånglok. ”Fabrikörn” hade hämtat sig ovanlig snabbt från den sköna kraftansträngningen. Var han månne en sådan som rände runt bland elljusspår och tränade kondisen? Hur som helst, så hade han bättre kondition. Den avlånga lemmen krympte sakta, då blodet återvände till andra regioner i kroppen och snart hade han fått till sin gamla frisyr. Han hade med sig en röd tub med den vita texten ”Brylkräm” i innerfickan på skinnjackan. Den hade han hängt upp på en krok på väggen tillsammans med byxorna.

Leopold låg med ryggen mot det kalla golvet och Jenny sänkte sig ner med ansiktet mot honom, gav honom en öm kyss och blev liggande kind mot kind med honom, medan bägges bröst reste sig och sänktes av tunga andetag. Mannen langade prickfärdigt upp sin lilla kam på en av hyllorna över klädkrokarna och satte sedan på hårtorken. Han nynnade på något som kunde uppfattas som ”Love me tender” med Elvis, men han kunde inte texten på en del ställen.

Leopold låg kvar med Jenny över sig och de orkade fortfarande inte resa på sig. Flickan smekte över hans håriga bröst med sin lena handflata och i bakgrunden stängdes hårtorken av. Innan de ens kommit på fötter och yttrat sig, så var 50-årigen redan färdigklädd och klar att gå. Hans stora fötter tvingades in i de smala Myggjagarna.

– Det var ju riktigt trevligt det här, flinade han med snusgulna tänder och kände över sin sträva haka. Därefter letade han i innerfickan på jackan. Uppenbarligen sökte han efter en rakhyvel, men hade visst glömt ta med en sådan.

– Måste kila Leo!

– Okej, flämtade lärarassistenten. Strilar av vatten, som dröjt sig kvar i håret, rann nerför hans panna och vidare ner längst kinderna.

– Jag har lite papper att fixa med din arbetsgivare. Rektor Torstensson. Han anar vissa ugglor i mossen, som du vet, och det är min uppgift att skrämma bort dom ugglorna.

Han tittade sig en sista gång i spegeln, kontrollerade håret och rättade till kragen på sin skrubbslitna skinnjacka.

-….Eller åtminstone skyla över fågelkräken, mumlade han. Du säger till Linus där utanför dörren när du är klar med unga fröken Rävberg. Henne vill jag gärna träffa igen. Åsså hon den där…eh…

Han försvann ut från duschrummet in mot omklädningsrummet och mumlade:

-…..TomtePetra.

Leopold och Jenny skrattade i mun på varandra när svängdörren slog igen bakom mannen. Lärarassistenten gned bort de sista vattendropparna från pannan med utsidan av handen, säker var det ett par svettdroppar också, och drog ett djupt andetag med ett pustande.

– Herre gud, hur orkar han? Han är en gubbe, men har fasen i mej kondition som en tioåring på skolgården. Jag fattar inte…(Pust!) att han orkar. Ja, jag är helt slut.

– Mmmm….Jag med, log Jenny Rävberg. Hon låg på lärarassistenten med armarna lagda över hans bröstkorg. Hennes ljusbruna hår hade blivit mörkare av all vattnet och det droppade från topparna och från luggen, som låg över hennes panna i ojämna hårstrån.

– Han vill jag träffa egen, Leo! Han kunde verkligen sin sak.

Leopold såg likgiltig ut med ett flin över ansiktet och nickade tyst.

(1511)

Sexnoveller

”Andra och tredje satsen ur julpjäsen.” – Del 3 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

Leopold Nilsson pustade ut där han satt helt utmattad på stolen med pyjamasbyxorna i knävecken och med sperman fortfarande rinnande ur staken. Det droppade sakta ner från stolen och landade på pyjamasbyxornas tyg, som vättes ner och blev mörkare. Han hade ingen aning, om varför den mörka skönheten Petra Eriksson, tomteflicka i det kommande luciatåget, hade helt robust tryckt upp sin väldiga häck i ansiktet på honom och beordrat (nästan i alla fall) att han skulle slicka hennes anus, och dessutom så hade hon faktiskt skrivit ner alltihop på papper och försökt inbilla lärarassistenten, att det var en julpjäs de spelat, som helt enkelt spårade ur. Hon var riktigt slug flickebarnet. Orsaken var väl dels översvämmad kåthet som hittat mottagare, men också en vadslagning som Petra hade gjort med den långa fräcka hallandstjejen Jenny. Nu krängde den pilska 16-årigen av sig de röda pyjamasbyxorna, men eftersom de var så otroligt tunna och trånga, så såg det nästan ut som om hon var en orm, som ömsade skinn. Några trosor hade hon inga under.

– Jösses vad det rinner från din kuk, skrattade hon. ”Jag hoppas bara, att jag inte tömde hela pungen på dej…”

Leopold greppade tag om sin fröbehållare och kände efter. Jodå, testiklarna var allt kvar med mer vätska. Han flämtade av utmattning och orkade bara göra tummen upp med ett leende.

– Jag har slagit vad med Jenny, du har träffat henne tidigare, om att jag kan …mmm… tillfredställa dej mycket bättre än henne, förklarade Petra och drog byxorna av den högra benet. Hon började sedan åla av sig pyjamaströjan över huvudet.

– ….Va! Men varför just jag? Ni kunde väl…

Leopold bromsade till och tittade med dreglande mun på de mörka klotformade brösten, som gungade fram, när hon äntligen hade fått tröjan över dem och försökte nu få av den helt över huvudet. Det hade hon tydligen vissa problem med. Och under ansträngningarna guppade hennes pattar upp och ner och det började åter igen rycka i lemmen på Leopold. För helskotta! ligg still en stund, tänkte han med panikslagna ögon. Han var fortfarande helt slut efter den första ”tömningen”. Han måste verkligen se otroligt löjlig ut. Sittande bredbent på en stol med byxorna vid hasorna, klibbig sats över hela kuken och den där urfåniga tomtemössan, som själva pricken över i. Nu fick hon av sig tröjan och var helt naken förutom tomtemössan. Lärarassistenten kunde inte hjälpa det. Bara att titta på hennes läckra kropp med den runda bysten de fylliga axlarna, magen, höfterna och de mastiga låren och hennes snygga ben med de rejäla vaderna fick hans spett att resa sig på stört. Mitt framför deras ögon. Hans förvånade och hennes glada.

– Jesses! Här behövs inga potensmedel, log Petra med sina vita tänder.

Leopold svalde tungt och famlade framför sig med händerna. Han ville ha armarna runt hennes kropp.

– Hela du är ett potensmedel, flinade han.

– Fin komplimang.

Nu satte hon sig i hans knä med brösten pressande mot hans ansikte. Försiktigt gnuggade hon hans styva stake framför sig med vänsterhanden och lät den högra fara genom hans blonda hår. Sedan sänkte hon ner huvudet, öppnade sina yppiga läppar och pressade munnen mot hans i en djup passionerad tungkyss. Deras saliv blandades och allt under häftiga andetag. Leopold kände flickans våta sköte mot sitt ena lår och nu kunde han inte vänta längre. Han bara måste driva in sin påle i den där väntande, varma och rinnande fittan. Lärarassistenten greppade tag i Petras hår och drog till med milt våld för att lossa hennes ”munlås”, eftersom han behövde lite syre. Den kåta tomteflickan slickade sig om läpparna med sin tunga och ögonen var halvöppna, fast lysande av begär.

– Nu ska du få rida mej!

Hon spärrade upp ögonen, hennes andetag blev ännu häftigare och hon nickade tyst om och om igen med vidöppen mun.

– ….TomtePetra ska få rida TomteLeo. Omsluta hans klipphårda kuk med den där sugande längtande fittan hon har…

Petra väntade inte på något tecken på, när det här skulle ske, utan höjde upp stussen, grep själv tag i hans hårda lem med sin mjuka lilla hand, för att sedan sakta börja sjunka ner på den. Njutningen var nästan oliderlig för vår käre Leopold Nilsson. Han bet ihop tänderna och försökte hålla tillbaka orgasmen, så den inte skulle komma på en gång. Ollonet packades in i hennes mjuka kött och skaftet började fortsätta in i hennes innersta glöd.

– Åh!

Det var allt som tonårstjejen kunde få fram. Det såg ut som om hon var i trans. Någon helt annanstans. Ögonen slutna, ansiktet förställt i vällust och munnen vidöppen med en rännil av saliv ifrån underläppen. Nu hade hon kommit ner med skinkorna i hans knä och hennes lilla trånga bullfitta hade fyllts till bristningsgränsen. Leopold greppade tag i hennes stora svarta röv och började knåda den precis som en bagare, som knådar sitt bröd.

– Nu ska vi leka rida ranka, flåsade Leopold i Petras ena öra. ”Du leker rida ranka och jag knådar en rejäl tonårsröv!”

Tomteflickan stönade till och klämde åt med slidmuskeln rejält över hans skaft. Sedan började hon gunga upp och ner med ett ansträngt flåsande.

– Jaaa! Knåda mej! Knåda mej riktigt rejält! Åh! Så härligt att knulla!!!

Nu började Leopold hjälpa till lite själv också, och drev upp staken i henne i egna motjuck. Hon kom skrikande i en orgasm och han kände hur det rann nerför hans vibrerande kukskaft av Petras kärlekssaft och själv skakade hon också i hela kroppen. Sekunden därefter så grep hon tag i lärarassistentens bakhuvud och tryckte hans läppar mot sina egna i rungande extas. Leopold kände hennes tunga kittla runt i hans gom tillsammans med de bägges dämpade stön. Nilsson fortsatte massera hennes bakdelskött. Han hade begravt sina fingrar i hennes, nu, svettiga skinkor och tryckte på, precis som två gripklor. Nu gick det för henne igen. Hon skrek av njutning ner i hans svalg och sög in lärarassistens tunga och liksom runkade den mellan sina läppar med bägges munsekret rinnande nerför de bägges halsar. Det forsade till igen mellan Petras ben och fittan sög till runt pålen, släppte, sög till, släppte sög till och släppte under tiden orgasmen ebbade ut. Leopold befann sig nu, samtidigt under njutningen, i en svår dilemma. Hur i herrans namn skulle han kunna döma vilken av Jenny och Petra som var den snuskigaste förförerskan? Petra hade tagit honom med storm och hennes lilla listiga rävspel hade verkligen kåtat upp honom. Hon var jädrar i mej en strateg den söta flickan. Fast ändå kom han ihåg halländskan Jennys enorma bakdel inklämda i de där blåjeansen. Visserligen var ju Petra också väl utrustad på den fronten, men hon nådde inte riktigt upp till Jennys mått. Vem skulle han välja?

Nu satt tomteflickan på hans lem och rutschade upp och ner, som den värsta hoppjerka med det pageklippta svarta håret och tomtemössan fladdrande på skulten. Det var dags. Han kände det tydligt, fast han orkade inte skrika ut sin varning. Han var helt borta! Leopold Nilsson befann sig i sjunde himlen, där han satt, nerhasad på stolen med den ridande negertjejen i knät. Han försökte igen, men det enda hon fick fram mellan läpparna var ett halvkvävt kvidande. Inte särskilt lång ifrån en kattunge som tigger mat. Det gjorde ju inte saken bättre, när Petra på nytt pressade upp sina runda tonårspattar mot hans ansikte och när han kände de stenhårda bröstvårtorna pressas mot hans kinder, så var det hela kört. Med vindögd blick gick det för honom en andra gång. Störtfloden (inte så mycket som förra gången, men ändå) pulserade ut från toppen och pumpades in i Petras fitta. Han kramade hennes arsle av alla krafter och hennes ramaskri och tredje utlösning piskade på hans egen vällust, då han tömde sin mandom för tredje gången.

BIPP! BIPP! BIPP!

– Fan!!! Minisökarn, rosslade Leopold Nilsson.

– Vadå, flåsade Petra, fortfarande, med Nilssons kuk i sig. Hon låg nu mot hans hals och överöste honom tacksamt med kyssar. Hon var, precis som han, helt slut efter knullet.

– Förbaskade, satans sökare, gnällde lärarassistenten.

Han greppade tag i den lilla pipande apparaten, som han redan när han bytte om till tomtekostym lagt bredvid stolen.

– Åh! Herrejösses vad härligt, flämtade Petra. Hon lade kinden mot hans nacke, fast satt fortfarande kvar på honom i samma ställning. Leopold tittade på den gröna lilla rutan på det svarta föremålet. Där visades numret från den som sökte honom.

– Nej!! Det är fabrikörn. Vad i hela friden kan han vilja nu? Varför just nu? Avbruten utlösning kan bidra till hjärnblödning…

Petra rätade på ryggen och tittade på honom nöjt med sina vackra bruna ögon.

-…..Ja, jag har hört det i alla fall. Jag måste nog gå nu med en gång.

– Vem är fabrikörn, undrade hon och hennes andhämtningar började bli mer normal nu.

– Det är min kompis Samuel Palmers. Han går under synonymen ”fabrikörn”. Det var faktiskt han som ordnade in mej på det här jobbet med en massa falska papper.

– Falska papper?

Jävlar, tänkte Leopold i sin överhettade hjärna bakom pannbenet. Det där fick han ju inte säga. Inte säga till någon levandes själ på hela Lindvallen. Nu gällde det att hitta på något snabbt, som attan.

– Falska papper….?

Han flinade med hela ansiktet och satte sitt pekfinger mot Petras lilla näsa.

-….Det där gick du på va? Jag bara skojade fattade väl du…Ha! Ha! Ha!

Petra log.

– …..men för tusan, du behöver väl inte gå redan. Hon lät pekfingret leka över hans håriga bröst.

– Vi har ju ett sprut till att fixa. Jenny och jag slog ju vad, om att jag skulle få dej att ”Spilla grädde” tre gånger. Vi är ju bara på andra, eller hur? Det var förresten tur att jag käkar P-piller, annars så kunde det bli en liten bieffekt här på stunden. För det var tusan vad du sprutade.

Petra tittade upp på honom med road blick.

– …Det kändes som, om jag satt uppe på den där torgfontänen i stan, fnittrade hon och såg sedan på Leopold med den där bedjande blicken igen.

– Du kan väl stanna…TomtePetra lovar att få flaggan i topp igen…

Lärarassistenten skakade tveksamt på huvudet. Nog ville han verkligen stanna hos den här lilla kåthyndan, men samtidigt hade han ju sitt yrke att tänka på. Dessutom så vore det kanske bra för kuken, att få vila en stund. När han riktigt kände efter, så värkte den någon mellan benen på honom.
Under tiden satt kemilärare Arvidsson i sitt laboratorium med alla flaskor och provrör uppradade i olika ställ och behållare. Han visslade muntert på en melodi och tvättade av sig händerna i det stora tvättstället intill hans skrivbord, där det också låg en klasslista och en beställningslista på olika ämnen. Han sken med hela sitt tjocka ansikte och drog igenom sitt stora vita hår med sin gula kam. Man skulle nästan kunna tro, att han skulle ut på dans eller på ett kärleksmöte. Nja, dans var det väl knappast. Kärleksmöte? Tja, kanske på sätt och vis. Mitt på skrivbordets gröna underlägg på en tallrik av mönstrat papper fanns den härliga gräddsemlan, som mannen, i fråga, drömt om hela dagen. Längst bort till höger, när man kommer in, fanns ett litet penteri, där hans egen privata kaffebryggare stod och puttrade med varm ånga stigande från själva pipen.

– God och glad skall mänskan va´ och en semla hjälper som en bra start, nynnade Arvidsson lyckligt och slog sig ner vid skrivbordet. Uppenbarligen orkade han inte vänta på kaffet. Han slickade sig om sin stora mun, gnuggade händerna och grep slutligen tag i fastlagsbullen på fatet.

POFF!!

Sekunden därefter satt kemiläraren med grädden rinnande nerför det vita håret och mandelmassa i öronen. Utan att egentligen fatta vad som hänt, fortfarande chockad, tittade han ner på det sotiga plasttallriken. Under hade det visat sig funnits en mindre sprängladdning, antagligen ett skolarbete från Lindvallens tekniksalar, och denna lilla bomb hade exploderat automatiskt, när någon så mycket som nuddade tallriken. Ilskan började bubbla upp i Arvidsson. Han blev röd i hela ansiktet och stirrade hatfyllt ner på den lilla svarta lappen som visade sig ligga under fatet. Där stod målat med oljefärg i flera färger.

TJOCK GUBBE BEHÖVER INTE MERA GODSAKER!

MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR EVERT GREN.

– Vad i helvete, gormade Arvidsson. Räckte det inte med att sattyget förolämpade mej i personalrummet?!! Ska han förnedra mej med dylika upptåg!! Hur gammal är han egentligen? Tio år? Vem sjutton tror han att han är? Anderssonskans Kalle, månne?!!

Med ett vredesfullt morrande rusade han ut från laboratoriet och ut i korridoren med ilfart. Uppenbarligen såg han väldigt lustig ut, eftersom det var flera av skolans elever som skrattade åt honom. Tja, kommer det en lärare rusande fly förbaskad med grädde och mandelmassa över hela sig, så ser det nog ganska roligt ut, resonerade han. Men när han kom bort till matsalen och t.o.m. Hultén, skolans vaktmästare började gapflabba åt Arvidsson, så rann den, redan så fulla, bägaren över. Kemiläraren marscherade svärande bort mot den axelbrede mannen med mustasch, glasögon och keps, för att kräva svar på tal.

– Vad är det som är så himla roligt, gormade han och gestikulerade mot sitt hår. ”Lite grädde i håret har du väl sett förut…?!!”

– Grädde, skrockade Hultén med sitt kluckande skratt. ”Nä, du har en väldans rolig lapp på ryggen….vänta ska jag ta loss den åt dej, Arvidsson…”

– Vadå för en jävvla lapp?!!! Ge hit!!

Jodå, det stämde. På ryggen på kemiläraren hade någon skojare satt dit en stor lapp med texten:

BOR EJ UTI STIA. BLIR EJ UPPÄTEN PÅ JUL,

MEN GRIS ÄNDÅ…

Den orangea oljefärgen avslöjade direkt vem denna ”lustigkurre” var. Arvidsson var så rasande, att det nästan ångade ur hans vibrerande näsborrar. Medan vaktmästaren fortsatte skratta massakrerade kemiläraren lappen med sina händer och höjde upp sitt tjocka finger mot taket och gormade, så flera skolelever vända sig om, där de stod vid sina skåp.

– Gren!!!! Nu är det krig!!!!!
Leopold stod nu i skolans enda telefonhytt, och något så ovanligt som en ”mynttelefon”. Nilsson hade fått på sig tomtepyjamasen och det var inte utan, att ett par skolflickor hade fnittrat åt honom, då han kom ut från grupprummet och gick in i hytten som låg nästan mittemot. Den var ganska trång och dörren var ungefär samma som en hissdörr. En grön svängdörr. Det fanns ett litet fönster högst upp i huvudhöjd, så man kunde t.o.m. se vilka som gick förbi. Leopold fumlade upp två guldtior och lade i myntspringan. Det ”klirrade” till och han började slå numret till fabrikörns kontor. (Vart nu det var någonstans) Han hoppades verkligen, att eleverna inte hade upptäckt spermafläckarna på pyjamasen. I den trånga hytten fanns också en spegel, och när Leopold såg sig själv i tomtemössa, så slet han av sig den med ett vresigt ”äsch!”

Nu såg han Petra komma ut från uppehållsrummet på andra sidan. Hon hade fått på sig pyjamasen igen, fast han kunde urskilja stora våta fläckar här och var på henne, genom själva hyttglaset. Fasen, kunde hon inte vara lite mer försiktig. Han ville ju inte åka dit….varför svarade nu inte fabrikörn förresten? Hon var på väg mot hytten, Petra och snart öppnade hon dörren och trängde sig på.

– Vänta nu här lite, protesterade Nilsson. Hytten är väl för sjutton trång nog som den är!

Petra fick igen dörren bakom sig och bara skakade på huvudet. Hon stod helt tryckt mot honom, eftersom hon inte kunde stå på något annat sätt. Telefonhytten var, som sagt, mycket liten.

– Hallå?

Det var fabrikörn som svarade på andra sidan luren. Äntligen! Leopold hade säkert låtit tio signaler gott fram. Han gjorde tecken åt Petra att gå ut, fast det hjälpte inte.

– Jo, hallå! Det är Leopold här! Du hade visst sökt mej, va?

– Jo just det. Jag tror att rektorn på Lindvallen kan upptäcka något skumt i den legitimation du lämnade fram. Jag ville bara att du skulle veta det!

– Veta vadå? Kan han avskeda mej, flämtade Leopold.

Petra tittade på honom med sug i blick, sedan ner mot hans nedre regioner och sedan upp på honom igen. Han visste vad hon hade i tankarna.

– Du skulle bara våga, väste Leopold nervöst och tittade ut genom hyttfönstret där det fortfarande gick förbi elever under ett väldigt stoj.

– Våga vadå, frågade mannen i luren.

– Nej! Jag sa inte till dej. Kan han avskeda mej, eller inte?

– Nja…du är ju inte fast anställd än, så det går så klart inte, men jag ska åka ner till Lindvallen i övermorgon och ställa allt tillrätta.

Nu gled Petra ner i hukande ställning framför Leopold, som gjorde skräckslagna gester mot henne. Nu fick hon väl för fan skärpa sig. Hon skulle väl inte…?

– …Ställa allt till rätta?

– Jovisst, jag kan nog hitta ett kryphål som alltid.

Nu lade hon handen över hans lem under pyjamasbyxorna. Nej, hon skulle väl inte? Nej, det gick ju folk utanför! Jo, det gjorde hon. Petra drog målmedvetet och snabbt ner hans nattdräkt till knävecken på honom, smekte tag i hans slappa pitt och förde in den i sin sugande mun. Herregud, hon kunde ju inte vara klok! Som tur var, så syntes det inte ut, eftersom fönstret bara nådde från midjan och upp, men någon kunde ju komma in när som helst. Hennes runda mörka kinder buktades inåt och hon diade hans kuk med hela sin mun. Det slurpade hela tiden, när hans penis på nytt växte i storlek. SLURP! SLURP! SLURP!

– Kry…phål sa du, flämtade Leopold.

– Ja just det!

– Vad sk…….ulle deeeeet (Stön!) vara för kryyyphål?

– Leopold vad är det, frågade fabrikörn i telefonen. Lärarassistenten kunde ju för böveln inte tala rent. Petra tryckte in den blodfyllda lemmen ända in i halsen och nu satt hon framåtböjd, och klämde de fylliga läpparna mot själva kukroten. Ollonet var långt nertryckt i hennes varma våta svalg. Eriksson höll luren intill munnen krampaktigt, samtidigt som han höll i dörren. Det gick hela tiden elever utanför och han kunde till sin fasa utskilja en och annan lärare också. Det hade börjat bli immigt på fönsterglaset av hans andedräkt.

– Det är ingen fara….en förkylning ba…ba….ba…aaaaaahra, stönade han i luren. Petra sög av honom i sex djupa drag till, innan hon drog ut den salivindränkta lemmen ur den varma grottan och började runka den alldeles framför munnen.

– …Det är lii…liii…lite svååårt att prata, när ma (stön!)…man är förkyld, men kom hit i öööööver morgon och…och ställ allt till rätta…!

– Ja, jag sa ju det nyss! Då ses vi i övermorgon då! Hej med dej!

– Hääääääääääääääääääääj!!!

Reflexmässigt tryckte tomteflickan in kuken mot gommen igen och den lena tungan mot själva skaftet fick Leopold, att spruta för tredje gången. Det var inte så mycket sädesvätska nu, så Petra kunde svälja alltihop med sin varma mun. Leopold tappade luren. Den blev hängande, gungande mot väggen och kuksugerskan tittade på honom där nerifrån, under den stora tomtemössan.

– Den tredje, slurpade hon fram med det svullna ollonet i munnen.

(595)

Sexnoveller

Vadslagningen – del 2 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

Den åttonde December var den dagen, då de fyra luciakandidaterna skulle komma upp på den stora anslagstavlan bredvid Aulan på skolan. Det var Lotta Bodin, ledare för elevrådet som skulle ordna detta och hon skulle göra det, då man minst anade det. (Det var så elevrådet arbetade) Samtidigt så hade bildlärare Evert gren stegat in till rektor Torstenssons sekreterare och krävt att få tala med Torstensson. Ingrid Jönsson, sekreteraren, en bestämd dam i sena 50-årsåldern med bastanta glasögon nerhasade på den spetsiga näsan. Antagligen bara s.k. läsglasögon, då Gren oftast hade sett henne utan. Om man skulle spela in en ny film om ”Lilla Fridolf” så skulle denna bestämda dam passa utmärk i rollen som Selma.

– Det går tyvärr inte just nu herr Gren, Herr Torstensson sitter i ett mycket viktigt telefonsamtal och senare under dagen….

Hon bläddrade i en kalender på skrivbordet.

-….Senare så skall han på ett viktigt möte på självaste stadshuset med skolans överstyrelse. Stora saker för vår gode Torstensson. Stora saker för hela Lindvallen förresten. Men….

Hon tog av sig glasögonen och luta sig framåt över skrivbordet.

– Kanske kan jag lämna ett litet meddelade…?

– Nä, sa bildläraren kort och bestämt, eftersom han visste, att hans skällsord angående den fete Kemiläraren skulle gå igenom den prydliga sekreteraren censurering och skulle enbart bestå av fina beröm, när det väl nådde rektorns öra. Nej, det var ingen bra ide. Bättre att vänta. Han bockade sig djupt och lunkade ut genom dörren i en hängande, besviken, stil. Utanför i korridoren, där också kopiatorn stod, befann sig den långe studierektorn. Han var uppenbarligen nyfiken hur det hade gått. Stod där med sitt fåniga ansiktsutryck. Vid kopiatorn stod eleven Erik Kalle´n och tog kopior för sin fackuppsats i Svenska. Tydligen var det upptaget i det andra kopieringsrummet, så han hade fått tillstånd, kanske av rektor Torstensson själv, att använda lärarnas.

– Nä, det gick inte, mumlade Gren och strök med handen genom sitt vågiga ljusa hår. ”Det verkar som fetknoppen tydligen satsat på det här, men jag tänker göra något för, att hämnas. Han skall tusan i mej inte komma undan med det här.”

– Nja, jag tycker nog att ni borde hålla er borta från Arvidsson. Det är väl ingen bra förebild för eleverna, att lärarna börjar slåss, likt de värsta barnungar.

– Jag har väl inte påstått, att jag ska slåss. Inte direkt handgripligt i alla fall. Nä, man skulle allt sabotera något av hans jäkla blandningar istället. Det skulle väl vara lite hrm…uppfriskande med en liten explosion.

– Jösses, du menar allvar, muttrade den sävlige studierektorn.

– …Har aldrig gillat Arvidsson. Han är bara uppkäftig. Han är en stor trut hela han. Nog skulle det väl kunna gå, att blanda i nått i hans provrör. Inte så det blir nått extremt allvarligt, men ändå nått litet bus. Ho, ho, ho! Jag känner mej nästan som en 10-åring på nytt!

Studierektor Viktor Nordgren suckade djupt och ryckte på axlarna. Vad än kollegan skulle hitta på, så ville inte han bli inblandad, det syntes tydligt på honom. Han höjde ett varnande finger ”passa dej” framför bildläraren, innan han gick bort längst korridoren och bort mot matsalen. Det var dags för lunch. Det skulle visst vara julgröt idag vid skolbespisningen, eftersom det lackade mot jul. Eleverna och lärarna fick t.o.m. varsin pepparkaksbock om de ville ha. Bildlärare Gren gick bort till Erik Kalle´n vid kopieringsmaskinen och låtsades verka intresserad av, vad eleven gjorde. Han hade noggrant och ordentligt klippt ut bilder på Mick Jagger ifrån olika konserter och tillfällen, klistrat fast dem på ett vikt avfyra och under skrivit på dator fakta om personen i fråga. Snyggt gjort, tyckte Evert Gren.

– Jaha ja, och vad skriver du om, frågade han lite försiktigt. Dum fråga, men han kom för tillfället inte på något annat. Det fick bli som det blev.

– Rolling Stones, svarade Erik.

– Jaha ja, jag har väl några plattor hemma med dom, sa Gren. ”Du skulle du vilja hjälpa mej med en liten grej. Kan du nått om kemiska formler?
– Vad i hela friden gjorde du å den nye läraren, undrade den blonda flickan i glasögon. Hon satt i matsalen tillsammans med en, nästan tom, tallrik framför sig på en matbricka. Jenny hade nyligen slagit sig ner bredvid henne och hon behövde inte viska för att tala om det. Det var rätt många elever i matsalen, men ingen annan än de två vid detta bordet. Nog syntes det på halländskan, att hon var lite svettig. Hon tog en ordentlig stor slev och mumsade i sig av den goda gröten med kanel och socker på toppen. Samtidigt såg hon mycket hemlighetsfull ut.

– Skulle du tro mej, om jag sa att han knullade mej hårt bakifrån i drejrummet?

Den blonda flickan ryggade snabbt tillbaka, röd i hela ansiktet.

– Nej, det skulle jag verkligen inte, utbrast hon förfärad.

– Nähä, sade Halländskan obesvärad och slickade bort gröten från sina läppar. ”Då skulle du ju inte ha frågat mej, Natalie. För det var just det han gjorde. Mina skinkor är ömma än…

– Vadå?

– Jo, han smiskade mej samtidigt.

Den blonda flickan Natalie verkade nästan helt förstörd av chocken.

– Herregud! Det här måste vi ju berätta för rektorn, ropade hon till sin väninna vid bordet.

– Tyst, hyschade Jenny och tittade sig omkring oroat och gestikulerade mot Natalie, att lugna sig.

– …Någon kan ju höra dej.

– Det var väl det som var meningen, sa blondinen bestämt.

– Vad skriker ni om?

De var elevrådets ordförande Lotta Bodin, som kom gående mot dem med en bricka i händerna och utan att fråga, så slog sig ner bredvid Jenny. Hon var en småväxt flicka med kortklippt hår i nästa Mona Salin typ, fast färgat kolsvart istället. Hon hade långa ögonfransar och buskiga ögonbryn över de bruna ögonen, inget smink där inte. Det behövde hon ju inte. Däremot hade hon långa lösnaglar på fingertopparna. Uppenbarligen, så gillade hon inte risgrynsgröt, för det enda som fanns på matbrickan var ett lager av knäckebröd tillsammans med ett glas mjölk och pepparkaksbocken, som alla fick ta varsin.

– Ja, berätta vad som har hänt, gnydde Natalie tjurigt. ”Jag tänker då inte ens yttra nått, om det där snusket.”

– Då hade det ju blivit svårt för dej, att berätta det för rektorn, eller hur, flinade Jenny och tog en klunk mjölk från sitt glas.

– Snusk?!

Lotta Bodin verkade med ens mäkta intresserad. Hon höjde på sina buskiga ögonbryn medan hon smörade på ”Flora” på ett av knäckebröden. Halländskan ställde ner mjölglaset på bordet.

– Jo, jag berätta alldeles nyss att jag blev grundligt genompippad förut.

Lotta frustade till.

– …Oj! Det var väl inte illa.

Hon tittade på Natalies ilskna ansiktsutryck. ”Eller var det kanske det?”

– Det är en ny kille som heter Leopold Nilsson, och han ska bli lärarassistent för ”bildmajjen”. Och jävlar. Vi knullade som kaniner i drejrummet. Nästa gång har han lovat att trycka in kuken i ”sketan” på mej.

Hon knuffade på Lotta med armbågen och viskade hemlighetsfullt med handen framför munnen.

-….Mot själva drejskivan.

Det räckte. Natalie reste sig upp från sin plats med brickan i händerna och gick därifrån. Halländskan skrattade och blinkade åt Lotta som knaprade knäckebröd.

– Hur blir det med luciafirandet förresten, undrade hon sedan och tog ännu en slev risgrynsgröt.

– Kandidaterna kommer att bli Alexandra, Eva-Lena, Mayo och Natalie.

– Vänta nu lite Mayo sa du? Blir det inte lite konstigt med en kinesbrud som lucia?

– Nej, det tycker jag inte alls. Det där med att lucia måste ha långt ljust hår är inget krav även, om det kanske är själva bilden man får i skallen, då ordet lucia nämns. Egentligen, så (har jag för mej) så levde flickan Lucia i Grekland och där är de flesta flickor mörkhåriga, eller hur?

Jenny svalde en munfull gröt och såg lite halvtrumpen ut och ryckte på axlarna.

– Tja, jag menade ju inget illa. Har väl inga fördomar mot asiater. Jag gillar faktiskt Mayo, hon är snäll, fast hon kan ju inte språket så bra, sen så ser hon ju så ledsen ut, mumlade Jenny. Nog verkade hon lite skamsen i tonfallet.

Hon hette Mayo Ling och kom från början från Kina, närmare bestämt Peking. Hennes föräldrar flyttade till Sverige för ett halv år sedan. Orsaken? Jo ett nytt jobb för hennes fader på en av Sveriges företag som tillverkar bildelar. Inget man bara tackar nej till och struntar i för en fattig familj. Mayo, den 16-åriga dottern i familjen fick börja på Lindvallens högstadieskola, då hennes föräldrar krävde hon skulle fortsätta sina studier och hon skulle ha högsta betyg i allt. Och detta var ingen önskan från hennes stränga far och mor, nej det var en order och föresättning.

– …Dessutom så skulle jag vilja att hon blev lucia, fortsatte Lotta. ”Det skulle nog göra henne lycklig, och det har jag nog aldrig sett henne vara någon gång.”

– Det har du faktiskt rätt i, fyllde Jenny i. Hon hade ätit upp all maten, men då hon var ganska glupsk, så hade hon säkert i åtanke att ta en portion till. Om de bägge flickorna inte suttit med ryggen mot just det bordet, så hade de upptäckt studierektor Viktor Nordgren komma in i matsalen tillsammans med de vanliga eleverna. De kanske inte skulle ha märkt, ens om de såg honom, att han var mäkta bekymrad angående det annalkande ”kriget” mellan bildläraren och kemiläraren, då han hade samma slappa ansiktsutryck även när han var glad. Bredvid honom kom Petra Eriksson, den mörkhyade tomteflickan som Leopold Nilsson hade dreglat över, tidigare under dan. Hon var fortfarande klädd i sin röda pyjamas med tomteluvan på

återvända till repetitionerna direkt efter lunchen. Det var bara frågan om ett kort ”break” så att säga. Studierektorn visade långsamt och lite fumligt upp sitt matkort, som alla lärare får köpa innan, då de inte får maten gratis som eleverna och slevade upp gröt ur det stora metallkärlet vid matdisken och ner på det vita fatet. Petra tittade lite nyfiket på honom med sina bruna rådjursögon. Hon visste inte riktigt vad det var han visade upp och trodde ett tag, att det var legitimation. Nordgren stoppade ner kortet i plånboken, slog ihop de bägge läderfodralen med ett klapp och stoppade ner den i sin bakficka. Sedan tog han fatet med halvdarrig hand och lunkade iväg till ett av långborden. Han hade ingenting på, utan åt risgrynsgröten som den var. Petra däremot var lite av den gottegris och hällde på ganska rikligt med saftsås på sin portion. På vickande höfter gick hon sedan bort till de bägge andra flickorna och slog sig ner på den plats som Natalie hade suttit på nyss. Hon tog inte ens av sig tomteluvan, när hon satte sig vid bordet, utan behöll den på.

– Har du träffat den där nye läraren då, frågade Lotta Bodin direkt. Hon visste redan från början vad svaret skulle bli. Petra hade ju suttit i en ring, rent teoretiskt sett, och sjungit ”räven raskar över isen” och ”Hej tomtegubbar…” hela förmiddagen.

– Vilken nya lärare, frågade hon.

– Nej, han är inte utbildad lärare, rättade Jenny sin väninna Lotta.

Petra såg ännu mer frågande ut och nog såg hon ut som en tomteflicka alltid. Hon skulle kunna platsa direkt på ett julkort med julgröt och allt.

– Vilken nya lärare som inte är utbildad?

– Han är bara lärarassistent…

– ….Vilken nya lärare som inte är utbildad, utan bara lärarassistent?

– Nej, Lotta! Det låter för straight med ”lärarassistent” han heter ju faktiskt Leopold.

Petra himlade med ögonen och började om igen.

– Vilken nya lärare som heter Leopold och inte är lärarassisten, men saknar utbildning?

Lotta Bodin grep tag i sitt sista knäckebröd på den smuliga brickan och började breda på smör.

– Leopold? Du kan kalla han för kåtbock istället, sa Lotta.

– Vilken nya kåtbock som s….För helvete ni kan väl berätta!!!

– Jovisst Petra, sa halländskan och försökte att verka lite motvillig, men det syntes på hennes tindrande ögon, att hon var väldigt ivrig. ”Han knullade mej allt han kunde i drejrummet invid bildsalen. Det var helt otroligt, vem som helst kunde ha kommit in och upptäckt oss. ”Bildmajjen” t.ex.

Det syntes direkt på negerflickan, att hon inte trodde på Jennys berättelse, smaskade med sina stora fylliga läppar fulla med gröt och såg misstänksam ut.

– Nej, du skojar. Det finns ingen möjlighet. Du måste ljuga.

Halländskan försökte se bedjande ut och bredde ut händerna.

– Har jag nånsin ljugit för dej, sa hon.

– Jo, igår försökte du inbilla mej att hamburgarn kom från staden Hamburg.

– Fan vad långsynt du är! Men jag lovar att detta är sant!! Herregud ska du behöva lukta på min våta fitta för att fatta?

– Hm…kan ni vara lite tystare, bad Lotta. ”Studierektorn sitter visst vid bordet bakom oss…”

– Men medge att det är konstigt med en lärare som sätter på sina elever, sa Petra. Hon försökte samtidigt komma på vad det var för smak på den där saftsåsen. Den var väldigt god i alla fall, och det kunde möjligen vara aprikos, fast och andra sidan…Gjorde man verkligen saftkräm av aprikos?

– Det är sant, fräste Jenny ilsket, böjde sig över bordet, tog tag i Petras tofs på tomteluvan och ryckte försiktigt i den som en första varning.

– Ja, ja, ja! Låt gå för att du talar sanning då. Bara han inte börjar tafsa på mej bara så.

– Nej, det kommer han nog inte att göra hellre, intygade Jenny och lät väldigt myndig.

– …Nej, du har väl rä…..vad fan mena du med det? Skulle jag inte duga att tafsa på kanske?

– Nja…det sa jag väl inte heller?

– Nej, men du menade det! Jag ska säga dej att, om jag ville så skulle jag kunna få honom att spruta rekordsatsen…

Petra höjde högerhanden och stack upp tre fingrar.

-…Tre gånger! Jag är fan i mej inte tappad bakom en vagn. Vad tänder han på? Är han transvestit? Eller giller han lavemang? Det kvittar vilka smaker han har i såfall…

Halländskan log lite i mugg. Hon visste att väninnan aldrig kunde stå emot en liten vadslagning. När det gällde detta, så var Petra Eriksson precis som ett barn och särskild, när hon skulle bevisa sin egen begåvning. Lotta Bodin reste sig upp från bordet. Hon tyckte väl att diskussionen började spåra ur. Innan hon ställde ner brickan vid brickstället intill matsalsdörren, så kollade hon allt bort mot studierektorn. Nejdå, han verkade vara helt försjunken i egna tankar och kunde inte ha hört någonting. Matsalen började tömmas på folk och det fanns bara en sex sju personer kvar, förutom flickorna och herr Nordgren.

– Han tänder på mulliga tjejer med välformade stora arslen. Han höll på att svimma av kåthet, då han stötte på mej, skröt Jenny och sög in sitt pekfinger sexigt i munnen.

– Ha! Den arma stackarn vet inte ens vad kåthet är, fnyste Petra med bägge armbågarna i bordet. Halländskan höjde på ögonbrynen.

– Jasså, vad sägs om en liten…..vadslagning?

– Visst! Är det någon som kan puta med röven, så är det Petra, d.v.s. undertecknad! Jag förför honom direkt och han ska spruta tre gånger. Din s.k. lärarassistent ska få orgasmer så det ryker och sen frågar vi honom bägge två, vem som var bäst av oss båda. Ska bara ta reda på vart han är. Du får peka ut honom och sen skall jag knulla honom.

Jenny kände hur trosorna började bli fuktiga igen och hon sög sitt finger ut och in i munnen.

– ….Och du tänker göra det i….dom kläderna?

– Javisst, jag tar av mej trosorna under de röda pyjamasbyxorna. Tyget är tunt, han kommer att se hela röven på mej. Det har sina fördelar att vara mörkhyad.

Petra log belåtet med hela ansiktet under tomteluvan och hon kunde se sin väninnas skallra av upphetsning.

Utan att ha en minsta aning, om att vara föremålet för en vadslagning, så stod vid denna tidpunkt Leopold Nilsson bredvid den tjocke lille Kemiläraren Arvidsson. Bägge var klädda i vita laborationsrockar och höll på att starta en brännare på bänken framför svarta tavlan. Det var inte lektion för eleverna, utan snarare lektion för Leopold i det här fallet. Han stod där med Arvidsson i Kemisal 2.A. och skulle lära sig grunderna.

– Så där ja, och nu är det viktigt, låt oss säga förbannat viktigt, att ångan stängs av när man är klar med laborationen. Öh…röker ni?

– Va? Nej…inte alls.

– Nähä, men låt oss säga att den där sabla skorstenen Evert Gren, bildläraren, kommer in hit med sina stinkpinnar i truten och en sån här gasolbrännare stått på i några timmar i ett helt tillslutet rum. Då skulle faktiskt herr Gren, cigaretterna och hela det fina nytapetserade rummet flyga i luften. Den där förbaskade Gren kan lika gärna flyga och fara, men det vore ju synd på ett sådant fint och, som sagt, nytapetserat rum. Inte sant?

Leopold nickade tyst, fast var samtidigt häpen över Arvidssons chockerande exempel. Det framgick ännu en gång att de Evert Gren och Arvidsson inte kom bra överens med varandra. Kemiläraren stack fram sin knubbiga hand och vred om ett snurratt på en av gasolbrännarens ventiler. Det började pysa med ens och när gubben satte en flammande tändsticka mot själva mynningen så ”Poff!” antändes gasen till en stor låga.

Plötsligt knackade det på dörren och innan de bägge männen reagerat, eller ens sagt ”kom in!”, steg Petra Eriksson in över tröskeln med ett häfte i ena handen.

– God dag magister Arvidsson, vi håller på med repetitioner för vårt årliga luciatåg och julspel…

Kemiläraren stod framför tomteflickan med händerna i fickorna och verkade besvärad.

– Jaha, och…?

– Jo, Anders är sjuk idag, så det innebär att vi är en man kort idag och kan inte öva utan honom.

– Jaha, och vad är det med det…?

– Jo, så nu undrar jag och vår ordförande för elevrådet, om magistern kunde hoppa in i rollen som tomtenisse i vårat julspel….bara för idag, alltså, och läsa Anders repliker.

Kemiläraren grymtade till och började klia sig i det yviga tufsiga håret. Detta var han verkligen inte pigg på och speciellt inte just vid denna tidpunkt, då han hade en läcker gräddsemla i en påse väl undangömt i ett av kemiskåpen. Denna hade han tänkt avnjuta tillsammans med en kopp kaffe senare. Nu behövdes en ursäkt. Han skrapade lite med foten och tittade bort mot gasollågan lek.

– Nja, jag vet inte det jag. Vi har inte tid med vad som helst….Har ett arbete att sköta. Petra tittade bort mot kemiläraren väntade på ett svar, men visste hela tiden att Leopold följde henne med blicken. Och det var en blick av dold upphetsning. Nilsson tittade med stirrande glansiga ögon på den fylliga tonårsflickan i den intillsmitande röda pyjamasen. Vid halsen fanns en mindre krage med sydda ränder och exakt så var det även på ärmarna, runt pyjamasens midja och byxben. Petra var verkligen läcker i sitt svarta pageklippta hår som glänste av lyster i ljuset av lysrören. De rätt stora brösten var intryckta innanför det tighta tygen och bara bad om att få slippa ut. Hennes runda mörkhyade mage var helt bar, eftersom pyjamasen var alldeles för liten. Sedan tog pyjamasbyxorna vid och det tyget var verkligen väldigt tunt, precis som Petra själv hade hävdat till sin väninna i matsalen. Byxorna låg som fastklistrade på hennes mulliga tonårskropp och hennes mörka hud syntes, mycket riktigt, igenom på sina ställen. Hon lät tungan glida runt de fylliga läpparna och fick det faktiskt, att se ut som om det bara var en förströelsegest i väntan på den tveksamme kemiläraren. Men gnuggade hon inte häcken mot väggen? Leopold svalde, jo nog fan gjorde hon det!

– Nä, jag kan inte. Har annat att göra men…

Det hela gick som Petra hade planerat. Arvidsson skulle aldrig ställa upp på någon teater, men ej heller skulle han kunna hitta på någon bra ursäkt, utan bara ta första bästa person han kunde komma på och sålika rekommendera honom istället. Och det kan väl vem som helst räkna ut, att denne ”förste bäste person” skulle bli Leopold.

– Leopold får hjälpa er istället. Han har ändå inget att göra nu…

– Jaha….

Sagt och gjort. Utan att veta vad han gav sig in på, så följde han med tomteflickan ut från kemisalen. Repeteringsplatsen blev ett grupprum, som låg lite avsides bakom själva aulan på skolan, och Leopold misstänkte ingenting då han blev försedd med en tomtedräkt och manus i hand. Förbaskade pyjamasbyxor! Hur döljer man ett stånd i ett tunt nattdräktstyg? Rummet var litet och hade bara ett grönt bord (samma sort som de hade i matsalen fast mindre) och två stolar till det. Ett trasigt lysrör blinkade irriterande i taket, men just nu hade herr Eriksson mycket värre problem än ett lysrör. Det såg ut som, om han hade en gurka nerstoppad innanför pyjamasen och nog kände han sig fånig i den röda tofsmössan. Varför var det bara han och Petra, förresten? Skulle det inte vara fler med? Jäkla stånd! Vad fanken skulle hon säga, om hon fick syn på det? Tja, hon skall väl inte yttra sig. Det var ju hennes fel (eller kanske förtjänst) att hans kuk hade växt. Hon låste dörren noga efter dem bägge, men visst strök hon ena höften mot hans lår? Eller var det bara inbillning, tänkte Leopold förvirrad.

– Du är ny här på skolan. Har aldrig sett dej här förut, sa hon och gick med gungande höfter bort bordet där hon placerade ut de bägge stolarna.

-…..Bö…börja idag, sa Leopold med torr hals. ”Jag heter Leopold Nilsson…”

– Petra heter jag, sa tomte flickan. ”Nilsson sa du? Det passar ju bra Nilsson tomtenisse!”

Leopold smålog, men tyckte det roliga var väldigt långsökt. Han gjorde det väl enbart för att vara artig. Istället kikade han ner på manuskriptet. Det var ett hafsverk gjort med blyertspenna, fast han kunde ju inte ha den blekaste, om att Petra hade skrivit det här s.k. manuset till den här s.k. julpjäsen under stor upphetsning.

– Okej…hur fanken börjar det här nu då? Jag är ingen direkt aktör, om du nu tror det.

– Jag ska visa dej, sa tomteflickan och gick bort till honom igen, ställde sig intill honom (lite väl nära honom) och började bläddra i hans pärm. Hon tryckte bröstet emot hans och han kunde, med svettig panna, konstatera att hennes styva bröstvårtor pressades emot hans kropp tillsammans med de två mjuka kullarna. Var hon inte lite väl nära? Eller var det bara inbillning, tänkte han på nytt.

– Jag är TomtePetra och du är TomteLeo.

– Jaha, skitkul, mumlade Nilsson sarkastiskt, men ej hörbart.

Han blev placerad på en av stolarna och Petra ställde sig framför honom, så han kom i synhöjd med hennes läckra mage.

– Nu läser jag innantill och vi gör exakt som det står, sa hon.

– Ja, ja…

– TomteLeo sitter på stolen, TomtePetra står framför honom. TomtePetra säger: kom hem till mej i stugvärmen igen, TomteLeo! Jag har bakat lussekatter till dej! Och TomteLeo säger….

Leopold tittade ner på det kluddiga pappret och läser knaggligt sin replik utan någon inlevelse alls.

– Kan inte. Måste ge alla barnen sina julklappar tillsammans med julbocken, julgrisen och julhönan (suck!)

– Bra! Och TomtePetra säger: Men du stilige TomteLeo, du måste återvända till din boning och alla tomtemöblerna vid tomtebrasan och tomtehemmet. Och TomteLeo säger…

Leopold suckade djupt och tyckte pjäsen var mer än fånig, fast fortsatte dock ändå.

– Jo, det skall jag göra, men innan jag åker skall jag, likt en hund, slicka dej på kinden…

– Nej, om TomteLeo skall slicka, så skall han istället slicka TomtePetras stora negerröv!

Hjärtat stannade nästan i bröstet på Leopold av överraskning. Han bara blinkade chockat på den leende Petra som stod framför honom med en nöjd min.

– N…Nu läste du allt för jävla fel, stammade Nilsson med blossande kinder och tittade ner på det skrynkliga pappret, men till sin stora chock fick han se, att det faktiskt stod så med otydlig blyerts.

– Vi fortsätter, sa Petra med självklarhet i rösten och hjärtat började slå fortare och fortare i Leopold Nilssons värkande bröst.

– Det står: TomtePetra vänder sig om (det gör jag) lutar sej framåt. (det gör jag)….

– Satan, dreglade lärarassistenten, för det gjorde hon. Nattdräktstyget spändes över de väldiga skinkorna, precis som det tunna skalet på ett välformat äpple, och hon böjde sig framåt och putade ut av allt hon var värd och han märkte med bultande ståkuk, att hon inte alls hade något under pyjamasbyxorna. När hon hade böjt sig ändå ner, så kunde han se, mellan en millimeters tyg, hennes fitta och det lilla tonårsanuset mellan de väldiga kloten. Petra flyttade sig närmare och sekunden där efter hade lärarassistenten stussen direkt intill ansiktet. Han gnisslade tänder av upphetsning och hörde Petra säga:

– Sedan så tar TomteLeo tag i TomtePetras rövskinkor, särar på dem och pressar in tungan mot hennes tighta lilla skithål!

Hon flämtade mellan orden och nästan väste fram det hela mellan sammanbitna tänder. Leopold greppade hennes bakdel med ivriga händer drog isär och blottade rövhålet där med den tunna pyjamasen i mellan. Det spelade ingen roll! Han tryckte sin våta tunga mot tyget och pressade det mot anus med sin tungas alla krafter. Petra flämtade till och för att knäcka henne lita, så grävde han in fingrarna i hennes mjuka skinkor med extra kraft, så hon var tvungen att jämra sig lite. Nu vättes tyget ner av hans saliv och han pressade med tungans hjälp in det. Tyget gled in i hennes salivvåta anal och tomteflickan skrek till av kåthet. Han knådade och klämde på hennes bakdel och spände tungan gång på gång mot hennes lilla längtande trånga ringmuskel.

– Är det härligt för dej tomteslyna, frågade han.

– Jaaaaa! Det kommer!! Jag får utlösning! Fortsätt för helvete!!

Nu var det dags för lite bonus, tyckte Leopold och det var motvilligt han släppte taget om den högra skinkan, men det var mindre motvilligt, som han började trycka in långfingret och pekfingret i hennes arsle tillsammans med det röda tyget, som började få en annan färg. Nu förde Nilsson sina fingrar ut och in hela tiden och han försökte hela tiden, att komma ner till roten av hennes klibbiga skithål och med ett illvrål fick hon en rungande orgasm, men han fortsatte. Fortsatte som det värsta svin, att trycka fingrarna in och ut. Ringmuskeln slöt sig och öppnades om vartannat och klämde på hans arbetande fingrar.

– Åh! Härligt!!! Nu måste jag få suga av dej!! Jag vill känna ditt kukkött mot mitt tandkött!! Ja!! Så här!!

Petra snurrade runt och utan förvarning och utan tvekan grep hon tag i Leopolds högra hand och tvingade in de två ”använda” fingrarna i sitt svalg och slickade dem rena. Sedan var det den stående pittens tur. Hon greppade varligt tag i den med sin varma mjuka hand.

Tomteflickans stora fylliga läppar öppnades och sakta nuddade kukhuvudet den salivtäckta insidan där tungan landade mjukt på försatsen och Leopold gav av en rysning i hela kroppen. De svarta kinderna buktades inåt mer och mer och kuken matades in i munnen, som hela tiden mjölkade pistongen. Snart hade hon fått ner läpparna ner till roten, där hans buskiga könshår tog vid, och fortsatte sedan att glida upp och ner som en enda hal kana alltihop. Upp och ner, ner och upp. Leopold stönade av vällust och han fick nästan kramp i sin nedre del. Herregud, vad skönt. Tungan för runt över själva flänsen och kittlade ideligen strängen mellan förhuden och ollonet. Upp och ner, fortare och fortare med ett regelbundet smaskande av saliv. Leopold bet ihop tänderna och grep samtidigt tag i hennes huvud, borrade in fingrarna i det svarta håret och stötte nu själv fram och tillbaka, så ollonet trycktes upp i hennes gom och förbi gomspenen i rasande tempo.

– Vänd dej om, frustade Nilsson med fuktiga mungipor.

Tomteflickan lät kuken glida ut ur munnen, men gjorde munnen extra trång för att retas lite med Leopold. Det gick snabbt att få ut den, men läpparna kramade ändå stramt åt vid ollonet, så det var nära nu. Väldigt nära. ”SMASK!”

– Vänd dej om för djävulen, dreglade Nilsson med glasartade ögon och med svetten rinnande nedför hela kroppen. Tomteflickan slickade salivsekreten från sina stora läppar, snurrade runt, sköt upp röven mot honom och drog själv ner sina trånga åtsmitande röda pyjamasbyxor över sitt stora negerarsle. När hon sedan började vagga fram och tillbaka med pyjamasbyxorna nerdragna till låren, så exploderade den vita säden ut från Leopolds blålila ollon.

– Satan, väste han med sammanbitna tänder. Första sprutet landade över tomteflickans trånga lilla rövhål, som grädde på chokladpudding, och rann nerför skåran och ner mot pyjamasresåren under. Hon fortsatte retsamt att vagga fram och tillbaka med häcken.

– Satan igen!!

och den andra kaskaden sprutade ut från lemmen och träffade hennes skinkor. Den tredje klibbade fast vid pyjamasbyxorna och resten bara rann ut från Leopolds kuk, precis som en vårflod.

– Härligt, flämtade Petra från andra sidan. ”Det där var första satsen ur julpjäsen och nu har vi två kvar, eller hur?

(968)

Sexnoveller

En sen kväll på gymmet

Sexiganoveller

Körde ett sent pass på gymmet, Klockan var närmare 22.00. Gick ner för trappan till omklädningsrummet på nedervåningen. Ställde mig i duschen och lät det varma vattnet rinna ner för min kropp. Tvålade in kroppen och tvättade mitt långa blonda hår. Sköljde av mig tvål och schampo rester och lindade en handduk runt kroppen.

Gick ut i hallen och smet in genom dörren till solariet, tänkte bättra på fuskbrännan. Lade mig ner på den kalla britsen, satte på fläkten och sänkte ner överdelen över mig.

Vred på start, och kände värmen mot hela min kropp. Blundade och njöt. När jag legat ett tag hörde jag ytterdörren slå igen och kom på att jag glömt att regla dörren till solariet. Tänkte att jag är ju snart klar och låg lugnt kvar. När solariet slog av och överdelen långsamt började röra sig uppåt, kände jag en kall vindil mot kroppen, jag slog upp ögonen och såg i ögonvrån att någon kikade in genom dörren. Jag nappade snabbt åt mig handduken och försökte täcka min nakna kropp. Killen i dörren log han vände på huvudet och ropade till någon – öhh, kom lite!!

Plötsligt stod det två killar i dörröppningen, tittade på mig och log. Jag kände igen dem, båda två jobbade som dörrvakter på en krog i staden där jag bor och brukade träna här. De som har årskort har egen nyckel och ett kort för att kunna träna när det passar. Så nu var jag ensam i lokalen med dessa killar. Den ene killen, som heter Lasse är blond och blåögd ca 1,85 cm lång och rätt grov. Den andre är nästan 2 meter lång stor som ett hus och mörkhyad. Jag vet inte vad han heter men han kallas Bamse, passande namn. Jag kände att jag blev alldeles röd om kinderna och sa – det är jävligt ofint att flukta så där!! Lite morskare än jag kände mig.

– Då får du väl för fan se till och låsa efter dig, sa Lasse och flinade.
– Jag var faktiskt ensam här, så det slog mig inte att jag måste låsa efter mig
så här sent.
– Så du är alltså ensam här? Sa Lasse och tittade på Bamse.
Lasse började gå fram mot mig leende, jag greppade hårdare om handduken som jag
lindat om kroppen.
– Skaplig kropp du har, sa han och fläkte av mig handduken. Han tog ett snabbt grepp om mitt hår, böjde huvudet bakåt och kysste mig hårt. Jag försökte dra mig ifrån honom när jag kände att Bamse kom och ställde sig bakom mig, han böjde sig fram och viskade i mitt öra – det är ingen ide att du skriker, ingen kommer att höra dig. Men du behöver inte vara rädd vi skall inte göra dig illa. Bamse lade sina stora händer om mina bröst och kramade dem, han nöp tag i mina bröstvårtor och rullade dem mellan sina fingrar. Jag kunde inte låta bli att stöna tyst, när Lasse släppte taget om min mun.

– Jag tror att hon gillar det sa Lasse och flinade. Vet du, vi har kollat in dig
ett tag, sicket jävla flyt att hitta dig här ensam.
Jag blängde på honom, men sa inget.
Lasse ställde sig ner på knä och borrade in tungan i min navel. Han tittade upp
på mig och sa – vi skall få dig att be om kuk, snygging!!!

Sen borrade han in näsan i den lilla tofsen på mitt venusberg. Jag kände hur det ilade till i musen och hur jag fick tuppskinn på hela kroppen när han började bearbeta min mus med tungan. Jag kunde inte låta bli att stöna tyst och särade motvilligt på låren så att han skulle komma åt lite bättre med tungan. Tungan plöjde sig väg mellan mina blygdläppar och började cirkla runt min knopp. Bamse släppte taget om mina bröst och satte sig ner på solariebritsen, han böjde sig fram och drog ner mig i sitt knä, han lade händerna på mina knän och särade på mina ben.
Lasse dök in mellan mina ben och fortsatte att slicka mig, jag slöt ögonen och
lutade mig bak mot Bamses breda bringa.
Han böjde sig fram och kysste mig på halsen. Jag kände något långt och grovt
mellan mina skinkor, jag pressade mig emot honom och han stönade högt i mitt
öra.
De choklad bruna stora händerna började massera mina bröst igen, och min solarie bruna kropp såg blek ut i jämförelse. Lasse lämnade mitt kön, ställde sig upp och började dra ner träningsbyxorna. Hans stake låg slickad mot magen och ollonet blänkte av försats, han tog ett steg framåt så staken hamnade mitt framför mitt ansikte.

– Vill du smaka på den? Sa han med grötig röst.
Jag fick inte fram ett ord, men nickade sakta.
– Du måste be om det, sa han och daskade till mig på kinden med kuken. Jag kände
hur jag blev våt på kinden av försats. Staken var normalstor och jäkligt fin,
det sög till i musen på mig, men jag tänkte jävlar i mig inte be om det!!!!!
– Jag skall få dig att be om det!! Sa Lasse och gick ner på knä igen. Han tog
tag i staken, la ollonet mellan mina blygdläppar och lät staken glida fram och
tillbaka utanpå min mus.
Jag stönade högt och kände hur Bamses fingrar började bearbeta min klitta, det
blev för mycket och jag kände hur det svartnade för ögonen när det gick för mig.
När jag lugnat ner mig, böjde sig Lasse fram och kysste mig , han tittade på mig
och log.
– Du gör oss så kåta sa han med skrovlig röst. Han reste sig upp och drog mig
upp intill sig. Jag kände mig alldeles skakig i benen, och gick sakta med honom
ut ur solariet.

Han höll mig hårt i handen . När vi kom ut i hallen släppte han min hand, och
drog av sig t-shirten. Jag har alltid varit svag för snygga överkroppar och
Lasses var inte att leka med.
Det syntes nog tydligt vad jag tyckte, för han flinade och fångade in mig när
han satte sig i trappan upp mot gymlokalen. Han tog tag i mitt ansikte och
kysste mig och pressade sen ner mitt ansikte mot sitt kön.
– Sug mig, sa han uppfordrande.
Jag satte mig ner på knä, lutade mig framåt och slickade lätt på ollonet, jag
cirklade med tungan runt flänsen och sög snabbt in ollonet i munnen. Sen började
jag bearbeta kuken i långa sköna sug. Lasse stönade och blundade.
Jag greppade om kuken vid roten och började föra handen upp och ner samtidigt
som tungan cirklade kring ollonet, när jag kände två stora händer greppa om mina
skinkor.
Bamses jättestake började plöja mellan mina ben, jag knep ihop med benen för att
öka trycket mot klittan.
Jag släppte Lasses kuk och böjde ner huvudet och såg det stora mörkbruna ollonet
titta fram mellan mina ben. Det gled fram och tillbaka mellan mina läppar. Lasse
gillade inte avbrottet, han tog tag i mitt huvud och pressade in kuken i min mun
och förde det upp och ner över sin stake. Jag kände Bamses ollon mot mitt hål,
och han trängde sakta in i mig. Det var helt otroligt att känna den stora kuken
inne i mig. Han började sakta pumpa ut och in i mig och tryckte mig på samma
gång mot Lasses kuk som försvann långt in i min mun. Jag var tvungen att släppa
ut Lasses kuk ur munnen för att inte kvävas, och började runka den med snabba
rörelser samtidigt som tungan blixtsnabbt slickade undersidan av ollonet.

Jag kände hur Lasses stake växte i min hand och han kom i långa sprut i mitt
ansikte. Han smetade ut sperman med staken i mitt ansikte. Och tittade nöjt på
resultatet.
Bamse gled ur mig gick och hämtade min handduk i solarierummet och räckte fram
den åt mig.
Jag tackade honom och log.
Bamse lyfte upp mig i sina starka armar och bar mig upp för trappan till gymmet.
Han satte mig i maskinen som man tränar insida lår på, och lade upp låren på
dess plats. Vilket betydde att jag satt med benen isär med vidöppet kön.
Påminner lite om en gynstol, fast benen är längre ner, nog om det.
Bamse stod framför mig, med den stora staken blank av mina safter, liggandes
slickad mot magen. Han hade fortfarande ett linne på sig. Han drog snabbt linnet
över huvudet och sjönk ner på knä mellan mina ben. Han sög in min klitta i
munnen, och började slicka mig med sin stora våta tunga. Jag kom i en orgasm som
fick mig att skrika rakt ut.
Han ställde sig på knä, kysste mig och pressade in den stora kuken i min mus.
Jag såg den stora kuken glida ut och in i min mus, det var vansinnigt
upphetsande. Den var mörkbrun i färgen och ådrig, den gned så skönt mot klittan
så jag stönade högt.
Jag hörde mig själv be honom att knulla mig hårdare och han var inte nödbedd.
Han knullade mig i hårda stötar, mina fittmuskler kramade om kuken. Han böjde
sig fram mot mitt ansikte, och jag sög mig fast i hans mjuka läppar.
Han började stöna högre och högre , drog sig ur mig och sprutade på mitt bröst.
Han ställde sig upp framför mig och jag slickade den stora kuken ren.
Jag klättrade ur maskinen och vi gick och lade oss för att pusta ut på en matta
på golvet, där jag brukade stretcha.
Jag lade mig på sidan och Bamse lade sig tätt bakom mig med staken mellan mina
lår, fast den var halvslak kändes den grov.
Lasse kom fram till oss med en vattenflaska.
Han flinade.
-Jag hörde dig allt!! När du bad Bamse knulla dig alltså!! Jag visste att vi
skulle få dig till det.
Jag blängde på honom men kunde inte låta bli att flina lite, spelar roll. Det
hade varit jäkligt skönt.

Vi drack lite vatten och Lasse lade sig mitt emot oss på mattan. Jag sträckte fram handen och drog med fingret längs hans stake, den blev glad för uppmärksamheten och började genast växa. Den stod snart i givakt. Lasse lade sig på rygg och befallde mig att rida honom. Jag lät Bamses kuk glida ut mellan mina lår och gränslade Lasse. Han sa åt mig att han ville se min häck när jag red honom, så jag vände mig och grenslade hans påle. Jag sjönk ned över staken till botten, och började med roterande rörelser bearbeta staken. Jag red snabbare och snabbare och hörde hur Lasse stönade bakom min rygg. Jag kände hur han greppade om mina skinkor och lyfte mig av staken. Han gled nedåt och pressade mitt kön mot sin mun, han slickade mig med hård tunga och körde in tungan som en liten kuk i mig. Han pressade mig framåt och började slicka sig in mellan mina skinkor. Han pressade tungan mot mitt bakre hål och försökte mjuka upp det. Han pressade in ett finger för att töja ut hålet och så ett till, samtidigt som han bearbetade det med tungan. När han var nöjd med sitt arbete förde han mig ner mot kuken, placerade ollonet mellan mina skinkor och trängde försiktigt in i mitt bakre hål, Jag satt alldeles still tills jag var redo att glida ner över staken. Sen började jag sakta att glida upp och ner.

Bamse gled in mellan våra ben och han började slicka min våta mus, jag stönade och lade mig tillrätta på Lasses mage fortfarande med hans kuk i min bak. Bamse fortsatte med att slicka min mus, medan Lasse knullade mig i baken. Bamses stake hade växt sig stor igen och han lät ollonet glida mellan mina blygdläppar. Han gned sig mot min klitta och jag bad honom stönande att köra in staken i min mus. Han pressade sakta och försiktigt in jättestaken i min mus. Känslan var helt otrolig, två härliga stakar inne i mig med bara en tunn mellanvägg i mellan. Det gjorde mig vansinnigt kåt och jag bad dem knulla mig!!! Båda två började röra sig inne i mig. Bamse böjde sig fram och kysste mig på pannan, hans grova långa stake gled ut och in i mig i långa sugande rörelser. Det blev för mycket för mig, jag kom i en orgasm som inte var av denna värld. Det svartnade för ögonen och jag skrek rakt ut. Killarna började knulla mig som besatta och kom snart de med. Lasse fyllde mitt bakre hål och Bamses stora mörka kuk pumpade ut sin säd över min mage. Att mörka män har stora kukar stämde då i detta fall och inte gjorde det mig nåt i alla fall. Den var helt underbar. Vi gick ner i omklädningsrummet och duschade. Vi tvålade in varandras kroppar, och killarna såg till att jag blev ordentligt ren. När jag började ta på mig mina kläder sa jag

– Skall ni upp och träna nu då?
– Vi har tränat så det räcker för idag, sa de och flinade.
– Ni får väl säga till om ni har lust och träna igen, sa jag och flinade. – Ni
vet var jag finns!!!!

Vi har tränat ihop många gånger sen dess, sent på kvällarna.

(2722)

Sexnoveller

Expediten i modebutiken

Sexiganoveller

Jag är en vanlig kvinna i slutet av de tjugo, litet tråkig kanske någon skulle säga, och jag jobbar i en liten exklusiv modebutik i en mindre stad. Från nio till fem finns jag på plats för krävande och välbärgade kunder och mina fötter blir allt ömmare för varje timme.

När arbetsdagen äntligen är över kan jag se fram mot en lång kväll framför TV:n med fötterna på bordet och en kopp te och sedan slappar jag bara. Det har inte funnits en man i mitt liv på flera år mest kanske för att jag inte är typen de tittar efter. Kanske mitt behov heller inte är så stort. Jag har det bra som jag har det och blir jag litet het mellan låren så brukar jag klara det med handduschen.

Men en dag kom det in en man i butiken med en snygg, ung blondin i släptåg. Hon skulle kläs upp från topp till tå och han skulle betala. Och medan hon dammsög butiken från hylla till hylla så tittade jag i smyg på mannen.

Han var en mycket speciell typ, mycket äldre än jag, kanske runt de 50. Han hade gråsvart hår hopsamlat i en hästsvans. Hans ögon var bruna och hans kropp stor men atletisk. Han verkade på ett sätt gammaldags på ett underligt sätt och det samma gjorde tjejen. Men det där gjorde honom till en väldigt speciell typ och han hade dessutom en after shavedoft som var mycket speciell och som jag aldrig känt förut. Det var nog blandningen av parfymen och hans egen kroppsdoft som gjorde den speciell. Doften stod runt honom som en kryddmoln och hade en viss inverkan även på mig.

Då och då ropade blondinen på honom inifrån provhytten. Då skulle han kommentera hennes val och jag kunde höra hur de vänslades bakom förhänget. Nu började det att krypa så underligt i min kropp. Jag kände mig attraherad av mannen och hans speciella parfym. Det gjorde mig också upphetsad att höra hur de kysstes och fnissade i provhytten. Vid ett tillfälle fick jag en glimt av dem. Hon var nästan naken och hans fingrar strök henne över fittan. Så var han tillbaka ute hos mig i butiken.

Han såg mig djupt i ögonen medan han luktade på sina fingrar och log. Äntligen hade hon hittat alla de plagg hon ville ha. Mannen betalade med stora armrörelser, nickade och gick iväg med blondinen som trippade efter honom på sina högklackade skor. Han efterlämnade denna speciella doft i butiken och den stannade kvar hela dagen.

För första gången i mitt liv blev jag tvungen att gå ut på toaletten och onanera. Jag var helt galen. När jag räknade kassan fick jag se att det låg ett visitkort ihop med de pengar mannen hade betalat med . Pierre Martin stod det.

Så hade han krafsat ner Hotel Summertime, rum 31 klockan 22 prick!

Min första tanke var att det var det fräckaste jag varit med om. Vem trodde han jag var? Trodde han att jag skulle gå och besöka en främmande man på ett hotell klockan tio på kvällen..? Men han räknade rätt för jag gjorde det!

l alla hast hittade jag en klänning på en av hyllorna, tog ett par snygga stay-ups och en svindyr g-string som jag slängde ner i en påse och sedan körde jag hem. Det var den längsta kväll jag har varit med om. Tiden kröp fram och jag tog vara på den genom att bada, smorde in mig med väldoftande creme och en makeup som gjorde mig snyggare tyckte jag själv. Så tog jag på mig den svarta klänningen som jag hade ”lånat” i affären samt de läckra strumporna, g-stringen och mina högklackade sandaletter.

Precis klockan tio stod jag utanför rum 31 på hotellet och knackade på. Pierre öppnade själv, log smickrande och bjöd mig på en drink. Han var tydligen ensam i sviten och han såg fantastisk ut. Han var klädd i tajta, svarta byxor och en tunn, svart sidenskjorta som var öppen i halsen och som avslöjade ett brunt, hårigt bröst. Doften runt honom var den samma som tidigare. Berusande och härlig.

- Du kom i alla fall, varför det?

- Det vet jag inte, jag har aldrig gjort så förr, det kanske är på grund av din after shave.

- Min after shave. Han log. Jag har inget på mig, varken after shave eller parfym.

Det där förstod jag inte men jag brydde mig heller inte.

- Kom, sade han och sträckte ut handen efter mig och drog mig med in i det andra rummet som var sovrummet.

Där inne fanns en stor, mjuk säng proppad med kuddar och där knuffade han om kull mig och inledde en förförelseakt som slog undan benen på mig. Han fanns överallt med sina händer och sin tunga. Jag var nära att svimma, totalt berusad, även av doften som var så stark och nära, som om den rann ut ur hans porer. Doften fångade mig som i ett nät som gjorde att jag inte kom till sans riktigt innan jag upptäckte att jag låg helt naken på sängen sa när som på strumporna.

Bunden till anklar och handleder i sängens fyra hörnstolpar. Pierre kittlade mig med en påfågelsfjäder som han lät cirkla över min kropp, Det fick mina bröstvårtor att stå rakt ut som fyrtorn och min fitta att dra ihop sig i små krampaktiga ryckningar.

-Knulla mig då, skrek jag utan att knappast vara medveten om det men Pierre bara log sitt märkliga leende.

- Det är inte bara jag som skall ha det skönt, sade han.

Så återvände han till salongen och lät mig ligga där ensam och skakande av upphetsning och kåthet och den berusande doften i näsborrarna. Nu öppnades dörren och han kom in följd av två unga män. De var nakna och mycket muskulösa och helt rakade. Med sig hade de blondinen och hon var också naken och helt rakad.

- Var så god, sade Pierre, hon är klar.

Så satte han sig på en stol bredvid sängen med ett vinglas och en cigarrett. Nu var jag mig själv igen Jag ropade och skrek och drog i mina rep som en galning. Men de drogs bara åt mer och mer då. Jag kom inte loss. Jag skällde och skrek och ropade på polis men det var ingen som hörde mig. Utmattad föll jag tillbaka i sängen och kunde inte göra annat än att finna mig i denna fruktansvärda situation.

Att bli våldtagen av två män och en kvinna. Nåväl, det var jag som snabbt förlikade mig med tanken. Det var ju samtidigt väldigt upphetsande att inte kunna komma loss och att inte kunna göra motstånd. l alla fall inte sådant som kunde hjälpa mig ur situationen. Blondinen log sött och närmade sig mig. Vad skall hon göra nu? tänkte jag. En kvinna

- aldrig i livet!

Men visst, en kvinna, och hon lade sig mellan mina särade och bakbundna ben och började att slicka min fitta. Jag trodde faktiskt att all kåthet hade lämnat mig men där tog jag fel. För bara hennes tunga nuddade min fitta så var jag på väg in i himmelriket. Pierre hade tydligen gjort ett bra förarbete, min fitta svällde upp och tog hungrande emot alla stickningar som hon gav den i snabb följd. Så upptäckte jag att jag hade två, darrande och stenhårda kukar precis framför min mun. Från var sin sida av sängen stack de två männen fram sina slickepinnar och jag började suga på dem en efter en under det att min kropp arbetade upp och ner, fram och tillbaka trots min hjärna som nu stod helt stilla.

Blondinens duktiga tunglekar, de krävande kukarna och Pierres svarta ögon över hela scenariot gjorde att jag snart exploderade i en jätteorgasm med skrik och hulkande och allt annat som hör till. Så hade jag plötsligt blondinen liggande ovanpå min mage. Kände den spänstiga, unga kroppen med mjuka, välformade bröst, mjuk mage och en fräckt, ljusröd tunga som kittlade min mun. Hon stickade mig i mungiporna som en hund. Och bakom henne en av mannen som nu smog sig på henne. Sårade hennes skinkor och blygdläppar och körde in sin kuk så djupt som möjligt i henne och började därefter att knulla henne hårt. Sängen gungade och hoppade ochså skiftade han hål och körde kuken i mig medan hon låg och vred sig ovanpå mig.

Så började han ta oss på skift, från hål till hål. åh, så skönt det var både när den var inne i mig och när den var inne i henne. Hon var kokande kåt och sådant smittar ju av sig. Nu ansåg Pierre att jag hade blivit så samarbetsvillig att han kunde befrias från mina rep. Han kom fram till sängen och gjorde mig fri. Han såg mig djupt i ögonen och sade:

- Har du det skönt, prinsessan?

Nu fanns doften där igen, söt kryddig, och väldigt förförande.

- Men varför får jag inte dig? viskade jag, jag vill ha dig! Du är så…

Han skakade på huvudet och nickade till de två andra männen. De kastade sig över mig och Plötsligt var jag en bit i en sandwich. Placerad mellan två starka, blanka kroppar med en kuk i varje hål. Fylld till bristningsgränsen var inte ordet jag var proppfylld för männen hade stora, hårda kukar som gick som kolvar i mitt inre. När det gick för mig satt blondinen i knät på Pierre med sårade ben. Hans bruna hand var begraven i henne och de stirrade båda två på sängen och den kraft och energi som laddade ur där. Jag befann mig åter i ett tillstånd av vild hängivelse utan i stånd till att fundera över varför jag var ett villigt offer för mannens krävande kukar. Jag blev utfylld till bristningsgränsen och fylldes snart också med skönt varm sperma som efteråt ränn ur mig som mjölk.

Så kom blondinen ner till mig i sängen och försökte kyssa liv i mig igen genom att suga min mun med sina sidenlena läppar och återigen slicka mina mungipor. Det var ett tricks hon behärskade och det gick hem hos mig.

- Slicka mig, viskade hon mitt i en kyss och för första gången i mitt liv fick jag nu pröva att begrava min mun och min tunga i en annan kvinnas fitta.

l dag hoppas jag att det inte var sista gången jag gjorde det också för det var en helt enorm upplevelse och så annorlunda än allt annat. Blondinen hade en jättesöt, liten fitta, precis som’ på en docka. Klitoris var det enda som var stort, precis som en pärla i ett musselskal. Allt annat var litet och själva slidan var så trång att jag inte begrep hur den stora kuken kunde tränga sig in där. Blondinen suckade och smågrät när hon fick den ena orgasmen efter den andra. Det var jag som gav henne dem med min tunga. Fantastiskt.

Till sist såg Pierre på sin klocka och sade att nu var det slut, att jag skulle skynda mig hem. När jag hade klätt på mig kysste, jag honom.

- ja, skynda dig hem nu…

Så gick jag men tittade långt efter blondinen och de två muskulösa männen. Sedan gick det ett par dagar utan att jag för en minut kunde släppa den otroliga upplevelsen. Men så äntligen var jag nere på jorden igen och stod som vanligt i modebutiken. Så gick det ett par dagar till men så kunde jag inte hålla mig längre. Jag tog fram telefonkatalogen och letade upp Hotel Summertime Letade sida upp och sida ner. Hotellet fanns inte med där.

Jag ringde till nummerupplysningen. Det fanns inget hotell med det namnet längre. Det hade funnits ett sådant en gång men det brann för 30 år sedan.

Så jag tog min gamla bil och körde ut mot havet. Tog grusvägen mot stranden där hotellet låg. Det fanns inget, bara en liten paviljong. Jag tog fram min plånbok och tittade på kortet jag fått av Pierre. . Pierre Martin, Hotel Summertime, rum 31, klockan 22 prick, stod det.

Nästa dag gick jag till biblioteket och letade i gamla tidningslägg som var 30 år gamla. Så hittade jag vad jag letade efter. En artikel om branden i en tidning från den 20 augusti 1965. Det fanns också en gulnat foto av en vacker, gammal byggnad omgiven av flammor och I artikeln stod det att alla kunde räddas vid branden på Hotel Summertime med undantag för ett trolleripar som kallade sig för Colette och Pierre och deras två assistenter.

De hade uppträtt på hotellet med en eldshow där det ingick exotisk rökelse och showen kunde vara orsak till branden. l artikeln fanns det också ett fotografi av Pierre och blondinen. Jag tittade i min almanacka. Jag var på hotellet för fyra dagar sedan ‘ 19 augusti, på 30årsdagen av branden. Vad kan jag säga mer..?

(2719)

Sexnoveller

Min första trekant

Sexiganoveller

Alla killar och tjejer drömmer ibland om att älska med två av det motsatta könet. Men det är inte alla som får sin dröm uppfylld, och om det händer, har man först svårt att tro att det verkligen är sant. Det hände mig för ett par veckor sedan.

Det var en fredagskväll, och då jag bor i en större stad och inte är den som spottar i glaset, tillbringade jag givetvis större delen av kvällen ute på krogen. Vid midnatt hade jag fått nog och klev ut på gatan. Ett starkt behov att tömma blåsan gjorde sig påmint, så jag ställde mig bakom första, bästa parkerade bil och urinerade. Då kom ett par fnittrande brudar på andra sidan gatan. Det var tydligen för pryda för att titta på mig då, men när de hade klivit in genom porten mitt emot mig, ställde de sig och tittade rätt på mig utan några tecken på skam. Jag stod i profil, sp de fick minsann se vad de ville se. Eftersom jag var måttligt berusad, erades jag inte, utan log skälmskt mot de två blondinerna. När jag sedan var klar, såg jag hur de utbytte några ord och skrattade. Och så vinkade den ena åt mig och ville att jag skulle komma. De öppnade porten och sa:

- Hej….vad sägs om att hänga med upp?

Vad ska man svar på en sådan fråga? Nej tack, jag är full och ska hem och sova? Givetvis tackade jag ja, plötsligt spänd av förväntad över vad som skulle hända i dessa vackra kvinnors sällskap. När vi kom upp till lägenheten blev jag ombedd att kliva in i vardagsrummet, så skulle de komma med något att dricka. Jag satte mig i skinnsoffan, darrade av kåthet. Det gick några minuter. Sedan kom den ena in, en kort, ljus flicka med stubbat hår och vänliga ögon. Hon hade bytt om. Detta bestod av en vit neglige och ett par små, vita trosor. Jag såg, redan när hon satte sig på andra sidan bordet, att hon var våtmellan benen.
– Jag heter Annika, sade hon och smuttade på sin drink, sedan hon hade satt fram en åt mig också. Vad tycker du om mig?
– Jo…du är väldigt sexig, fick jag mumlande fram.
– Är du mycket kåt? frågade Annika och såg djupt in i mina ögon.
– Ja…,sa jag generat.

Som om inte detta kunde räcka, trädde den andra flickan in i rummet nu. I handen höll hon ett glas, fast detta fann jag knappast lika intressant som hennes kropp – hon var nämligen helt naken. Hennes hår var rågblont och ganska långt, ögonen lite skygga, men också kåta. Brösten var små och fasta – vårtorna spända och ljusröda. En liten ljusbrun tofs prydde hennes fitta.

- Det här är Susanne, sade Annika. Gillar du henne också?

- Javisst, sade jag snabbt och upphetsat. Susanne stod kvar bredvid Annika
mittemot mig. Hon såg skyggt ner. Det var tydligen hon som var den blyga, och
Annika den företagssamma av de två.
– Men Susanne! Ska du inte sätta dig bredvid vår gäst? sade hon.
– Jo…kom det tveksamt ur den lilla munnen. Och så gick hon runt bordet
och satte sig en halvmeter ifrån mig, med den bleka huden mot skinnsoffan.
Nå, min herre. Vad heter du egentligen? sa värdinnan med fast stämma.
– Christian, sade jag.
– Välkommen då, Christian. Vi kanske ska sätta på lite skön musik, fortsatte
hon och gick bort till stereon och satte på en kassett med indisk sitarmusik.
Den mest upphetsande musik jag själv vet.
– Jaha, vi kanske ska börja då. Vi vill ha en lång, härlig natt, inte sant,
Susanne?
– Jo, sade hon på nytt och sträckte på sig. Ett förväntansfullt uttryck
syntes i hennes ansikte. Och såg mig i ögonen så att jag smälte, varpå hennes
högra hand började smeka på min bula. Mitt emot oss hade Annika börjat smeka
sig under sina fuktiga trosor.
– Sug hans kuk, kommenterade hon utan omsvep. Och den kåta lilla Susanne
öppnade girigt mina jeans. Vi hjälptes åt att få av dom. Hennes fuktiga hand
kramade min pung och drog förhuden sakta upp och ner. Jag lade handen på
hennes arm.
– Vänta lite, sa jag med mörk röst. Annars sprutar jag direkt. Vi möttes i
en blöt kyss istället och hon gled upp på mitt knä. Hennes hud var mjuk och
len. Jag började nafsa och suga på de små sockertopparna. Nog var vårtorna
styva alltid. Annika var otålig.
– Men sätt igång och sug hans kuk nu då!
Susanne vågade inte göra annat än att lyda. Hon slöt de smala läpparna om
mitt bultande ollon, och jag stönade högt av vällust. Nu hörde man också
hur Annika njöt av att se på när jag blev avsugen av hennes vän. Genom
dimmiga ögon såg jag hur hon drog av sina blöta trosor och började smeka
sina egna stora bröst. Med den andra handen fingrade hon sig med fasta,
ryckiga rörelser, hon skrevade brett med benen och flåsade av lust.
Så kåt som jag var gick det för mig ganska fort. Jag vrålade till och kände
hur min säd sprutades ut i Susannes varma mun. Det rann över i hennes
mungipor, och hon slickade glupskt i sig varenda droppe och svalde hela
satsen.
Det gick någon minut under vilken vi alla tre satt och pustade ut lite. Jag
såg på Annika att hon nog hade kommit, för hon såg ganska salig ut. Och
fick en stor lust att pumpa henne för allt vad hon var värd. Susannes hand
vilade på mitt lår, medan den andra smekte försynt kring hennes sköte.
– Åhh, Christian, vad härligt det var att se henne dia din stake, min fitta
dryper. Vill du smaka? sa Annika med mörka ögon.
– Ja, för fan, sa jag och reste mig upp och fick av mig resten av
kläderna.
Hon lade sig lojt tillrätta på rygg i sin soffa med särade ben. Nu såg jag
att hon var rakad där nere. Kuken började snabbt resa sig igen. Och så lade
jag mig mellan de heta, mulliga låren och drog in den fräna, salta doften
av savande fitta. Hon pep till när min mun mötte musen, och efter att jag
pussat det mjuka, blöta slickade jag henne först på lårens spända insidor
för att riktigt kåta upp hennes grotta.
Min tunga letade sig strax intill den styva klittan, och knappt hade jag
börjat massera den, förrän hon juckade kraftigt och skrek ut sin orgasm,
långt nerifrån halsen. Så vild blev hon, att hon höll på att slita håret av
mig.
Jag flyttade mig upp och lade ansiktet mellan de fasta brösten. De var de
skönaste bröst jag hade haft i händerna någonsin, jag knådade dem och gav
Annika en djup, sugande puss.
Då kände jag en bekant hand mellan benen igen. Susanne satt bakom oss och
ville inte vara utanför leken.
– Jasså, du är fortfarande uppe, flicka lilla, sa jag fräckt.
– Vaddå då, jag är faktiskt arton år, sade hon med en smått förnärmad
röst.
– Jaha. Då har du haft annat än fingrar i fittan då?
– Ja, vad trodde du då?
– Nä, man vet ju aldrig. Det är ju bäst att fråga om lov förs!
Nu var det dags att ta denna stolta, skygga tös. Jag reste mig och drog
henne in till sovrummet. Där knuffade jag ner henne på sängen. Det var en
bred dubbelsäng – tydligen delade de inte bara killar, utan säng också,
dessa kåta flickor.
– Sover ni tillsammans? frågade jag
– Ja…det är faktiskt skönt, sa Susanne och särade de smala benen. Fast
man saknar en riktig man ibland, ska du knulla mig eller inte?
– Oj, oj, oj, är man så kåt, sa jag. Och så kom jag ner till henne. Kuken
stod som ett hammar skaft och det var inga problem att glida in i henne.
Men trångt var det, kände jag. Hon kramade som om hon inte hade fått kuk på
år och dag. Mitt i alltihop kände jag hur sängen gungade av något annat än
oss, och Annika dök upp.
– Är hon skön att knulla? frågade hon mig med glansiga ögon.
– Mmm, sa jag och pumpade på. Susanne flämtade tyst och häftigt.
– Gillar du hans kuk? Annika var en nyfiken flicka.
– Jaa, viskade hon med darrande röst.
Då satte jag in några kvicka stötar, tills det kittlade i kukroten och hon
gurglade fram ett sista, tungt stön. Kuken åkte ut och jag sprutade rakt i
Annikas hår, hon höll just på att krama sin sexväninna.
Efter dessa ansträngande strapatser föreslog Annika en varm dusch. Vi
andra hade ingenting emot detta. Jag började vid det här laget bli ganska
trött, men Annika var inte mätt ännu. Hon började suga mig i duschen medan
hon pillade mig i rumpan, men jag sa:
– Nä, snälla du nu får du vänta lite. Jag är ingen sexmaskin.
Hon reste sig och såg på mig.
– Men jag då? jag vill också ha dig!
– Jo det är klart att du ska få, men du får vänta lite, min sköna.
Trumpert lät hon sig nöjas. När vi torkas oss, sa Susanne godnatt och gick
till sängs.
Jag och Annika satt i soffan och pratade om sex. Vad vi gillade och vad vi
inte hade varit med om ännu. När jag avslöjade att jag aldrig hade älskat
med två kvinnor förut lyste hon upp. Hon menade att detta kunde upprepas.
Snart. Och jag höll med.
– Du ska inte lyssna på Susanne. Hon är väldigt pryd och håller benen
tätt ihop, ända tills hon ser en naken kille och tills jag börjar smeka
henne. Vi älskar faktiskt ofta, hon och jag. När sedan jag lyckas övertala
henne, oftast när hon har fått lite vin i sig, provar vi att ragga upp en
kille och ha en skön natt med.Men det har aldrig varit så här bra förut.
Jag tackade för komplimangen och skickade den tillbaka.
– Jag har en annan dröm, förutom den jag har fått uppfylld här ikväll,
sade jag sedan.
– Jasså?`Hon var mycket nyfiken.
– Jag skulle vilja ta en tjej i rumpan.
Annikas ansikte sjönk ihop något.
– Jag är ledsen, Christian, men jag har gjort det en gång och det gjorde
bara ont. Jag gillar det inte.
– Jaha, sa jag, men blev inte alltför besviken. Men Susanne då? Jag kan
verkligen tänka mig ta henne där bak.
– Ja. Det skulle vara häftigt. Hon är väldigt sugen på allt möjligt, den
flickan. Vi kan ju överraska henne någon natt.
– Visst. Tänk vad sur hon ska bli först! Men jag ska nog ge henne vad hon
ber om.
– Nu ber jag dig att knulla mig, min vän. Är du beredd?
– Jodå, jag sade inte nej till att fylla hennes rakade mus.
– Vi kan göra det här på soffan. Jag gillar att rida, sa hon lättsinnigt.
Kuken var åter villig och hon drog fram en stol från bordet.
– Kom.
Och så satte jag mig, och hon klev upp i mitt knä och styrde med säker
hand in min stake i sitt rakade sköte. Återigen var hon drypande våt. Hon
red mig till en början långsamt, sedan allt snabbare. Och jag njöt mycket
av de tunga bröstens guppande upp och ner, upp och ner. Det kändes som en
evighet, men det gick för henne under ett vilt skrik som kanske väckte en
och annan granne.
Full och trött som jag var, kunde jag inte komma.
När hon hade klivit av, med armarna om min hals och mina lystna händer på
de härliga pattarna, bad hon mig om en annan sak som jag inte kunde
motstå.
– Spruta mig i ansiktet!
Hon knäböjde framför min kuk, med händerna på mina fötter. Jag runkade
frenetiskt och slutligen sprutade jag fyra rejäla klickar i hennes söta
ansikte. Hon smorde in den vita smeten i hela ansiktet.
– Tack, Christian. Det har varit en underbar natt. Vill du snart hälsa på
oss igen?
Det ville jag förstås.
– Då kommer jag bakvägen, sa jag när vi hade bestämt tid för ett nytt
möte. Och Annika, ännu skönt naken fnittrade.
Ni undrar väl vad som hände den kvällen, men det tänker jag inte berätta
nu…..

(1157)

Sexnoveller