Svenska Sexnoveller Analt | - Page 18
Välkommen till Sexnoveller.nu

Välkommen till Sexnoveller.nu

Här hittar du tusentals härliga sexnoveller, innehållande allt från skamliga och syndiga fantasier till upplevelser. Bidra gärna med dina egna noveller genom att bli skribent! Läs Mer »

Allt för ännu skönare novelläsning!

Allt för ännu skönare novelläsning!

Gör din stund med novelläsning extra skön - med hjälp av sexleksaker från Taboo.se! Välj mellan över 7000 olika artiklar - för både henne, honom och par. Det finns garanterat något för dig! Läs Mer »

Category Archives: Analt

Maka från i mörkret – Del 9 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

- Man ser ju inte ett piss, klagade Erik Kallén, när han kravlade sig fram i mörkret tillsammans med bildlärare Evert Gren. Är inte det här en smula fånigt förresten. Kan ni inte lösa detta som vuxna människor. Så här lågt skulle ju inte ens en cirkuspajas sänka sej…

Nog kunde man säga det. Det var femte December och ytterligare ett terrordåd skulle utföras. Det hade börjat som en vanlig dag den förste December. ”Lindvallen” högstadieskola hade fått förstärkning med en lärarassistent. En lätt nervös man under medellängd, ljust hår i 30-årsåldern, Leopold Nilsson hette han. Eller också kallade han sig bara det. Rektor Torstensson hade hela tiden anat en uns av mystik över den unge mannen. Det var något med honom som inte stämde. Dessutom hade det dykt upp en ännu skummare person. En lång mager äldre raggare med svart hår blänkande av brylkräm. Rätt grovhugget ansikte, rejäl haka och hade talets gåva. Denne man hade ringt den korpulente och artige rektor Torstensson mitt i natten och presenterat sig som ”Fabrikörn”. Kodnamn, trodde först rektor, men det visade sig bara vara ett skämt som senare hade blivit en personstämpel. Ett smeknamn vill man ju gärna ha, men det här var den första som Torstensson hade träffat på, som ville ha smeknamnet som statussynonym. Fast egentligen hette den övervintrande Elviskopian Samuel Palmers.

Lärarassistenten hade blivit så eftertraktad, att det, hur otroligt det än låter, blivit ett mindre krig mellan två lärare. Kemilärare Sigfrid Arvidsson och bildlärare Evert Gren. Det började med ett par utskällningar, sedan en exploderande semla(!) och en lapp på ryggen med en grov förolämpning. Sedan hade Arvidsson gett sig på två av grens kära reproduktioner av Edvard Munk som prydde bildsalens målarrum. ”Pubertet” och ”Skriet” hade förstörts med klumpiga saxtag och under åsynen av katastrofen med pappersbitar över hela golvet och två ögonstenar i lönndom tillintertillgjorda, så kunde man höra bildlärare Grens ”skri” över hela skolan. Nog kunde man upptäcka vissa likheter mellan honom och herr Munks konstverk. Nu kröp bildläraren på alla fyra inne i det stora Biologiförrådet på skolan. Det var alldeles mörkt och enda anledningen att de bägge personerna kröp på alla fyra var, att de kunde lokalisera sig bättre då. Risken för att riva ner någon glaskupa eller ovärderlig uppstoppning av fjällutter, var ju betydligt mindre. Erik Kallén kröp först. Han hade förut varit road av sprattet med den exploderande semlan och lappen på ryggen, men nu verkade han inte lika ivrig.

– Det va ju bara reproduktioner. Såna kan man väl för fan bara gå in i närmaste bokhandel och beställa hem, sa han till läraren som kröp efter.

– Inte så himla BARA det inte, klagade bildläraren. Dom där planscherna hade jag köpt på konstmässan i Varberg å den konstmässan hålls inte längre. Har du aldrig hört talas om nostalgi, din lymmel.

– Jo, det klart…

– Bra! Kryp på å tig. Vi ska allt ta oss in till hans satans kemilabb å där ska vi ställa till med en sån bövlars oreda att det står härliga till.

De fortsatte att krypa och medan illdåds planerades, så satt fyra flickor, skoltrötta vid det här laget, i matsalen och åt.

– Man tröttnar allt på gröt efter ett tag, sa Lotta Bodin och bredde på rikligt med smör på sitt knäckebröd. Hon satt i matsalen och det var femte december och gröt i skolbespisningen för femte gången i rad. Kanske, hade mattanterna fått blodad tand. Lotta hade bara tagit fem smörgåsar istället. Två grovlimpsskivor och tre Wasaknäcke.

– Gör man?

Bredvid henne satt Jenny Rävberg och Natalie Österbäck. Mittemot satt Petra Eriksson, som för en gång skull hade normala kläder på sig. Inte alls den röda tomtepyjamasen, utan vanlig uppknäppt skjorta och en gul T-shirt under. Hon hade tidigare varit med och repeterat i julspelen, så det var därför hon hade haft tomtedräkt så ofta. Det var inte frågan om bisarr klädsmak, eller uns av galenskap i juletid, utan hon hade helt enkelt repeterat. Eller repeterat och repeterat. Jenny hade sett henne ett på gånger och det såg snarare ut, som om hon och vännerna i julpjäsen bara latade sig. Han satt nu med hela munnen full med gröt och det också hon som svarade på den retoriska frågan med en likadan. Lotta ryckte på axlarna och satte mjölkglaset till munnen, utan att svara. Jenny satt tyst, rörde med sleven i saftsåsen och funderade. Kunde man drömma fortsättning på en dröm, som man drömt innan? Vem var den mest bildade inom sällskapet? Lotta, antagligen.

– Lotta, vet du om man kan drömma fortsättning på drömmar?

– Jag vet inte det, fast jag TROR det i alla fall. Du får gå och låna en bok om drömmar på skolbiblioteket.

– Finns det såna?

– Jodå, det gör det. Jag har själv stött på ett par, när jag letade efter böcker om psykiatri, för min uppsats på svenskan.

Hon tog ett krasande bett i knäckebrödsmörgåsen och såg roat på halländskans drömmande ögon. Jenny satt där med blicken fäst på någon speciell fläck i matsalens vägg, tungan spelande mot gommen och slutligen ett finurligt leende i det avlånga ansiktet. Nog kunde man associera till olika saker, när man såg henne. Lotta själv skulle misstänka att hon skulle börja studera grundligt om drömmar, efter att hon hittat ett par böcker. Natalie skulle säkert komma fram till något oförargligt som, att Jenny satt och tänkte på någon bra film hon sett, eller liknande. Petra, däremot visste vad väninnan tänkte på. Hon tänkte på den där väldiga drömmen hon hade haft, när hon efteråt vaknade med skrevet drypande av fittsaft i pyjamasen, och det var den drömmen hon ville drömma fortsättningen på.

Jenny Rävberg hade, väldigt detaljerat, berättat alltihop för Petra på rasten, att hon blev våldtagen av ett helt knuttegäng och gruppknullad i en cykelkällare med hela kroppen insmord med smetig genomskinlig olja. Hon hade blivit påsatt av ledaren med ”falukorven”, den magre med tatueringarna och den skånske negern. När hon slutligen fått ett rekordsprut rakt i munnen och fått fyra fingrar inkörda i anus, så hade hon vaknat med ett ryck. Och nog hade hon förbannat ödets sadism. Hon låg där på rygg med den stjärnfyllda klara vinternatten utanför fönstret och fullmånen lysande in genom den glesa persiennen. Hon sparkade av sig det varma duntäcket, nästan gråtfärdig av besvikelse, och fingrarna var bara tvungna att komma innanför pyjamasbyxorna.

Trosor under byxorna hade Jenny aldrig, då hon tyckte det var obekvämt. Hon sov alltid med pyjamasbyxorn. Det slutade emellertid, att hon tvingades onanera för att kunna somna om igen. Munnen vidöppen med torr gom och tunga, försökte kväva sina stön, så inte mamma och pappa hörde, låg hon där i sängen med kroppen böjd i en båge. Den högra handen, närmast fönstret, nere vid skrevet, alldeles under den våta fläcken och den vänstra handen, närmast dörren, högre upp. Hon masserade ene bröstet med den. Natten hade fortsatt ostört utanför och trots att dörren hade stått på glänt, hade säkert föräldrarna fortsatt att sova inne i sin sängkammare. Helt ovetandes om att deras 16-åriga dotter masturberade för fulla muggar och fantiserade, om att bli våldtagen av stora lortiga knuttar.

Fingrar innanför könsväggarna, sakta varsamma smekningar vid blygdläpparna. Hon hade blundat och fantiserat. Hon hade lyckats att ta sig tillbaka till cykelkällaren, nästan i alla fall. Föreställde sig det dammiga gråa golvet med alla flåsande män. Den billiga slitna lampan som gungade i taket, i endast en tunn vit sladd, och kastade skuggor i det lilla rummet. Lukten av motorolja och bensin. Två fingrar gled in i fittan. Jämrande av vällust från hennes vidöppna mun och svettpärlor i pannan, lystes upp i månskenet. Den andra handen kramade det fylliga bröstet i ena stund, för att sedan smyga in i munnen, blötas ner med saliv och sedan lika fort återvända. Hon hade vätt ner sin bröstvårta med sitt eget saliv och gnidit den, så den stod rakt ut i mörkret, precis som ett moget hallon i trädgården. Fantasier om, att hon blev våldsamt knullad framifrån kom över henne och hon fick in alla fyra fingrarna i klump för att få till den rätta tjockleken, så ökade takten. Hon stönade, glömde bort sig totalt. Fick bita ihop, så att tungan kom i kläm, men det gjorde ingenting. Just när smärtan i munnen kom, så kom utlösningen där nere. Smärtan och njutningen blandades i en enda röra och hon tycktes se mannens ansikte framför sig och han tyckte om henne. Det syntes tydligt. En skäggige ”biker” likt de andra med solglasögon och en stor motorcykelhjälm på hjässan. Hon kände att han klämde på hennes ena bröst, även om det var hon själv som hade gjort det i verkligheten, och han hade kommit med ett vrål. Därefter hade hon blivit tagen bakifrån igen av näste man. Jenny Rävberg hade legat med kinden begravd i den mjuka kudden och sitt eget långa hår med sin breda stora häck uppe i luften och pyjamasbyxorna nerdragna till låren. Tänk om mamma eller pappa kommit in och ertappat henne! Åter igen hade hon blivit knullad och…

– Hallå, Jenny!

Ett snabbt uppvaknade från halländskan och ovanligt fort kom hon tillbaka till kompisarna. Ett snabbt skakande på skallen och en, näst intill, normal blick i ögonen.

– Ja, jag är här. Vad ville du, Natalie?

Den blonda fräkniga flickan bredvid Jenny tittade förvånat genom glasögonen.

– Det var inte jag. Det var Petra!

– Jaha!

Ett generat ansiktsutryck uppenbarades i flickans ansikte och hon for med handen i sitt raka ljusbrunna hår. Petra såg kritiserande ut, under sin svarta lugg.

– Jag pratar med dej. Sitt inte i dina snuskiga fantasier. Om du nödvändigtvis måste tänka på sex, så kan du väl dela med dej till oss andra.

Ett kritvitt leende i Petras mörka ansikte och hon lutade sig intresserat fram över grötfaten och lade samtidigt armbågen i smörgåsen, utan att erfara det.

– …Du är ju så bra berättare, fyllde hon i. Hon ville väl smickra sin kompis lite. Ville man ha något, så var ju en komplimang aldrig fel. Det hade Petra Eriksson lärt sig, även om hon inte var den smartaste i sällskapet. Nej, det var temperament och envishet, som var hennes starka sida. Lotta Bodin såg pillemarisk ut. Hon hade redan ätit upp sina smörgåsar, så Jenny hade antagligen suttit och tänkt tillbaka ganska länge. Vad hade de andra pratat om, tro? Luciafirandet såklart. Här gällde det att komma in på det samtalsämnet direkt, förstod halländskan.

– Nu har väl dom flesta röstat. Vem kommer bli lucia i år?

Lotta Bodin harklade sig och strök sin haka, medan hon berättade:

– Det står mellan Natalie å hon, Eva-Lena i andra klassen. Dom är helt jämna just nu, men alla har inte röstan än.

Natalie såg lite häpen ut.

– Räknar ni rösterna, innan alla rösterna kommit in, frågade hon försiktigt.

– Nja, snarare bara undertecknad, sa Lotta och pekade på sig själv med ett långnaglat pekfinger. Borta vid matsalskön, så fick hon blicken på en underlig figur i alltför stor hatt och trenchscout. Vad tusan, tänkte hon. Vad var det för spektakel, som Petra och hennes julspelare hade planerat? Flickan kunde ju inte veta, att denna man var den s.k. privatdetektiven som rektor Torstensson hade anställt för att hålla ett vakande öga på den nya lärarassistenten Leopold Nilsson. Samma lärarassisten som i lönndom haft sex med flera elever på ”Lindvallens” högstadieskola. Men det där med inkognito, hade denne man (Jöns Berntsson, hade han presenterat sig som) inte fattat innebörden av. Uppenbarligen hade han fått ett Vipkort till skolbespisningen i all fall. Petra gav sig inte.

– Kom igen, du kan väl berätta lite om dom där skinnklädda motorcyklisterna å den där skumma cykelkällaren…..Snälla!

Ett odiskret blinkande från negertjejen, som för övrigt endast utstrålade fräckhet, och Natalie Österbäck reste sig direkt. Hon var inte den som skulle sitta och lyssna på något snusk. Hon var den sanna bilden av en tvättäkta oskuld. Blond, söt med fräknig hy med glasögon och långa flätor. Fast hon hade ju sina enorma bröst under den snövita blusen, som kanske speglade uppfattningen åt ett annat håll, men dessa hade hon ju fått naturligt av herren. Inga kirurgiska ingrepp, även om hon var tvungen att beställa specialsydda bysthållare. Hon lämnade bordet utan ett ord och gick bestämt bort till bordet, där de använda tallrikarna, glasen och besticken skulle ställas. Jenny och Lotta tittade bort mot henne, tills hon försvunnit ut från matsalen.

– Nä, nä, strunt i henne, sa Petra kvickt. Jävlar!

Först nu upptäckte hon, att hon hade skjortärmen med tillhörande armbåge mitt i smörgåsen. Hon lyfte upp armen och smörgåsen följde med fastkletad en bit och föll sedan i golvet med en lätt duns. Borta vid matsalens ingång stod den bistre vaktmästare Hultén och blängde. Han hade sett alltihop. Med en stinn blick, så fick han fröken Nilsson, att böja sig ner och ta upp brödet, utan ett ord.

– Äsch, kan inte ni berätta istället, frågade Jenny. Hon ville ju inte alltid vara i rampljuset och kanske senare bli utpekad, som den sextokigaste tjejen på hela skolan. Varför kunde inte Petra själv komma med något riktigt ”Dirty”?

– Men du berättar bättre, fortsatte Petra och lotta himlade med sina stora ögon över diskussionen.

– Kom igen, envisades Jenny. Försök inte inbilla mej, att du är någon liten ängel i svarta lockar, som bara ligger på natten å drömmer söta små drömmar, om siden silke och vaniljglass. Skärp dej! Du måste väl ha någon syndig fantasi innanför pannbenet. Berätta för Lotta, hur du förförde lärarassistenten. Det var riktigt slibbigt, om du vill höra min mening.

Nu var det Jennys tur att se fräck ut. Hennes ögon blev smala och de höga kindbenen höjde sig ytterligare, då hon öppnade munnen på vid gavel och lät tungspetsen tvätta framtänderna med varsamhet. Händerna knäppte hon framför sig, men kramade ihop dem ordentligt, precis som om hon väntade sig något storslaget. Petra rodnade kanske, det var svårt att upptäcka om hon rodnade eller inte, och tittade snabbt på fröken Bodin. Lotta såg bara välmenande ut i sitt vita ansikte mot det svarta kortklippta håret.

– Jo, jag skrev ner med vanlig blyertspenna på ett blankt, nä linjerat var det väl, papper en massa snuskiga prylar och övertygade lärarassistenten, att detta ingick i årets skolpjäs.

Ett belåtet leende från Jenny Rävberg och hon kikade på Petra lurigt.

– Den julpjäsen skulle jag villa se, sa hon. Har du träffat ”Fabrikörn” än då?

– Vem då, frågade Petra Nilsson och tog en slev gröt till.

– ”Fabrikörn!” Han är en slags förmyndare för Leopold, eller va man nu ska kalla det. Han är talesman, eller hur tusan ska man säga det.

– Talesman å förmyndare kan man bara ha, om man inte har fyllt 18 år, sa Lotta med sin lugna harmoniska röst. Och eran lärarassistent är säkert minst 30.

Petra och Jenny letade efter ordet, fast kom inte på det, utan lämnade alltihop i ett enda stort vakuum.

– Det är han i kostym….nä, förresten, han hade bara kostym när han var här de första dagarna. Nu har han sin skinnjacka och jeans. Han och Leopold….

Halländskan stannade upp och tittade lite förläget på Lotta bredvid.

– Öh…ja, lärarassistenten, alltså.

Ett tyst leende nickande från Lotta och hon höll sitt mjölkglas med båda händerna och med tillika båda armbågarna i bordsskivan. Det var en vanlig skolbespisning, ingen sabla nobelmiddag.

– Dom satte på mej båda två, medan ni två hade gympa. En i vart hål. Jag skulle kunna kyssa gymparfröken Bengtsson för att hon inte lät mej vara med på gymnastiken. Medan ni två träskallar fick simma en kilometer i det där läbbiga klorvattnet, så blev jag ”Dubbelmackad” av två kåtbockar samtidigt!

– Jag är inte med på gymnastiken. Har intyg, sa Lotta Bodin.

Petra sänkte ner ögonbrynen över ögonen och såg allmänt fundersam ut. Hon hade inte hört ordet och såklart kom hon att tänka på mat. Ett sånt litet matvrak, som hon var.

– Nej, inte dubbelmacka! Jag satte mej på Leopolds kuk…

Negerflickan böjde sig fram över den avlånga matsalsbordet och välte nästan ner blomkrukan som stod mitt på bordet. Blomman var av plast, efter ett litet sabotage med cigarettfimpar i krukan på den riktiga för länge sedan. Nu tindrade hennes ögon och hon gungade fram och tillbaka på stolen, som en otålig barnunge.

– Ja, ja, ja, ja, å sen! Å va hände sen…

– Å lät den tränga långt upp i min bullfitta…..

– Ja, ja, å sen? Å sen, flåsade Petra.

– Sen pressade den där gubbsjuke ”Fabrikörn” in sin långa stake sakta, men djupt in i mitt rövhål. Sedan knullade dom mej som två brunstiga kaniner å jag fick dubbelorgasm. Medan ni höll på med eran fåniga simkurs, eller va man ska säga.

Halländskan böjde sig sedan stolt bakåt och gjorde lekfullt lång näsa åt de bägge bordskamraterna.

– Där fick ni så ni teg.

Lotta ställde ner mjölkglaset, lutade sig själv bakåt och spanade ner mot väninnans ryggslut och sade som kontrande sistkommentar.

– Nja, det var väl snarare DU som fick va du tålde…

Samtidigt letade sig de bägge kumpanerna i mörkret inne i biologosalen. Bildläraren fumlade efter rätt nyckel i fickan. Efter att ha gett vakmästare Hultén en flaska Whiskey, så hade han fått låna hela nyckelknippan. Spriten var väl dennes enda svaghet, annars kunde han vara lika stadig på regler och paragrafer som en klippa. Sedan var han ju bara vaktmästare, så särskilt många regler och paragrafer fanns det ju inte i hans yrke. Det räckte att vara god hantverkare. Becksvart var det i alla fall. Jag kan ju använda det klassiska uttrycket: de bägge såg inte ens handen framför sig.

– Varför måste vi göra det här i mörkret, gnällde Kallén. Jag känner mej som någon sabla inbrottstjyv. Vi tänder lyset tycker jag.

– Tig! Det klart vi inte kan göra. Ser du inte det frostade glaset längst bort.

– Jo, å det lilla dåliga ljuset ska vi klara oss med. Fånigt, tycker jag. Vart är ljusknappen?

– Du fattar inte galoppen! Om vi tänder ljuset kommer det att synas ut till korridoren. Fönstret är ju alldeles vid anslagstavlan.

– Så?

– Där står väl en å annan snorunge å lärare å blänger på dom där dumma med lapparna som studierektorn sätter upp, eftersom han tror att någon kollar på dom. Dom hänger ju bara i vägen!

Erik frustade till i mörkret och begravde munnen i kupade händer. nu sade verkligen läraren emot sig själv.

– Han sätter upp lappar som ingen tittar på, skrattade Erik. Men ändå är du orolig för att någon ska stå utanför vid anslagstavlan. Vad gör den personen, låssas han att titta på studierektorns lappar?

Evert Gren tappade nyckelknippan och i vreden, så skrek han åt eleven, att hålla tyst.

– Sluta att felcitera mej. Vi har grejor att ordna.

– Äh…jädrans dubbelmoral i alla fall.

Ett klingande ljud och Erik Kallén förstod att bildläraren letade efter nycklarna på golvet. Rätt dammigt golv faktiskt, konstaterade eleven när han själv, för skoj skull, kände efter.

– Vi lekte den där leken ”maka fram i mörkret” på lågstadiet i skolan. Ja, på klassens timme till å med. Först gömde fröken en chokladkaka, sen släckte hon ljuset å vi fick leta runt i ett mörker svartare än natten. Robert och Nina, dom krockade å slog ihop bägge skallarna och vi fick avbryta alltihop. För jävligt faktiskt. Jag tror att Nina å Robert fick dela på chokladen som plåster på såren.

Ett tyst mumlande i mörkret. Det var det enda svaret som eleven fick. Det rasslade till och knakade något. Nu höll bildläraren på att prova ut nycklarna. Erik brydde sig inte om det. Han var tvungen att prata. Total tystnad i totalt mörker var något som gav honom ångest.

-….Sen blev dom hemskickade. Ja, Robban å Nina, alltså. Jag blev avundsjuk kom jag ihåg. Jag satt å tjurade i bänken resten av dagen och grämde mej över, att det inte va jag som slog i skallen i mörkret å blev hemskickad med en halv chokladkaka i lilla magen.

Nu klickade det till och ett triumferande: ”AHA!” Hördes i det svarta rummet. Ett knarrande och ett litet sken genom en smal springa bevisade ytterligare, att Evert Gren hade hittat rätt nyckel och öppnat dörren. Nu skulle illdåd ske.

 

(0)

Sexnoveller

Sankta Lucia, Kåta Lucia – Del 13 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

Morgonen hade inte ljusnat ännu. Snön glittrade vackert mot gatlyktornas sken och de flesta sov fortfarande i sitt trygga bo. Den lilla asfalterade cykelvägen var täckt med snö och hade noga sandats av kommunalgubbarna tidigare ändå på morgonen. Det såg nästan ut som kanel på julgröt, om man använde sin fantasi lite. Det var minusgrader ute, fast om man rättade sig efter ordspråk, så fanns det inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Det snöade inte just nu, men om man skulle tro på herr Pohlman, så skulle det bli mera små nerdalande kokosflingor längre fram under dagen. Just, när man skulle kunna tro att ingen levande människa var ute i kylan, så kom det en ensam siluett springande ut ifrån mörkret och på väg mot gatulyktan. Det var Jenny Rävberg som övertalat sig själv att ställa väckarklockan, gå upp, svida om till joggingdress och ta en motionstur redan i ottan. Bengtsson, den mycket stränga gymnastikfröken på skolan hade sagt, att Jenny hade för dålig kondition och den skulle hon bättre på, om hon ville se något högt betyg i ämnet gymnastik. Halländskan hade fått upp rejäl fart, men var tvungen att trappa ner till stillastående vid gatlyktan. Med den heta andedräkten bolmande i rökmoln ut ur munnen flåsade hon rejält efter språngmarschen. Hon fick luta sig mot den kalla lyktan för att inte ramla ihop totalt. Fy, det här kan väl inte vara nyttigt, tänkte hon och kände hur den höga pulsen sprängde i tinningen. Hon hade lånat sin mors joggingdress. En grön overall med märket Adidas. Det fanns flera remmar runt midjan och runt handlederna, så bäraren själv kunde bestämma hur den skulle sitta. Jennys mamma hade haft den i sin ungdom, när hon sysslade med sin stora passion inom idrott. Nämligen orientering och att hon var bra var ingen lögn.

Fru Rävberg hade hela vardagsrummet fullt med pokaler, placketter, diplom och medaljer, som vittnade om hennes bravader. Det finaste priset var det hon vann i ”Halmstadlunken -76”, som bestod av en stor blank pokal med sockel av äkta guld. Säkert värd en hel del. Men då Carina Rävberg var, näst intill, mager så betydde det att den där joggingdressen var några nummer för liten för Jenny, men det fick ju gå. Att få på sig den gick väl an. Det svåraste var att sedan åla ur den. Den som tittade på, kunde finna vissa liknelser med, att skala banan. Hur som helst, så stod flickan där och stånkade av ansträngning och lyssnade till sina egna andetag och hjärtslag. Det nästan ekade i huvudet på henne. Runt huvudet hade hon ett vitt luddigt svettband som det stod ”Falkenbergs postorder” på. Hur långt hon sprungit var ovisst. Hon tog en skogsstig längst elljusspåret, men hur långt det var visst hon inte. Kändes nog mer, än det var. Inte hade hon tagit sig tid att äta frukost heller. Fast det klart. Jenny rätade på sig och tittade ner mot sin runda mage. Det skadade kanske inte, att banta lite. Inte var det någon katastrof med magen, fast någon fotomodells mage hade hon inte. Hon huttrade lite, fast hon var varm. Konstigt, men så var det. För kallt att springa antagligen. Lika bra, att springa…ehum….promenera direkt till ”Lindvallen” Det var några timmar kvar tills julshowen började och eftersom den skulle äga rum i gymparsalen, kunde hon ju träna lite grann i gymmet också. Jo, så fick det bli, bestämde hon och traskade framåt i en sliten ställning. Svetten kunde väl frysa till is i pannan, om hon stannade ute mer. Det skulle nog bli en lugn dag. Inga lektioner. Bara luciatåget, julshowen och utdelning av julklappar. Dessutom hade de bägge galningarna Evert Gren och Arvidsson blivit sjukskrivna p.g.a. ostabilt humörtillstånd.

Gymnastiksalen på skolan hade pyntats upp med gillanger, garntomtar och urklippta hjärtan ur rött omslagspapper. Det var den stora dagen, då luciafirandet skulle gå av stapeln och pallplintar hade parats ihop och bildade en stor scen. Klockan var halv sex på morgonen och det var bara luciafirandets arrangörer som dykt upp ännu. Bland dem var vaktmästare Hultén som just nu inte riktigt fick pli på ridån. Han och slöjdlärare Sigurd Karlsson hade innan stått på vingliga stegar och fäst det stora röda skynket vid skenorna, där annars gymnastiksalens s.k. lianer brukade sitta. Vaktmästaren tittade upp mot toppen och drog lite testande i ridå, men den verkade fastna på halva vägen och det gick inte för sig. Karlsson kontrollerade broderierna längst ner på ridån. Det var gula garnstumpar längst ner. Flera av skolans elever hade stigit upp tidigt och höll just på att flytta över en massa stolar ifrån matsalen. Trästolarna radades upp som exercisplutoner i flera omgångar och de som var där i god tid för ”premiären” kunde lägga vantarna på de bekväma kontorsstolarna längst fram som kunde räknas som den första klassen.

Risken blev väl att lärarna själva bänkade sig där, eftersom det var deras stolar som flyttats ut från dito kontor. Lärarassistenten stod mitt uppe i alltihopa och såg ut, som om han vore fallen ifrån skyarna. Händerna i byxfickorna och en slö min i ansiktet. Han stod nog bara där och hoppades på att ingen skulle upptäcka att han var utan arbete och sätta fart på honom. Där fick han däremot tji. Folk som latade sig var det värsta som vaktmästare Hultén visste. Han kisade med ögonen bort mot Leopold och lyfte lite på de mörka glasögonen. Ögonvitorna var lite röda och irriterade och man kan ju gissa i vilken ”vask” han hällde ut den stora Whiskeyflaskan. Han gjorde tecken åt lärarassistenten, att komma bort till honom, men Leopold låtsades inte om honom. Visst såg han honom i ögonvrån, fast det fanns ju annat man kunde fixera blicken på. Alla läsare kan säkert gissa vad det var. Han stod med stora ögon och begrundade en av de mulliga små skolflickorna som böjde sig framåt och placerade en av de återstående av pallplintarna bredvid en stol. Hon hade inte lyssnat på Bengtssons redovisningar, om hur man skulle lyfta på rätt sätt. Lärarinnan hade högljutt förklarat, att man skall böja knäna. Hon ställde ner plinten med en böjning på ryggen istället. Pallplinten kunde nog användas som en sittplats. Leopolds ögon stirrade som två kaffekoppar på hennes rörelser och gnisslade ljudlöst tandraderna mot varandra. Han var nog ett riktigt svin egentligen, tänkte han tyst för sig själv. Idag hade han stoppat in bettskenan, då ”Fabrikörn” hade rådigt honom till det. Man vill ju gärna ha lite tänder kvar att äta med också. Hultén spanade bort mot lärarassistenten med händerna vid sidorna. Vad tusan höll han på med, tänkte han. Det fanns massor att göra.

– Hörru Leopold! Kom hit å hjälp till!!

Exakt i samma stund, så kom Petra Eriksson inspringande med de övriga tio ”tomtarna” i julspelet och deras pladder till diskuterande lyckades överrösta vaktmästarens anrop till lärarassistenten.

– Vilket jävla liv, muttrade Hultén och masserade sina tinningar med pekfingrarna. Sedan försökte han igen.

– Hallå! Nilsson kom hit å hjälp till!!! Hör du inte?!

Den bistra gymnastikfröken Bengtsson klev upp på scenen och inspekterade de bägge männens arbete. Hon var klädd i finkläder för en gång skull och inte den där tråkiga joggingdressen med huva. Högklackat på fötterna, som hon var lite ovan att gå i och en lång kjol av mörkblå kulör. Sedan hade hon en vit blus med spets och krås. Hon såg riktigt elegant ut, faktiskt. Men hon hade samma barska stämma, när hon kom fram till vaktmästaren.

– Vad glor Hultén efter? Det finns massor av arbete att göra, innan showen börjar.

– Jo, just det, höll vaktmästaren med och kliade sig på näsan. Sedan pekade han. ”Kan du kanske sätta lite eld i baken på den där trögskallen där nere?!

Gymnastiklärarinnan gav vaktmästaren en blick som man kunde bränna papper med och tog upp visselpipan. Trots att hon hade andra kläder, så var nog pipan en del av henne själv. Hultén pressade bägge handflatorna mot hörselgångarna. Eftersom han hade ögonvitor som visade Hallands rinnande floder i röda strimmor, så kunde man gissa att huvudet inte mådde bättre. SKVIIIIIIIIIIIIIIII!!!!

Visselpipan som så många förbannat, både lärare och elever, genomträngde sorlet av röster och det blev knäpptyst. Leopold plus alla andra i salen tittade bort mot scenen. Bengtsson skrek:

– Kom hit omedelbart å hjälp vaktmästare Hultén med ridån!!

Att Bengtsson kunde insätta respekt i allt och alla, visste ni säkert redan, men det här var något alldeles extra. Praktiskt taget alla i salen släppte allt de höll i och började lydigt gå bort mot scenen. Bengtsson röt till igen:

– Inte allihop. Du där borta med händerna i fickorna!!
Leopold pekade på sig själv, när han nu äntligen fick upp ena handen ur fickan.

– Ja, just du, suckade lärarinnan och slog sig för pannan.

Hon tyckte för detta tillfälle, att hon var omgiven av digert idioter. Lärarassistenten lufsade fram och alla andra fortsatte med det de höll på med. Pratet sattes långsamt igång och snart pratade alla igen. Petra stod längst bort till vänster i salen under ribbstolarna och försökte pränta in ett par repliker i skallen. Hon hade näsa för uppfinnesrikedom, men hon tänkte inte så snabbt. Leopold hann höra följande dialog mellan fröken Eriksson och en av hennes kamrater, innan han kom upp på scenen.

– Himla svårt det här.

– Jamen Petra. Du måste ha lite som Eva Rydberg har.
– Vadå? Mycket tandkött?

– Nej, mycket skådespelartalang, din dumbom.

Lärarassistenten fnissade lite odiskret och tog ett ordentligt kliv med gymnastikdojan upp på scenen. Så ordentligt, att han nästan spräckte jeansbyxorna i skrevet. Hultén stod och ryckte i ridån och spanade uppåt. Dessutom så skymtade Leopold studierektorns skäggiga ansikte emellan tyget. Han hade väl gått fel, kanhända. Bengtsson tittade barskt på mannen med bettskenan.

– Vad har du truten, frågade hon misstänksamt med ett blängande högeröga.

Hon såg ut precis som en tulltjänsteman, som misstänkte att en liten trevlig pensionär hade en atombomb i sin rollator. Leopold placerade tummen och pekfingret i munnen som en stor gripklo och tog ut skenan, som droppade av saliv. Bengtsson rynkade näsan av avsmak, medan Hultén stod och ryckte i det röda tyget i bakgrunden.

– Har bettskena, men jag kan ta ut den om du vill.

I sina funderingar tänkte han, att det inte var någon risk att bli upphetsad vid åsynen av den bitska gymnastiknuckan Bengtsson. Hon fnyste och knuffade till vaktmästaren i ryggen. Sedan gick hon och Leopold andades ut i lönndom. Den storväxte Hultén stod nu framför honom i sina blåa snickarbyxor och en axelbredd som kunde räknas som minst sagt rejäl. Han behövde då inga axelvaddar.

– Vad vill du, undrade Hultén, men kom i samma stund på hur det låg till.

– Jo, ni ropade ju p…

– Jo, jag kommer ihåg nu. Man kan inte hålla reda på allt här i världen, gruffade han och tittade upp mot skenorna i taket och ryckte loss lösa hår i mustaschen. Nu kom slöjdmagistern bort mot dem med sin sengångarstil.

– Vi har trubbel med ridån. Är du bussig å klättrar upp å fixar det. Det är nog bara en tygbit som kilat fast sig i skenan där uppe.

– Nja, jag tror inte det behövs, meddelade den långsamt pratande Sigurd Karlsson. ”Det räcker med att ridån går att öppna på ena sidan. Vi kör julshowen på höger sida av scenen istället.

Han tittade ner på pallplintarna de alla stod på.

– Eller också flyttar vi bara på pallplintarna, fyllde han i med.

Vaktmästaren gruffade något ohörbart, medan Leopold drog en suck av lättnad. Var det något som den nya lärarassistenten inte tålde, så var det höjder. Då kunde en oönskad instinkt väckas till liv av skräcken, hade experter sagt om det hela. Han skulle kunna ramla ner direkt.

Under tiden gick Jenny Rävberg in genom dörrarna till gymnastiksalens kapprum. Hon spatserade förbi omklädningsrummet och fortsatte bort mot det lilla gymmet, som fanns längre bort i byggnaden. Jenny skulle säkert vara ensam där borta just nu. Det var inte många personer som var där, åtminstone inte en sådan här dag. Väl där borta öppnade hon dörren och tände lampan. Det blinkade ett par gånger i lysrören, innan det tändes helt. Gymmet var inte så väldigt stort, fast det hade i alla fall ett par grejor. Närmast dörren fanns ett skåp med en stor bergsprängare i, ifall man ville ha musik under träningen. Sedan fanns det två olika sorters roddapparater, en motionscykel, en ställning för ryggböjningar, två boxbollar, skivstång samt en mängd med hantlar i olika storlekar. Överallt i rummet låg det dessutom otaligt olika vikter till skivstången. Golvet var av något gummiliknande materiel, om man t.ex. skulle råka tappa någon utav tyngderna, så skulle det varken smälla eller gå sönder. Till vänster, när man kom in, så var det en spegel lika stor som hela väggen. Förmodligen något för Stallone, Lundgren och de andra stora muskelbergen att beskåda sina egna muskler. Dessutom var det en dörr in till en skrubb rakt fram, när man kom in. På golvet låg dessutom en väska. Samma väska som ”Fabrikörns” sekreterare hade haft med sig, när hon söp ner privatdetektiven Jöns Berntsson, men då inte Jenny kände till det, så gissade hon bara att det var gymnastiklärarinnan Bengtsson som glömt den där, efter dagens självplågeri/träningspass. Hon struntade i det och travade bort till motionscykeln. Den verkade lovande tyckte hon.

– Aldrig att jag börjar å släpa på några tyngder, sa hon för sig själv och undersökte cykeln, så den inte skulle stå på för tungt läge.

De vana motionscyklisterna vet, att det finns ett band runt hjulen som kan spännas och lösas upp helt beroende på hur tungt man vill ha det. Jenny tittade på inställningen och ställde in den på mitten läget.

– ….Hm…jag vill inte ha det för tungt, fast jag vill inte heller att tramporna ska spinna runt av sig själv heller.

Hon kände sig som en typisk svensk, när hon valde ”lagomt svårt” på cykeln och försökte sedan hoppa upp på sadeln, genom att slänga upp ena benet först. Det var dock inte så enkelt. Tonårsflickans joggingdress var så himla trång, att hon direkt märkte att den stramade något alldeles fruktansvärt i skrevet. Hon avbröt handlingen och funderade med tummen och pekfingret under läppen. Om hon hoppade upp för hastigt, så skulle garanterat mammas fina joggingoverall spricka lite varstans och då skulle hon inte bli glad. Hon blev tvungen att ställa ner fötterna på pedalerna istället och sedan hiva sig upp på sadeln. Jäkla kläder, tänkte hon vresigt. Sagt och gjort, en gympadoja på den vänstra pedalen och sedan ett kliv. Halländskan blundade nervöst och kände hur overallen stramade åt mer och mer, när hon böjde sig över cykeln. När hon slutligen slog bakåt, och hoppade upp på sadeln, så satt byxorna obekvämt tight och i spegeln kunde hon se, till sin stora chock, att byxorna inte räckte mer än uppför halva hennes skinkor. Hon svalde generat och försökte dra upp dem mer, fast då började det knaka oroväckande, så hon lät det vara som det var. Tyget var spänt till bristningsgränsen. Det skulle inte komma någon ändå. Sedan började hon att trampa framåt på pedalerna.
Klockan närmade sig åtta och ute i stora salen hade de flesta blivit klara med repetitionerna. En stor blå matta hade också lagts ut över pallplintarna, i syfte att skapa mer stabilitet. Men om det höll för ett helt luciatåg, det återstod att se. Den halvkriminelle Sylvester Katz stod och övervakade det hela. Han hade fått i uppdrag av rektor Torstensson, att skugga lärarassistenten. Rektorn på ”Lindvallen” hade länge misstänkt något fuffens och Sylvester fick en rejäl slant (skattefritt) för besväret.

Nu stod den bleke och sure tysken och blängde på alla han upptäckte med en skallerorms ögon. Han var snaggad till 4 millimeter och hade en stor mustasch i neråtkrokar längs varje kind. Välbyggd och lång och klädd i ett svart skinnställ med drakliknande kreationer både fram och bak. En stor drake hade han också tatuerad på vänster underarm, och om sanningen skulle fram hade han stilettkniv i innerfickan. Och det visste ju naturligtvis inte den rättskaffens rektorn om. Nu klappade vaktmästaren i händerna och begärde uppmärksamheten. Nästan två dussin aktörer och arrangörer vände näsorna mot scenen och lyssnade.

– Nu ska vi testa om scenen håller. Ni som ska vara luciatåg kan ni komma fram hit och testa hållbarheten. Lova att säga till, om den inte håller.

Det sista var menat som ett skämt och många skrattade hjärtligt, medan andra inte fattade poängen. Bakom Sylvester Katz dök hans ohängda dotter upp i en smygande stil. Fadern upptäckte henne ändå. Han kände väl den billiga parfymen.

– Håll dej i skinnet, Pia, sa han utan att vända sig om.

– Va menar du med att hålla mej i skinnet, sa hon tjurigt.

Man kunde fråga sig, hur hon kunde vara så brunbränd i huden och inte fadern. Kanske solade hon på solarium för pengarna hon brukade stjäla på sina raider. Sylvester hade hon stulit för en gång, men det slutade med att den lede fadern bröt armen av henne, som fick läka ihop så gott det gick, fast det var ju länge sedan.

– Dra inte in mej i något trubbel! Farsgubben har chans att tjäna storkovan här. Om du är tvungen att göra nått olagligt, så gå ut och panga en gatlykta.

Pia fnös till med sin lilla uppåtnäsa, fast vågade inte käfta emot sin farsa. Nog kunde man se i hennes ögon (under all ögonskugga) att hon skulle vilja, men hon hade verkligen inte lust att få stryk igen. Med ett sparkande på en av ribbstolarna försvann hon ut från gymnastiksalen. Han skulle ligga på lur och haffa lille Kalle i ”sjuan”, när han väl dök upp.
Jenny hade cyklat i över en halvtimme och nu låg joggingdressen klistrad på hennes svettiga kropp och hon var varm överallt. Tvärt slutade hon trampa och lutade sig fram, lade kinden mot styret och pustade ut. Fy vad jobbigt, tänkte hon och kliade sig innanför det vita svettbandet. Det klistrade sig också fast på ett obehagligt sätt. Nog fanns det väl bättre sätt att motionera. Mellan pustningarna drog sig intresset mer och mer till väskan som stod på golvet. Vad kunde det vara i den? Vattenflaska? Saftflaska? En med spordryck, som Bengtsson hade glömt kvar. Det var värt att kolla, Jenny hade blivit väldigt törstig efter ansträngningen.

Försiktigt hoppade flickan ner från motionscykeln och kände, att knäna var som gummi. Knappt hon kunde stå ordentligt, när hon tryckte upp resväskan. Inuti låg det ett par papper. Några formulär som var ifrån något sjukhus. Två hade visst blivit psykoanalyserade och det här var svaren. Jenny ögnade igenom de blanka pappren, men det var rena grekiskan för henne. Inget drickbart, tänkte hon med ett snyftande, men då föll blicken på något annat i väskan. Herre Jösses, inte kunde det här vara Bengtssons väska! Det låg en stor penisattrapp längst ner. En sådan med knottror. Det brände till i flickans kön och med ens kom hon på något annat sätt att motionera. Ett sätt som var mycket underbarare. Eldar tändes i hennes ögonvitor, när han höll löskuken framför sig, kände över den, höll den i olika vinklar och förde målmedvetet ner den mot skrevet. Byxorna var trånga och hon masserade lite med den knottriga ytan mot sitt sköte och tygen vättes ner. Det började med en fläck och sedan blev den större. Ett snabbt ögonkast mot dörren. Om hon hade planerat det lite innan, så hade hon låst dörren, men nu hade hon det inte. Risker är till för att tas.

Medan hon satt på gummigolvet brett skrevande, smög hon in den andra handen under det gröna tyget och masserade ringmuskeln. Det här var mycket bättre, än att flåsa runt på elljusspår och trampa cykel. Med ens föddes en vansinnig ide´ i fröken Rävbergs hjärna, medan hon stirrade, som i trans, på löskuken och samtidigt tryckte in två fingrar i sitt anus.
Bara idén var pervers och snuskig och det kittlade Jennys fantasi ännu mer. Hon reste sig långsamt upp. Fortfarande lite knäsvag. Med darrande händer skruvade hon av sadeln. Det gick lätt. Två skruvar på vardera sida och hon kunde lyfta ur den och lämna ett tomt hål efter. Det här skulle gå så behändigt, att man skulle kunna tro att cykeln var gjord för det nu avsedda.

Försiktigt lade hon ner sadeln på golvet och fattade tag i den stora knottriga attrappen med ett ordentligt grepp och kinderna hade fått röda rosor av kåthetens värme. Hon slickade lite lätt på den med tungan. Den smakade latex, men var ändå rätt hård för materialet. Det var svårt att avgöra vad det var för material, fast det gav hon rent ut sagt fan i just nu. Hon skakade av sina egna snuskiga tankar och det var svårt att få fast löskuken i sadelhålet, men när hon tog i med bägge händerna och lade hela sin själ i nertryckandet gick det bättre. Dildon kilades fast och nu gick den inte att rubba. Varken upp eller ner. Hur hon skulle få bort den sen var en gåta, fast den saken den sorgen.

– Klipphård, flämtade hon fram mellan sina våta läppar och hela hennes hull darrade.

Vilken pervers ide. Herre gud, om hon blev upptäckt. Hur skulle det då se ut. Fast hon var beredd att ta risken, den 16-åriga kåtungen. Attrappen glänste av saliv och ögonen stirrade på den med ett saligt leende över läpparna. Sedan grep hon tag i joggingdressens byxor. De var så trånga att det som sagt tog en stund, att över huvud taget rubba dem några centimeter. Trots att hon lossade på snöret runt midjan, så gick det sakta, sakta. Jennys stora röv blottades mer och mer och hon fick ta lite i taget. Till slut var de nere i knävecken och hon bestämde sig för att det fick räcka. Ivrigheten tog över och med bar underdel klättrade hon upp på den vita motionscykeln med den hårda kuken som sadel. Först fastnade joggingbyxorna i själva trampan, men det ordnade sig till slut och hon hade en gympasko på varje pedal och ett ordentligt tag om styret.

– Så ja, så ja, flämtade hon tyst och tittade över axeln rakt in i den stora helväggsspegel.

Hade hon sagt A, så måste hon ju säga B. Attrappen var rakt under. Halländskan hade nog aldrig varit så upphetsad förut. Skräcken över att någon skulle komma in genom dörren och tanken över vilka snuskiga saker hennes kåta lilla hjärna kunde kläcka fram, gjorde att det rann ner könssaft ifrån hennes breda lår. De lyste av svett och de stora skinkorna blänkte mot lysröret. Så böjde hon på knäna och i spegelbilden såg hon sin egen röv närma sig löskuken och pressa det lilla trånga rövhålet mot ”sadeln”. Tack vare hennes motionspass innan, så fungerade svetten bra som glidmedel och hudvecken skiljde sig för motståndet. Bara hon nu inte gjorde sig illa!

– Åh! Herre gud, stånkade hon och krystade till, så hennes anal skulle bli tillräckligt avslappnad.

Ansiktet var rött som en tomat och det syntes ju särskilt bra mot hennes vita svettband. Rövhålet öppnades och hon var tvungen att bita ihop ordentligt med tänderna, då första raden med knottror kittlade hennes arselgång. Igen, tänkte hon. Måste krysta igen. Jag tänker inte ge mig förrän hela härligheten är inne. Andra raden med knottror trycktes in och nu kunde hon inte låta bli:

– Ååååååh!!! Oh! Ja, fan va härligt!

Svetten rann och nu var snart kuken inne till roten. Hon skallrade tänderna och pressade arslet neråt av alla krafter och bet ihop tandraderna, så hon nästan blev rädd att de skulle gå sönder. Spegelbilden visade att det sista gled in och nu måste hon vänta en stund, innan den underbara cykelturen skulle börja. Hon släppte cykelstyret med ena handen och strök över den svettiga pannan med baksidan av handen. Hon var brännhet och hetare skulle hon nog bli. Först måste hennes anal bli van att ha attrappen i sig.
Utanför höll luciatåget på i gymnastiksalen. Eva-Lena gestaltade ljusets drottning på ett vackert sätt och det var helt släckt i den stora salen. Det enda som syntes var de levande ljusen och Rektor Torstensson bröstade upp sig av stolthet, där han satt på första raden, kung som han var, tillsammans med studierektorn. De sjöng så vackert, men samtidigt satt vaktmästare Hultén och frågade sig själv hela tiden, vart Natalie Österbäck hade tagit vägen. Hon skulle ju bara hämta en tomteluva till och det kunde väl inte ta hela morgonen. Hade hon gått vilse i mörkret? Ingen i luciatåget hade några särkar, tomtedräkter eller stjärngossestrutar, eftersom det fortfarande var repetition. Det skulle dröja ytterligare tio minuter innan alla eleverna kom. Hultén påstod, att han skulle få in allihopa i gymparsalen. Vi fick ju se hur det blev med det. Vaktmästaren kände sig som Ingmar Bergman, när han ropade i mörkret.

– Bryt! Kanon! Tänd ljuset å stick å byt om! Nästa gång är det på riktigt!

Ett tramptag framåt inne i gymmet. Halländskan blåste upp kinderna och andades långsamt ut genom näsborrarna. Ett tramptag till och arselhålet gled uppåt på knottrorna. En underbar klåda rev inne i henne och hon fortsatte att dra runt tramporna med benen. Nu åkte hon ner igen på löskuken med ett smaskande ljud och Jenny trodde hon skulle svimma. Nu får hon ta till snabbare takt. Tramptag på tramptag togs och upp och ner på spettet for hon med röven. Ljudet av motionscykelns spinnande hjul hördes, fast nog stönade tonårsflickan lite mer, än hon hade gjort på en vanlig cykeltur. Hon ökade takten och kramade med ringmuskeln runt knottrorna.

– Jösses, Oh! Oh! Oh! Oh! Skönt! Så jävl…..Oh! Jaaaaa!!!

Jenny Rävberg slängde ett ögonkast bak och såg på sig själv i spegeln. Den synen som förste bäste skulle få, om denne råkade öppna dörren just nu. Hon såg hur hennes eget skithål genomborrades gång på gång av den stora kuken och hon ökade takten igen. Cyklade för livet. Orgasmen skulle komma vilket ögonblick som helst. Den feta röven vibrerade av det hårda tempot och rann av svett, for upp och ner med joggingbyxorna i en enda korvande massa vid vaderna. Cykeln vinglade fram och tillbaka och hon trampade, så hon näst intill tappade andan. Attrappen hade börjat färgas brun och nu kom hon i en underbar orgasm, som aldrig verkade ta slut. Hon slog bak med huvudet, så håret slog till henne på ryggen.

– Guuuuuuuuuuuud!!!!!!

Några sista ridningar på dildon och hon vräkte sig framåt och blev liggande med bägge armbågarna på styret, och ansiktet begravt i det. Tyget vättes ner av den svettiga pannan och fortfarande med attrappen begravd i arslet, så försökte hon hämta andan. Flämtade, stönade och grät nästan av lycka. Plötsligt hördes en annan röst i rummet.

– Jävlar…

Halländskan for upp från styret och svängde runt huvudet med en sådan snärt, att svetten for iväg från hennes panna. Det var lärarassistenten som stod bakom henne. Hon hade inte märkt att han smygit sig in i rummet och stängt dörren. Men nu stod han där bakom henne och stirrade apatiskt med dreglande mun. Nere på hans skrev syntes en liten våt fläck mot jeanstyget. Åskådaren hade uppenbarligen inte kunnat hålla emot sin utlösning. Bara att se halländskan utföra denna handling med motionscykeln hade räckt och utsikten hade fått honom att komma i byxorna. Nu öppnades dörren igen och snabbt smet Petra och ”Fabrikörn”. Dörren låstes bakom dem och nu var det Petras tur att bara gapa med munnen, utan att säga ett ljud. Hon såg sin värdinna sitta med arslet uppträtt på en stor knottriga löskuk med byxorna nerdragna.

– Va….va i helvete har du för dej, sa hon bara med ett flämtande.

Jenny rodnade ertappad och stammade nervöst fram.

– J….Jag ba…bara…jag bara tog mej en cykeltur.

(0)

Sexnoveller

Mayo Lings kvarsittning – Del 8 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

Medan snöflingorna dalade ner från himlen kom en röd folkvagn rullande med största försiktighet på den asfalterade vägen som egentligen var till för gång och cykeltrafik, men det verkade inte hindra föraren och ett flertal pojkar i ”sjuan” fick hoppa undan, då ”bubblans” signalhorn ljöd gång på gång. Bilen hade inga dubbdäck, utan slant fram och tillbaka som en orm på en skogsstig. Vaktmästare Hultén, som höll på med snöskottning för att röja rent cykelställen, grinade bort mot den sakta framrusande bilen och snöflingorna landade en efter en på vaktmästarens glasögon. Han var påpälsad med dubbla jackor, en vinterpäls och en svart luddig pälsmössa på huvudet med tillhörande öronlappar. Snöyran hade fastnat i hela hans ansikte och det droppade smältvatten från hans mustasch. När han till sin fasa fick se hur, i hans tankenämning, bilfan helt fräckt kör på en av de gröna soptunnorna utanför matsalen. PANG! Och det soptunnan välter med full kraft över den andra PANG! Som också välter och en variant av domino utövas framför den förskräckta vaktmästarens ögon. Först stumhet med munnen vidöppen i det bleka ansiktet, sedan sakta uppblomning av ilska och slutligen:

– Va i helvete är meningen, vrålade han och småsprang bort till soptunnorna som låg i en enda hög, precis som ett bisarrt konstverk med titeln ”Katastrof” textade med stora röda bokstäver högst upp på tavelramen.

”Fabrikörn” öppnade bildörren och bedömde olyckan som en parkering, så han gled ur den lilla bilen med nonchalansen målad i ansiktet. Med sig hade han en vacker kvinna i tidiga 40-årsåldern. Hennes röda fylliga läppar lyste som en fyrbok i snöyran. Hon var klädd i en mindre minkpäls och med tillhörande solglasögon och fin hatt med plym, så kunde man kanske ta henne för filmstjärna. En smäll från bildörren, sedan promenerade de taktfast över skolgårdens vita täcke av snö och försvann in i skolan. Vaktmästare Hultén stod kvar som ett enda stort åkerspöke och bara gapade åt förödelsen.

Under alla omständigheter, dels gällande den nya lärarassistenten och dels gällande bråken mellan de två lärarna, så hade rektor Torstensson vidtagit sina egna små försiktighetsåtgärder. Nu satt han där och trummade med fingrarna mot den lyxigösa bordsskivan i skrivbordet av furu. Framför honom satt en medelåldersman med trötta ögon under en alltför stor hatt och trenchcoat. Herregud, tänkte rektor Torstensson. Han hade tagit sig friheten att sätta in en annons, om en privatdetektiv som kunde hålla ett öga på Leopold Nilsson och den där mystiske ”Fabrikörn”, fast mannen som nu satt bredvid honom kunde ju för tusan ha kommit direkt ur någon teaterpjäs. Var det någon amatörrevy i stan, tro? Torstensson letade reda på dagens tidning som låg underst i en hög med papper, men kunde inte hitta någon annons, om något dylikt. Däremot såg han sin egen annons uppradad på prydliga rader och utryckt fint, enligt det svenska språkets moraliska grunder. Han lade ifrån sig tidningen och tittade strängt på mannen framför sig och när han dessutom bevittnade ett oförskämd gäspning, så bara ställde han sig upp och fäktade med armarna.

– Herre gud! Jag begärde en detektiv. Inte något utklipp ifrån en millimetersfilm från 40-talet!

– Vadå, sa mannen under den stora svarta hatten (en sådan med vitt brätte som gudfadern hade) och verkade förvånad. Han förstod väl inte vad felet med honom var.

– En detektiv ska vara klädd på ett diskret sätt å på så sätt smälta in i omgivningen. Om ni går runt i det där, så kommer ju folk att kunna peka ut er som en dans.

– Peka ut mej som en dans?

– Just det!

Mannen flinade med sitt trötta ansikte och avslöjade ett par rejäla framtänder med mycket tandkött.

– ….Som en pekfingervals?

Det här var inte rätt tillfälle för några skämt av låg budget. Om rektor Torstensson fick bestämma, så var det inte läge för några skämt över huvud taget. Han bet ihop tänderna och försökte samla sig med flinten blank av svett.

– Jag söker en privatspanare, som kan smälta in i mängden här på skolan. Kanske inte som elev, med tanke på ålder, utan snarare som lärare, vaktmästare eller kanhända som en städare.

– Mattant?

– Definitivt INTE mattant. Jag trodde ni såg lite allvarligt på det här, men är det på det viset att jag har haft fel, så kan ni lämna min expedition omedelbart.

Mannen i hatten kliade sig i örat med pekfingret och såg fånig ut. Han hade inte presenterat sig ännu, trots att Torstensson vänligt hade räckt fram sin näve, innan utfrågningen hade börjat. Det här började inte särskilt bra, tyckte han. Det hördes ett dovt surrande från snabbtelefonen och sekreterarens barska röst hördes i det svaga bruset.

– Rektor Torstensson, herr Samuel Palmers vill träffa er.

Herregud, tänkte rektorn. Han höll sig för pannan och frågade i sitt stilla sinne skaparen, varför alla idioter måste samlas på en gång och till råga på allt inne på hans eget kontor. Först en sömnig kopia av Dick Tracy och nu ”Fabrikörn” en slående Elvis-kopia. Det skulle inte vara någon tillfällighet, om någon helt sålika kom fram till den sistnämnde på stan och fråga: ”Kan du inte dra Heartbreak-hotel?” Jösses! Men det var väl lika bra att få det undanstökat.

– Ett ögonblick. Jag håller på att instruera herr…..

– Berntsson, fyllde deckaren i med en slö stämma. Efter detta följde ytterligare en ljudlig gäspning.

-…..Instruerar herr Berntsson. Släpp in…eh….Palmers, om två minuter, så är ni snäll.

– Okej!

Det sprakade till i snabbtelefonen och den stängdes av. Torstensson satte fingertopparna mot varandra och försökte se någorlunda seriös ut i den värsta frustrationen.

– Berntsson sa ni?

Ett tyst nickande från maskeradfiguren i stolen.

– Ni råkar inte ha ett förnamn?

Ett saligt leende blommade upp i Berntssons ansikte och kanintänderna syntes igen.

– Det är bara båtar som har namn på FÖREN.

Jävlar, ännu ett av de smaklösa skämten. Den prydlige rektorn frustade till, så en snorkråka for ut ur vänstra näsborre, men det upptäckte nog inte deckaren ändå, så det var ingen skada skedd. Kunde mannen inte vara ordentlig, utan att spelevinka sig, så skulle Torstensson säkerligen få gräva i lådan efter sin hjärtmedicin. Han var rent ut sagt påfrestande, men då ingen utav skämten hade varit riktade mot rektor själv, så kunde han ju inte anklaga skämtaren för att vara oförskämd. Fast det skulle väl vara frågan om sekunder, innan skämten skulle singla ner under bältet, som en sakta dalande påskfjäder.

– Jöns, heter jag i förnamn, ulkade mannen i stolen till sist ur sig. Han hade väl noterat Torstenssons bultande sträng vid tinningen och förstått, att han själv var tvungen att kyla ner rektorn med något lugnande.

– Ni är anställd. Jag vill att ni håller ett ordentligt öga på mannen, som nu kommer in genom dörren snart. Han påstår sig att vara från arbetsförmedlingen och är representant för den nya lärarassistenten Leopold Nilsson. Men jag har ringt arbetsförmedlingen och dom känner inte till honom, så jag ska nu fråga ut honom varifrån han kommer, vad hans egentliga syfte är och samtidigt få en djupblodande förklaring till varför han ljugit innan. Samtidigt ska ni bort till slöjdsalen och hålla koll på lärarassistenten Leopold Nilsson. Prata med vaktmästaren. Han visar er vem det är. Om Nilsson gör något underligt, så vill jag att ni omedelbart rapporterar direkt till mej utan krusiduller på vägen. Är det uppfattat?

Rektor Torstensson hade gått fram som en instruktör i polisskola, men det hade han gjort av bara en orsak. Han ville inte att Berntsson skulle få en syl i vädret och komma med något mer skämt av torftig klass. Det enda han fick var en tyst nickning, fast om man gick efter ansiktsuttrycket hade inte privatdeckaren hört på över huvud taget. Han satt där som en enda stor pösmunk i sin stora rock och hatt. Makade sig till slut upp och gick ut genom dörren. Torstensson torkade bort svetten från pannan med sin mönstrade snusnäsduk och satte sig bekvämt tillrätta bakom det bastanta och prydliga skrivbordet. Så skulle besök tas emot, av en förnäm rektor, ansåg han. ”Fabrikörn” kom in med ett vänligt leende på läpparna och satte sig, utan att fråga, på skrivbordets ena kant. Med sig hade han kvinnan, som vaktmästaren hade sett innan. Hon var lång, rätt slank och hade kraftigt målade läppar och ett upp-fluffat hår färgat till rödbetfärgad nyans. Hon var klädd i en kort grön kjol med nylonstrumpor runt de välskapta benen. ”Fabrikörn” presenterade henne för Torstensson som ”Sekreterare” och hon satte sig på stolen, där lustigkurren i Trenchcoaten hade suttit nyss. Hon slängde upp det ena benet över det andra och hade samtidigt ett anteckningsblock och penna i händerna. Naglarna var typiska lösnaglar med glittrigt nagellack. Utan att fråga om lov, tände ”Fabrikörn” en cigarett.

– Ni ville träffa mej, sa han och tog två djupa halsbloss. Han var välkammad med sin hårpomada och ingen kunde ana hans tidigare eskapader med eleven Jenny Rävberg. Inte kunde väl den prydlige rektorn ana, att mannen framför honom hade knullat en av skolans elever i röven tillsammans med den s.k. lärarassistenten. Och på lektionstid i ett duschrum på simhallen dessutom. Fantasi var väl inget område för ”Lindvallens” rektor och då det inte syntes alls, så kunde han inget ana.

– Ja, jag ville träffa er.

Nog såg Torstensson lömsk ut, alltid.

-…..Herr Samuel Palmers.

– Jag vill helst bli kallad för ”Fabrikörn”.

– Jasså, kodnamn, alltså. Ni kanske rent utav är hemlig agent? Nu är det så, att jag har ringt till arbetsförmedlingen och dom känner inte till någon Samuel Palmers. Kan ni kanske svara på det?

Elviskopian såg inte ens intresserad. Rektor Torstensson hade faktiskt väntat sig en helt annan reaktion. Hade han inte skurit till på akilleshälen? Mannen tog bara ett djupt bloss till på cigaretten och blåste ogenerat rök på mannen bakom skrivbordet, som hostade till. Han tog tid på sig. Funderade han månne ut någon förklaring. Letade han efter ett kryphål?

– Nu är det ju så, att jag inte är anställd av arbetsförmedlingen här i stan. Jag är pappersmässigt bunden till förmedlingen i Uppsala, fast jag åker runt på olika ställen. Bidrar lite här och var till småstäder…

Ytterligare en rökpuff åt rektorns håll. Gjorde han det avsiktligt? Svårt att avgöra.

-…..Å kommuner också för den delen. Ni kunde ju direkt ha frågat mej, om vart jag hörde hemma, så skulle ni då få samma som Sivert Öholm….

Ett svagt leende i det bleka ansiktet.

– …Svar direkt!

Sekreteraren drog lite på smilbanden och hela kontoret hade spridit sig, förutom rökdoft, en odör av hudkräm och parfym. Hon hade inte sparat på något och tillbringade säkert lång tid framför spegeln varje morgon. Sedan var han en attraktiv kvinna också. Den slutsatsen kunde vem som helst dra. Men rektor Torstensson var en vuxen mogen man och drogs inte till kvinnor som bin till honung. Nej, han var lyckligt gift och nu visste han faktiskt inte vad han skulle ta sig till. Han hade hela tiden trott, att han själv hade trumfkortet, men det hela hade gått i stöpet totalt. Elviskopian tittade bort mot sin sekreterare med ett flin och fick ett bländvitt leende till svar. Han tittade ner på hennes välsvarvade ben i de mörka nylonstrumporna och vi skall raskt gå över till ”Lindvallens” slöjdsal där skolans lilla bystdrottning Natalie Östbäck stod iklädd speciellt förkläde av grönt gummi och skyddsglasögon över sina riktiga glasögon och svarvade till sin lampfot.

Spånen for åt alla håll och om hon var tillräckligt flitig, så skulle hon nog hinna klar den innan jullovet. Det skulle naturligtvis bli en julklapp. Men hon fick inte vara ifred, utan över henne stod skolans största kvinnliga bråkmakare. Pia Katz (Efternamnet var tyskt, eftersom hennes pappa kom från Berlin från början och var son till en gammal nazist) hette hon och var knuttebrud. Eller åtminstone ville hon vara det. Hon hatade skolan och var bara där av en orsak: Om hon inte gick dit, så skulle hon få stryk av sin pappa. Inte direkt någon drömfamilj direkt. Hon var ljushårig med lockar längst ner på sitt hår och runt pannan hade hon alltid en snusnäsduk knuten. Det var väl hennes variant av mössa, kanhända. Ögonlocken fullkletade med blå ögonskugga och rött läppstift över de tunna läpparna. Hennes näsa var en sådan, som pekade uppåt, ansiktet började med rätt runda kinder och smalnade av med en ganska avlång haka. Som kläder hade hon alltid skinn, skinn och åter skinn. En jacka i mörk kulör och en kort blankskinande och tillika åtsittande kjol runt hennes stora bakdel. De kraftiga brunbrända låren och benen med de runda vaderna var alltid bara med ett par svarta lackskor längst ner med gråa strumpor. Alltid hög klack. (Hon hade väl gått med i Lill-Babs fanklubb, eller något sånt) Man kunde kanske missuppfatta hennes position, om hon gick ute på gatan någon mörk kväll.

Pia hade en häck som alltid putade ut, så när man såg henne i profil, såg hon precis ut som lilla bokstaven B. Några stora bröst hade hon dock inte. De var små och toppiga och hon hade väl knappast någon BH. Nu stod hon över Natalie och klämde ur sig den ena otrevligheten efter den andra. Hon gav sig på alla, men Natalie var mest tacksam, då hon var religös och allting. Till slut grep någon tag i satmarans ena axel och drog henne bakåt. Reflexmässigt knöt Pia sin näve, med nitbeklädd läderhandske som slutade vid fingrarna, och skulle klippa till, fast då hon bara stirrade in i ett bröstparti, så avfärdades hon av ren försiktighet. Det var Jenny Rävberg som stod framför unga fröken Katz och Jenny var inte den man försökte köra över med fysiskt våld. Hon var 182cm i strumplästen och vägde säkert över 80-kilo. Pia Katz var bara 62-kilo och var kort, 153 eller 154cm, eller något sånt. Nu hade hon ju höga klackar på skorna, men det hjälpte ju föga. Halländskan stod framför den korta kraftiga och tillika uppkäftiga knuttebruden och såg sträng och stöddig ut. Hon var fortfarande blöt i håret, efter besöket på simhallen och kanske ömmade det på vissa ställen, men det hör ju inte hit just nu.

– Nu lämnar du Natalie ifred. Annars kanske jag får lust att gripa tag i ditt löjliga svettband å dra åt kring halsen på dej.

Pia Katz samlade sig länge, sög in underläppen i munnen och försökte se morsk ut.

– Åt helvete med er båda två, fräste hon och gick bort till sin hyvelbänk.

Det var väl en sorti som skulle uppfattas som tuff, i hennes egna ögon, men Jenny tyckte bara hon var löjlig. Nu försökte hon reta upp Alexandra , flickan som blev avstängd från sin pryoplats på ålderdomshemmet, då hon sög av en av patienterna, men att få hennes stubin att nå explosionspunkten var ju omöjligt. Vad än Pia vräkte ur sig för vulgariteter, så stod bara Alexandra där med det flummiga leendet på läpparna och de där likgiltiga rådjursögonen med halvslutna ögonlock, som kunde få henne att likna en liten ängel. Jenny gruffade purket, där hon stod vid svarven iklädd sin röda polotröja och sina, näst intill, traditionella blåjeans runt de breda höfterna. Hon kunde se, att Natalie hade blivit ledsen för det rann en tunn tår nerför kinden bakom lagret av dubbla glasögon.

– Hon är så dum, att det är synd om henne. Va inte lessen, Natalie.

Med en sorgetyngd hand stängde flickan av maskinen och nu kunde man höra hennes tysta snörvlade, som man inte kunde innan, då svarven var på.

– Det enda som hindrar mej från att spöa upp Pia, är att hon får tillräckligt med spö hemma av sin buse till farsa. Gråt inte, Natalie. Du gör mej så lessen också, när du gör det.

Bakom ryggen hördes konversationen:

– Hur i helvete kan du ha på dej såna där jävla löjliga pumps?

– Ha, ha! Jasså du tycker dom är löjliga?

– Rosa är den färg jag hatar mest! Du ser ut som en Barbiedocka.

– Ha, ha, ha! Tycker du verkligen så….Jahaja! Hi, hi! Verkligen Barbiedocka?

Hur än Katz försökte, så var det omöjligt. Alexandra Lunne gick bara inte att få på dåligt humör och inte kunde hon slå till henne heller. Inte på lektionstid. Där stod också slöjdmagister Sigurd Karlsson bakom sin ledarbänk, som ett enda stort fån. Kanske den fördomsrika bilden av en tvättäkta toffelhjälte i en dels ögon. Liten, mager, yviga mustascher under en liten näsa. Såg nästan ut som en skottehund. Övervakade lamt sina elever, men ingen som direkt sade till någon. Jenny kunde lämna salen med den gråtande Natalie, utan att han ens höjde på ögonbrynen. Väl utanför, satte de sig på en av bänkarna vid skåpen. På varsin sida stod två stora krukväxter, två svärmorstunga skulle den botaniske direkt sett. Jenny höll armen om Natalie och tog av de stora skyddsglasögonen från hennes näsa. Ögonen var röda bakom de riktiga glasögonen och Jenny såg ömt på henne med sina mörkgröna ögon och sina milda anletsdrag.

– Det är ingen fara. Är Pia Katz dum mot dej igen, så ska jag säga till henne på skarpen. Det lovar jag. Hon har inte rätt att kasta ut sej hur mycket skit som helst. Nästa gång hon ger sej på dej, så ska jag ge henne stryk.

– Nä, gör inte det, snyftade Natalie. Som du sa innan, hon vet inte va hon gör. Pia är bara ett vilselett lamm, som herren inte brytt sig om.

Jenny tog upp sin näsduk ur bakfickan på jeansen och gav till Natalie. Amtidigt, så försökte halländskan att föreställa sig hur gud, som han föreställt sig på lågstadiet, en skäggig gubbe från en kyrkmålning mota in en massa får i en fålla, fast unga fröken Österbäck hade nog inte menat så bildligt talat. Natalie snöt sig och lämnade över näsduken igen. Rävberg tog emot den, höll den försiktigt i kanten och lade den bredvid sig på bänken. Hon fick väl besöka toaletten sen och tvätta den.

– Ska vi ta lunchrast, frågade hon.

– Det är väl inte rast än, snörvlade Natalie.

– Nä, men jag vill inte gå in å träffa den där häxan Katz igen. Å jag tvivlar väl på, att du vill göra det.

Det var rätt tomt i korridoren. Alla hade väl lektion. Det var bara vaktmästare Hultén som gick runt och gruffade tillsammans med en lokalvårdare. Hultén gick förbi de bägge flickorna utan att hälsa. Han hade väl förödelsen med soptunnorna kvar i bakhuvudet. Städerskan höll på att moppa golvet borta vid skåpen och snart skulle hon väl komma bort till bänkarna och då hade de ju varit tvungna att flytta på sig ändå. Långt borta hördes ljudet av raska fotsteg. Någon elev var väl sen till lektionen.

– Jo, vi går väl och äter då, sa Natalie tyst.

De reste sig från bänken och stegen kom närmare och när Jenny vände blicken åt ljudet, fick hon se en medelålders man under medellängd iklädd blåjeans, vit T-tröja och Nike-skor. Det våta håret var slafsigt bakåtkammat. Det var lärarassistenten Leopold Nilsson, och han hade bråttom. Han bromsade in hastigt och skrapade sulorna mot golvet med ett gnissling av gummi.

– Värst va du har brått, sa Jenny flinande.

– Ja, jag måste in till slöjdsalen. Har lektion förstår du. Nu när bildlärarn och kemilärarn har börjat bråka, så har rektorn blivit tvungen att placera mej nån annanstans. Annars, så kanske det blir ett attentat!

Jenny stirrade förvånat på Nilsson. Attentat?

– Ja, han sa faktiskt så. Nu måste jag in till slöjdmagistern. Annars kanske det blir som den värsta ”Spagettivästern”.

– Vadå, en handfull dollar?

– Nja….jag tänkte snarare på ”Häng dom högt!”

Med ett nervöst smil på läpparna och ett nickande till Natalie som stod bredvid, så försvann han in genom dörren till slöjdsalen. Jenny stod kvar och skrattade dämpat med händerna vid höfterna.

– Det märks att han inte har träffat ”Slöjdmajjen”. Han skulle väl aldrig kunna skälla ut nån. Jag tror inte ens han skulle kunna skälla ut nån, om han så blir återfödd som hund.

Ett vemodigt leende spred sig i Natalies fräkniga ansikte och halländskan lade armen om henne igen.

– Nu går vi å käkar.

De gick iväg längs den stora korridoren och bort till matsalen. De passerade Hultén på vägen. Han stod och blängde tryckande på en dörr in till ett grupprum. I ena handen hade han en stor oljekanna. Jennys hjärta hoppade till, när hon sneglade lite på den ljusgula oljan, som vaktmästaren använde på gångjärnen till dörren. Av en ren slump, så råkade unga fröken Rävberg komma ihåg sin erotiska dröm med knuttegänget och hur hon hela hennes kropp blivit insmord med just sådan olja. Kan man drömma fortsättning på drömmar? Tja, vem vet.

Inne i slöjdsalen stod slöjdlärare Karlsson med sina glasögon och yviga mustasch under näsan. Det såg nästan ut som, om han hade klistrat dit lite spretig stålull. Han drog lite i underläppen och synade lärarassistenten uppifrån och ner. Han pratade långsamt, fast inte så entonigt och sävligt som studierektorn på skolan. Det verkade som om han betänkte varje ord han yttrade.

– Leopold Nilsson ja, jo jag har hört att det har varit vissa fejder beträffande dej.

– Knappast mitt fel, flinade Nilsson nervöst och bet ihop tänderna med tillslutna läppar.

– Nä, det klart. Men saken är den, att jag inte riktigt vet vad jag ska sätta dej på för arbete. Jag håller på med papper gällande betygen.

Leopold såg neutral ut, men innerst inne strålade han. Ännu en tag med endast nöjen. Det här var ett lätt jobb, tyckte han. Men det var ju snart Lucia och allting. Plötsligt slets dörren upp in rusade Mayo Ling i full fart med händerna fulla av skolböcker. Grundligt försenad. Det var bara tio minuter kvar på slöjdlektionen. I ultrarapid kunde man upptäcka, att Pia Katz medveten sträckte fram en högklackad sko och Ling gjorde ett svandyk framåt, som fick alla i klassen att sluta med det de höll på med och applådera. Katz flinade. Den enda gången man fick se henne le, var när hon hade gjort någon illa. Hon hade redan flyttat tillbaka benet och stod nu lutad mot träskåpet med verktyg. Mayo kunde mycket väl ha halkat. Det var ingen som hade upptäckt hur det gick till, egentligen. Skolböckerna låg spridda över hela golvet och Pia böjde sig neråt och tog upp en som hamnat i en hög med hyvelspån.

– Herre gud, ta det lite försiktigt i fortsättningen.

Slöjdmagistern kom fram bakom bänken och hjälpte kinesflickan upp på fötter. Hon verkade inte ha skadat sig, men det såg verkligen farligt ut. Hon var klädd i skoluniform (sådan man hade i Kina) med kort blå kjol och blå blus. Under kjolen hade hon ett par vita strumpbyxor. Hon var förståndig. Det var för kallt att gå i kortkort i December.

– Återgå till det ni höll på med, befallde Sigurd Karlsson och det var väl första gången han höjde rösten i hela sitt liv. Eleverna fortsatte. En del hamrade, en del filade och en del var inne i smedjan och använde metallsvarven. Pia Katz höll i en av Mayo Lings skolböcker med tumme och pekfinger, precis som om hon höll i något avskyvärt.

– Hörru, Geishan! Du behöver inga satans böcker på nån jävla slöjdlektion!

Sedan slängde hon boken på den närmaste slöjdbänken, så tvillingbrodern Lasse som höll på med sandpapper, fick hela synen full med träspån. Leopold gick fram till bänken, borstade av den hostande enäggstvillingen som tackade och grep tag i skolboken. Han lämnade över den till Mayo, hon tittade tacksamt på honom med ett gulligt ansiktsutryck och han kände sig som en hjälte under några sekunder.

– Nu är det så, att vi började lektionen för länge sen, så du kan lika gärna sätta dej ner å bara vänta, sa slöjdlärare Karlsson. ”Å som Pia Katz sa, även om jag inte gillade tonfallet, så behöver du inga böcker på en slöjdlektion.”

– Förlåt, sa Mayo. Hennes röst var liten och ljus. Jag inte förstå detta. Mitt fel!

Det var väl lite hackigt med svenskan, men hon försökte i alla fall. Hon hade ganska lång lugg, som hängde ner i pannan, så man inte kunde se ögonbrynen. Sedan hade hon kortklippt hår vid sidan om öronen och längre i nacken. Man kanske kunde kalla det för ”Hockeyfrilla”, vad vet jag? Frisyrer är inte mitt starka område och inte lärarassistenten heller. Han stod bara still på platsen och tittade och lyssnade på konversationen.

– Det här är åttonde gången i sträck du kommer för sent, flicka lilla. Jag kan inte bara sitta här med händerna på bordet och se genom fingrarna varenda gång. Visst kan jag strunta i att vidtaga stränga åtgärder, men genom att jag vet att du vill bli någonting här i livet, så kan jag ju inte dalta med dej. För då kommer du bli van vid det, när du sedan för ett jobb.

Slöjdläraren hade ställt sig bakom sin kära hyvelbänk igen och försökte nu tala allvar med kinesflickan, så gott han kunde. Lärarassistenten, som tidigare hade varit i centrum, hade nu blivit placerad som bifigur i själva resonemanget. Mayo Ling nickade tyst och hade antingen sina ögon slutna, eller tittade i golvet. Det var svårt att se. Hon mumlade något med självande röst:

– Ni inte få säga nått till mina äldrar (föräldrar menade hon givetvis). Dom bli arga på mej, om jag inte sköter skola, trämagistern.

Trämagistern! Lärarassistenten satte upp handen för ansiktet för att dölja sitt tysta skratt. Han kunde föreställa sig slöjdlärare Sigurd Karlsson som en riktig träskalle, men då han några sekunder senare såg humorn som lyteskomik, eftersom Mayo menade rätt, men sa fel, så tystnade han snabbt.

– Nä, jag ska inte prata med dina föräldrar, men jag kommer att skicka dej till rektor Torstensson. Jag är nog rädd, att du kommer att få en kvarsittning.

Mayo förblev tyst. Hon kanske inte visste vad ”Kvarsittning” betydde, men hade hon tillräckligt fantasi, så skulle hon kanhända komma med skräckfantasier i skallen, som var mycket värre, än vad ordet egentligen betydde.

Rektor Torstensson vankade av och an i rummet, när det knackade på dörren. Sekreteraren var på lunch, så något ”Pip!” från snabbtelefonen blev det inte. Rektorn var lite missnöjd över mötet mellan honom och Samuel Palmers, den mystiske mannen med smeknamnet ”Fabrikörn”. Det kanske bara var hans tillvägagångssätt som var konstigt, han kanske var grön.

– Kom in, fräste mannen.

Lärarassistenten öppnade dörren och hade med sig Mayo Ling.

– Slöjdlärarn, eh…. Karlsson hette han väl?

Tyst nick från rektorn.

– …Karlsson skickade hit mej med Mayo. Hon har kommit för sent så många gånger, att han, näst intill, krävde att hon skulle ha kvarsittning. Kinesflickan stod framför lärarassistenten och det syntes på henne, att hon skämdes. Hon blundade skamset med hoptryckta spända läppar. Kanske hade hon hamnat på fel plats vid fel tillpunkt. Den trevliga rektorn var för tillfället vresig och otrevlig. Han fräste något obegripligt och satte sig ner bakom sitt stora skrivbord och bläddrade i en blå pärm med slitna häftklamrar.

– Nä, vi har fullbokat med kvarsittningar ikväll och imorron också!

Han fortsatte att bläddra bland papper. Bläddrade förbi ett schema och kom fram till nästa formulär. Ifyllt det med.

– Det får bli efter nyår. För i övermorgon har vi kvartsamtal hela kvällen i uppehållsrummet.

Leopold Nilsson, som annars brukade vara ganska försiktigt, höjde stämman igen och sade:

– Inte efter kvartsamtalet. Hon vill inte att föräldrarna ska få nys om det hela.

Han tittade ner på den korta lilla skolflickan och hon såg förfärad ut. ”Absolut inte efter kvartsamtalet”, stod målat i hennes förskräckta ansikte. Det löste sig ändå, kan man säga. Rektor Torstensson bestämde att hon kunde sitta kvar tiden på lunchen och en timme efter, då det ändå råkade vara håltimme direkt efter. Det där med, att inte föräldrarna till Mayo skulle få reda på något, lade han på is för tillfället. Snart satt i alla fall kinesflickan i det lilla uppehållsrummet med sina skolböcker framför sig på bordet. Över henne hängde ett avlångt lysrör med dragtråd, istället för tryckknapp. Hon satt och läste på ett stycke i svenska som hon hade ganska svårt för och lärarassistenten satt två meter ifrån henne med en vitt blädderblock bakom sig. Ännu en gång hade han kommit undan ansträngande arbete och var bara utsätt som s.k. vakt. Han skulle bara sitta där i uppehållsrummet och vakta eleven, så hon inte fick lust att smita. Varför just han, frågar sig säkert läsarna. Eftersom de flesta eleverna hade håltimme vid denna tidpunkt, så hade rektor Torstensson med sina närmaste ett föredrag för skolans lärare och övriga personal i Aulan. Det var frågan om ett nyprovat arbetsschema, hade Leopold hört, när han tjyvlyssnat. Han satt där och petade naglarna med en liten tandsticka.

– Kommer mina äldrar få höra det här, magistern?

Magistern! Herre gud, det kunde man ju tolka som en komplimang. Leopold sken upp i hela ansiktet. Mayo satt och såg orolig ut.

– Jag vet inte, men jag ska se va jag kan göra, svarade han.

Det var ju inte mycket han kunde göra, eftersom han inte alls var magister, fast hon kände sig säkert tryggare av att tro det.

– Lova det!

Han försattes i en inre kris, men sade ändå ”Jag lovar.” Utan att direkt tänka sig för.

– …Om jag inte göra bra ifrån mej, så jag inte faktiskt veta va pappa å mamma göra. Dom klara sej bra i skola både två, så icke är det nån ursäkt, att jag inte klara den…

Hon talade lite hackigt, men hon litade till fullo på Leopold.

– Men det är ju skillnad. Du blir ju tvungen att gå i en svensk skola. Dom gick väl i en Japansk skola.

– Nej i Kina.

Han ryckte generat på axlarna. Han tyckte alla asiater såg likadan ut, men givetvis, Mayo Ling måste ju vara ett kinesiskt namn. Vad dum han var, egentligen. Men han hade inte fått använda skallen så mycket, därifrån han kom.

– Komma jag få femman då, frågade flickan igen.

I två sekunder trodde lärarassistenten, att hon ville låna pengar till kaffe, men förstod sedan, att hon menade betyget. Hon var duktig i skolan, det hade Jenny Rävberg avslöjat, när hon och lärarassistenten haft tid för att prata. Säkert skulle hon få en ”femma” i slöjd också. Den här kvarsittningen var bara en engångföreteelse. Han ville ju inte lura henne, utan sade ändå:

– Jaaaa….kanske det.

Utan att han var beredd på det, så reste Mayo sig hastigt ifrån stolen och halvsprang fram till honom. Där föll hon ner på knä och gnällde bedjande, som en hund som ville ha ett ben,:

– Snälla! Magistern måste bara ge mej femman. Annars mina föräldrar kanske ge mej stryk. Snälla magistern. Vad jag göra för att få femma?

Nog var lärarassistenten lite överrumplad, men det betydde ju inte, att han kunde säga ifrån. Han reste sig strikt upp och tittade ner på kinesflickan.

– Vänta nu här, jag kan inte bestämma nått om varken betyg eller….

Orden fastnade i mun på honom.

-…..Eller…

Han stackade fram: ord på ord.

-….Något…annat.

Satt inte den lilla kinesflickan på knä och hade, på ett ögonblick, dragit upp knapparna vid kragen. Jo, nog tusan hade hon gjort det. Hennes bara små bröst började synas mer och mer, då hon knäppte upp knapp för knapp med flinka små fingrar. Leopold stirrade neråt och det hettade till i skrevet. Det här kunde väl inte vara sant. Det här var det verkliga livet och inte någon porrfilm av Bruce Seven.

– Jag….göra allt för magistern, sa Mayo med strupen torr av upphetsning.

Där for den sista knappen ur knapphålet och hon drog ner blusen från sina axlar, blottade sin nakenhet med sin vackra ljusgula hud. Någon BH hade hon inte alls. Lärarassistenten visste inte vad han skulle säga. Halsen kändes som sandpapper och munnen rörde sig, men utan ett ord. Det blommade upp i jeansen hans. Längst ena låret började hans pitt växa och urskiljas. Den lilla tjejen bjöd ut sig helt för honom och plötsligt väcktes han till liv. Dörren!!! Han tittade bort mot dörren. Den var låst! Det måste den vara, han mindes tydligt att han hade låst den innan. Mayos hand kröp upp under hans vita tröja och masserade hans mage med varlighet. Fan, jag kan inte stå emot, tänkte han. Det får bära, eller brista. Det dröjde inte länge. Snart kunde man höra halvkvävda och upphetsande flämtningar från uppehållsrummet, men vem hörde. I korridoren fanns inte en människa. Rektorn kontor var tomt. Studierektorns kontor likaså. Lärarnas egna kopieringsrum var också helt öde, så ingen hörde vad som pågick. Dock kunde man se en skugga mot det frostade glaset i dörren. Där inne låg de vita strumpbyxorna slängda i en hög tillsammans med trosor, skor och skoluniform. Även lärarassistentens kläder var avlägsnade, men jeansen och kalsongerna hängde fortfarande kvar vid vaderna på honom. Han tackade sin lyckliga stjärna, att persiennerna på de tre fönstren dessutom var nerdragna.

Leopold lyfte upp Mayos lätta kropp och höll upp henne, så hon satt med ryggen mot den vita väggen. Hon kunde inte väga mycket, eftersom den, näst intill, tunna lärarassistenten kunde lyfta henne. Det dunkade lite dovt mot den, näst intill, ihåliga bygget mellan grupprummet och korridoren och Mayo grimaserade ihop sitt lilla söta ansikte och bet ihop tänderna för att inte skrika i njutning. Istället kom det små gnyende och stundtals flämtade hon fram någon på kinesiska, garanterat oanständigt, gissade Leopold. Det droppade av sekret ur hennes könsläppar och det hade bildats en liten pöl på det gråa stengolvet under. Det smaskade hela tiden från kinesflickans trånga fitta och Nilsson njöt i fulla drag, när han juckade in och ut ur det behagliga könsfodralet med all värme, fukt och ja, han visste inte hur han skulle beskriva det.

– Oh! Ljuvlig, ljuvlig du är ljuvlig mot mej, stönade hon fram.

Han kände hennes späda små händer greppa tag runt hans skuldror med krampaktig darrning och han pressade sig ännu mer intill henne och var inne i henne.

– Jaaa….du göka mej, pustade hon intill hans öra och hon luktade gott av flytande tvål. I hennes fattiga och strikta familj förekom verkligen inga parfymer, eller hudkräm. Nej, det räckte gott med gammal hederlig tvål. Varje millimeter….trycka in hela kuken i min lilla kinesfitta….ja, du vara ljuvlig, magistern!

– Jag måste (Stön!) Bara ta dej mot bordet….å du ska ligga över läxböckerna, flinade han ironiskt. Han gjorde en mindre kraftansträngning och hivade över henne till bordet och lade ner henne försiktigt, så ryggen och häcken låg över bokens mittuppslag. Sedan klättrade han upp, så bägge knäna var på bordskanten och fortsatte samlaget med svetten rinnande nerför ryggen och mellan hans håriga skinkor. Nu var det bordet som dunkade, istället för väggen och nu kom Mayo i en orgasm och han kände själv, att han var på väg. Skakade i kroppen.

– Snälla! Inte i fitta! Inte bli med barn, magistern, gnydde den lilla tonårstjejen fram på sin hackiga svenska. De svettiga skinkorna vätte ner skolböckernas mittuppslag och nu rann det även ner sekret mellan Mayos särande lår.

Nej, nej, Leopold ville inte vara hänsynslös, även om han utnyttjade ett tillfälle. Han stånkade till ordentligt och samlade sig.

– Okej, då sätter jag mej ner på stol…stol…en å du får knulla min kuk med din mun, tills jag (Stön!) S…sprut…sprutar dej i halsen.

Mayo skakade i hela kroppen och det slaskade till ordentligt i hennes underliv. Kroppen hennes gick i vågor och hon stånkade fram:

– Ja, jag göra…jag knulla magisterns kuk med min….Oh! Ååååååååh!…. Med min mun å magistern sprut…spruta i min hals….!

Sagt och gjort. Med ett slurpande ljud drog lärarassistenten ut den våta lemmen. Därefter satte han sig tungt ner på stolen och det lyste av upphetsning i hans ögon. Skrevandes började han onanera så smått. Mayo pustade ut lite och låg kvar över sina skolböcker med stjärten skinande av svett och fittsaft. Hon blåste upp i sitt svarta hår, i syfte att få lite svalka, och reste sig sedan plikttroget från sin liggande ställning. Därefter hoppade hon fjäderlätt ner på golvet och gick fram till Leopold. Som hade ett, mer än, belåten grin på läpparna. Hon satte sig ner på knäna och böjde sig lydigt framåt med sugande blick. Sedan greppade han försiktigt tag i lemmen med sina små mjuka händer. Leopold lutade sig bakåt och bara njöt i fulla drag. Mayo öppnade munnen till ett O, och lät sedan lärarassistentens kuk glida in mellan läpparna och ner i halsen. Hon använde sig inte riktigt av samma teknik som Petra Eriksson hade gjort. Petra hade låtit munnen glida upp och ner över hans styva könsorgan, men kinestjejen hade kvar toppen i munnen hela tiden, slickade på ollonet och drog istället skinnet fram och tillbaka nere vid själva skaftet. Originellt faktiskt, tyckte Nilsson och flämtade som en gråsäl i Sahara. Bara nu ingen kom in. Var dörren låst? Tvångstankarna malde i hans hjärna, men de kunde ändå inte hindra orgasmen som sköljde över honom. Kuken spände till och fyra rejäla sprut från honom och fyra rejäla sväljningar från henne. Han pustade ut och funderade. Han skulle minsann göra sitt yttersta för att hon skulle få den där ”femman”. Den saken var klar.

(0)

Sexnoveller

Simlektioner eller knull-lektioner? -del 7 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

- Varför är du tvungen att ha dina släktingars kläder hela tiden?

Den nyfikna, men oförargliga Lotta Bodin hade gått rakt på sak, där hon satt vid utemöblerna av plast vid bassängkanten och pratade med Phillip Jönsson. Alla eleverna hade redan hoppat i den stora 25-metersbässängen och plaskade nu som bäst runt i väntan på den stränga och rakryggade gymnastiklärarinnan Bengtsson. Hon var av den krävande sorten, fast lät ändå sina elever plaska runt i vattnet bäst de ville, innan hon själv stegade in som en drottning i det forntida Egypten och befallde om allting. Phillip satt nu i den andra stolen. Det hela var en utemöbel av vitt plast. Inte så bra kvalité, men de var lätta att flytta, det visste Lotta av egen erfarenhet. Hennes familj hade en likadan hemma. Den enda skillnaden var färgen. Deras var grön, istället. Hennes storebror hade beskrivit den som ”snorgrön”, fast den jämförelsen ville unga fröken Bodin inte tänka på.

– Är det bara för att dom är snåla helt enkelt, undrade Lotta.

– Nja…jag vill väl inte använda ordet ”snåla” i deras närvaro, svarade Phillip försiktigt.

– Men…

Lotta lutade sig tillrätta bakåt i solstolen, lade det ena benet över det andra och lät kulspetspennan spela mot tänderna, medan hon filade på formuleringen.

-….Men just nu är ju…ju inte dina föräldrar här, så nu kan du väl använda dej av det där ordet.

Pojken skruvade på sig med kinderna blossade, precis som om han var munk i ett kloster och av en oplanerad slump sett en naken nunna. Han gned knäna mot varandra lite försiktigt.

– Okej, dom är snåla med pengar, men rika på kärlek, informerade han med en hävdande och bestämd efterton.

– Har dom lika gamla kläder själva.

– Ja, bara plaggen är rena och hela, så brukar oftast det vara gott nog, brukar min mamma säga. Med dom går inte ut så ofta. Hemkära, kanske på gränsen till eremiter.

– En sådan gräns är väl oftast hårfin, sa Lotta.

Phillip ryckte på axlarna. Han hade väl inga större erfarenheter om eremiter och deras enformiga leverne. Om det nu var så otroligt enformigt att vara helt ensam en hel livstid, det visste han ju inte heller. Då inte Lotta fortsatte med konversationen, utan istället lutade sig framåt och ägnade sig en stund åt sina räkneuppgifter, eller vad det nu var, så funderade unge herr Jönsson en stund. Var det inte en eremit i bibel som hade levt helt i celibat, helt utan mat och dryck högst uppe på en pålformad klippa mitt ute i öknen. Jo, det måste ha varit ifrån bibeln han kom ihåg det. Det var inte igår, fast det måste vara någon gång i tvåan eller trean, då skolfröken på lågstadiet läste högt i bibeln då och då. Många av barnen tog chansen att slumra till, sittandes i bänken, men väldigt många tyckte det var mysigt när fröken läste. Det var spännande med Josef och hans många bröder, Moses i vassen, Jonah som blev slukad av den stora valfisken och förberedde och levde sitt liv inne i valfiskens buk. Han tänkte så det knakade, men kunde fortfarande inte komma ihåg vad eremiten på berget hette. Sakeus? Nej, inte han. Abraham? Nej, inte han heller. Strunt samma, han levde i alla fall högst uppe på ett berg och pinades av den obarmhärtiga solen endast för herrens vägnar. Underligt, men så var det väl?

– Vem kommer att bli lucia i år då, frågade han plötsligt.

– Vet inte.

Ett kort svar, nästan för kort. Lotta satt insjunken i läxboken och Phillips övervägde att gå därifrån. Hon måste vara upptagen, eftersom hon inte ens orkade lyfta blicken ur bokens uppslag. Nu satt hon och fingrade kvickt på en liten svart miniräknare. Ovanligt kvickt, med tanke på de långa lösnaglarna. Får väl förklara för läsarna, att detta utspelar sig, då eleverna fortfarande hade små enkla miniräknare och inte de där stora avancerade de har nu för tiden. Phillip satt kvar och gned knäna mot varandra, så det sprakade svagt av manchestertygets sträva ojämna yta. Han var kanske av en lite nervös och stressad natur, men det var inte ärftligt. Bägge hans föräldrar var lugna som filbunkar, som de själva utryckte sig. Han satt och vilade sina smala ögon på Lotta, hon var faktiskt väldigt söt tyckte han. Stackars Phillip, hade väl gått och varit olyckligt kär i ett dussintals flickor under åren, utan att ta mod till sig och säga som det var. Det hade hela tiden slutat samma. Antingen hade den flickan han beundrat blivit tillsammans med någon annan. Kanske någon större och starkare, eller snyggare, eller bara någon som var begåvad med talet i mun. Någon som inte smet iväg med svansen mellan benen, utan kunde föra en konversation med det motsatta könet, utan att bli högröd i ansiktet och göra ett klavertramp. Om inte det var så, så hade alldeles säkert flickan börjat i en annan klass, eller så. Nu satt han och tittade saligt på Lotta, där hon satt med blicken och tankarna försjunkna i boken. En vacker profil med de tunna söta små läpparna, som skiljde sig då och då, när hon satt i djupa tankar. De långa ögonfransarna, den lilla näsan med lite tendens till fräknar på kinderna. Sedan det svarta kortklippta håret som passa så bra till hennes ljusa hud. Plötsligt tittade hon upp från boken, men lade ändå inte märke till Phillip Jönsson frånvarande blick innanför glasögonen. Inte heller verkade hon notera hans saliga leende. Kanske såg han ut så annars också, vem vet?

– Jag håller på med en del svåra mattetal här, så jag är väl inte särskilt sällskaplig, men det är ju lunch sen, å vi kan ju sitta vid samma bord sen, precis som igår.

Hon log med sin söta mun och två små smilgropar uppenbarades i hennes kinder. Phillip nickade tyst och skakade sedan lite lätt på huvudet och försökte komma tillbaka till verkligheten. Detta uppfattade först Lotta som ett ”nej!”

– Vill du inte, frågade hon lite trumpet.

– Jo, visst vill jag det, sa Phillip och han hade fått röda rosor på sina smala kinder. Han nickade medhållande och det såg ut som om han aldrig skulle sluta.

– Okej!!!! Upp ur bassängen å samling vid bassängkanten, stående!!!!

Bägge två tittade bort mot utgången från omklädningsrummet. Där stod nu gymnastiklärarinnan Bengtsson och blåste i sin visselpipa. Ljudet kunde säkert skära genom glas, så gäll var den. Lika snabbt som en flock arbetsmyror, så samlades de bägge klasserna vi kanten och stod snart väntande i en prydlig rad med vattnet drypande från kroppen. Två av pojkarna sneglade lite grand på den lilla bystdrottningen Natalie Österbäck. Hennes baddräkt hade blivit våt och nästan genomskinlig. Kloten var vackert inbäddade i det tunna våta tyget och bröstvårtorna syntes tydligt, där de stretade styva därunder. Natalie själv hade väl knappast märkt det, då skulle hon väl bli illröd som en tomat i ansiktet och kanske, skulle hon t.o.m. ha svimmat på stället. Det var en del av killarna som var tvungna att stoppa in lemmen med bägge låren framför, så inte Bengtsson med sin dominanta inspektion skulle upptäcka några ”tältresningar” framför ögonen. Då skulle det väl bli streck i betyg i gymnastik direkt. Efter att ha synat raden av respektfulla skolungdomar röt hon ilsket:

– Var fan är Jenny Rävberg?!

– Jenny RÖVberg menar hon väl, viskade tvillingen Lasse till sin bror Olle. Bägge fnissade dämpat, fast fick en lätt knuff från sin klasskamrat Anna-Lena.

Bengtsson skakade på huvudet och gestikulerade i luften med en knuten hand.

– Det här är väl jävla typiskt. Att det aldrig kan, för en enda gång skull, vara 100% närvaro. Ni kanske har fått för er att ni kan gå härifrån med en ”femma” i gymnastik utan att lyfta arslet ifrån skolbänken, men så är inte fallet.

Konstigt, att inte fröken Bengtsson hade sökt in till det militära istället. Hon hade en röst som kunde befalla och sätta eld i baken på den mest slappaste beväring till slöaste repgubbe. Att sedan hon hade ett temperament som en elefant med skabb på könsorganet var ju inte heller ett minus för ett kvinnligt befäl.

– Ursäkta fröken Bengtsson.

Det var Lotta Bodin.

– …..Det var ju du själv, som sa till Jenny att hon inte fick vara med på gymnastiken. Hon hade ju en för oanständig baddräkt.

Ett visslande hördes ifrån hopen av ungdomar och den irriterade Bengtsson kunde höra kommentarer från pojkarna som: ”Ja, vart tusan är Jenny egentligen? Just denna dag måste hon ju bara vara här!” Och: ”Den baddräkten skulle jag vilja se, fast bäst vore ju, om hon inte hade nån baddräkt alls…”

– Truten på er! Ni ska enbart hålla käften, mumlade Bengtsson och tittade in i den bruna träväggen. Där fanns också en avlång träbänk.

– Sätt er på bänken å håll mun. Det är jag som har glömt bort mej å det står jag för!

Eleverna smög bort till bänken och satt snart ner och dinglade med benen och gned fotsulorna mot det hala kakelgolvet.

– Hur vågar du stå å tjuvlyssna på våra privata samtal, ropade lärarinnan till Lotta. Då fick unga fröken Bodin nog av Bengtsson. Hennes gröna ögon blev svarta av ilska och hon röt med hög röst tillbaka:

– Du sa att jag skulle sitta här och göra nått skolarbete å ni två stod ju ute vid kafét och skrek med en vidöppen dörr bara en meter bakom ryggen på mej! Va skulle jag göra? Enda sättet att inte höra det var att hålla för bägge öronen, så som du skriker å gormar!!!

Det var skönt att säga allt det där, tyckte Lotta. Hon kunde bli ordentligt rasande, fast det gick oftast lätt över. Hon svalnade som en kopp kaffe på nordpolen. Hon fortsatte med räknandet, som om ingenting hade hänt och Phillip satt och tittade på med beundran i blick. Han skulle aldrig våga säga sådana saker till fröken Bengtsson.

Gymnastiklärarinnan mumlade för sig själv:

– Man kan ju för sjutton inte hålla reda på allt. Visst glömmer man saker, när man har ett sånt här krävande yrke, men inte fan håller jag väl på att bli senil.

Nä, Fröken Bengtsson var dryga 50, men inte blir man väl senil så snabbt, eller hur är det. Det hemska humöret hade hon fått efter den osannolika tragedin, att hennes make hade lämnat henne på bröllopsnatten och aldrig mer hört av sig. Måhända en händelse som en författare av såpoperor skulle uppskatta, men ingen mer. Allra minst Bengtsson. Men vart var egentligen Jenny Rävberg, jo hon hade inte fått gå in till bassängen i röda tighta baddräkt, men vad fröken Bengtsson inte visste var att den mulliga halländskan just i samma stund blev både vaginalt och analt penetrerad i ett av duschrummen med baddräkten avsliten där nere av eget förvållande. Innan hade hon blivit smiskad, liggande över knät på ”Fabrikörn” med hans bultande ståkuk mot den trinda magen. Nu pippade de alla tre som kaniner med tonårsflickan i en saftig ”dubbelmacka”. Slurp! Den bleke kåtbocken kysste flickan med hela tungan nere i hennes hals och knådade hennes bröst med vana händer och nöp då och då i bröstvårtorna.

– Aaaah! Åh! Åh! Jaaaa!

– Åh! Knulla, knulla, knulla!

Han skiljdes från Jennys läppar och flyttade labbarna från pattarna till skinkorna som fortfarande var rödbrusiga efter bestraffningen med hans egen handflata. Han försökte greppa tag runt skinkorna, men lyckades inte greppa runt hela den gigantiska röven, hur han än spretade med de bleka fingrarna.

Där inne i duschrummet i ett av båset med vattnet strilande från kranens filter halvlåg hon framstupa med lärarassistenten Leopold Nilssons kuk inkörd i sin bullfitta och den mystiske ”fabrikörns” långa ådriga gubbstake intryckt i det bruna rövhålet. De skakiga spasmiska rörelserna fick duschbåset att vibrera med små dova smällar. In och ut trycktes två pålar i två av flickans orgasmkänsliga hål och nu kom hon igen med ett skrikande, som ekade i hela duschrummet. Många författare har försökt beskriva en riktigt härlig orgasm, men det går väl knappast göra med några små enkla ord. Två explosioner, för att göra det hela kort. Två vällustiga explosioner och Jenny Rävbergs skrik av upphetsning. Lärarassistenten kände för andra gången att han var nära, men samtidigt som han spände musklerna i underlivet, i syfte att stoppa utlösningen, så väste han fram:

– Jenny, du (Flämt!) måste va lite tystare. Vad skulle vi göra, om dina klasskamrater kom…(stön)….inspringandes här…

– Men det är ju…(stånk!) så skööööönt, gnällde Jenny okontrollerat.

Leopold låg där under hennes gungande runda bröst och med vattnet rinnande i stora klara droppar från tjejens böljande höfter och axlarna. Hon höll med bägge handflatorna mot de våta väggarna i båset. De gled undan för undan under de ryckiga rörelserna, men hon bytte alltid nytt handfäste, precis innan hon skulle ramla framåt. ”Fabrikörn” pumpade på som den värsta tjur. Nog kunde han ha varit raggare, om han nu inte var det än idag med sin speciella frisyr och kläder. Han kunde verkligen knulla ett arsle. Just nu syntes inte hans raggarstil alls. Hårpomadan var helt bortsköljd och kläder hade han ju inte alls. Allt man kunde se var en avlång halvblek man i senare 50-årsåldern som knullade en skolelev i analen.

– Å va härligt!

– Nu klarar jag inte mer, stånkande Leopold.

– Äh va fan! Bränn av du bara, tyckte fabrikörn som om inga sorger fanns.

Det kändes att hur han än ansträngde sig med att spänna underlivet, så skulle han aldrig lyckas med det. Han hade försökt att dämpa sig en annan gång under liknande omständigheter, men hur hade det slutet? Jo, han hade fått utlösning ändå, men under de vilda försöken att behärska sig och hålla tillbaka, så hade det inte varit lika skönt. Ingen skön ilning i pungen och längst ryggraden med den vanliga ”efterrysningen” vid själva tömningen. Istället slappnade han av helt och lät Jennys såphala varma fittväggar krama ur kuksaften. Det var bara frågan om sekunder upp och ner red hon, stönade, kved, väste och snyftade med gubbsjuke ”fabrikörn” nästan uppklättrad som en brunstig hund på hennes stora bakdel och hade fått in hela kuken, ända in till roten. Det syntes på hans behagliga grin i hela ansiktet att han stortrivdes. Vem skulle inte göra det? Han kunde heller inte ha långt kvar, då flickans skithål mjölkade honom som den värsta mjölkmaskin. Han hade väl visserligen aldrig haft en ett sådant föremål uppträtt på lemmen, men man kunde väl föreställa sig. Plötsligt knep hon en gång för mycket med ringmuskeln och sperman kaskadderades in i hennes tarm. Han stönade till och tömde första sprutet, andra tredje och fjärde.

– Ja, spruta mej i arslet, skrek Jenny och kände den femte strålen djupt inne i sitt anus, även om det femte mer var som ett rinnande. Efter fyra rekordsprut kunde man knappast få till ett femte. Hur upphetsande än situationen än var.

Plötsligt slog det lärarassistenten. Åt halländskan några P-piller? Vågade han verkligen komma inne i henne? Fan. Han hade ju redan knullat henne en gång, men då hade han inte tänkt på att använda kondom eller något, och inte nu heller. Om han ändå hade gett sig på hennes anus istället. ”Fabrikörn” fick ju inga sådana problem. Några sista pumpande, sedan drog 50-åringen ut den missfärgade lemmen med ett långt utdraget stön. Hans ådriga påle sköljdes ren av vattenstrålarna och små droppar av säd droppade ner på unga fröken Rävbergs vibrerande röv.

– Jädrar! Nu måste jag också ”fyra av”, Jenny!

– Fyra av, snälla! Jag tar emot!!!

– Men….

– Jag….(stön!) tar emot säger jag….

– Okej…..(Flämt!) grrrrsch………

Där gick det för honom och hans pungs safter ejakulerades in i tjejens fitta.

– Jösses….Herregud! Aaaaaaaaaaah!!!!

Jenny fick orgasm igen och de skrek bägge två och ”Fabrikörn” blev själv lite orolig, att det skulle höras ut. Ljudet av rinnande vatten dämpade en del, men det var inte mycket.

Utanför dörren in till omklädningsrummet stod en bister gestalt. En normalbyggd man i samma ålder som lärarassistenten med ljusbrunt vågigt hår, ganska rejäl lugg antagligen upp-fluffat med åtskiljiga mängder hårmosse eller hårspray. Han spanade nervöst omkring sig och tuggade tuggummi för att bara ha något att göra. Han hade armarna korslagda över bröstet, stod lutad mot kakelväggen alldeles intill dörren in till omklädningsrummet och hans vita kläder tydde på att han jobbade på simhallen, eller gjorde han det egentligen? Han spände alla muskler i kroppen, men försökte se neutral ut, när Leopold och halländskans gemensamma vrålduett hördes där inifrån. Men som tur var så:

Skviiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!

Gymnastiklärarinnans högljudda visselpipa räddade situationen och mannen i det vågiga håret svalde tungt, fast samtidigt blev han helt lugn i kroppen igen. Det var de bägge tvillingarna Olle och Lasse, som inte ville lyssna på Bengtsson. Alla eleverna skulle börja med att simma fyrtio längder, motsvarande 200meter, men de bägge bröderna hade trampat över på bestämmelserna och nu var de bägge uppe i det stora hopptornet och planerade ett skurkstreck.

– Olle å Lars, kom omedelbart ner därifrån!!! Hör ni vad jag säger era glin!!!!!!

– Men lite kan vi väl få hoppa!

– Det hör väl till gympan det med!

Skviiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!

Visselpipan lät igen och faran var över och tillika samlaget där inne, verkade det som. Det blev tyst i alla fall. Man kunde, om man stod alldeles intill den s.k. ”badvaktmästaren” ,höra honom mumla näst intill ljuslöst: ”Det här ska jag ha extra betalt för Palmers.”

Fingrarna slöt sig runt kranen och vattnet stängdes av inne i duschbåset. ”Fabrikörn” skakade av sig vattnet som en blöt hund och började kamma rätt håret det första han gjorde, tog sig inte ens tid att klä på sig först. Han stod framför en spegel i duschrummet alldeles intill trädörren in till bastun. Bredvid fanns också en elektrisk hårtork uppsatt.

– Vatten är inte bra för frisyren, sa han.

Det droppade några sista droppar ur duschaggregatet, ner på Jennys blöta hjässa och hon satt fortfarande kvar på Leopold Nilsson och bägge flämtade, som de värsta ånglok. ”Fabrikörn” hade hämtat sig ovanlig snabbt från den sköna kraftansträngningen. Var han månne en sådan som rände runt bland elljusspår och tränade kondisen? Hur som helst, så hade han bättre kondition. Den avlånga lemmen krympte sakta, då blodet återvände till andra regioner i kroppen och snart hade han fått till sin gamla frisyr. Han hade med sig en röd tub med den vita texten ”Brylkräm” i innerfickan på skinnjackan. Den hade han hängt upp på en krok på väggen tillsammans med byxorna.

Leopold låg med ryggen mot det kalla golvet och Jenny sänkte sig ner med ansiktet mot honom, gav honom en öm kyss och blev liggande kind mot kind med honom, medan bägges bröst reste sig och sänktes av tunga andetag. Mannen langade prickfärdigt upp sin lilla kam på en av hyllorna över klädkrokarna och satte sedan på hårtorken. Han nynnade på något som kunde uppfattas som ”Love me tender” med Elvis, men han kunde inte texten på en del ställen.

Leopold låg kvar med Jenny över sig och de orkade fortfarande inte resa på sig. Flickan smekte över hans håriga bröst med sin lena handflata och i bakgrunden stängdes hårtorken av. Innan de ens kommit på fötter och yttrat sig, så var 50-årigen redan färdigklädd och klar att gå. Hans stora fötter tvingades in i de smala Myggjagarna.

– Det var ju riktigt trevligt det här, flinade han med snusgulna tänder och kände över sin sträva haka. Därefter letade han i innerfickan på jackan. Uppenbarligen sökte han efter en rakhyvel, men hade visst glömt ta med en sådan.

– Måste kila Leo!

– Okej, flämtade lärarassistenten. Strilar av vatten, som dröjt sig kvar i håret, rann nerför hans panna och vidare ner längst kinderna.

– Jag har lite papper att fixa med din arbetsgivare. Rektor Torstensson. Han anar vissa ugglor i mossen, som du vet, och det är min uppgift att skrämma bort dom ugglorna.

Han tittade sig en sista gång i spegeln, kontrollerade håret och rättade till kragen på sin skrubbslitna skinnjacka.

-….Eller åtminstone skyla över fågelkräken, mumlade han. Du säger till Linus där utanför dörren när du är klar med unga fröken Rävberg. Henne vill jag gärna träffa igen. Åsså hon den där…eh…

Han försvann ut från duschrummet in mot omklädningsrummet och mumlade:

-…..TomtePetra.

Leopold och Jenny skrattade i mun på varandra när svängdörren slog igen bakom mannen. Lärarassistenten gned bort de sista vattendropparna från pannan med utsidan av handen, säker var det ett par svettdroppar också, och drog ett djupt andetag med ett pustande.

– Herre gud, hur orkar han? Han är en gubbe, men har fasen i mej kondition som en tioåring på skolgården. Jag fattar inte…(Pust!) att han orkar. Ja, jag är helt slut.

– Mmmm….Jag med, log Jenny Rävberg. Hon låg på lärarassistenten med armarna lagda över hans bröstkorg. Hennes ljusbruna hår hade blivit mörkare av all vattnet och det droppade från topparna och från luggen, som låg över hennes panna i ojämna hårstrån.

– Han vill jag träffa egen, Leo! Han kunde verkligen sin sak.

Leopold såg likgiltig ut med ett flin över ansiktet och nickade tyst.

(0)

Sexnoveller

Gubbsjuke fabrikörn smiskar upp Jenny – Del 6 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

Först ett vrål som ekande i korridoren, sedan kom det någon rusande med ett ilsket morrande.

Han kom rusande med färgen rinnande nerför öronen och såg närmast ut som en vit gräddtårta med de röda färgklickarna högst upp som syltbär. Flera elever och lärare knuffades åt sidan för Bildlärare Evert Gren och släpvagnen Erik Kallén. De närmast rusade fram som ånglok och knuffade upp glasdörren till lärargången och knackade otåligt på rektor Torstenssons dörr.

– Stig på, hördes rektorns vänliga stämma där inifrån.

Gren hängde på handtaget med hela kroppstyngden och knuffade upp med skuldran med lätt brutalitet.

– Det kan ni ge er fan på att jag tänker göra, kliva på alltså, fräste han.

Torstensson hade blivit chockad av hans fientliga tonfall och tittat upp från skrivbordet och hade blivit lika chockad av lärarens fägring. Färgen dröp över hela hans panna, bakhuvud och ansikte och det såg ut som om, någon helt enkelt klämt ut en fyra-fem tuber med oljefärg över honom. Mannen vid kontorsstolen kände den fräna bekanta doften och olja och kunde i sitt stilla sinne, konstatera att läraren blivit utsatt för ett skurkstreck. Torstensson höjde händerna och sade den klassiska repliken:

– Pojkar är ju alltid pojkar!

– Det var inte några pojkar!

– Nähä, men flickor är ju alltid flickor!

Evert Gren satte handflatorna i skrivbordet och tittade ner på mannen i stolen. Bakom honom stod Erik Kallén med händerna i byxfickorna och likgiltigt utryck i nunan.

– Det var den där förbannade Arvidsson, röt bildläraren.

Därefter berättades en helt otrolig berättelse anbelangande kemiläraren i skolan. Denne hade uppenbarligen smugit sig in under Evert Grens dagliga tupplur och klämt sönder alla oljefärgerna i ansiktet på honom och skubbat iväg med eld i baken, innan offret hade kunnat ertappa honom. Färgen var i vägen, så bildläraren hade inget sett. Ändå var han bestämd i sina anklagelser mot rivalen. Och hur hade detta börjat? Jo, ”Lindvallen” högstadiet hade fått en ny lärarassistent, en halvskum person vid namn Leopold Nilsson, och då det är extrem brist på personal, så hade Bildlärare Gren och Kemilärare Arvidsson bokstavligt talat slagits om att få ha denna assistent till sina lektioner. Ett mindre krig hade utbrutit mellan de bägge. Och alla slag under bältena var tydligen tillåtna. Medan käbbel och anklagelser ägde rum på rektor Torstenssons kontor, så hade några nioklasserna gymnastik och denna dag skulle de öva simning på badhuset. Där stod just nu Jenny Rävberg i sin stora prakt med den vresige gymnastikfröken Bengtsson framför sig.

– Den där baddräkten går du inte in i, befallde gymnastikfröken Bengtsson.

– Varför inte, frågade Jenny Rävberg skorrande. Uppenbarligen och utan att ljuga, så fattade hon inte varför.

Bengtsson trummande med fingrarna mot sin läpp. Det gjorde hon alltid, när hon funderade, eller skulle formulera en förklaring respektive uppmaning. Nog borde fröken Rävberg fattat orsaken till lärarinnans påhopp, men eleven hade väl inte tänkt sig för när hon sålika köpte baddräkten. Orsaken var enkel. Förbaskat enkel, hon ville kåta upp Leopold ordentligt. Hon visste att lärarassistenten skulle vara med på gymnastiklektionen, om det nu inte hade blivit någon ändring, och hon ville, rent ut sagt, få sig en ordentlig omgång av ”pistolen” i sitt speciella ”pistolhölster” kunde man säga. Baddräkten var av den typ som Pamela Andersson och de andra kvinnorna i livräddarteamet har i ”Baywatch”. Läckert röd och åtsmitande som en handske. Fodralet stramade åt runt Jennys mjuka rundade lår längst ner vid skrevet, fortsatte runt de breda höfterna och den fylliga bystens nedre del och slutade med en enorm urringning. Och visst kunde man, om man koncentrerade sig extra mycket på bystpartiet, lätt upptäcka konturerna av tonårsflickans bröstvårtor. Och gymnastikfröken Bengtsson visste, att med den baddräkten så skulle alla de unga pojkarna i klassen bara se Jennys bröstparti hela tiden. De sexfixerade killarnas ögon skulle således dras dit automatiskt. Och sedan den där urringningen lämnade inte mycket åt den heta fantasin. De mjuka klotens överdel syntes tydligt tillsammans med den djupa klyftan emellan. Dessutom så skulle det vara ändå värre med baddräktens bakdel, som knappast fanns alls. En tunn sträng av rödfärgat tyg mellan stjärtskåran var det enda som skiljde Jennys fullmogna skinkor från omgivningen. Kanske var t.o.m. ordet ”skiljde” fel formulering i sammanhanget. Bengtsson sade inget ännu, fast Jenny kunde läsa på hennes läppar att hon mumlade tyst ”Jävla unge.” Och såg tämligen vresig ut, nu när den värsta chocken hade lagt sig. Äsch, tänkte Jenny och såg allmänt sur ut. Hon protesterade inte, när hennes lärarinna visade in henne i omklädningsrummet, men hon ville ändå visa att hon inte gillade det hela. Hon hade ju stått i affären och valt länge innan hon bestämde sig för den där minimala baddräkten. Låt oss gå tillbaka några timmar i tiden.

Tidigare under dagen hade avgörandet i tävlingen avgjorts. Resultatet hade blivit oavgjort, enligt lärarassistenten Leopold Nilsson. Detta var väl inte det domslut, som de bägge flickorna hade hoppats på, men nog hade de accepterat det. Om sanningen skulle fram, så var det enda sättet för lärarassistenten att avgöra det hela. Det fanns egentligen ingen chans, att han skulle kunna avgöra vem av de unga mansslukarna som var bäst. Visst hade de olika fördelar bägge två, men att prioritera det hela var omöjligt, eftersom de var bra på olika sätt. Lotta Bodin, ordförande i elevrådet, hade gått förbi rektorns kontor och hörde av en ren slump den rungande utskällningen. Det förekom verkligen ord som inte bör nämnas i text. Till er läsare, som inte varit med från början, så kan jag ju meddela att det förekommer vissa tvister mellan de två ärkefienderna Arvidsson och Gren. Det hela började egentligen den dagen som lärarassistenten anlände. Denne var så eftertraktad att de praktiskt taget bråkade om honom, och nu har det hela gått över styr totalt. Detta kan vi återkomma till senare. Nu skall vi inrikta oss på Lotta Bodins morgon, för det är nämligen där historien börjar. Lotta hade kommit till stadens simhall tidigast av alla. Denna morgon hade hon räknat röster till luciakandidaterna och flest hade den guldlockiga Natalie fått (hon med jättebysten). Det var dock långt ifrån avgjort ännu, då bara hälften av skolan röstat än. Den pluggiga lilla tjejen Eva-Lena låg på andra plats, då hon hade många vänner på skolan. Tredjeplats asiatsiskan Mayo och på sista platsen låg, naturligtvis, Alexandra med sitt fruktansvärt dåliga rykten. Det var ju hon, som hade fått hela skolan avstängd från Pryoplatserna, eftersom hon hade utfört oralsex på en pensionär på ålderdomshemmet, där hon hade pryat.

Lotta Bodin hade suttit där tidigt. Hon kunde inte vara med på simning, eller någon kroppsaktivitet över huvud taget, då hon hade en mycket dålig fysik. Hon var skör sedan födseln och inriktade sig mest på pappersarbete och teori istället. Nog hade fröken Bengtsson, gymnastiklärarinnan, försökt att få med henne. De flesta känner väl igen det.

– Kom igen. Lite kan du väl vara med. Du behöver inte anstränga dej så mycket.

Men Lotta hade ingen lust alls. När inget annat hjälpte för att få tyst på kärri….hrm..ursäka….lärarinnan, så visade hon upp ett läkarintyg. Då först fick hon vara ifred. Fast eleven var i alla fall där på badhuset. Kanske ville hon sitta i en solstol, lite avsides från bassängen, och reta de som måste vara med på idrotten. Nej, ärligt talat, så hade hon inte tänkt på något sådant. Hon hade med sig en massa räkneböcker, papper och en massa annat. Och hon hade suttit vid en utemöbel med strumplästen förstrött gungande mot kakelgolvet. Hon hade en förkärlek till svarta kläder och det kanske gick i stil med hennes kortklippta hår, den vita huden och de långa röda lösnaglarna. Hon använde aldrig puder, hårspray eller maskara, då hon hade anlag för allergi och bronkitastma. Hon hade suttit där med böckerna länge och hon satt där fortfarande, när Jenny Rävberg fick utskällningen, eller vad man nu skulle kalla det, av lärarinnan. Men Lotta hade inte sett det, utan det hela hade skett ute i foajén. Den som var först ut var Natalie Österbäck. Hon kom rusande iklädd en grön baddräkt och Lotta kände knappt igen henne utan glasögon och flätor. Det var väl på den kolossala bysten hon kunde identifieras. Hon kunde göra vilken flicka som helst avundsjuk med dessa juver. Med ett snabbt hopp och ett plask var hon nere i vattnet. Där började hon med att simma några längder. Ja, hon borde väl kunna BRÖSTsim om någon, fnissade fröken Bodin för sig själv och slog upp facit i matematikboken för att rätta sina tal. Sedan kom Olle och Lasse, klass 9.C. tvillingar. Det var de, som brukade driva lärarna till vansinne med att byta namn, plats och läxböcker. De var lika som bär kort sagt. Sprang in på det halvhala golvet och började med en gång att klättra i stegen till hopptornet. Lustiga personer de bägge. De simmade inte en längd, de brukade bara hoppa från högsta avsatsen från tornet hela tiden. Fast dock kunde de kanske ta några simtag, under milt tvång från fröken Bengtsson.

– Ursäkta mej!

Lotta tittade upp. Hon såg lärarassistenten gå förbi henne med ett ansträngt leende på läpparna. Leopold Nilsson hette han visst, hade hon för sig. Han var väl i 30-årsåldern, normallångt hår, orakad och högrest stil, men vem var det som var med honom? Hade den andre rättigheter att vara här, när skolan hade hyrt hela simhallen? Det var en rätt lång gubbe med håret kammat i värsta 50-talsstil. Nog kunde det vara likt Elvis, jodå, kanske det. Orakad var han och iklädd en jacka av brunt skinn och myggjagare på fötterna. Antigen gillade han 50-talet, eller också var han en utsänd reklamaffisch för ortens veteranbilrally. Så brukade bilarnas chaufförer se ut. Lotta smålog i mjugg och tuggade lite, omedvetet, på sin blyertspenna. De gick bort mot gången ut till omklädningsrummen. Vad tusan skulle de göra där? Hade inte lärarassistenten viskat något till den andre? Lotta lade pannan i veck och funderade. Jo, han hade sagt: ”Nu ska du få se nått, Fabrikörn. Hon är otrolig.”

Det var väl något sånt. Nu började den ena eleven efter den andra rusa in och plumsa i bassängen. Lotta satt som på nålar. Det såg livsfarligt nära ut, att de alla skulle halka på det våta golvet. Men de klarade sig allihopa, fast de kunde väl vara lite mer försiktiga.

– Hej Lotta!

Igen hade flickan blivit överraskad. Kanske borde hon inte vara så nyfiken och glo på andra, så kunde hon ju koncentrera sig på resten av omvärlden. Hon vände på sig och fick se Phillip Jönsson stå bredvid henne med ett oskyldigt leende på läpparna. Han såg så liten och ynklig ut där han stod i sin, flera nummer för stora, skjorta i rutigt mönster och de omoderna manchesterbyxorna och svart-grön-rutiga golfstrumpor längst ner.

– Hej Phillip, sa Lotta vänligt och drog ut solstolen som stod bredvid henne.

– Vill du sitta ner? Så du är inte hellre med på gymnastiken!

– Nä, jag har glömt mina badbyxor, eller inte riktigt. Jag ville inte använda mina badbyxor.

– Jasså, varför inte det, undrade flickan och följde Phillip med blicken, när han gick fram till stolen och slog sig ner. Hon anade ändå i bakhuvudet vad orsaken var, men hon ville höra den från Phillips egna läppar. Mycket riktigt var det som hon anat:

– Nä, jag skulle nog bli ännu mer retad, om jag kom in i dom badbyxorna. Det är egentligen mer en baddräkt. Min pappa å mamma är sparsam, så jag får ju ärva massa kläder ifrån dom hela tiden. Badkläderna är såna som farfar hade när han var i min ålder. En sån från…

– …..Tjugetalet, frågade Lotta med uppspärrade ögon. Man hörde medlidande i rösten.

Unge herr Jönsson nickade skamset med blicken ner mot kakelgolvet.

Medan dessa två ungdomar pratade, så utspelades en, om ni vill, makaber scen inne i flickornas duschrum, som nu var tomt från de övriga eleverna. Antagligen hade lärarassistenten betalat en liten slant till badvaktmästaren. Han skulle säga något, om att det var något fel på duschkranarna, om någon från skolan skulle försöka komma in i duschrummet. Där pågick något oanständigt, just nu.

”Fabrikörns” hjärta slog i snabbare och han stegade framåt med stela steg mot Jenny, som bara stod där som en sensuell puma med böljande kroppsrörelse, putmun och med en ”Kom och ta mig blick” om någon kan föreställa sig en sådan. Han gled bakom henne och pressade sitt underlivs mot hennes skinkor. Samtidigt lät han sina seniga händer gå på upptäcktsfärd över tonårstjejens hull. Klämde hennes kraftiga bröst innanför den djupa urringningen, fingrade på de röda bröstvårtorna med ståndet växtande innanför kostymbyxorna. Jenny tittade upp mot honom med lätt fuktiga läppar. Hon såg på den gubbsjuke ”Fabrikörn” att han verkligen gillade det han såg och kände. Ögonen glänste och andetagen ökade och hon kände på hans andedräkt, att han tagit sig en och annan ”byxvärmare” innan. Det luktade billig whiskey av hans flåsande mun. Hon flinade med hela munnen.

– Det här är väl grejor för dej ”Fabrikörn”?

Han nickade tyst. Uppenbarligen hade han tappat talförmågan för tillfället. Förstummad av beundran helt enkelt. Jenny smög upp armen runt hans axel och smekte igenom hans brylékrämshår och viskade några centimeter från hans öra, så nära han kunde känna den heta andedräkten:

– Det var väl längesen du klämde på tonårsbrudar, va? Det här gillar du va?

Mannen nickade igen med sammanbitna tänder och uppspärrade ögon. Nog syntes det på hans ögon att han druckit. De var lite rödsprängda i kanten.

– Nu tänker du på vad du skulle vilja göra med mej, va? Farbror vill knulla mej, eller hur? Trycka in din gubbkuk långt upp i min unga fitta och knulla mej tills jag skriker? Sedan skulle du villa tömma din spenvarma kuksaft långt upp i mej….

Leopold satt längre bort i duschrummet på en träbrits och masturberade i fulla drag. Den där glasartade galna blicken hade kommit tillbaka i hans ögon, och kanske borde han ha satt in bettskenan. Han satt och bet på sin egen tunga medan han drog förhuden fram och tillbaka på det kraftiga ståndet.

– Smiska mitt arsle, farbror!! Smiska stygga Jennys arsle, bad hon.

Där brast tunghäftan för mannen bakom henne. Hans rinnande mungipor särades och han befallde med myndig befälsröst:

– Ja, nu ska du fan få din lilla subba! L…lägg dej över mitt knä!!

Över ”Fabrikörns” knä låg nu 16-åriga Jenny Rävberg. Med svankande rygg, bjöd hon ut sig till den säkert 40-år äldre snuskgubben som gnuggade labbarna i förtjusning med lysande av kåthet och belåtenhet i ögonen. Han kavlade upp ärmarna över sina håriga underarmar och gjorde sig klar för handling. Halländskan låg med det långa raka håret hängande över ansiktet och väntade nervöst. Eftersom hon inte såg någonting för sitt eget hårsvall, så hade hon ingen aning om när mannen skulle börja. Hon bara gnällde lite grann med upphetsad förväntan. Leopold satt på träbritsen c:a tre meter därifrån med sin kuk i händerna. Med darriga fingrar drogs skinnet fram och tillbaka och han gnisslade omedvetet tänder. ”Fabrikörn” synade flickans stora röv några sekunder, precis som om han planerade, och höjde sedan sin handflata, tittade bort mot Leopold med ett flin och lät handen falla med ett ordentligt klatschande.

– Åh! Ja, just så!!!

KLATSCH! Det sved till och situationen fick omedelbart unga fröken Rävbergs kön att fukta sig.

– Nu blir det andra kullen, hotade ”fabrikörn” och höjde handen i tredje gång.

– Aj! Åh! Ja, precis där….jaaaa…aaaaaah!

KLATSCH! Halländskans dallrande skinka färgades röd och om hon kunde ha sett förbi sitt eget hår, så skulle hon upptäckt, att lärarassistenten drog lemmen i allt snabbare takt.

Jennys röst var darrande och hon kunde inte riktigt behålla samma röstvolym. Den steg och sänktes hela tiden i själva upphetsningen. KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! Nu började smällarna bli mer regelbundna och efter varje ”Klatschande” hörde man ett högt tjut ifrån tonåringen. Samtidigt blev hon varsebliven, om att ”fabrikörns” lem började växa och bli hård, och det alldeles under henne. Snart spände snuskgubbens ådriga kuk mot hennes mage och det gjorde ju inte Jenny mindre kåt. Nej, hennes fitta började rinna och det var nära för en sekund att hon fick en orgasm, utan att någon hade varit nära hennes kön. Nu masserade mannen hennes ömma gump med bägge nävarna och han stönade dämpat, mycket nöjd med situationen.

– Nu kanske du fått en läxa, flickebarn?

”Fabrikörn” flinade med hela ansiktet och små, små svettpärlor hade börjat framträda i hans, något, rynkiga panna. Leopold kramade runt sin kukrot och spände magen för att bromsa in sin explosion. Lärarassistenten visste redan vad Jenny Rävberg skulle svara, där hon låg med sin putande häck och med ett ansträngt stönande, så pass kände han henne. Mycket riktigt! Hon vred på nacken och kastade bak sitt långa hår, sedan försökte hon titta upp på ”fabrikörn”.

– ….(Flämt!) Lärt mej vadå, stånkade hon.

Sedan böjde hon ryggslutet ytterligare och pressade upp röven ännu mer.

– Jag har (Flämt!) inte lärt mej någon läxa! Jag måste bli (Stön!) mer bestraffad…

Vilken liten kåtslyna, tänkte Leopold, där han satt på britsen, med knäna brett isär och hela skrevet blottat. Han hade lyckats bromsa in satsen och fick nu börja om från början. Upp och ner åkte hans förhud över det svullna klibbiga ollonet. Han ryste av välbehag i hela kroppen. Nu greppade Jenny tag i sin egen baddräkt och drog med ett målmedvetet ryck bort den smala tygsträngen, som skiljde hennes rövskåra och ”friheten” åt.

– Ge mej, gnällde hon med slutna ögon, vidöppen mun och med baddräktens tunna tyg emellan sina fingrar vid sidan av låret.. Håret började åka ner mot hennes ansikte igen och denna gången gjorde hon inget åt det.

– ….Jag förtjänar mer!! J…jag är en sat…mara! (Stön!)

KLATSCH!

– Jaaaaaaaaaaaa! Fortsätt!!

KLATSCH!

Gång på gång träffade ”fabrikörns” vänstra handflata på någon utav de stora mjuka skinkorna. Med högerhanden hade han börjat, lite retsamt, utforska flickans bakre hål. En av hans knotiga fingrar pillade på den trånga ringmuskeln och…. RITSCH!

Leopold kunde inte tro sina ögon. Jenny hade med ett ryck slitit av det hon höll i. Den minimala tygsträngen var nu sönder och hängde bredvid hennes höft. Och kåtungen behövde inte längre skilja den åt från sin stjärtklyfta. ”fabrikörn” tryckte sitt pekfinger mot hennes rövhål och ringmuskeln gav vika efter några pressande.

– Åh! Din pilske gamle bock, skrek Jenny och slängde med huvudet fram och tillbaka i extas och det såg ut som om hon försökte gräva med händerna i luften framför sig.

Det måste vara en chock för någon att upptäcka vad de tre personerna höll på med i damernas duschrum. Fast samtidigt, så måste den chocken vara klart upphetsande. Där under det strilande och rinnande duschvattnet låg lärarassistenten på rygg och över honom satt hans elev Jenny Rävberg uppträdd med fittan på hans kuk, precis som ett nålsöga och sytråd. Den tighta baddräktens minimala inskärande bakdels ”string” var avlägsnad från fröken Rävbergs bakre härlighet, och låg trädd över höften, för att inte vara i vägen. Över den ridande flickan, så stod den 50-årige Elviskopian. ”Fabrikörn” drog några drag över själva flänsen med van och erfaren hand och beundrade utsikten ner över Jenny Rävbergs studsande skinkor, som han innan smiskat med bägge handflatorna.

– Åh! Jösses! Oh! Nu måste du g…göra en paus, Jenny!

Det var Leopold. Han lyckades med nöd och näppe flåsa fram sitt budskap. Det gick hackigt mellan allt stånkande, men han lyckades överrösta både ljudet från vattnet och halländskans brunstläten. Hon lät verkligen som ett pustade ånglok. Och det gillade både han och ”Fabrikörn”.

– Varför ska hon sluta…fått nog, flinade mannen över dem. Han lät vrida på varmvattenskranen lite, då han fann vattnet en smula för kallt. Det var väl ingen risk att hans gigantiska lem skulle krympa i kallvatten, fast ändå.

– H….hon måste g…Åh!…Göra en paus! …In…innan….det…

– Går…för dej, fyllde Jenny i och sjönk ner på lärarassistentens påle en sista gång och blev sedan sittandes stilla. Fast handen på hjärtat så gjorde hon det motvilligt. Hon ville ha mycket mer än det här. Inte hade hon fått utlösning än.

– Jo, sitt still en stund, flicka lilla, dreglade ”Fabrikörn”.

Jenny vände på huvudet, så gott hon kunde, och skulle precis fråga vad han menade. Men hon fick svar med ett blårött ollon, som trycktes mot hennes skinkveck, allra längst upp. I det bakre hålet. Halländskan fick en tändning i ögonen och hon spärrade upp munnen på vid gavel, samtidigt som hon begäriskt slickade mot tungan över läpparna. Vattnet rann nerför hennes ansikte och håret låg klistrat blött över nacken och ryggen.

– Ja! Äntligen! Äntligen!

Nu pressade 50-åringen in sitt grova spett in i den frodiga tonårsflickans trånga anus. Med brutal kraft pippade han henne nu som en pistong. In och ut med ett njutningsfull lyster i ögonen. Nu satt Jenny fastkilad med kuk i bägge hålen och hon vrålade av vällust med uppspärrande ögon och med tårfyllda ögon. Leopold pumpade på i hennes fitta och Fabrikörns 28 centimeter forcerade hennes arsle med fulla krafter. Snuskgubben hängde över hennes rygg och masserade hennes välutvecklade pattar i sina labbar.

– Aaaaaaaaah!! Det är härligt !!!!knulla skiten ur mej din snuskgubbe!!! Det måste kännas fint va? Knulla en 16-årig tjej i hennes trånga rövhål!!! Åh! Ja! Jävlar vilken stor pitt, knulla mitt skethål tills det spricker!!! Åååååh! Vad det känns för jävla skönt i min röv!!!! Din…Oh! Åh!….Din pe…perverse gubbjävel. Ha! Jag skulle nästan kunna vara ditt barnbarn…

Samtidigt så penetrerades det i andra hålet också. Leopold låg platt på det blöta simhallsgolvet med ögonen uppspärrade och ett saligt leende på de salivvåta läpparna. Han fixerade blicken på halländskans guppande bröst, bara någon decimeter framför hans ansikte. Jenny rutschade upp och ner, som den värsta reklamkanin på Durracellbatterier (En sådan där av teddytyg som inte slutar att hoppa) med en synnerligen glasartad blick. En blick förbländad av kåthet och upphetsning. Strilarna av vattnet rann över deras spända kroppar i små floder och fortsatte ner mot kakelgolvet, för att sedan så småningom rinna ner genom gallret på badhusbrunnen.

– Jag är…Ah!….J…Jag är i himmelriket, vrålade tonårsflickan på sin skorrande halländska och plötsligt kom den första orgasmen ångande genom hennes arbetande kropp. Knappt tolv sekunder senare, så drog sig hennes rövhål åt likt en strypsnara runt ”fabrikörns” grova gubbpitt och hennes klimax nådde det bakre hålet och hon kom igen. PLASK! PLASK! PLASK! Hennes genomvåta hår slängdes än hit och än dit. Det plaskade mot hennes axlar, men träffade också duschbåsets sida med dova smällar.

– Gud! Herregud! Vilka kukar ni har!!! D….Det kan…kan inte bli…Åh! Ja!….det kan in…inte bli bättre!! Det är så skönt!! D….Det är så (Flämt!) himla underbart!!

-…..(Stön!) Nu jävlar kom…kommer jag snart också, väste ”fabrikörn” i Jennys öra och greppade tag i hennes huvud mellan sina seniga labbar och grovhånglade flickan med tungan nerkört i hennes gom.

(0)

Sexnoveller

”Jenny drömmer om att bli genomplöjd av ett knuttegäng!” – del 4 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

Det var en underbar vintermorgon och den första snön hade kommit under natten. I den lilla staden hade plogbilarna nyligen kommit ut och tryckte upp den vita snön i prydliga vallar vid sidan av trottoarerna. En och annan bil kunde höras ute på vägen och även kunde man urskilja ett par snöskottare, som tagit en paus och pratade med varandra, som goda grannar bruka göra. Man kunde ha som förutsättning, att första repliken skulle bli: ”Det var jävlar vad mycke snö det har kommit!”

Klockan var nästan kvart över åtta och hemma hos familjen Rävberg kunde man höra hur mamma Karina ropade ifrån köket. Hon hade redan hällt upp choklad i sin dotters stora gröna favoritmugg, och nu stod den där på bordet och ångande inbjudande tillsammans med frukostflingorna och ostsmörgås bestående av skivad långfranska. Herr Rävberg satt mittemot med morgontidningen uppslagen över nästan halva bordet. Han slurpade i sig kaffe från sin kantstötta kopp och var så inne i tidningen, att han stundtals spillde ordentligt. Men det gjorde ju inte så mycket, resonerade fru Rävberg. Hans usla tidning hindrade ju kaffet att hamna på golvet. Herr Rävberg jobbade som förman på en fabrik. En, kanske lite, mångsidig herre med ölmage och en stor röd skepparkrans prydde hans haka och kinder. Man kunde lätt ta honom för sjöman, eller kanhända fiskförsäljare nere på torgets marknad. Men så var icke fallet! Herr Rävberg var förman och ingenting annat och nog var han allt en smula stolt över det. Han såg sig själv som en finare man än han egentligen var. Iklädd en illröd kostym med omorderna myggjagare på fötterna, som smet åt något så fruktansvärt vid hans stora tår. Men ville man vara fin, så fick man ju lida pin. Han slafsade i sig den sista biten av vetebullen och svalde snabbt det sista i koppen och pustade ut lite, innan han kollade på sin klocka.

– Nä, nu måste jag nog ge mej av, annars blir väl chefen galen, resonerade han och reste sig hastigt upp från bordet. Han kysste sin älskade hustru ömt på kinden och marscherade sedan bestämt ut från köket.

Inne i sin mjuka säng låg fortfarande Jenny kvar och ville ingenting annat än att fortsätta sova. Äsch, varför skulle alltid hennes mamma ropa, när hon var som allra tröttast. Nu låg hon och vred sig yrvaket i den varma sköna sängen med det mjuka duntäcket över sig. Han bländades lite när hon vände sig om, då dörren till hennes rum stod på vid gavel och ljuset lyste in i det annars, helt mörka rummet.

– Jenny!! Nu får du komma upp innan chokladen kallnar, ropade mamma Karina i köket och sekunden därefter hördes pappas grova stämma ute i farstun. Han var i full färd med att sätta på sig ytterrocken. Det snöade ganska ordentligt.

– Jenny!!! Hörde du vad din mor sa? Opp med dej omedelbart, så du inte kommer för sent. Man måste komma i tid, om man vill komma någon vart i livet!

Mannen satte på sig sin stora yllemössa på skulten, öppnade dörren och stegade ut i snön, samtidigt som han muntert trallade på Thore Skogmans gamla slagdänga ”Tid är pengar!”

Ja, ja, ja! Det var väl lika bra att gå upp då. Gäspande gick hon ut i köket och bländades på nytt av ännu mera ljus. Hon stod där i dörröppningen och gnuggade sömnen ur ögonen iklädd sin gula pyjamas över sin fylliga kropp. Hon stapplade trött fram till bordet och slog sig ner vid sin plats och började hälla på mjölk i skålen med frukostflingor. Hon var inte så värst pratglad på morgonen. Fast hon visste att något kul väntade henne i skolan den här dagen. Hon skulle ju höra hur det gick för Petra, när hon skulle förföra lärarassistenten Leopold Nilsson. Hon hade heller ingen aning, om vad som skulle hända henne denna morgon. För de läsare som inte vet, kan jag ju snabbt berätta vad det hela gick ut på.

Högstadieskolan ”Lindvallen” hade fått en lärarassistent. En ljushårig man i 30-årsåldern, kanske lite nervös och med lite halvskum syn på sin nya arbete. Jenny själv, hade en underbar sexakt med honom efter bildlektionen och en vadslagning ägde rum i skolans matsal. Halländskan slog vad med den envisa negressen Petra Eriksson, om att hon kunde tillfredsställa Nilsson mycket bättre än nyss nämnda. Petra antog vadet och lyckades förföra Leopold och ge honom tre orgasmer. Den sista med hjälp av sin varma blöta mun i en telefonkiosk, medan assistenten pratade i telefon(!). Ännu hade inget utlåtande givits, om vem av dem som var bäst. Kanske skulle det komma denna dag.

Jenny Rävberg satt nu och mumsade frukostflingor med ett ljudligt krasande och funderade. Morgontrötthet var ett ord, som verkligen passade in på henne, men hon var heller inte otrevlig och vresig. Nej, hon sa bara inte ett ord och åt. Hon hade haft en mycket upphetsande dröm den natten. Eller mardröm, om man nu ville kalla det för det. Men hon hade vaknat kallsvettig och med trosorna och pyjamasbyxorna blöta av kärlekssaft. Hon hade kvällen innan läst en artikel om kriminella motorcykelgäng typ ”Hell Angels” och ”Bandidos”, och hur deras bestraffningsmetoder mot sina knuttebrudar gick till. Kvinnan, som hade varit uppkäftig, blev genomplöjd av hela motorcykelgänget på en gång. Denna läsning hade bidragit till att Jenny hade haft denna drömmen/mardrömmen, att hon blivit våldtaget av ett dussin skitiga, svettiga och skäggiga knuttar.

Hon hade legat hjälplöst i ett cykelgarage och alla de snuskiga männen hade tafsat på hennes mulliga och vackra kropp. Händer hade varit överallt. Stora kraftiga labbar nerkletade med olja tafsade på hennes yppiga tonårsbröst, klämde på hennes stora skinkor, och det hade luktat svett och bensin i hela skrubben. Det enda den hjälplösa halländskan hade på sig, var ett sönderslitet skinnställ, och en sådan där svart båtmössa med en cykelkedja lindad runt. Hon hade bönat och bett att knuttarna skulle släppa henne, men ingen lyssnade. Överallt fingrade de lortiga karlarna och de flesta var lika gamla som hennes egen far, om inte äldre. I bakgrunden kunde hon se hur flera av dem hade dragit ner sina blåjeans borta vid cykelställen vid hörnet av källarlokalen, där det också fanns en verktygslåda. Deras pittar vajade triumferande, när de hånskrattade åt Jennys hjälplöshet och de liknade nästan fanbärare där de stod. Nu kom ledaren in i det skitiga rummet. En stor skäggig knutte med solglasögon, en likadan mössa som Jenny själv hade och en enorm ölmage, som skvalpade när han marscherade fram till den förtvivlade flickan. Han var enormt stor. Säkert minst 210 cm, och nog kunde han säkert väga tvåhundra med den kroppshyddan. Nog fasen såg han ut som en modern viking! Han stod nu framför henne, denne enorme man och hon hade legat uppfläkt med benen särade av de starka männen. Nog hade hon gång på gång försöka ta sig ur greppet, men hur skulle det ha gått? Nej, hon halvlåg där halvnaken med det kalla dammiga betonggolvet mot hennes nakna hud. Hon var för rädd för att gråta och hennes hjärta bultade, precis som en trumvirvel i hennes bröst. Knutteledaren stod framför henne med den jättelika magen under en, alltför, liten T-shirt och skinnbyxor. Armarna var korslagda över bröstet och han hade talat med en mycket grov stämma.

– Du din lilla satmara! Du sabbade hela min Harley!! Och det ska du få betala!!

Jenny hade inte haft något minne av detta i drömmen, men hon hade inte hellre haft mod till att neka. Hon hade inte velat reta upp bjässen mer än nödvändigt. Han hade lätt kunna krossat hennes bröstkorg bara med en omfamning. Han böjde sig fram och man kunde samtidigt skymta under jättemagen, att han började lossa på skärpet med de stora nävarna.

-…..Vet du vad straffet är för det? Vi skulle kunna mörda för våra ”bikes”, men eftersom du bara är en liten mullig ungjävel!!! Inte ens torr bakom öronen, så ska vi ha överseende med dej, din lilla fitta!! Efter vi blivit klara med dej, så kommer du inte ens vara vid medvetandet!!

Han drog ner skinnbyxorna och under den dallrande magen uppenbarade sig hans kuk. Jenny svalde luft i förskräckelse och började hosta. Det tyckte tydligen knuttarna om, de skrattade sarkastiskt mot den vettskrämda 16-åringen. Ledarens lem var väl kanske lite under vanlig medellängd, men den var grov. Herre gud!!! Jenny hade kunnat ta miste på bjässens kuk och en falukorv.

– Nej! Nej! Inte den!!! Nej, ni får bara inte….

– Du håller käften å gör som chefen säger, röt en av männen och hon hade fått en rejäl örfil över ena kinden. KLATSCH! Det sved till och säkert lämnat ett rött märke efteråt. Fem, sex karlar höll fast henne och flickan låg neråtpressad mot golvet med de välformade kraftiga låren särade. Ledaren hade lagt sig över Jenny rävberg och pressat in den grova falukorven utan pardon.

– Nej!! Inte så…….Oh! herregud, flämtade hon och nu hade hon legat under den gigantiska kroppshyddan och över henne grimaserade mannen i vällust. De andra knuttarna skrek och stojade runt omkring. Jenny pressade ihop ögonen och bet ihop med tänderna, när hennes mjuka slidväggar forcerades av mannens tjocka könsorgan.

– Heja chefen!! Mer kan du!!

– Ja, för fan! Kuken ska i botten!!!

– Kör på!! Jajamensan!

– Det ska kännas, som om ungjäveln ska bli överkörd av en traktor!!

Mängder av rop hördes från de övriga knuttarna och ledaren stånkade på och Jenny började vråla av tillfällig smärta, när kuken hade nått botten. Sedan hade ledaren börjat rotera underlivet upp och ner. In och ut! Jenny hade grimaserat och ansiktet hennes var illrött av ansträngning. Fläskkorven smaskade ut och in. Tårarna hade runnit nerför hennes ögon, men efter ett par drag fram och tillbaka började det gå lättare för henne. Hon vande sig helt enkelt med knutteledatens tjocka lem. Nog bet hon ihop och spände halsen med tårfyllda ögon, fast det övergick mer och mer till njutningen. Det var skönt, faktiskt jätteskönt. Ljuden runt omkring henne hade domnat bort mer och mer, och det kändes ett tag som om hon skulle vakna ur drömmen. Men skulle det vara en lättnad, eller frustrerande? Det skulle vara frågan!

– Ha, ha! Härligt!!

– Kom igen chefen!!!

– Hon behöver kuk som bara fan!!

Nej, rösterna kom tillbaka och snart kunde hon se allihopa igen och knutteledarens feta mage trycktes mot hennes egen och hans enorma bröstkorg manglade hennes pattar. Där hade hon kommit i sin första orgasm och den pulserande fittan trängdes åt runt fläskkorven och diade den till utlösning. Med ett vrål, som kunde jämnföras med King Kongs, forsade det ut ur ledarens lem och flickan kunde höra hur de andra männen applåderade under busvisslingar och hejarop. Fan, skulle detta vara någon fanklubb? Jenny kände hur satsen sköts in i hennes hala gång och hon fylldes, så det hade droppat utanför.

– Herre Gud, skrek hon i dimmig värld av utmattning och muskelsammandragning och den stånkande mannen pressade in spjutet till botten av grottan en sista gång, så han kunde försäkra, att han hade tömt sig ordentligt.

– Ah!!! Jävlar, morrade han och pressade åt sina oljiga labbar över 16-åringens bröst, innan han kom ur henne.

– Förbannat bra!! Nu är det min tur, hade en annan man gastat. Tydligen var denna nummer två på rankningsskalan. Man kunde kanske betrakta honom som ”biträdande ledare”. Han hade varit avlång och mager. Glasögon på näsan, helskägg och ett långt svart, sliskigt hår knutet i hästsvans där bak. Han stank snus och bensin och lade sig över den utmattade flickan med ett njutningsfullt pustande. Han penetrerade henne med ett bisarrt pipande i näsan. Antagligen hade han varit förkyld och ansträngningen hade fått honom att åstadkomma detta ljud. Hans lortiga hår kastades fram och tillbaka under hurrarop och han klämde hennes lår med sina knotiga fingrar.

– Kenta, nu fick du äntligen knulla till slut. Din lille tunna sparris, ropade en mustaschprydd knutte med stor mage och armarna fulla med tatueringar.

Åter igen hade Jenny utnyttjats sexuellt och ett nytt klimax tornade upp sig i tonårsflickans mulliga kropp. Orgasmen sköljde över henne igen och precis samtidigt sprutade den andre knutten satsen. Inte lika mycket som ledaren, han var ju mindre kroppsligt, men det kändes i alla fall för Jenny. Förfarande låg hon fastkilad mellan knuttarna. Deras nävar pressade henne ner mot golvet. Nu låg hon drypande av svett på källargolvet och hon flämtade fram med förtvivlad stämma:

– Hur många….hur många är ni?

Männens sorl av skratt hade brutit ut i rummet och hon hade inte fått något svar. Nej, nu var det uppenbart dags för nästa. Samtidigt kunde hon se hur knuttarna nu stod med sina kukar i händerna och runkade av alla krafter. En av dem fyrade av över henne och utan förvarning landade den klibbiga satsen över hennes runda lilla mage, för att sedan rinna nerför hennes sidor och klibba fast mellan henne och betonggolvet.

Här näst hade det varit dags för en stor karl igen. En smällfet neger med militärhjälm på huvudet. Också han, hade svarta glasögon och snuskhummern log ett riktigt belåtet leende och blottade sina stora hästtänder. Han knäppte nävarna, tryckte ut dem, så det knakade i fingrarna. Byxorna hade redan varit avlägsnade. Jenny hade inte sett honom innan, men nog hade han säkert stått och runkat med de andra. Lemmen spretade med säkert 25 centimeter och med ett brunt ollon skinande av försats. Jenny skallrade tänder och tittade ynkligt upp mot den store mannen.

– Vänd på den lilla satmaran, väste han på skånska.

Karlarnas hårda händer tvingade tonårsbruden, att vända sig om. De höll kvar runt hennes armar. Det fanns inte en minsta chans att hon skulle kunna slita sig loss. Nu gjorde hon inte längre några försök, då hon dragit den slutsatsen att det var meningslöst. Med ett gnällande följde hon villigt med och hade stått på alla fyra, när den tjocka negern synade hennes stora härliga bakdel.

– Det här är grejor det, hade han morrat och greppat hårt tag i skinkorna och klämde ordentligt.

– Börje, knulla henne ordentligt!!!

– Ja, gör det nu! Vi väntar på våran tur nu!!!

– Heja Börje! Heja Börje! Heja Börje!

– Knulla den storrövade snorungen!!!

Jenny hade känt en tredje gång hur en kuk trycktes in i hennes, redan så, varma och rinnande fitta. Negern rammade henne gång på gång och hon hade legat tryckt mot det skitiga betonggolvet med arslet i vädret.

– Satan vilken brud. Vilken gylfsprängare till röv hon har, stönade negern med ett flinade ansiktsutryck. Hennes röv är så fullmatad att den skulle kunna spricka!! Jävlar vad härligt!

Under flåsande, stön och kamraternas skrik plöjde den svarta staken in och ut mellan de hala fittväggarna. Jenny vrålade av lust och slog kinden lätt mot det hårda golvet. Nu hade hon känt igen , att det hela började bli dunkelt. Dimman började komma igen, fast hon spärrade upp ögonen. Skulle hon vakna? Nej, så blev inte fallet. Flickan fick orgasm igen och negerns svettiga labbar borrades ner i hennes mjuka rövskinkor. Nu dröp det ur hennes fitta och knuttarna kunde ha sett, om de velat, hur dropparna av sekret landade på golvet tillsammans med sperman från de två andra männen.

– Bravo Börje! Visa bruden vad skånskt stål är för nått, skrattade knutteledaren i bakgrunden och samtidigt skrek en annan grov mansstämma.

– Nej, för böveln! Jag orkar fanimej inte vänta!!

I nästa sekund hade någon gripigt tag i Jennys raka bruna hår i nacken under båtmössan och hon hade tvingats upp igen med överkroppen. En stor ådrig stake uppenbarades framför hennes svullna ögon och utan förvarning. Smask! Ägaren stötte in pitten mellan flickans läppar. Djupt ner i halsen kom den och hon hade medvetet börjat suga. Det var ju det enda hon kunde göra. Om hon inte hade gjort det, så hade hon fått en ny örfil. Det visste hon. Ett stön uppifrån och strålar av sperma landade på hennes rygg. En man till hade kommit. Det smaskade till i hennes kön och en den fjärde orgasmen fick henne att skälva i hela kroppen. Nu kunde uppenbarligen de andra männen enats om munknullarens beslut. De kunde inte heller vänta. Överallt tafsade de. En av dem kom fram med verktygslådan vid sidan av Jenny och rotade fram två flaskor med gångjärnsolja.

– Grlllld…..Gglllb….Blrrp…

Man kunde inte höra vad 16-åringen sade. Kuken var för stor och hon kunde inte få fram något med den i munnen. Plösligt landade den kalla oljan på hennes svankande rygg och de skitiga tafsande händerna började smörja in hela hennes hull med den hala smetiga sörjan. Det stank svett i källarlokalen, fast nu stöttes den bort av den fräna lukten från oljan. Händerna var överallt på henne och nu hade hon känt hur två fingrar började pressas in i hennes rövhål. Jenny kunde inte behärska sig. Hon vrålade allt hon kunde med kuken i munnen och nådde klimax igen. Precis som om det hade varit en reflex, så gick det för mannen framför henne och hon svalde samtidigt som hon vrålade. Knutten över henne grep tag i hennes bakhuvud och nu var det han, som skötte det hela. Slurp! Smask! Slask! Saliv och sperma strömmade nerför Jennys mungipor och tungan arbetade mot ollonets lena topp.

– Svälj! Drick min sperma fröken Jenny RÖVberg, röt mannen.

– Ja!!!!

– Bövlars!!

Negern klämde tonårstjejens röv av alla krafter med labbarna och nu kom även hans vårflod och det hade samtidigt känts som om någon hade tryckt in hela handen i hennes arsel.

Där vaknade hon!

Hon spärrade upp ögonen. Pyjamasen var klistrad mot hennes rygg i svett och i samma stund. Hennes dröm hade gett henne orgasm. Hon hade bitit ihop tänderna för att inte skrika och hennes fantasier vätte ner trosorna under den njutningsfulla muskelsammandragningen. Sedan hade hon bara legat kvar i sin svala säng med tunga andetag, som fick täcker att häva sig upp och ner vid hennes byst. Hade hon verkligen velat vakna? Var det en mardröm, eller en underbar dröm. Det kunde hon inte riktigt avgöra. Inte heller nu, när hon satt vid frukostbordet och drack upp det sista av chokladen. Den hade kanske blivit lite ljummen, fast var god ändå. Ute i farstun höll hennes manna Karina på att ta på sig ytterkläderna.

– Hade du en mardröm inatt, undrade hon.

– Va…? Vadå mardröm, hostade hennes dotter förvirrat. Man kunde se hur kinderna hennes blev röda av genering.

– Jo, fortsatte modern ute i farstun. Du skrek i sömnen.

– ….Jasså….vad…v…vad skrek jag, undrade flickan i köket med bultande hjärta. Hon var verkligen rädd för svaret. Hon kunde ju ha vrålat något, minst sagt, oanständigt i en sådan dröm.

– Nä, man hör nästan aldrig något som en annan säger i sömnen, sa mamma Karina. Det är för det mesta osammanhängande alltihop. Nu går jag till jobbet, klarar du dej själv, lilla gumman?

– Ja, mamma.

Jenny Rävberg drog en diskret suck av lättnad. Hennes mamma hade ingen aning, om vad hennes dotter hade drömt för något. Tack och lov! Nu måste hon snabbt skynda sig till skolan. Dörren slog igen där ute i tamburen och hon reste sig sakta för att ställa ifrån sig glas och tallrik på diskbänken. Familjen hade ingen diskmaskin, så hennes mamma var tvungen att diska för hand när hon sedan kom hem. Konstigt, att en make med så pass bra jobb inte kunde skaffa sin hustru en billig diskmaskin. Nu var det dags att sticka till skolan och höra hur det hade gått för Petra Eriksson. Hade hon förfört lärarassistenten, eller inte. Och hur skulle fighten mellan kemilärare Arvidsson och bildlärare Gren arta sig?

(0)

Sexnoveller

Vadslagningen – del 2 (Den nye lärarassistenten)

Sexiganoveller

Den åttonde December var den dagen, då de fyra luciakandidaterna skulle komma upp på den stora anslagstavlan bredvid Aulan på skolan. Det var Lotta Bodin, ledare för elevrådet som skulle ordna detta och hon skulle göra det, då man minst anade det. (Det var så elevrådet arbetade) Samtidigt så hade bildlärare Evert gren stegat in till rektor Torstenssons sekreterare och krävt att få tala med Torstensson. Ingrid Jönsson, sekreteraren, en bestämd dam i sena 50-årsåldern med bastanta glasögon nerhasade på den spetsiga näsan. Antagligen bara s.k. läsglasögon, då Gren oftast hade sett henne utan. Om man skulle spela in en ny film om ”Lilla Fridolf” så skulle denna bestämda dam passa utmärk i rollen som Selma.

– Det går tyvärr inte just nu herr Gren, Herr Torstensson sitter i ett mycket viktigt telefonsamtal och senare under dagen….

Hon bläddrade i en kalender på skrivbordet.

-….Senare så skall han på ett viktigt möte på självaste stadshuset med skolans överstyrelse. Stora saker för vår gode Torstensson. Stora saker för hela Lindvallen förresten. Men….

Hon tog av sig glasögonen och luta sig framåt över skrivbordet.

– Kanske kan jag lämna ett litet meddelade…?

– Nä, sa bildläraren kort och bestämt, eftersom han visste, att hans skällsord angående den fete Kemiläraren skulle gå igenom den prydliga sekreteraren censurering och skulle enbart bestå av fina beröm, när det väl nådde rektorns öra. Nej, det var ingen bra ide. Bättre att vänta. Han bockade sig djupt och lunkade ut genom dörren i en hängande, besviken, stil. Utanför i korridoren, där också kopiatorn stod, befann sig den långe studierektorn. Han var uppenbarligen nyfiken hur det hade gått. Stod där med sitt fåniga ansiktsutryck. Vid kopiatorn stod eleven Erik Kalle´n och tog kopior för sin fackuppsats i Svenska. Tydligen var det upptaget i det andra kopieringsrummet, så han hade fått tillstånd, kanske av rektor Torstensson själv, att använda lärarnas.

– Nä, det gick inte, mumlade Gren och strök med handen genom sitt vågiga ljusa hår. ”Det verkar som fetknoppen tydligen satsat på det här, men jag tänker göra något för, att hämnas. Han skall tusan i mej inte komma undan med det här.”

– Nja, jag tycker nog att ni borde hålla er borta från Arvidsson. Det är väl ingen bra förebild för eleverna, att lärarna börjar slåss, likt de värsta barnungar.

– Jag har väl inte påstått, att jag ska slåss. Inte direkt handgripligt i alla fall. Nä, man skulle allt sabotera något av hans jäkla blandningar istället. Det skulle väl vara lite hrm…uppfriskande med en liten explosion.

– Jösses, du menar allvar, muttrade den sävlige studierektorn.

– …Har aldrig gillat Arvidsson. Han är bara uppkäftig. Han är en stor trut hela han. Nog skulle det väl kunna gå, att blanda i nått i hans provrör. Inte så det blir nått extremt allvarligt, men ändå nått litet bus. Ho, ho, ho! Jag känner mej nästan som en 10-åring på nytt!

Studierektor Viktor Nordgren suckade djupt och ryckte på axlarna. Vad än kollegan skulle hitta på, så ville inte han bli inblandad, det syntes tydligt på honom. Han höjde ett varnande finger ”passa dej” framför bildläraren, innan han gick bort längst korridoren och bort mot matsalen. Det var dags för lunch. Det skulle visst vara julgröt idag vid skolbespisningen, eftersom det lackade mot jul. Eleverna och lärarna fick t.o.m. varsin pepparkaksbock om de ville ha. Bildlärare Gren gick bort till Erik Kalle´n vid kopieringsmaskinen och låtsades verka intresserad av, vad eleven gjorde. Han hade noggrant och ordentligt klippt ut bilder på Mick Jagger ifrån olika konserter och tillfällen, klistrat fast dem på ett vikt avfyra och under skrivit på dator fakta om personen i fråga. Snyggt gjort, tyckte Evert Gren.

– Jaha ja, och vad skriver du om, frågade han lite försiktigt. Dum fråga, men han kom för tillfället inte på något annat. Det fick bli som det blev.

– Rolling Stones, svarade Erik.

– Jaha ja, jag har väl några plattor hemma med dom, sa Gren. ”Du skulle du vilja hjälpa mej med en liten grej. Kan du nått om kemiska formler?
– Vad i hela friden gjorde du å den nye läraren, undrade den blonda flickan i glasögon. Hon satt i matsalen tillsammans med en, nästan tom, tallrik framför sig på en matbricka. Jenny hade nyligen slagit sig ner bredvid henne och hon behövde inte viska för att tala om det. Det var rätt många elever i matsalen, men ingen annan än de två vid detta bordet. Nog syntes det på halländskan, att hon var lite svettig. Hon tog en ordentlig stor slev och mumsade i sig av den goda gröten med kanel och socker på toppen. Samtidigt såg hon mycket hemlighetsfull ut.

– Skulle du tro mej, om jag sa att han knullade mej hårt bakifrån i drejrummet?

Den blonda flickan ryggade snabbt tillbaka, röd i hela ansiktet.

– Nej, det skulle jag verkligen inte, utbrast hon förfärad.

– Nähä, sade Halländskan obesvärad och slickade bort gröten från sina läppar. ”Då skulle du ju inte ha frågat mej, Natalie. För det var just det han gjorde. Mina skinkor är ömma än…

– Vadå?

– Jo, han smiskade mej samtidigt.

Den blonda flickan Natalie verkade nästan helt förstörd av chocken.

– Herregud! Det här måste vi ju berätta för rektorn, ropade hon till sin väninna vid bordet.

– Tyst, hyschade Jenny och tittade sig omkring oroat och gestikulerade mot Natalie, att lugna sig.

– …Någon kan ju höra dej.

– Det var väl det som var meningen, sa blondinen bestämt.

– Vad skriker ni om?

De var elevrådets ordförande Lotta Bodin, som kom gående mot dem med en bricka i händerna och utan att fråga, så slog sig ner bredvid Jenny. Hon var en småväxt flicka med kortklippt hår i nästa Mona Salin typ, fast färgat kolsvart istället. Hon hade långa ögonfransar och buskiga ögonbryn över de bruna ögonen, inget smink där inte. Det behövde hon ju inte. Däremot hade hon långa lösnaglar på fingertopparna. Uppenbarligen, så gillade hon inte risgrynsgröt, för det enda som fanns på matbrickan var ett lager av knäckebröd tillsammans med ett glas mjölk och pepparkaksbocken, som alla fick ta varsin.

– Ja, berätta vad som har hänt, gnydde Natalie tjurigt. ”Jag tänker då inte ens yttra nått, om det där snusket.”

– Då hade det ju blivit svårt för dej, att berätta det för rektorn, eller hur, flinade Jenny och tog en klunk mjölk från sitt glas.

– Snusk?!

Lotta Bodin verkade med ens mäkta intresserad. Hon höjde på sina buskiga ögonbryn medan hon smörade på ”Flora” på ett av knäckebröden. Halländskan ställde ner mjölglaset på bordet.

– Jo, jag berätta alldeles nyss att jag blev grundligt genompippad förut.

Lotta frustade till.

– …Oj! Det var väl inte illa.

Hon tittade på Natalies ilskna ansiktsutryck. ”Eller var det kanske det?”

– Det är en ny kille som heter Leopold Nilsson, och han ska bli lärarassistent för ”bildmajjen”. Och jävlar. Vi knullade som kaniner i drejrummet. Nästa gång har han lovat att trycka in kuken i ”sketan” på mej.

Hon knuffade på Lotta med armbågen och viskade hemlighetsfullt med handen framför munnen.

-….Mot själva drejskivan.

Det räckte. Natalie reste sig upp från sin plats med brickan i händerna och gick därifrån. Halländskan skrattade och blinkade åt Lotta som knaprade knäckebröd.

– Hur blir det med luciafirandet förresten, undrade hon sedan och tog ännu en slev risgrynsgröt.

– Kandidaterna kommer att bli Alexandra, Eva-Lena, Mayo och Natalie.

– Vänta nu lite Mayo sa du? Blir det inte lite konstigt med en kinesbrud som lucia?

– Nej, det tycker jag inte alls. Det där med att lucia måste ha långt ljust hår är inget krav även, om det kanske är själva bilden man får i skallen, då ordet lucia nämns. Egentligen, så (har jag för mej) så levde flickan Lucia i Grekland och där är de flesta flickor mörkhåriga, eller hur?

Jenny svalde en munfull gröt och såg lite halvtrumpen ut och ryckte på axlarna.

– Tja, jag menade ju inget illa. Har väl inga fördomar mot asiater. Jag gillar faktiskt Mayo, hon är snäll, fast hon kan ju inte språket så bra, sen så ser hon ju så ledsen ut, mumlade Jenny. Nog verkade hon lite skamsen i tonfallet.

Hon hette Mayo Ling och kom från början från Kina, närmare bestämt Peking. Hennes föräldrar flyttade till Sverige för ett halv år sedan. Orsaken? Jo ett nytt jobb för hennes fader på en av Sveriges företag som tillverkar bildelar. Inget man bara tackar nej till och struntar i för en fattig familj. Mayo, den 16-åriga dottern i familjen fick börja på Lindvallens högstadieskola, då hennes föräldrar krävde hon skulle fortsätta sina studier och hon skulle ha högsta betyg i allt. Och detta var ingen önskan från hennes stränga far och mor, nej det var en order och föresättning.

– …Dessutom så skulle jag vilja att hon blev lucia, fortsatte Lotta. ”Det skulle nog göra henne lycklig, och det har jag nog aldrig sett henne vara någon gång.”

– Det har du faktiskt rätt i, fyllde Jenny i. Hon hade ätit upp all maten, men då hon var ganska glupsk, så hade hon säkert i åtanke att ta en portion till. Om de bägge flickorna inte suttit med ryggen mot just det bordet, så hade de upptäckt studierektor Viktor Nordgren komma in i matsalen tillsammans med de vanliga eleverna. De kanske inte skulle ha märkt, ens om de såg honom, att han var mäkta bekymrad angående det annalkande ”kriget” mellan bildläraren och kemiläraren, då han hade samma slappa ansiktsutryck även när han var glad. Bredvid honom kom Petra Eriksson, den mörkhyade tomteflickan som Leopold Nilsson hade dreglat över, tidigare under dan. Hon var fortfarande klädd i sin röda pyjamas med tomteluvan på

återvända till repetitionerna direkt efter lunchen. Det var bara frågan om ett kort ”break” så att säga. Studierektorn visade långsamt och lite fumligt upp sitt matkort, som alla lärare får köpa innan, då de inte får maten gratis som eleverna och slevade upp gröt ur det stora metallkärlet vid matdisken och ner på det vita fatet. Petra tittade lite nyfiket på honom med sina bruna rådjursögon. Hon visste inte riktigt vad det var han visade upp och trodde ett tag, att det var legitimation. Nordgren stoppade ner kortet i plånboken, slog ihop de bägge läderfodralen med ett klapp och stoppade ner den i sin bakficka. Sedan tog han fatet med halvdarrig hand och lunkade iväg till ett av långborden. Han hade ingenting på, utan åt risgrynsgröten som den var. Petra däremot var lite av den gottegris och hällde på ganska rikligt med saftsås på sin portion. På vickande höfter gick hon sedan bort till de bägge andra flickorna och slog sig ner på den plats som Natalie hade suttit på nyss. Hon tog inte ens av sig tomteluvan, när hon satte sig vid bordet, utan behöll den på.

– Har du träffat den där nye läraren då, frågade Lotta Bodin direkt. Hon visste redan från början vad svaret skulle bli. Petra hade ju suttit i en ring, rent teoretiskt sett, och sjungit ”räven raskar över isen” och ”Hej tomtegubbar…” hela förmiddagen.

– Vilken nya lärare, frågade hon.

– Nej, han är inte utbildad lärare, rättade Jenny sin väninna Lotta.

Petra såg ännu mer frågande ut och nog såg hon ut som en tomteflicka alltid. Hon skulle kunna platsa direkt på ett julkort med julgröt och allt.

– Vilken nya lärare som inte är utbildad?

– Han är bara lärarassistent…

– ….Vilken nya lärare som inte är utbildad, utan bara lärarassistent?

– Nej, Lotta! Det låter för straight med ”lärarassistent” han heter ju faktiskt Leopold.

Petra himlade med ögonen och började om igen.

– Vilken nya lärare som heter Leopold och inte är lärarassisten, men saknar utbildning?

Lotta Bodin grep tag i sitt sista knäckebröd på den smuliga brickan och började breda på smör.

– Leopold? Du kan kalla han för kåtbock istället, sa Lotta.

– Vilken nya kåtbock som s….För helvete ni kan väl berätta!!!

– Jovisst Petra, sa halländskan och försökte att verka lite motvillig, men det syntes på hennes tindrande ögon, att hon var väldigt ivrig. ”Han knullade mej allt han kunde i drejrummet invid bildsalen. Det var helt otroligt, vem som helst kunde ha kommit in och upptäckt oss. ”Bildmajjen” t.ex.

Det syntes direkt på negerflickan, att hon inte trodde på Jennys berättelse, smaskade med sina stora fylliga läppar fulla med gröt och såg misstänksam ut.

– Nej, du skojar. Det finns ingen möjlighet. Du måste ljuga.

Halländskan försökte se bedjande ut och bredde ut händerna.

– Har jag nånsin ljugit för dej, sa hon.

– Jo, igår försökte du inbilla mej att hamburgarn kom från staden Hamburg.

– Fan vad långsynt du är! Men jag lovar att detta är sant!! Herregud ska du behöva lukta på min våta fitta för att fatta?

– Hm…kan ni vara lite tystare, bad Lotta. ”Studierektorn sitter visst vid bordet bakom oss…”

– Men medge att det är konstigt med en lärare som sätter på sina elever, sa Petra. Hon försökte samtidigt komma på vad det var för smak på den där saftsåsen. Den var väldigt god i alla fall, och det kunde möjligen vara aprikos, fast och andra sidan…Gjorde man verkligen saftkräm av aprikos?

– Det är sant, fräste Jenny ilsket, böjde sig över bordet, tog tag i Petras tofs på tomteluvan och ryckte försiktigt i den som en första varning.

– Ja, ja, ja! Låt gå för att du talar sanning då. Bara han inte börjar tafsa på mej bara så.

– Nej, det kommer han nog inte att göra hellre, intygade Jenny och lät väldigt myndig.

– …Nej, du har väl rä…..vad fan mena du med det? Skulle jag inte duga att tafsa på kanske?

– Nja…det sa jag väl inte heller?

– Nej, men du menade det! Jag ska säga dej att, om jag ville så skulle jag kunna få honom att spruta rekordsatsen…

Petra höjde högerhanden och stack upp tre fingrar.

-…Tre gånger! Jag är fan i mej inte tappad bakom en vagn. Vad tänder han på? Är han transvestit? Eller giller han lavemang? Det kvittar vilka smaker han har i såfall…

Halländskan log lite i mugg. Hon visste att väninnan aldrig kunde stå emot en liten vadslagning. När det gällde detta, så var Petra Eriksson precis som ett barn och särskild, när hon skulle bevisa sin egen begåvning. Lotta Bodin reste sig upp från bordet. Hon tyckte väl att diskussionen började spåra ur. Innan hon ställde ner brickan vid brickstället intill matsalsdörren, så kollade hon allt bort mot studierektorn. Nejdå, han verkade vara helt försjunken i egna tankar och kunde inte ha hört någonting. Matsalen började tömmas på folk och det fanns bara en sex sju personer kvar, förutom flickorna och herr Nordgren.

– Han tänder på mulliga tjejer med välformade stora arslen. Han höll på att svimma av kåthet, då han stötte på mej, skröt Jenny och sög in sitt pekfinger sexigt i munnen.

– Ha! Den arma stackarn vet inte ens vad kåthet är, fnyste Petra med bägge armbågarna i bordet. Halländskan höjde på ögonbrynen.

– Jasså, vad sägs om en liten…..vadslagning?

– Visst! Är det någon som kan puta med röven, så är det Petra, d.v.s. undertecknad! Jag förför honom direkt och han ska spruta tre gånger. Din s.k. lärarassistent ska få orgasmer så det ryker och sen frågar vi honom bägge två, vem som var bäst av oss båda. Ska bara ta reda på vart han är. Du får peka ut honom och sen skall jag knulla honom.

Jenny kände hur trosorna började bli fuktiga igen och hon sög sitt finger ut och in i munnen.

– ….Och du tänker göra det i….dom kläderna?

– Javisst, jag tar av mej trosorna under de röda pyjamasbyxorna. Tyget är tunt, han kommer att se hela röven på mej. Det har sina fördelar att vara mörkhyad.

Petra log belåtet med hela ansiktet under tomteluvan och hon kunde se sin väninnas skallra av upphetsning.

Utan att ha en minsta aning, om att vara föremålet för en vadslagning, så stod vid denna tidpunkt Leopold Nilsson bredvid den tjocke lille Kemiläraren Arvidsson. Bägge var klädda i vita laborationsrockar och höll på att starta en brännare på bänken framför svarta tavlan. Det var inte lektion för eleverna, utan snarare lektion för Leopold i det här fallet. Han stod där med Arvidsson i Kemisal 2.A. och skulle lära sig grunderna.

– Så där ja, och nu är det viktigt, låt oss säga förbannat viktigt, att ångan stängs av när man är klar med laborationen. Öh…röker ni?

– Va? Nej…inte alls.

– Nähä, men låt oss säga att den där sabla skorstenen Evert Gren, bildläraren, kommer in hit med sina stinkpinnar i truten och en sån här gasolbrännare stått på i några timmar i ett helt tillslutet rum. Då skulle faktiskt herr Gren, cigaretterna och hela det fina nytapetserade rummet flyga i luften. Den där förbaskade Gren kan lika gärna flyga och fara, men det vore ju synd på ett sådant fint och, som sagt, nytapetserat rum. Inte sant?

Leopold nickade tyst, fast var samtidigt häpen över Arvidssons chockerande exempel. Det framgick ännu en gång att de Evert Gren och Arvidsson inte kom bra överens med varandra. Kemiläraren stack fram sin knubbiga hand och vred om ett snurratt på en av gasolbrännarens ventiler. Det började pysa med ens och när gubben satte en flammande tändsticka mot själva mynningen så ”Poff!” antändes gasen till en stor låga.

Plötsligt knackade det på dörren och innan de bägge männen reagerat, eller ens sagt ”kom in!”, steg Petra Eriksson in över tröskeln med ett häfte i ena handen.

– God dag magister Arvidsson, vi håller på med repetitioner för vårt årliga luciatåg och julspel…

Kemiläraren stod framför tomteflickan med händerna i fickorna och verkade besvärad.

– Jaha, och…?

– Jo, Anders är sjuk idag, så det innebär att vi är en man kort idag och kan inte öva utan honom.

– Jaha, och vad är det med det…?

– Jo, så nu undrar jag och vår ordförande för elevrådet, om magistern kunde hoppa in i rollen som tomtenisse i vårat julspel….bara för idag, alltså, och läsa Anders repliker.

Kemiläraren grymtade till och började klia sig i det yviga tufsiga håret. Detta var han verkligen inte pigg på och speciellt inte just vid denna tidpunkt, då han hade en läcker gräddsemla i en påse väl undangömt i ett av kemiskåpen. Denna hade han tänkt avnjuta tillsammans med en kopp kaffe senare. Nu behövdes en ursäkt. Han skrapade lite med foten och tittade bort mot gasollågan lek.

– Nja, jag vet inte det jag. Vi har inte tid med vad som helst….Har ett arbete att sköta. Petra tittade bort mot kemiläraren väntade på ett svar, men visste hela tiden att Leopold följde henne med blicken. Och det var en blick av dold upphetsning. Nilsson tittade med stirrande glansiga ögon på den fylliga tonårsflickan i den intillsmitande röda pyjamasen. Vid halsen fanns en mindre krage med sydda ränder och exakt så var det även på ärmarna, runt pyjamasens midja och byxben. Petra var verkligen läcker i sitt svarta pageklippta hår som glänste av lyster i ljuset av lysrören. De rätt stora brösten var intryckta innanför det tighta tygen och bara bad om att få slippa ut. Hennes runda mörkhyade mage var helt bar, eftersom pyjamasen var alldeles för liten. Sedan tog pyjamasbyxorna vid och det tyget var verkligen väldigt tunt, precis som Petra själv hade hävdat till sin väninna i matsalen. Byxorna låg som fastklistrade på hennes mulliga tonårskropp och hennes mörka hud syntes, mycket riktigt, igenom på sina ställen. Hon lät tungan glida runt de fylliga läpparna och fick det faktiskt, att se ut som om det bara var en förströelsegest i väntan på den tveksamme kemiläraren. Men gnuggade hon inte häcken mot väggen? Leopold svalde, jo nog fan gjorde hon det!

– Nä, jag kan inte. Har annat att göra men…

Det hela gick som Petra hade planerat. Arvidsson skulle aldrig ställa upp på någon teater, men ej heller skulle han kunna hitta på någon bra ursäkt, utan bara ta första bästa person han kunde komma på och sålika rekommendera honom istället. Och det kan väl vem som helst räkna ut, att denne ”förste bäste person” skulle bli Leopold.

– Leopold får hjälpa er istället. Han har ändå inget att göra nu…

– Jaha….

Sagt och gjort. Utan att veta vad han gav sig in på, så följde han med tomteflickan ut från kemisalen. Repeteringsplatsen blev ett grupprum, som låg lite avsides bakom själva aulan på skolan, och Leopold misstänkte ingenting då han blev försedd med en tomtedräkt och manus i hand. Förbaskade pyjamasbyxor! Hur döljer man ett stånd i ett tunt nattdräktstyg? Rummet var litet och hade bara ett grönt bord (samma sort som de hade i matsalen fast mindre) och två stolar till det. Ett trasigt lysrör blinkade irriterande i taket, men just nu hade herr Eriksson mycket värre problem än ett lysrör. Det såg ut som, om han hade en gurka nerstoppad innanför pyjamasen och nog kände han sig fånig i den röda tofsmössan. Varför var det bara han och Petra, förresten? Skulle det inte vara fler med? Jäkla stånd! Vad fanken skulle hon säga, om hon fick syn på det? Tja, hon skall väl inte yttra sig. Det var ju hennes fel (eller kanske förtjänst) att hans kuk hade växt. Hon låste dörren noga efter dem bägge, men visst strök hon ena höften mot hans lår? Eller var det bara inbillning, tänkte Leopold förvirrad.

– Du är ny här på skolan. Har aldrig sett dej här förut, sa hon och gick med gungande höfter bort bordet där hon placerade ut de bägge stolarna.

-…..Bö…börja idag, sa Leopold med torr hals. ”Jag heter Leopold Nilsson…”

– Petra heter jag, sa tomte flickan. ”Nilsson sa du? Det passar ju bra Nilsson tomtenisse!”

Leopold smålog, men tyckte det roliga var väldigt långsökt. Han gjorde det väl enbart för att vara artig. Istället kikade han ner på manuskriptet. Det var ett hafsverk gjort med blyertspenna, fast han kunde ju inte ha den blekaste, om att Petra hade skrivit det här s.k. manuset till den här s.k. julpjäsen under stor upphetsning.

– Okej…hur fanken börjar det här nu då? Jag är ingen direkt aktör, om du nu tror det.

– Jag ska visa dej, sa tomteflickan och gick bort till honom igen, ställde sig intill honom (lite väl nära honom) och började bläddra i hans pärm. Hon tryckte bröstet emot hans och han kunde, med svettig panna, konstatera att hennes styva bröstvårtor pressades emot hans kropp tillsammans med de två mjuka kullarna. Var hon inte lite väl nära? Eller var det bara inbillning, tänkte han på nytt.

– Jag är TomtePetra och du är TomteLeo.

– Jaha, skitkul, mumlade Nilsson sarkastiskt, men ej hörbart.

Han blev placerad på en av stolarna och Petra ställde sig framför honom, så han kom i synhöjd med hennes läckra mage.

– Nu läser jag innantill och vi gör exakt som det står, sa hon.

– Ja, ja…

– TomteLeo sitter på stolen, TomtePetra står framför honom. TomtePetra säger: kom hem till mej i stugvärmen igen, TomteLeo! Jag har bakat lussekatter till dej! Och TomteLeo säger….

Leopold tittade ner på det kluddiga pappret och läser knaggligt sin replik utan någon inlevelse alls.

– Kan inte. Måste ge alla barnen sina julklappar tillsammans med julbocken, julgrisen och julhönan (suck!)

– Bra! Och TomtePetra säger: Men du stilige TomteLeo, du måste återvända till din boning och alla tomtemöblerna vid tomtebrasan och tomtehemmet. Och TomteLeo säger…

Leopold suckade djupt och tyckte pjäsen var mer än fånig, fast fortsatte dock ändå.

– Jo, det skall jag göra, men innan jag åker skall jag, likt en hund, slicka dej på kinden…

– Nej, om TomteLeo skall slicka, så skall han istället slicka TomtePetras stora negerröv!

Hjärtat stannade nästan i bröstet på Leopold av överraskning. Han bara blinkade chockat på den leende Petra som stod framför honom med en nöjd min.

– N…Nu läste du allt för jävla fel, stammade Nilsson med blossande kinder och tittade ner på det skrynkliga pappret, men till sin stora chock fick han se, att det faktiskt stod så med otydlig blyerts.

– Vi fortsätter, sa Petra med självklarhet i rösten och hjärtat började slå fortare och fortare i Leopold Nilssons värkande bröst.

– Det står: TomtePetra vänder sig om (det gör jag) lutar sej framåt. (det gör jag)….

– Satan, dreglade lärarassistenten, för det gjorde hon. Nattdräktstyget spändes över de väldiga skinkorna, precis som det tunna skalet på ett välformat äpple, och hon böjde sig framåt och putade ut av allt hon var värd och han märkte med bultande ståkuk, att hon inte alls hade något under pyjamasbyxorna. När hon hade böjt sig ändå ner, så kunde han se, mellan en millimeters tyg, hennes fitta och det lilla tonårsanuset mellan de väldiga kloten. Petra flyttade sig närmare och sekunden där efter hade lärarassistenten stussen direkt intill ansiktet. Han gnisslade tänder av upphetsning och hörde Petra säga:

– Sedan så tar TomteLeo tag i TomtePetras rövskinkor, särar på dem och pressar in tungan mot hennes tighta lilla skithål!

Hon flämtade mellan orden och nästan väste fram det hela mellan sammanbitna tänder. Leopold greppade hennes bakdel med ivriga händer drog isär och blottade rövhålet där med den tunna pyjamasen i mellan. Det spelade ingen roll! Han tryckte sin våta tunga mot tyget och pressade det mot anus med sin tungas alla krafter. Petra flämtade till och för att knäcka henne lita, så grävde han in fingrarna i hennes mjuka skinkor med extra kraft, så hon var tvungen att jämra sig lite. Nu vättes tyget ner av hans saliv och han pressade med tungans hjälp in det. Tyget gled in i hennes salivvåta anal och tomteflickan skrek till av kåthet. Han knådade och klämde på hennes bakdel och spände tungan gång på gång mot hennes lilla längtande trånga ringmuskel.

– Är det härligt för dej tomteslyna, frågade han.

– Jaaaaa! Det kommer!! Jag får utlösning! Fortsätt för helvete!!

Nu var det dags för lite bonus, tyckte Leopold och det var motvilligt han släppte taget om den högra skinkan, men det var mindre motvilligt, som han började trycka in långfingret och pekfingret i hennes arsle tillsammans med det röda tyget, som började få en annan färg. Nu förde Nilsson sina fingrar ut och in hela tiden och han försökte hela tiden, att komma ner till roten av hennes klibbiga skithål och med ett illvrål fick hon en rungande orgasm, men han fortsatte. Fortsatte som det värsta svin, att trycka fingrarna in och ut. Ringmuskeln slöt sig och öppnades om vartannat och klämde på hans arbetande fingrar.

– Åh! Härligt!!! Nu måste jag få suga av dej!! Jag vill känna ditt kukkött mot mitt tandkött!! Ja!! Så här!!

Petra snurrade runt och utan förvarning och utan tvekan grep hon tag i Leopolds högra hand och tvingade in de två ”använda” fingrarna i sitt svalg och slickade dem rena. Sedan var det den stående pittens tur. Hon greppade varligt tag i den med sin varma mjuka hand.

Tomteflickans stora fylliga läppar öppnades och sakta nuddade kukhuvudet den salivtäckta insidan där tungan landade mjukt på försatsen och Leopold gav av en rysning i hela kroppen. De svarta kinderna buktades inåt mer och mer och kuken matades in i munnen, som hela tiden mjölkade pistongen. Snart hade hon fått ner läpparna ner till roten, där hans buskiga könshår tog vid, och fortsatte sedan att glida upp och ner som en enda hal kana alltihop. Upp och ner, ner och upp. Leopold stönade av vällust och han fick nästan kramp i sin nedre del. Herregud, vad skönt. Tungan för runt över själva flänsen och kittlade ideligen strängen mellan förhuden och ollonet. Upp och ner, fortare och fortare med ett regelbundet smaskande av saliv. Leopold bet ihop tänderna och grep samtidigt tag i hennes huvud, borrade in fingrarna i det svarta håret och stötte nu själv fram och tillbaka, så ollonet trycktes upp i hennes gom och förbi gomspenen i rasande tempo.

– Vänd dej om, frustade Nilsson med fuktiga mungipor.

Tomteflickan lät kuken glida ut ur munnen, men gjorde munnen extra trång för att retas lite med Leopold. Det gick snabbt att få ut den, men läpparna kramade ändå stramt åt vid ollonet, så det var nära nu. Väldigt nära. ”SMASK!”

– Vänd dej om för djävulen, dreglade Nilsson med glasartade ögon och med svetten rinnande nedför hela kroppen. Tomteflickan slickade salivsekreten från sina stora läppar, snurrade runt, sköt upp röven mot honom och drog själv ner sina trånga åtsmitande röda pyjamasbyxor över sitt stora negerarsle. När hon sedan började vagga fram och tillbaka med pyjamasbyxorna nerdragna till låren, så exploderade den vita säden ut från Leopolds blålila ollon.

– Satan, väste han med sammanbitna tänder. Första sprutet landade över tomteflickans trånga lilla rövhål, som grädde på chokladpudding, och rann nerför skåran och ner mot pyjamasresåren under. Hon fortsatte retsamt att vagga fram och tillbaka med häcken.

– Satan igen!!

och den andra kaskaden sprutade ut från lemmen och träffade hennes skinkor. Den tredje klibbade fast vid pyjamasbyxorna och resten bara rann ut från Leopolds kuk, precis som en vårflod.

– Härligt, flämtade Petra från andra sidan. ”Det där var första satsen ur julpjäsen och nu har vi två kvar, eller hur?

(0)

Sexnoveller

En sen kväll på gymmet

Sexiganoveller

Körde ett sent pass på gymmet, Klockan var närmare 22.00. Gick ner för trappan till omklädningsrummet på nedervåningen. Ställde mig i duschen och lät det varma vattnet rinna ner för min kropp. Tvålade in kroppen och tvättade mitt långa blonda hår. Sköljde av mig tvål och schampo rester och lindade en handduk runt kroppen.

Gick ut i hallen och smet in genom dörren till solariet, tänkte bättra på fuskbrännan. Lade mig ner på den kalla britsen, satte på fläkten och sänkte ner överdelen över mig.

Vred på start, och kände värmen mot hela min kropp. Blundade och njöt. När jag legat ett tag hörde jag ytterdörren slå igen och kom på att jag glömt att regla dörren till solariet. Tänkte att jag är ju snart klar och låg lugnt kvar. När solariet slog av och överdelen långsamt började röra sig uppåt, kände jag en kall vindil mot kroppen, jag slog upp ögonen och såg i ögonvrån att någon kikade in genom dörren. Jag nappade snabbt åt mig handduken och försökte täcka min nakna kropp. Killen i dörren log han vände på huvudet och ropade till någon – öhh, kom lite!!

Plötsligt stod det två killar i dörröppningen, tittade på mig och log. Jag kände igen dem, båda två jobbade som dörrvakter på en krog i staden där jag bor och brukade träna här. De som har årskort har egen nyckel och ett kort för att kunna träna när det passar. Så nu var jag ensam i lokalen med dessa killar. Den ene killen, som heter Lasse är blond och blåögd ca 1,85 cm lång och rätt grov. Den andre är nästan 2 meter lång stor som ett hus och mörkhyad. Jag vet inte vad han heter men han kallas Bamse, passande namn. Jag kände att jag blev alldeles röd om kinderna och sa – det är jävligt ofint att flukta så där!! Lite morskare än jag kände mig.

– Då får du väl för fan se till och låsa efter dig, sa Lasse och flinade.
– Jag var faktiskt ensam här, så det slog mig inte att jag måste låsa efter mig
så här sent.
– Så du är alltså ensam här? Sa Lasse och tittade på Bamse.
Lasse började gå fram mot mig leende, jag greppade hårdare om handduken som jag
lindat om kroppen.
– Skaplig kropp du har, sa han och fläkte av mig handduken. Han tog ett snabbt grepp om mitt hår, böjde huvudet bakåt och kysste mig hårt. Jag försökte dra mig ifrån honom när jag kände att Bamse kom och ställde sig bakom mig, han böjde sig fram och viskade i mitt öra – det är ingen ide att du skriker, ingen kommer att höra dig. Men du behöver inte vara rädd vi skall inte göra dig illa. Bamse lade sina stora händer om mina bröst och kramade dem, han nöp tag i mina bröstvårtor och rullade dem mellan sina fingrar. Jag kunde inte låta bli att stöna tyst, när Lasse släppte taget om min mun.

– Jag tror att hon gillar det sa Lasse och flinade. Vet du, vi har kollat in dig
ett tag, sicket jävla flyt att hitta dig här ensam.
Jag blängde på honom, men sa inget.
Lasse ställde sig ner på knä och borrade in tungan i min navel. Han tittade upp
på mig och sa – vi skall få dig att be om kuk, snygging!!!

Sen borrade han in näsan i den lilla tofsen på mitt venusberg. Jag kände hur det ilade till i musen och hur jag fick tuppskinn på hela kroppen när han började bearbeta min mus med tungan. Jag kunde inte låta bli att stöna tyst och särade motvilligt på låren så att han skulle komma åt lite bättre med tungan. Tungan plöjde sig väg mellan mina blygdläppar och började cirkla runt min knopp. Bamse släppte taget om mina bröst och satte sig ner på solariebritsen, han böjde sig fram och drog ner mig i sitt knä, han lade händerna på mina knän och särade på mina ben.
Lasse dök in mellan mina ben och fortsatte att slicka mig, jag slöt ögonen och
lutade mig bak mot Bamses breda bringa.
Han böjde sig fram och kysste mig på halsen. Jag kände något långt och grovt
mellan mina skinkor, jag pressade mig emot honom och han stönade högt i mitt
öra.
De choklad bruna stora händerna började massera mina bröst igen, och min solarie bruna kropp såg blek ut i jämförelse. Lasse lämnade mitt kön, ställde sig upp och började dra ner träningsbyxorna. Hans stake låg slickad mot magen och ollonet blänkte av försats, han tog ett steg framåt så staken hamnade mitt framför mitt ansikte.

– Vill du smaka på den? Sa han med grötig röst.
Jag fick inte fram ett ord, men nickade sakta.
– Du måste be om det, sa han och daskade till mig på kinden med kuken. Jag kände
hur jag blev våt på kinden av försats. Staken var normalstor och jäkligt fin,
det sög till i musen på mig, men jag tänkte jävlar i mig inte be om det!!!!!
– Jag skall få dig att be om det!! Sa Lasse och gick ner på knä igen. Han tog
tag i staken, la ollonet mellan mina blygdläppar och lät staken glida fram och
tillbaka utanpå min mus.
Jag stönade högt och kände hur Bamses fingrar började bearbeta min klitta, det
blev för mycket och jag kände hur det svartnade för ögonen när det gick för mig.
När jag lugnat ner mig, böjde sig Lasse fram och kysste mig , han tittade på mig
och log.
– Du gör oss så kåta sa han med skrovlig röst. Han reste sig upp och drog mig
upp intill sig. Jag kände mig alldeles skakig i benen, och gick sakta med honom
ut ur solariet.

Han höll mig hårt i handen . När vi kom ut i hallen släppte han min hand, och
drog av sig t-shirten. Jag har alltid varit svag för snygga överkroppar och
Lasses var inte att leka med.
Det syntes nog tydligt vad jag tyckte, för han flinade och fångade in mig när
han satte sig i trappan upp mot gymlokalen. Han tog tag i mitt ansikte och
kysste mig och pressade sen ner mitt ansikte mot sitt kön.
– Sug mig, sa han uppfordrande.
Jag satte mig ner på knä, lutade mig framåt och slickade lätt på ollonet, jag
cirklade med tungan runt flänsen och sög snabbt in ollonet i munnen. Sen började
jag bearbeta kuken i långa sköna sug. Lasse stönade och blundade.
Jag greppade om kuken vid roten och började föra handen upp och ner samtidigt
som tungan cirklade kring ollonet, när jag kände två stora händer greppa om mina
skinkor.
Bamses jättestake började plöja mellan mina ben, jag knep ihop med benen för att
öka trycket mot klittan.
Jag släppte Lasses kuk och böjde ner huvudet och såg det stora mörkbruna ollonet
titta fram mellan mina ben. Det gled fram och tillbaka mellan mina läppar. Lasse
gillade inte avbrottet, han tog tag i mitt huvud och pressade in kuken i min mun
och förde det upp och ner över sin stake. Jag kände Bamses ollon mot mitt hål,
och han trängde sakta in i mig. Det var helt otroligt att känna den stora kuken
inne i mig. Han började sakta pumpa ut och in i mig och tryckte mig på samma
gång mot Lasses kuk som försvann långt in i min mun. Jag var tvungen att släppa
ut Lasses kuk ur munnen för att inte kvävas, och började runka den med snabba
rörelser samtidigt som tungan blixtsnabbt slickade undersidan av ollonet.

Jag kände hur Lasses stake växte i min hand och han kom i långa sprut i mitt
ansikte. Han smetade ut sperman med staken i mitt ansikte. Och tittade nöjt på
resultatet.
Bamse gled ur mig gick och hämtade min handduk i solarierummet och räckte fram
den åt mig.
Jag tackade honom och log.
Bamse lyfte upp mig i sina starka armar och bar mig upp för trappan till gymmet.
Han satte mig i maskinen som man tränar insida lår på, och lade upp låren på
dess plats. Vilket betydde att jag satt med benen isär med vidöppet kön.
Påminner lite om en gynstol, fast benen är längre ner, nog om det.
Bamse stod framför mig, med den stora staken blank av mina safter, liggandes
slickad mot magen. Han hade fortfarande ett linne på sig. Han drog snabbt linnet
över huvudet och sjönk ner på knä mellan mina ben. Han sög in min klitta i
munnen, och började slicka mig med sin stora våta tunga. Jag kom i en orgasm som
fick mig att skrika rakt ut.
Han ställde sig på knä, kysste mig och pressade in den stora kuken i min mus.
Jag såg den stora kuken glida ut och in i min mus, det var vansinnigt
upphetsande. Den var mörkbrun i färgen och ådrig, den gned så skönt mot klittan
så jag stönade högt.
Jag hörde mig själv be honom att knulla mig hårdare och han var inte nödbedd.
Han knullade mig i hårda stötar, mina fittmuskler kramade om kuken. Han böjde
sig fram mot mitt ansikte, och jag sög mig fast i hans mjuka läppar.
Han började stöna högre och högre , drog sig ur mig och sprutade på mitt bröst.
Han ställde sig upp framför mig och jag slickade den stora kuken ren.
Jag klättrade ur maskinen och vi gick och lade oss för att pusta ut på en matta
på golvet, där jag brukade stretcha.
Jag lade mig på sidan och Bamse lade sig tätt bakom mig med staken mellan mina
lår, fast den var halvslak kändes den grov.
Lasse kom fram till oss med en vattenflaska.
Han flinade.
-Jag hörde dig allt!! När du bad Bamse knulla dig alltså!! Jag visste att vi
skulle få dig till det.
Jag blängde på honom men kunde inte låta bli att flina lite, spelar roll. Det
hade varit jäkligt skönt.

Vi drack lite vatten och Lasse lade sig mitt emot oss på mattan. Jag sträckte fram handen och drog med fingret längs hans stake, den blev glad för uppmärksamheten och började genast växa. Den stod snart i givakt. Lasse lade sig på rygg och befallde mig att rida honom. Jag lät Bamses kuk glida ut mellan mina lår och gränslade Lasse. Han sa åt mig att han ville se min häck när jag red honom, så jag vände mig och grenslade hans påle. Jag sjönk ned över staken till botten, och började med roterande rörelser bearbeta staken. Jag red snabbare och snabbare och hörde hur Lasse stönade bakom min rygg. Jag kände hur han greppade om mina skinkor och lyfte mig av staken. Han gled nedåt och pressade mitt kön mot sin mun, han slickade mig med hård tunga och körde in tungan som en liten kuk i mig. Han pressade mig framåt och började slicka sig in mellan mina skinkor. Han pressade tungan mot mitt bakre hål och försökte mjuka upp det. Han pressade in ett finger för att töja ut hålet och så ett till, samtidigt som han bearbetade det med tungan. När han var nöjd med sitt arbete förde han mig ner mot kuken, placerade ollonet mellan mina skinkor och trängde försiktigt in i mitt bakre hål, Jag satt alldeles still tills jag var redo att glida ner över staken. Sen började jag sakta att glida upp och ner.

Bamse gled in mellan våra ben och han började slicka min våta mus, jag stönade och lade mig tillrätta på Lasses mage fortfarande med hans kuk i min bak. Bamse fortsatte med att slicka min mus, medan Lasse knullade mig i baken. Bamses stake hade växt sig stor igen och han lät ollonet glida mellan mina blygdläppar. Han gned sig mot min klitta och jag bad honom stönande att köra in staken i min mus. Han pressade sakta och försiktigt in jättestaken i min mus. Känslan var helt otrolig, två härliga stakar inne i mig med bara en tunn mellanvägg i mellan. Det gjorde mig vansinnigt kåt och jag bad dem knulla mig!!! Båda två började röra sig inne i mig. Bamse böjde sig fram och kysste mig på pannan, hans grova långa stake gled ut och in i mig i långa sugande rörelser. Det blev för mycket för mig, jag kom i en orgasm som inte var av denna värld. Det svartnade för ögonen och jag skrek rakt ut. Killarna började knulla mig som besatta och kom snart de med. Lasse fyllde mitt bakre hål och Bamses stora mörka kuk pumpade ut sin säd över min mage. Att mörka män har stora kukar stämde då i detta fall och inte gjorde det mig nåt i alla fall. Den var helt underbar. Vi gick ner i omklädningsrummet och duschade. Vi tvålade in varandras kroppar, och killarna såg till att jag blev ordentligt ren. När jag började ta på mig mina kläder sa jag

– Skall ni upp och träna nu då?
– Vi har tränat så det räcker för idag, sa de och flinade.
– Ni får väl säga till om ni har lust och träna igen, sa jag och flinade. – Ni
vet var jag finns!!!!

Vi har tränat ihop många gånger sen dess, sent på kvällarna.

(0)

Sexnoveller

På egen hand

Sexiganoveller

Hej! Jag heter Helena, och jag tänkte berätta om något som hände förra sommaren då jag var 16 år. Just då det hände var jag nog ganska rädd, och tyckte att det var otäckt. Men så här i efterhand vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Ibland händer det till och med att jag ligger och smeker mig själv, samtidigt som jag tänker tillbaka på det som hände.

Jag bor på en mindre ort i norra Sverige, och den här sommaren hade jag efter mycket tjat fått lov att ensam åka ner och hälsa på min moster som bor i Stockholm. En av mina kusiner från södra Sverige, Åsa, skulle också komma dit. Åsa och jag är jämnåriga, och vi brukar komma bra överens, fast det är ju inte så ofta som vi träffas på grund av avståndet. Moster Eva, som är ensamstående, var tvungen att jobba hela sommaren, så vi skulle vara tvungna att klara oss själva. Men det passade både Åsa och mig fint. Eva följde oss runt första dagen vi var där, pekade ut dom viktigaste platserna, instruerade oss om tunnelbanan osv. Vi skaffade oss kort på tunnelbanan så att vi kunde åka så mycket vi ville, sedan stack vi ut. Det var två härliga veckor då vi drog omkring kors och tvärs genom stan. Vi tittade på flera museer, Cosmonova, Grönan, Skansen och alla dom andra ”turistställena”. Gick omkring på slottet, och strövade omkring i gamla stan i flera dagar. Det fanns massor av spännande småbutiker och trevliga kaféer att utforska. På kvällarna blev det disco eller bio, eller lite lugna kvällar hos moster Eva. Man blir ganska mör i benen av att gå omkring hela dagarna.

Åsa var tvungen att åka hem några dagar före mig, så efter att ha följt henne till tåget och kramat om henne till avsked blev jag ensam kvar. Nu var det inte alls lika roligt längre. Åkte in till stan och gick omkring bland butikerna på Drottninggatan en stund, men utan någon kompis att prata med och visa saker för så ledsnade jag snart. Jag tyckte att Åsa och jag redan hade tittat på det mesta. Vad skulle jag göra nu? Jag gick mot nedgången till t-banan. Så fick jag en idé. Varför inte passa på att åka så mycket tunnelbana som möjligt? Det var ju något som inte fanns hemma. Kanske skulle jag åka alla linjer, ända till ändhållplatsen. Jag gick ner till spåren och hoppade på det första tåget som kom in, utan att bry mig om vilket nummer det hade. Vagnen som jag kom in i var nästan full, men jag lyckades få plats på ett av dom säten där det finns två säten vända mot varandra. Jag satt där och tittade ut medan perrongerna passerades med jämna mellanrum. Det blev mindre och mindre med folk i vagnen. Jag la märke till tre killar som satt en bit längre bort. Jag såg att dom satt och tittade på mig, pratade med varandra skrattade, och tittade på mig igen. Det var tre mörkhyade killar med svart hår. Troligen killar som styrketränade, för dom såg rätt muskulösa och vältränade ut. Dom var klädda i T-shirts, jeans och gympadojor, och såg väl egentligen rätt bra ut alla tre, men jag vågade inte titta för mycket på dom. Man vet ju aldrig. Jag fattade inte varför dom verkade så intresserade av mig. Jag tycker själv att jag ser alldeles vanlig ut. En svensk, ljushårig blåögd tjej, normalt stor, med normal kropp för min ålder. Den här dagen var jag klädd i en vit t-shirt med stockholmsmotiv, adidas träningsbyxor, svarta men vita ränder och adidas-dojor, också dom svarta med vita ränder. Under hade jag bara ett par stingtrosor och vita strumpor. Bh har jag aldrig gillat, så det har jag aldrig någon. Det tunnade ut med folk i vagnen, och platserna närmast mig blev tomma. Plötsligt dök dom tre killarna upp. En satte sig bredvid mig, och dom två andra mitt emot.

– Tjena tjejen, hor är det? frågade han som satt bredvid mig.

Han pratade bra svenska, men man hörde att han bröt på något annat språk. Jag kände mig väldigt osäker, och vågade inte riktigt titta på honom. Han sa något till dom andra två killarna på ett språk som jag inte kände igen, och dom flinade till svar.

– Hör du dåligt? Jävla svennehora! sa han samtidigt som han lade handen på mitt ena ben och klämde till, hårt.

– Aj! skrek jag. Ge fan i mig, jävla idiot!

Jag hörde något som klickade till, och kände något som tryckte mot midjan. Jag tittade ner, och blev alldeles stel i hela kroppen av rädsla. Killen höll en stilett tryckt mot mig med den hand som han inte hade på mitt ben.

– Lägg av. Är du inte riktigt klok? fick jag fram.

– Nu ska du lyssna på mig, jävla hora, lyssna riktigt noga, fräste han, och började hårdhänt knåda insidan på mitt lår.

– Jag är ingen hora pep, jag.

– Alla svenska tjejer är horor, sa han. Tror du inte vi ser att du går omkring utan bh?

Han släppte låret, och la handen över ett av mina bröst istället. Samtidigt som han tryckte stiletten lite hårdare mot mig, så att jag kände spetsen gå in genom tyget och rispa mitt skinn, började han klämma på tutten och dra i bröstvårtan.

– Jag blir så jävla less på alla jävla högfärdiga svennar. Nu ska du bara ta det djäävligt lugnt, följa med oss, och göra precis som jag säger. Annars kanske du får smaka på kniven på riktigt! Kanske lite snygga ärr i ditt jävla svennefejs. Fattar du?

Jag nickade till svar, livrädd för vad som skulle hända om jag protesterade. Hela tiden hade dom två killarna mittemot, följt vad som hände. Dom flinade glatt och knuffade varandra i sidan. Vid nästa hållplats reste sig dom tre, och jag var så illa tvungen att följa med. Med kniven tryckt mot sidan gick vi ut ur vagnen och utifrån stationen. Jag tror inte att någon annan såg något konstigt, för vi gick väldigt nära varandra alla tre. Jag nådde inte killarna mer än till bröstet. Nu, när vi kommit ut från vagnen passade dom andra två också på att tafsa och klämma på mig överallt dom kom åt. Hela tiden pratade dom med varandra på sitt språk, och skrattade. Jag förstod att dom kommenterade min kropp, och pratade om vad dom skulle göra med mig. Jag hade händer på rumpan, på brösten, mellan benen, ja till och med ett finger i ena örat. Vi närmade oss ett område med hyreshus. En av killarna började gå bakom mig med ena handen över mina ögon. Den andra handen hade han kört upp under min tröja, och knådade och drog i mina nu ganska ömma bröstvårtor. Jag hörde en dörr öppnas, och vi kom in i vad som måste vara trapphuset i ett hyreshus. En hiss skramlade till, och jag föstes in. Nu togs handen för ögonen bort, men en av killarna skymde för hissknapparna, så jag såg inte vilken våning vi åkte till. När hissen stannade, blev det åter en hand för ögonen, jag fördes ut ur hissen och in i en lägenhet. När handen togs bort den här gången såg jag att vi stod i hallen till en ganska stökig lägenhet. Lite längre bort i hallen stod en mörk flicka, kanske ett eller två år yngre än mig, och tittade nyfiket på oss. Hon frågade något, och en av killarna svarade. Först såg hon lite förvånad ut, men sedan log hon .

– Kom här, sa killen som pratade svenska och drog med mig genom hallen.

Vi passerade förbi ett stökigt vardagsrum där en tjock gammal gubbe satt och glodde på någon utländsk tv-kanal. Han hade grått hår och skäggstubb, klädd i en sån där nätundertröja som man brukar se i gamla filmer och ett par säckiga byxor. Jag drogs in i ett rum där tydligen en av grabbarna bodde. Där fanns en obäddad säng, en stereo, ett stökigt skrivbord och en säng. Jag såg att flickan hade följt med oss. Hon såg riktigt söt ut, var klädd i tighta grå byxor och en mörkblå collegetröja. Hon tittade nyfiket på mig.

– Nu svennefittan, ska vi ha lite roligt, och du gör precis som vi vill, eller hur?

Killen tryckte in knivspetsen genom tröjan, mitt emellan mina bröst, och ryckte till uppåt, så att tröjan skars upp från brösten och upp. Jag vågade inte annat än att nicka. Han tog tag i nerkanten på t-shirten, och drog av den helt och hållet. Sedan sa han något till sina kompisar. Dom lyfte genast upp mig i luften och slet av mig resten av kläderna. Det enda jag fick behålla på mig var strumporna. Två av killarna gick bort till skrivbordet, svepte ner alla grejer på golvet, och drog fram det mitt på golvet. Sedan tvingades jag ner på rygg på bordet. En kille gick fram och tog tag i mina axlar och tryckte ner dom i bordsskivan, en annan drog mina ben brett isär och ställde sig däremellan. ”Svenskprataren” sa:

– Han är tokig i att slicka fitta! Slappna av och njut.

Tjejen hade kommit fram till oss. Nyfiket tittade hon på mig där jag låg utsträckt. Så la hon handen på mitt ena bröst och klämde lätt, snurrade vårtan lite mellan fingrarna, fortsatte ner över magen. Drog lite i mitt fitthår, och körde ett prövande finger mellan mina blygdläppar. Hon satte fingerspetsen mitt på klittan, gnuggade lite, sedan körde hon in fingret djupare.

– Fitta, sa hon. Knolla fittan!

Hon drog tillbaka fingret och luktade på det, stack ut tungan och smakade prövande. Så log hon mot mig, böjde sig ner och gav mig en riktig kyss, med tunga och allt. Hade jag inte varit så rädd, så skulle det nog ha varit riktigt trevligt. Flickan vände sig från oss och började undersöka mina kläder som låg i en hög på golvet . Hon samlade ihop alltsammans och gick ut genom dörren. Genom dörröppningen kunde jag se henne kasta till den feta gubben mina stringtrosor, samtidigt som hon sa något och skrattade. Nu hade killen mellan mina ben gått ner på knä och fingrade för fullt på min fitta. Hjälp! Hur skulle detta gå. Mina tidigare sexerfarenheter var nästan obefintliga. Jag hade hånglat en del med killar, typ ”känna utanpå”, och en enda gång hade jag fått en kuk i mig. Det var vid lucia samma år. Killen som jag hängde ihop med då, och jag var på fest. Det dracks en hel del, och han var på mig hela tiden, tjatade och tjatade. Alla knullade ju! Det var bara vi som inte gjorde det. Till slut gav jag med mig och vi gick in i ett rum. Jag fick ta av mig alltihop, medans han bara drog bara ner byxorna till knäna. Det var halvskumt i rummet, så jag såg inte riktigt hur han såg ut mellan benen. Hårdhänt skilde han på mina ben, ingen förspel här inte. Han satte ollonet mot öppningen och gjorde ett våldsamt juck. Jag trodde jag skulle dö, så ont gjorde det. Jag skrek rakt ut, och flera stycken kom springande. Killen var tvungen att dra sig ut, och där låg jag naken till allmänt beskådande. Gud vad jag skämdes. Dagen efter gjorde killen slut. Det gick ju inte att vara ihop med en tjej som ”inte tål lite kuk emellanåt”. Själv blödde jag och hade ont i flera dagar. Killen mellan benen hade nu börjat köra ett finger ut och in i mig, och plötsligt kände jag hans läppar mot fittan. Han grävde omkring med tungan mellan blygdläpparna och runt klittan, sög lite, och stoppade sedan in den så långt han kunde i mig. Hela tiden rörde han fingrarna. Det var ju riktigt skönt. Nu började han som höll mina armar bli lite orolig. Han släppte armarna och började öppna knappgylfen på sina putande jeans. Han drog ner dom och kalsingarna på en gång, och ut fjädrade, vad jag tyckte, var en jättekuk. Han sparkade undan byxorna, kom fram mot mitt huvud, böjde ner ståndet, och pressade sig mot mina läppar.

– Sug honom, kommenderade tolken.

Det var ju något jag aldrig gjort förut, men jag hade ju hört av kompisar och läst i tidningar hur det skulle gå till. Jag öppnade munnen och tog emot honom. Lekte med tungan runt ollonet, aktade mig för att skrapa med tänderna.

Killen sa något, och den andre översatte:

– Du suger bra, som en riktig hora!

Han hade också tagit av sig kläderna och var nu naken. Lika stor kuk där, var alla så stora? Jag hade ju inget att jämföra med, men i alla fall. Killen mellan benen hade övergett mig en liten stund, men nu var han tillbaka och jag kände hans ollon mot fittöppningen. Livrädd för att det skulle göra lika ont som första gången, spände jag mig, och det var med stor möda han kunde pressa sig in i mig. Han stönade till sin kompis och alla tre skrattade.

– Som att knulla ett sugrör, var översättningen.

Han lyckades komma in i alla fall, och började knulla mig med djupa långsamma stötar. Det gjorde inte alls ont när han väl var inne. Det var ju riktigt skönt. Killen i munnen hade också börjat köra kuken ut och in, använde min mun som någon sort reservfitta. När killen i fittan körde in, gjorde han i munnen likadant. Ibland fick jag nästan ner kuken i halsen, och kände lite lätt kväljningskänslor. Jag hade alltid trott att kukar skulle smaka vedervärdigt, men nu kände jag ingenting. Lite salt i början, men sedan ingenting. Tolkkillen stod vid sidan och runkade sakta, tafsade mig lite på brösten och låren. Plötsligt hördes en röst från dörren. Där stod feta gubben med mina trosor i handen. Han kom fram till oss och tittade på killarna som knullade mig, samtidigt som han nosade i grenen på trosorna. Jag såg hur hans byxor putade ut. Han sa något till killarna, och tolken översatte:

– Farsan vill också prova, uppför dig nu!

Kille som körde i fittan drog sig ut, och grabbade istället tag i mitt ena ben. Tolken tog tag i det andra, och sedan drog dom åt varsitt håll så långt det gick. På så sätt låg jag vidöppen för feta gubben som ställde sig mellan mina ben, och började knäppa upp sina byxor. Sedan såg jag inte något mera för killen som var i min mun tog nu tag i mitt huvud och böjde det bakåt, emot sig. Han hade varit stilla en stund, men nu körde han åter in sin kuk, ända ner i svalget. Jag hörde gubben fumla, och sedan kände jag något mot blygdläpparna. Han pressade och pressade. Hade killen förut varit stor, så måste det här vara något i hästväg. Fast jag redan var uppknullad, hade han våldsamma problem att komma in. Han lyckades få in ollonet, greppade tag om min höfter och hävde sig med hela sin tyngd emot mig. Min stackars filta töjdes till det yttersta, och det gjorde fruktansvärt ont. Jag provade att skrika, men då passade killen i min mun på att trycka sig in ännu längre, så långt att kuken åkte ner en bit i min hals. Det kändes som om jag skulle kvävas, men så började han köra ut och in igen. Efter att ha lyckats komma så långt en gång, nöjde han sig inte med mindre, utan varje gång han körde in tryckte han sig ända ner i halsen. Jag kände början till panik, men kunde inte göra så mycket. Munknullaren höll fast mig i armarna, och dom båda andra i varsitt ben. Feta gubben stönade ansträngt, sa något till grabbarna som gjorde att dom flabbade rått, och fortsatte skoningslöst att forcera mitt hål. Till slut hade han kommit så långt in att ollonet slog i botten. Där då vilade han en stund. Så började han dra ut igen, det kändes som han skulle slita med sig hela underlivet. Juck efter juck gjorde han, varje gång så att han slog i botten, och efter hand började det gå lättare. Plötsligt kände jag någon som strök mig över brösten, en varm våt känsla, och någon började omväxlande, bita och suga på bröstvårtorna. Jag kunde inte se vem det var eftersom mitt huvud hölls bakåtböjt. Plötsligt började killen i munnen att stöna, han tvingade in staken så långt det gick, så svällde den upp och en varm, salt, lite besk vätska sprutade ner i min hals. Samtidigt som det gick för honom, knep han ihop mina näsborrar, så jag tvingades svälja. När han tömt sig, gav han mig en klapp på kinden, och drog sig ur. Jag flämtade efter luft och tittade upp. Det var flickan, som sög på mina bröst. När hon såg att jag tittade på henne så tog hon ett par steg tillbaka. Hon hade på sig mina skor och byxor!

– Lokta skit, men passa bra, sa hon retfullt, och vickade med ena foten mot mig. Mina nu !

Tydligen gillade hon tuttar, för hon återvände till mina bröst och fortsatte sitt klämmande, bitande och sugande. Jag kände mig som hela familjens smörgåsbord. Gubben började stöta hårdare och fortare, samtidigt som han stånkade högljutt, och plötsligt kände jag hur det började pirra i hela fittan, det kändes som kramper, sedan kom jag i en våldsam orgasm. Så häftigt hade det aldrig gått för mig när jag pullade själv. Gubben stirrade upphetsat på mig, så vräkte han sig in i ett våldsamt juck, samtidigt som han började spruta. Stråle efter stråle fyllde min fitta. Å nej, tänkte jag, nu blir jag väl på smällen också! Efter att ha sprutat ur det sista drog sig gubben ut och gick runt till mitt ansikte. Jag kommenderades att slicka ren staken, och lydigt satte jag igång. Nu fick jag se den på nära håll, och det var verkligen en bamse. Medan jag slickade kuken ren, körde den förste killen in kuken igen och fortsatte där han blivit avbruten. Jag undrade vad tolkkillen väntade på, men det skulle jag snart få se. Tjejen hade efter att ha sett min och faderns orgasmer övergett mina bröst och stod nu och tittade på mig med kåtblanka ögon. Hon gick baklänges mot den obäddade sängen, där hon sjönk ner med ena handen djupt nerstoppad i byxorna Hela tiden med blicken fäst på oss. Jag kunde se att det rörde sig mellan hennes ben. Gubben verkade nöjd med rengörningen, och efter att ha torkat av sig det sista på mina kinder och mitt hår, drog han upp sina byxor och lämnade rummet. Jag såg att han återvände till stolen framför tv:n. Nu var det dags igen, killen mellan mina ben tryckte sig in till roten och tömde sig i mig. Efter den förra gästens storlek, kändes det inte så mycket. När han drog sig ut, flödade det ur mig av dom dubbla laddningar jag fått. Det rann ner mellan skinkorna, och snart bildades en kall, slemmig pöl på bordet under mig. Nu gav tolkkillen ett kommando, dom tre killarna tog tag i mig och vände mig om så att jag låg på mage. Tolkkillen ställde sig bakom mig och började utforska min röv. Klämde och nöp. Drog isär skinkorna och fingrade på den slemmvåta fittan. Så drog han med ett finger upp och ner i rövskåran några gånger tills det var riktigt slemmigt. Sedan började han till min förskräckelse trycka in det i mitt skithål!

– Nu du, svennefittan, nu ska jag knulla dig som du förtjänar, som ett riktigt luder!

Efter att ha grävt lite mera med fingret makade han sig närmare och började slemma ner sin kuk med sperma. Så satte han ollonet mot hålet och började pressa. Återigen fick min kropp känna på en våldsam smärta, jag skrek rakt ut, och gubben i rummet bredvid hojtade något. Killen som nyss sprutat i min fitta, skyndade sig fram och tryckte in sin ännu halvstyva kuk i min mun, som ljuddämpare. Tolken pressade sig stadigt längre och längre in i min röv. Jag kunde se att flickan gnuggade sin fitta fortare och fortare. Ett våldsamt juck, en skärande smärta, och tolken var helt uppslukad av min tarm.

– Nu trivs du va? Svennefittan, sa han, och började jucka ut och in.

Jag kunde inte svara, för nu hade killen i min mun hårdnat igen, och knullade nu ut och in mellan mina läppar. Precis som sin föregångare verkade han gilla att försöka pressa sig ner i min hals. Flickan i sängen började gny, och plötsligt gick det för henne. Hon låg flämtande en stund, sedan drog hon upp handen ur byxorna och kom fram till bordet. Hon pratade med han som munknullade mig, och han drog sig ut. Så stack hon fram sin hand mot min mun. Jag kunde se fukten på fingrarna och kände lukten från hennes kön.

– Äta, gott fitta!

– Passa på att slicka i dig, sa tolken. Äkta mödis, våra tjejer springer inte ute och knullar innan dom gift sig!

Jag öppnade munnen, och hon stoppade in sina fingrar. Det smakade inte så mycket, slemmigt lite salt. Medan hon gned sina fingrar rena i min mun tittade flickan intresserat på sin bror som pumpade i mitt arsle. Så sa hon något till killen som stod bredvid, och han nickade. Brodern drog sig ut och jag fick order att resa mig. Killen intog mitt plats på bordet, och sedan fick jag trä upp mig på honom. Jag guppade prövande upp och ner några gånger, men sedan var jag tvungen att sitta still igen. Brodern kom upp bakom mig, och återigen invaderade han min bak. Så satt jag där, med en kuk i varje hål, bara munnen var ledig. Men inte länge, den tredje killen hade kvicknat till igen och nu intog han munnen. Så körde dom igång i varsitt hål. Fortare och fortare. Nu var det nära för mig igen, och med ett stönande kom jag. Strax efteråt brassade tolken av i mitt rövhål, och fittan fick ta emot sin tredje laddning. Det var bara killen i munnen som höll ut en stund till. Dom andra två drog sig undan lite, och nu hade han fri tillgång till hela min kropp. Tydligen var det häcken som lockade mest, och med en väldig energi började han rövknulla mig. Han höll säkert på närmare en kvart innan han flåsande fyllde min tarm. Efter att alla tre fått kukarna renslickade, och systern hade fått känna på både fittan, rumpan och brösten en stund till, verkade alla ha fått nog. Tolken plockade upp min sönderskurna t-shirt och trosorna från golvet, och kastade dom till mig tillsammans med ett par gamla, trasiga badtofflor.

– Klä på dig, kommenderade han.

Klädd i trasig t-shirt, trosor, strumpor och tofflor fördes jag ut ur lägenheten igen. Feta gubben tittade inte ens upp då vi gick förbi. När vi kom ut i hallen upprepades proceduren med handen för ansiktet, ända tills vi närmade oss tunnelbanestationen igen. När vi kom fram dit sa tolken:

– Mors då, svennefittan. Du var ju ett skapligt knull.

Tjejen, som hade följt med, kom fram och räckte mig mitt t-banekort och min mosters lägenhetsnyckel. Sedan gav hon mig en kyss mitt på munnen och log. Dom fyra vände sig om och gick, och jag såg mina byxor och skor försvinna nerför en trappa. Färden tillbaka till mosters lägenhet gick bra, fast det var många som glodde på mig där jag satt. Som tur var var t-shirten lång, så den gick ner en bit på låren. Men trosorna var snart genomblöta av alla safter som sipprade ut ur mig och jag kände att det blev alldeles blött på sätet. När jag reste mig vid mosters station var det en stor blöt fläck baktill på t-shirten. Moster hade inte kommit hem, så jag skyndade mig att gömma den trasiga tröjan i min väska. Sedan gick jag in i duschen. Jag stod en lång stund och funderade på vad jag skulle göra. Jag visste inga namn, inte från vilket land dom kom, inte vilket hus eller lägenhet dom bodde i. Egentligen hade jag inte mycket att komma med. Det kanske var dumt, men jag bestämde mig för att tiga. Trots allt, allt hade ju inte varit otäckt. Emellanåt var det ju jäkligt skönt också. Moster Eva märkte aldrig något, fast hon undrade ju vart mina gympadojor hade tagit vägen. Jag fick säga att jag redan packat ner dom. Som tur var hade jag med mig ett par sandaler också. Några dagar senare reste jag hem igen, och lättnaden var stor när jag fick min mens dagen efter att jag kommit hem.

(0)

Sexnoveller

Expediten i modebutiken

Sexiganoveller

Jag är en vanlig kvinna i slutet av de tjugo, litet tråkig kanske någon skulle säga, och jag jobbar i en liten exklusiv modebutik i en mindre stad. Från nio till fem finns jag på plats för krävande och välbärgade kunder och mina fötter blir allt ömmare för varje timme.

När arbetsdagen äntligen är över kan jag se fram mot en lång kväll framför TV:n med fötterna på bordet och en kopp te och sedan slappar jag bara. Det har inte funnits en man i mitt liv på flera år mest kanske för att jag inte är typen de tittar efter. Kanske mitt behov heller inte är så stort. Jag har det bra som jag har det och blir jag litet het mellan låren så brukar jag klara det med handduschen.

Men en dag kom det in en man i butiken med en snygg, ung blondin i släptåg. Hon skulle kläs upp från topp till tå och han skulle betala. Och medan hon dammsög butiken från hylla till hylla så tittade jag i smyg på mannen.

Han var en mycket speciell typ, mycket äldre än jag, kanske runt de 50. Han hade gråsvart hår hopsamlat i en hästsvans. Hans ögon var bruna och hans kropp stor men atletisk. Han verkade på ett sätt gammaldags på ett underligt sätt och det samma gjorde tjejen. Men det där gjorde honom till en väldigt speciell typ och han hade dessutom en after shavedoft som var mycket speciell och som jag aldrig känt förut. Det var nog blandningen av parfymen och hans egen kroppsdoft som gjorde den speciell. Doften stod runt honom som en kryddmoln och hade en viss inverkan även på mig.

Då och då ropade blondinen på honom inifrån provhytten. Då skulle han kommentera hennes val och jag kunde höra hur de vänslades bakom förhänget. Nu började det att krypa så underligt i min kropp. Jag kände mig attraherad av mannen och hans speciella parfym. Det gjorde mig också upphetsad att höra hur de kysstes och fnissade i provhytten. Vid ett tillfälle fick jag en glimt av dem. Hon var nästan naken och hans fingrar strök henne över fittan. Så var han tillbaka ute hos mig i butiken.

Han såg mig djupt i ögonen medan han luktade på sina fingrar och log. Äntligen hade hon hittat alla de plagg hon ville ha. Mannen betalade med stora armrörelser, nickade och gick iväg med blondinen som trippade efter honom på sina högklackade skor. Han efterlämnade denna speciella doft i butiken och den stannade kvar hela dagen.

För första gången i mitt liv blev jag tvungen att gå ut på toaletten och onanera. Jag var helt galen. När jag räknade kassan fick jag se att det låg ett visitkort ihop med de pengar mannen hade betalat med . Pierre Martin stod det.

Så hade han krafsat ner Hotel Summertime, rum 31 klockan 22 prick!

Min första tanke var att det var det fräckaste jag varit med om. Vem trodde han jag var? Trodde han att jag skulle gå och besöka en främmande man på ett hotell klockan tio på kvällen..? Men han räknade rätt för jag gjorde det!

l alla hast hittade jag en klänning på en av hyllorna, tog ett par snygga stay-ups och en svindyr g-string som jag slängde ner i en påse och sedan körde jag hem. Det var den längsta kväll jag har varit med om. Tiden kröp fram och jag tog vara på den genom att bada, smorde in mig med väldoftande creme och en makeup som gjorde mig snyggare tyckte jag själv. Så tog jag på mig den svarta klänningen som jag hade ”lånat” i affären samt de läckra strumporna, g-stringen och mina högklackade sandaletter.

Precis klockan tio stod jag utanför rum 31 på hotellet och knackade på. Pierre öppnade själv, log smickrande och bjöd mig på en drink. Han var tydligen ensam i sviten och han såg fantastisk ut. Han var klädd i tajta, svarta byxor och en tunn, svart sidenskjorta som var öppen i halsen och som avslöjade ett brunt, hårigt bröst. Doften runt honom var den samma som tidigare. Berusande och härlig.

- Du kom i alla fall, varför det?

- Det vet jag inte, jag har aldrig gjort så förr, det kanske är på grund av din after shave.

- Min after shave. Han log. Jag har inget på mig, varken after shave eller parfym.

Det där förstod jag inte men jag brydde mig heller inte.

- Kom, sade han och sträckte ut handen efter mig och drog mig med in i det andra rummet som var sovrummet.

Där inne fanns en stor, mjuk säng proppad med kuddar och där knuffade han om kull mig och inledde en förförelseakt som slog undan benen på mig. Han fanns överallt med sina händer och sin tunga. Jag var nära att svimma, totalt berusad, även av doften som var så stark och nära, som om den rann ut ur hans porer. Doften fångade mig som i ett nät som gjorde att jag inte kom till sans riktigt innan jag upptäckte att jag låg helt naken på sängen sa när som på strumporna.

Bunden till anklar och handleder i sängens fyra hörnstolpar. Pierre kittlade mig med en påfågelsfjäder som han lät cirkla över min kropp, Det fick mina bröstvårtor att stå rakt ut som fyrtorn och min fitta att dra ihop sig i små krampaktiga ryckningar.

-Knulla mig då, skrek jag utan att knappast vara medveten om det men Pierre bara log sitt märkliga leende.

- Det är inte bara jag som skall ha det skönt, sade han.

Så återvände han till salongen och lät mig ligga där ensam och skakande av upphetsning och kåthet och den berusande doften i näsborrarna. Nu öppnades dörren och han kom in följd av två unga män. De var nakna och mycket muskulösa och helt rakade. Med sig hade de blondinen och hon var också naken och helt rakad.

- Var så god, sade Pierre, hon är klar.

Så satte han sig på en stol bredvid sängen med ett vinglas och en cigarrett. Nu var jag mig själv igen Jag ropade och skrek och drog i mina rep som en galning. Men de drogs bara åt mer och mer då. Jag kom inte loss. Jag skällde och skrek och ropade på polis men det var ingen som hörde mig. Utmattad föll jag tillbaka i sängen och kunde inte göra annat än att finna mig i denna fruktansvärda situation.

Att bli våldtagen av två män och en kvinna. Nåväl, det var jag som snabbt förlikade mig med tanken. Det var ju samtidigt väldigt upphetsande att inte kunna komma loss och att inte kunna göra motstånd. l alla fall inte sådant som kunde hjälpa mig ur situationen. Blondinen log sött och närmade sig mig. Vad skall hon göra nu? tänkte jag. En kvinna

- aldrig i livet!

Men visst, en kvinna, och hon lade sig mellan mina särade och bakbundna ben och började att slicka min fitta. Jag trodde faktiskt att all kåthet hade lämnat mig men där tog jag fel. För bara hennes tunga nuddade min fitta så var jag på väg in i himmelriket. Pierre hade tydligen gjort ett bra förarbete, min fitta svällde upp och tog hungrande emot alla stickningar som hon gav den i snabb följd. Så upptäckte jag att jag hade två, darrande och stenhårda kukar precis framför min mun. Från var sin sida av sängen stack de två männen fram sina slickepinnar och jag började suga på dem en efter en under det att min kropp arbetade upp och ner, fram och tillbaka trots min hjärna som nu stod helt stilla.

Blondinens duktiga tunglekar, de krävande kukarna och Pierres svarta ögon över hela scenariot gjorde att jag snart exploderade i en jätteorgasm med skrik och hulkande och allt annat som hör till. Så hade jag plötsligt blondinen liggande ovanpå min mage. Kände den spänstiga, unga kroppen med mjuka, välformade bröst, mjuk mage och en fräckt, ljusröd tunga som kittlade min mun. Hon stickade mig i mungiporna som en hund. Och bakom henne en av mannen som nu smog sig på henne. Sårade hennes skinkor och blygdläppar och körde in sin kuk så djupt som möjligt i henne och började därefter att knulla henne hårt. Sängen gungade och hoppade ochså skiftade han hål och körde kuken i mig medan hon låg och vred sig ovanpå mig.

Så började han ta oss på skift, från hål till hål. åh, så skönt det var både när den var inne i mig och när den var inne i henne. Hon var kokande kåt och sådant smittar ju av sig. Nu ansåg Pierre att jag hade blivit så samarbetsvillig att han kunde befrias från mina rep. Han kom fram till sängen och gjorde mig fri. Han såg mig djupt i ögonen och sade:

- Har du det skönt, prinsessan?

Nu fanns doften där igen, söt kryddig, och väldigt förförande.

- Men varför får jag inte dig? viskade jag, jag vill ha dig! Du är så…

Han skakade på huvudet och nickade till de två andra männen. De kastade sig över mig och Plötsligt var jag en bit i en sandwich. Placerad mellan två starka, blanka kroppar med en kuk i varje hål. Fylld till bristningsgränsen var inte ordet jag var proppfylld för männen hade stora, hårda kukar som gick som kolvar i mitt inre. När det gick för mig satt blondinen i knät på Pierre med sårade ben. Hans bruna hand var begraven i henne och de stirrade båda två på sängen och den kraft och energi som laddade ur där. Jag befann mig åter i ett tillstånd av vild hängivelse utan i stånd till att fundera över varför jag var ett villigt offer för mannens krävande kukar. Jag blev utfylld till bristningsgränsen och fylldes snart också med skönt varm sperma som efteråt ränn ur mig som mjölk.

Så kom blondinen ner till mig i sängen och försökte kyssa liv i mig igen genom att suga min mun med sina sidenlena läppar och återigen slicka mina mungipor. Det var ett tricks hon behärskade och det gick hem hos mig.

- Slicka mig, viskade hon mitt i en kyss och för första gången i mitt liv fick jag nu pröva att begrava min mun och min tunga i en annan kvinnas fitta.

l dag hoppas jag att det inte var sista gången jag gjorde det också för det var en helt enorm upplevelse och så annorlunda än allt annat. Blondinen hade en jättesöt, liten fitta, precis som’ på en docka. Klitoris var det enda som var stort, precis som en pärla i ett musselskal. Allt annat var litet och själva slidan var så trång att jag inte begrep hur den stora kuken kunde tränga sig in där. Blondinen suckade och smågrät när hon fick den ena orgasmen efter den andra. Det var jag som gav henne dem med min tunga. Fantastiskt.

Till sist såg Pierre på sin klocka och sade att nu var det slut, att jag skulle skynda mig hem. När jag hade klätt på mig kysste, jag honom.

- ja, skynda dig hem nu…

Så gick jag men tittade långt efter blondinen och de två muskulösa männen. Sedan gick det ett par dagar utan att jag för en minut kunde släppa den otroliga upplevelsen. Men så äntligen var jag nere på jorden igen och stod som vanligt i modebutiken. Så gick det ett par dagar till men så kunde jag inte hålla mig längre. Jag tog fram telefonkatalogen och letade upp Hotel Summertime Letade sida upp och sida ner. Hotellet fanns inte med där.

Jag ringde till nummerupplysningen. Det fanns inget hotell med det namnet längre. Det hade funnits ett sådant en gång men det brann för 30 år sedan.

Så jag tog min gamla bil och körde ut mot havet. Tog grusvägen mot stranden där hotellet låg. Det fanns inget, bara en liten paviljong. Jag tog fram min plånbok och tittade på kortet jag fått av Pierre. . Pierre Martin, Hotel Summertime, rum 31, klockan 22 prick, stod det.

Nästa dag gick jag till biblioteket och letade i gamla tidningslägg som var 30 år gamla. Så hittade jag vad jag letade efter. En artikel om branden i en tidning från den 20 augusti 1965. Det fanns också en gulnat foto av en vacker, gammal byggnad omgiven av flammor och I artikeln stod det att alla kunde räddas vid branden på Hotel Summertime med undantag för ett trolleripar som kallade sig för Colette och Pierre och deras två assistenter.

De hade uppträtt på hotellet med en eldshow där det ingick exotisk rökelse och showen kunde vara orsak till branden. l artikeln fanns det också ett fotografi av Pierre och blondinen. Jag tittade i min almanacka. Jag var på hotellet för fyra dagar sedan ‘ 19 augusti, på 30årsdagen av branden. Vad kan jag säga mer..?

(0)

Sexnoveller