Svenska Sexnoveller Hon liksom lyser – Del 2 |

Hon liksom lyser – Del 2

Sexiganoveller

Solen har nästan gått ner och badplatsen är folktom. Johanna och Rickard sitter ensamma kvar på bryggan. De andra skulle åka in till stan och se någon film på bio och sedan gå på fest hos Emelies kompis i Nacka. Men Rickard kände inte för det och Johanna skulle upp och jobba tidigt nästa morgon. Så de två stannade på stranden hela eftermiddagen, solade, köpte tre stycken glassar var, simmade lite längder längre ut i sjön och trängde sig före alla barn i vattenrutschkanan, till alla medelålders föräldrars stora förtret. Nu sitter de där på bryggan, insvepta i handdukar, tätt intill varandra för att hålla värmen. Rickard vill att de ska sitta såhär för alltid. Bara de två.

”Dina läppar är alldeles blå”, ler han.

”Jag fryser, så det är nog inte så konstigt”, säger Johanna, utan att ta blicken från den klara vattenytan.

”Nej, det är klart. Vi kanske ska gå hem.”

”Mamma säger att man inte ska ha på sig sina blöta badkläder för länge, då kan man bli sjuk”, säger Johanna och ler.

”Mhm, det är nog sant. Ska vi gå upp och klä på oss?”

”Men”, säger hon och öppnar sin handduk, ”jag har haft på mig den här blöta bikinin hela dagen”

”Mmm, men…ja…jaha…”. Rickard är helt förvirrad. Vad är nu detta? Det känns inte alls bra.

”Kan vi inte stanna här tills det blir helt mörkt, Rickard?” säger hon och låter handduken falla ned bakom henne på bryggan.

”Eeeh okej”. Vad fan ska han göra? Vad vill hon?

”Men då måste vi nog värma varandra”, säger Johanna och nickar bestämt åt sitt eget förslag.

”Fast du…” Det är känns helt overkligt. Han kan inte stanna här. Han börjar bli väldigt kåt.

Med en enkel knyck drar hon loss knuten som håller ihop hennes bikiniöverdel. Långsamt drar hon den över huvudet och lägger den bredvid sig. Hennes bröst är stora för att sitta på en så smal kropp, runda, perfekta och bröstvårtorna styva av den kalla nattluften. Han borde gå, han borde verkligen gå.

”Eh alltså Johnna, jag tror inte det här är en bra idé”, säger han svagt och försöker att inte stirra.

”Men vi kommer att bli mycket varmare ju”, säger Johanna oskyldigt och börjar knyta upp snörena på sin bikiniunderdel. Hon ser att han har stånd men låtsas inte om det.

Han borde inte stanna kvar här, måste fly innan det är för sent.

”Johanna, jag vill inte, alltså vi är ju kompisar och så…”

”Vadå? Vi ska inte göra något! Bara värma varandra! Det är ju inget farligt med det.”

Hypnotiserad tittar Rickard på när hon drar av sig sin bikiniunderdel. Hans kuk är stenhård. Nu sitter han där, med världens vackraste tjej alldeles naken framför honom. Hon huttrar i kylan, men tar inte upp sin handduk. Hon ser strängt på honom.

”Ska du hjälpa mig eller inte?”

Hon nickar ner mot hans handduk som inte gör mycket för att dölja hans upphetsning. Rickard nickar långsamt, han kan inte göra annat än lyda. Han vill inte längre gå. Han försöker att dra av sig badbyxorna utan att släppa handduken. Johanna flinar. Efter en lång stunds trixande ligger Rickards badbyxor bredvid honom och han håller ett krampaktigt tag i sin handduk. Johanna sätter på knä och kryper närmare honom. Hon tar ett bestämt grepp om kanten på Rickards handduk, öppnar den och makar sig in brevid honom. Sedan tar hon sin handuk och lägger också den över dem. Nu sitter de helt nakna under de två handdukarna. Rickard vet inte vad han ska göra. Det hela känns så otroligt overkligt. Johanna kurar ihop sig, pressar sina mjuka bröst mot hans överkropp, lägger huvudet på hans axel och sina ben över hans lår. Försiktigt låter Rickard sin ena glida hand över hennes mage och landa på hennes bröst. Johanna stelnar till och tar snabbt bort hans hand.

”Vad är det?” frågar han förvånat.

”Vi skulle ju inte göra något Rickard! Bara värma varandra. Vi är ju faktiskt kompisar!” säger Johanna.

”Okej, men…”

Det känns konstigt att prata såhär när de sitter nakna och ihopslingrade.

”Jag trodde inte att det skulle vara så svårt för dig”, säger Johanna kallt.

Rickard försår ingenting. Vadå svårt?

”Vad menar du egentligen? Vad vill du?”

”Jag vill bara vara nära dig”, säger hon svagt.

”Naken?”

”Jag kan gå om du tycker det är obehagligt.”

”Nej! Det är lugnt, vi kan sitta såhär, det går bra”, säger Rickard och får lust att sparka sig själv.

”Du är bäst Rickard”, säger Johanna och borrar in sitt ansikte mot hans hals.

Han kommer att bli galen på riktigt. Han borde ha gått. Nu är han fast. Han suckar, varför gör han alltid som hon vill?

(644)

Sexnoveller

Kommentera