Svenska Sexnoveller Det avslutande kapitlet – Del 15 |

Det avslutande kapitlet – Del 15

Sexiganoveller

Hon stod där och ville sjunka genom golvet. I den vänstra handen hade hon det hon egentligen skulle hämta. Tomteluvan! Hennes väldiga byst hävde sig upp och ner under den vita tröjan med polokrage i tunga andetag, men inte var det väl så ansträngande att ”bara” titta på. Den andra handen gömde hon snabbt bakåt ryggen i skam, fast det syntes ändå på den skrynkliga blusen, byxtyget och våtfläcken i skrevet vad hon hade gjort. Petra gapade, så hennes vita tänder syntes extra mycket mot den mörka huden. Jenny slutade att rida på ”Fabrikörns” stora kuk och gled av honom helt. Det rann med genomskinlig könssaft på mannens högresta påle och han böjde sig fram med intresse i blicken.

– Hur länge har du varit här å tjuvkollat, frågade Jenny med ett flin. Petra pekade med hela handen ner mot det våta tyget.

– Du har onanerat, utbrast hon högt.

Först mäkta förvånad, men sedan brast hon ut i ett retfullt och glatt flin.

– Du har finger-pullat dej själv för fulla muggar.

Natalie knep ihop med läpparna så hårt att de vitnade, men resten av ansiktet var illrött och innanför de immiga glasögonen så tryckte hon ihop ögonen, skakade tvångsbundet på huvudet och nekade. Inte! Så här fick det inte gå till, tänkte den stackars förtvivlade flickan i sitt, nu, skamfilade inre. Hon hade gjort en liderlig handling och det räknades som synd i allra högsta grad. Petra flinade med hela munnen och såg så förvånad ut, att man skulle kunna tro hon hittat något storslaget.

– Du, Natalie.

Den pryda religösa Natalie Österbäck har stått å smygpullat sej mellan benen.

– Nej, nej, nej, tjöt Natalie. Hon blundade, höll för öronen och skakade huvudet fram och tillbaka.

– Jo, jo, jo, nynnade Petra vetgirigt och böjde sig fram, likt en förhörsledare. ”Försök inte smita undan! Det syns ju lång väg, att du har haft en orgasm. Var det när du såg mej suga av Leopold, det eller?

– Nej, nej, nej!

Natalie skakade på huvudet. Detta hände inte. Det var bara en mardröm, snart skulle hon säkert vakna upp i sin säng med täcken av ejderdun och med ”renheten” kvar. Fast det var ju ingen dröm. Jenny reste sig från sin plats och traskade bort till den blonda jäntan med flätorna. Hon satte händerna på hennes axlar och tittade på henne. Inte strängt, utan med glimten i ögat.

– Hur länge har du vart i skrubben, frågade Jenny vänligt.

-…Inte länge alls, snyftade unga fröken Österbäck och tappade tomteluvan.

Petra sneglade fräckt på de båda männen med flinet fastklistrad i ansiktet. Jenny fnissade till lite och tittade Natalie i de blåa kristallögonen.

– Du måste ha vart här länge. Hur länge.

– …Jag smög in, när du satt å cyklade på cykeln. Den för så mycket oväsen, så jag trodde inte du hörde mej. Ja…jag skulle ha tag på en extra tomteluva till julspelet.

Lärarassistenten föreställde sig detta och han nickade.

– Hon vågade nog inte gå ut ur städskrubben, när du började med dina perversiteter med cykeln, senare.

Jenny gav honom en snabb blick.

– Jaha ja, ska DU anklaga folk för perversiteter…

Hon pekade ett bestämt finger på Leopold.

-…Din gottegris!

Pia tjöt under munkavlen. De verkade ha glömt bort henne totalt. Det vibrerade, när hon försökte komma loss, men det gick ju inte. Det hade hon ju redan erfarit. Var det bara för syn skull? Skulle det kanhända se konstigt ut, om hon låg där fastbunden och INTE gjorde motstånd. Kanske var hon en lika stor gottegris som de andra. Jenny hjälpte Natalie ut från garderoben och den blonda flickan jämrade sig över sin egen ”uselhet”.

– Jag kommer att få brinna i helvetet för det här, snyftade hon med skälvande stämma. Jenny kramade om henne.

– Jag gjorde snuskiga saker med mej själv, grät Natalie. Tårarna rann nerför hennes rödbrusiga ögon och fortsatte nerför de fräkniga kinderna.

-….Å jag tyckte det var skönt…..Ännu värre! Jag tyckte det var skönt att göra äckliga saker.

Jenny höll Natalie tätt intill sig. Petra stod bredvid och såg skamsen ut. Det var inte snällt av henne, att börja håna Natalie för hennes instängda känslor. Det insåg hon nu. Leopold stod också med huvudet på sned och fuktiga ögon. Han var inte van, att se en flicka gråta och tog illa vid sig. ”Fabrikörn” stod stödd emot skåpet intill väggen. Han behöll samma oberörda min, men det syntes på honom också, att han sympatiserade.

Nog kunde Jenny känna, att Natalie var riktigt våt i skrevet, när de stod så nära varandra. Det såg riktigt rart ut. Halländskan naken med sin kraftiga kropp och rejäla längd och den lilla religösa flickan med de långa flätorna och jättebarmen. Jenny tröstade Natalie med de vanliga orden: ”Såja, såja! Inte gråta”, och liknande. Just vid detta tillfälle, ville halländskan fördöma alla präster, som utgav sina hemska krav och förstörde med sitt förtal.

– Natalie, du kommer inte brinna i helvetet. Du har inte gjort något fel. Om det vore fel, så skulle det väl inte finnas….Möjligheten alltså. Snälla sluta gråta.

Hon vaggade Natalie fram och tillbaka i en långsam takt.

– …Du måste förstå. Snälla förstå. JAG är väl inget monster bara för att jag har sex. Petra är inget monster å det är inte Leopold eller ”Fabrikörn” heller. Sex ska vara nåt fint. Försök att förstå, för min skull.

Hon släppte henne för en stund och smekte hennes rödbrusiga kind. Halländskan såg så där snäll ut, som bara hon kunde. Det var en begåvning faktiskt. Med ena armen över Natalies nacke kallade hon till sig lärarassistenten. Leopold lunkade fram till dem, som en marionettdocka och ett dumt ansiktsuttryck. Jenny tog tag i assistentens ena hand och lade den mot Natalie, som ryggade tillbaka lite. Hon protesterade inte, fast såg ändå skyggt på den nakne mannen. Halländskan lotsade fram Leopold. Valet var självklart. Leopold kunde vara mer försiktig, medan ”Fabrikörn” körde mer pang på rödbetan. Lärarassistenten smekte Natalie lätt över kroppen. Inga intima ställen. Bara lätta varma smekningar. Jenny Rävberg stod fortfarande kvar bredvid dem.

– Nå, är det farligt?

Natalie tittade genom immiga glasögon. Först på lärarassistenten och sedan på Jenny. Hon skakade tyst på huvudet.

– ….Nå, gör det ont?

Ny huvudskakning. Nu vågade Petra blanda sig i det hela. Hon hoppades på, att ingen skulle ta åt sig hennes tidigare klavertramp och frågade:

-…Inte är det väl ens obehagligt, sa hon.

Natalie öppnade munnen för att svara, men det blev bara en huvudskakning.

– …Inte är du väl rädd för Leopold, undrade Jenny. ”Du kanske till å med vågar ta på honom?”

Natalies lilla vita hand leddes fram till mannens nakna kropp. Till slut låg den kvar, utan hjälp och utforskade lärarassistentens platta mage, precis som en upptäcktsresande utforskar kartan över Asien. Pia Katz jollrade något obegripligt under tyget och Petra gick fram och klatschade till knuttebrudens skinkor, så hon skulle hålla tyst. Ett dämpad vrål vid själva smällen, men sedan blev det dock tyst ifrån henne.

– Inte farligt, intalade Natalie sig själv och fick handen nerledd till mannens slaka penis.

Nu hajade hon till lite, men hon drog inte bort handen. Håll kvar den. Tog runt skaftet med sin mjuka hanflata och lärarassistenten kände hur blodet pulserade ut i mandomen. Den hårdnade till undan för undan. Jenny tog vänligt men bestämt tag i nederkanten av Natalies vita polotröja.

– Vänta, flämtade hon till.

Jenny släppte nederkanten och Natalie andades med öppen mun och sade i nästa flämtning:

– ….Jag gör det själv.

Lärarassistenten tittade på med hypnotiserade ögon, när lilla fröken Österbäck begravde sina fingrar i tröjan tyg, drog till med bägge händerna, krängde klädesplagget över huvudet och de två jättelika brösten gungade fram av fartvinden i en vit spetsbehå. Lärarassistentens kuk styvnade till, som en reflex och han lyckades bromsa in en svordom.

-…Jösses, flämtade han. Ögonen stora som tenntallrikar. ”Fabrikörn” skakade imponerat på huvudet i bakgrunden och började fingra med sina snuskiga fingrar på Petra igen.

Leopold gnisslade tänder av upphetsning och formade händerna i luften framför den svällande barmen. Han tittade storögd på Natalie.

– …Får jag?

-…Ja!

Natalie Österbäck trodde inte sina egna öron. Det var hon själv som hade sagt det där ordet. Hon trodde det inte nu i efterhand. Varsamt placerade mannen sina kupande händer på brösten, men kunde inte greppa hela dem. Hon var blek i huden. Brukade väl inte synas utanför huset särskilt lättklädd. Runt halsen hade hon ett litet silverkors i ett läderband. I bakgrunden hade ”Fabrikörn” fått ner Petra på rygg. Negertjejen låg platt med skuldrorna i golvet och låren särade. 50-åringen befann sig mellan benen på henne med sitt ansikte.

– Ja! Slicka mej, stönade Petra. ”Slicka min kåta fitta!”

Natalie tittade ömsom på den heta scenen och bakgrunden och ömsom på Leopold. Lärarassistenten masserade hennes barm och kände extra mycket på det området, där de röda bröstvårtorna lyste igenom. Jenny stod kvar och begrundade de bägge.

– Du måste ha svårt att få tag på behåar, stånkade Leopold. Natalie nickade med andan i halsen och flämtade fram:

– Jag får specialbeställa. Min storlek finns inte i affären…

Halländskan tog några steg bakåt och dråsade ner på en utav bänkarna. Hon tyckte isen hade smält av glöden och nu skulle nog lilla fröken Österbäck klara sig själv. Ett vemodigt leende uppenbarade sig i Natalies ansikte. Hon tyckte om lärarassistentens trevande händer och, att hon kunde få honom att stirra ögonen ur sig. Tårarna hade för länge sedan torkat på hennes kinder.

Petra stönade på golvet och hasade sig upp i sittande ställning fortfarande med ”Fabrikörns” tunga begravd i underlivet. Med nöd och näppe nådde hon upp till Pia Katz stjärt och tryckte den knottriga dildon in och ut i dennes anal. Detta verkade tända Natalie ytterligare och hon gav sig på spännet i sin egna behå.

– Du ska in…inte behöva famla utanpå tyget, sa hon silkeslent och de frodiga tuttarna frilöstes ifrån den trånga förpackningen.

De tycktes svälla ytterligare och pöste ut över hennes bröstkorg. Det där var verkligen inget silikon. Det kunde vem som helst se. Skam verkade fara i den blonda religösa flickan. Hon lade sig ner på golvet och klämde inbjudande på sin byst med små svaga stön. Jenny onanerade borta, där hon satt. Pia Katz hade dreglat lös hela munkaveln, nu låg den runt halsen istället. Men hon skrek inte skällsord länge. Det enda som kom ifrån de rödmålade läpparna var tysta obscena stavelser, när arsleringen masserades av löskukens knottror.

– Man kan inte vara bagare utan att SMAKA på bullarna, stånkade lärarassistenten och placerade sitt kåtsvullna ollon mellan Natalies jättepattar.

Hon darrade till och tittade med vattniga ögon på det svällande könsorganet mellan hennes meloner. Munnen hennes var vidöppen och tungan spelade runt mot gommen. Sedan tog hon initiativet. Hon visste allt hur man gjorde, den lilla oskuldfulla ängeln. Hon låg där med sina långa vackra flätor, immiga glasögon, söta fräkniga ansikte och de skära flickläpparna var vidöppna och andades ut medan de små händerna greppade tag i bröstens sidor och tryckte ihop dem, så kuken matades in i bröstspäcket. Han tryckte på, kände den nästan krampaktiga njutningen och stönade till. Ollonet masserades mot den svettiga huden mellan flickans varma tuttar. Fram och tillbaka sköt han underlivet och lemmen gneds in och ut i klyftan. Natalie masserade sig själv med sina små späda fingrar och kramade åt så mycket hon kunde. Barmen guppade upp och ner, när han började pattknulla henne med mer tempo. Natalie klämde på sina mjölkförpackningar och hon svettades lätt i pannan. Samtidigt hördes det ett kåtvrål borta vid roddapparaten. Petra hade fått utlösning, när ”Fabrikörns” retande tungspets hade blivit för mycket mot hennes klitoris. Hon skälvde och slängde med huvudet, så tofsen på tomtemössan slog i golvet med mjuka smällar.

”Fabrikörn” låg kvar med ansiktet nere mellan hennes breda mörka lår och lapade på, likt en törstig hund vid vattenskålen. Och slafsandet avslöjade, att det var verkligt vått i tomteflickans skrev. Tungan smekte runt blygdläpparnas sidor, nuddade själva öppningen, kittlade kärleksknappen och började sedan om från början igen. Knuttebruden låg kvar på britsen med sitt brunbrända arsle uppkört i vädret. Munkaveln hade nu ramlat av och hon hackade tänder av upphetsning. Läppstiftet var smetigt och saliven hade runnit ner på underlaget och några droppar hängde i skimrande avlånga droppar nerifrån britsen och landade till slut i en liten pöl på gummigolvet. Hon orkade inte spänsta emot mer. Konditionsbrist, eller också ville hon inte att det skulle sluta vid det här laget. Hennes ansikte var rött av ansträngning och hon svettades kraftigt under den hårt bundna snusnäsduken runt pannan. Petra kunde inte koncentrera sig till fullo, men lyckades rätt bra med att köra den knottriga löskuken in och ut i Pia Katz slippriga rövhål. Jenny satt på en annan av träningsredskapen med benen brett särade. Hon hade två fingrar begravda i grottan och pillade frenetiskt. Ögonen var glansiga av upphetsning och tungan fuktade de torra läpparna gång på gång, med leendet liggande i mungiporna.

– Herre jösses, flämtade Natalie.

Det lilafärgade ollonet tycktes svälla och närmade sig hennes ansikte mer och mer. Leopold tryckte på, och tittade prövande på blonda söta Natalie, som faktiskt öppnade munnen mer och mer. Hon kunde det här ju. Vem hade kunnat föreställa sig det. De våta läpparna bildade en varm grotta för den bultande lemmen. Leopold flyttade sig längre fram och pressade utan förvarning in ollonet i den religösa flickans mun. Det gick på en sekund. Snabbt bort från pattarna och in i den våta varma gommen. Hon spärrade upp ögonen, men försökte inte protestera. Snarare inbjöd hon hans stånd ytterligare till sin mun, genom att gripa tag i det ådriga skaftet.

Med ett regelbundet och halvkvävt flämtande munknullade hon honom. Leopold stånkade, blundade, försökte tänka på något annat för att inte spruta med en gång. Floden kom, spred sig nere i pungen, gick längs ryggraden och lärarassistenten försökte spänna underlivet ordentligt. Det brukade funka för det mesta. Hålla inne, precis som man gjorde på bio, när det var upptaget på toaletten. Det gick inte. Hur han än pressade och gnisslade tänder av ansträngning, visste han att det inte skulle gå. Att bli avsugen av den lilla oskuldsfulla Natalie Österbäck, som aldrig skulle kunna tänkas i sådana här sammanhang blev för mycket. Han var tvungen att slappna av igen, annars skulle det bara bli tömning utan orgasm, och det fanns inget värre. Natalie slurpade med jämna takter och inte en salivdroppe skulle kunna komma mellan de tillslutna läpparna. Hon var som en dammsugare och lärarassistenten vrålade till, då han kände hur sperman sprutade ut. Jenny grimaserade för att inte skrika hon med. Fingrarna begravdes om och om igen i hennes vidöppna fitta och medan Natalie svalde sperma för fullt, rann fittsaften mellan hennes mulliga lår, när också hennes orgasm gjorde sig till känna. Natalie slurpade i sig det sista och hastigt slet lärarassistenten ut sin lem efter det slutliga sprutet. Det var nästan, så hon ville behålla ollonet kvar i munnen. Saliv och sperma droppade i en klibbig sträng emellan hennes öppna mun och Leopold Nilssons ollon och lärarassistenten stirrade vidnögt för några sekunder.

Strängen gick av och flickan satte sig upp i sittande ställning mot väggen med handen för munnen och en förvånad blick i ögonen. Vad hade det tagit åt henne? Hon ställde sig själv frågan i sitt överhettade inre. Så skulle inte en fin flicka göra! Det var syndigt! Fast det sunda förnuftet börjades suddas ut för henne. Hon var kåt. För första gången i sitt unga liv var Natalie Österbäck sugen på sex. Chockad, jovisst, men hon kunde inte hjälpa det. Leopolds potens var i sitt esse vid detta tillfälle. Hans påle förblev hård och svajande, trots att tyngdlagen egentligen skulle ta ut sin rätt på hans mandom.

– Sätt på mej! Min tur!

Unga fröken Katz ropade ynkligt ifrån britsen, och sakta smög lärarassistenten bort till henne och lade överraskande sina händer på knuttebrudens skinkor, grävde ner fingrarna i köttet och drog isär dem. Bakom honom rev Natalie av sig sina byxor. Det var bara hennes byst som var yppig. Resten av kroppen var rätt smal och hennes lår var nästan pojkaktigt tunna. Byxorna försvann bort i ett av gymmets hörn tillsammans med de våta små trosorna. Hennes slida var rätt liten och blygdläpparna var röda mot den vita huden. Natalie fingrade på sin känsliga lilla knapp och hon visste hur man gjorde det där med.
Leopold satte det salivvåta ollonet mot Pias ringmuskel och tryckte fram underlivet. Kukhuvudet forcerade motståndet och toppen gled in i knuttebrudens varma analgång. Hon blundade med putmunnen vidöppen. Andetagen ångade ut mellan läpparna och hon fick dra in saliven gång på gång och svälja, för att inte dregla ner hela britsen. ”Fabrikören” hade inte fått någon utlösning ännu och bestämde sig att han skulle spara det till Natalie Österbäcks stora pattar. Han reste sig upp från golvet och lämnade en fläck av svett kvar efter sig och gick bort till Natalie, som låg kvar på samma ställe, smekande sig själv. Fingrarna gnuggade blygdläpparna och hon stönade, fast hon försökte dämpa det. Den gubbsjuke Elviskopian drog förhuden fram och tillbaka över ollonet med sin seniga näve och såg belåtet ner på Natalie. Hans ögon lyste under den, nu okammade, hårpomadafrisyren. Jenny fick samtidigt sin våta fitta uppfylld av den begagnade penisattrappen, som nyligen hade behandlat Pias anus. Petra låg platt på mage mellan väninnans lår och körde dildon ut och in, precis som om hon inte hade gjort annat i livet. Natalie tittade storögt upp på det vidunderliga könsorganet. Allt hade förvandlats till en orgie i vällust. Nu knullade Leopold Knuttebrudens rövhål med rejäla stånkande. Pia gjorde inget motstånd alls längre, fast hon låg fortfarande bakbunden på britsen.

– Jag har redan sprutat en gång, stönade lärarassistenten. ”Nu ska jag väl inte komma lika fort igen”.

– Ska vi slå vad, väste Pia och slog bak med den bastanta röven i ett motjuck, som fick lemmen att nå botten i hennes trånga hål.

Hon skrek till, när Leopolds ollon stötte på återvändsgränden, vände, och gjorde om det igen. Han drog nästan ut hela pålen, men precis när den brunfärgade kuken skulle falla ur med ett ploppande stötte han till och den gled in igen.

– Ja, knulla mej!! Jag är så kåt!

– Jag får utlösning igen, vrålade halländskan och spände underlivet i en båge.

Petra ökade plikttroget takten med attrappen och väninnans skrev vättes ner ännu mer, när hon kom igen. ”Fabrikören” befann sig nu på knä och han hade intagit lärarassistentens gamla plats. Mellan Natalies pattar. Fram och tillbaka, fortare och fortare gick tempot och den ena orgasmen avlöste den andra. Pia smiskades igen och hon bad om det med en kåtsprucken röst. Han bäddades in i himmelrikets vita moln igen och han sprutade Pia Katz trånga rövhål full med sperma. (Eller det han nu fortfarande hade kvar efter den förra utlösningen) I dimman såg han hur dörren öppnades och han såg några figurer i dörren, men det var väl bara i lyckoruset dessa personer fanns till. Snart skulle de försvinna samtidigt som kittlingarna i pungen och ryggraden. Det var han säker på, men när sekunderna gick och verkligheten kom tillbaka i små proportioner stod dessa figurer fortfarande kvar och den hemska sanningen uppdagades för lärarassistenten.

Dörren hade farit upp och vaktmästare Hultén stod och fånstirrade med stora vita ögon. En sådan här syn såg man inte varje dag på skolan. Jenny Rävberg liggandes på en brits naken, med särande lår och med en knottrig löskuk inkörd i det saftande underlivet, som rördes upp och ner av Petra Eriksson. Också helnaken sånär som på den röda tomteluvan. Närmast dörren stod en snuskgubbe och körde sitt könsorgan mellan Natalie Österbäcks väldiga tuttar och Pia Katz blev påsatt i arslet av den nya lärarassistenten. Hultén förblev tvärtyst. Hans mustasch fladdrade under luftdraget från hans uppspärrade näsborrar. Exakt då kom ”Fabrikörn” och hans stora tjurkuk började ejakulera vit sädesvätska. I både upphetsning och förnedrigt över att blivit ertappad, spärrade Natalie upp sin lilla mun och fångade den krämiga sädesvätskan ifrån gubbkuken. Hon svalde i klunkar och ansiktet träffades av den sperma hon missade med läpparna. ”Fabrikörn” hade knullat länge, runkat länge, tittat på länge och allt hade blandats ihop och åstadkommit denna slutliga utlösning. Hultén såg nästan svimfärdig ut. Bakom honom stod gymnastiklärarinnan Bengtsson och såg ännu mer häpen ut. Längst bak stod tre uniformerade konstaplar. De utstrålade bisterhet och var utav skiftande kaliber. Bengtssons förvåning övergick till en ogillande och rentutav äcklad grimas och som passande avslutning kom det välkända raseriet.

– Era inpiskade svin!!! Era djur!!! Era kåtdjur!! Hur i djävulen…

Hon tittade snabbt på vaktmästaren.

-…Va glor Hultén på?!!

– Ingenting!

De tre poliserna marscherade fram och den som var närmast höjde sitt tjänstevapen emot ”Fabrikörn”, som verkligen blev tagen med byxorna nere. Konstapel talade med mörk stämma:

– Nu är det slut på det roliga Samuel Palmers…eller ska vi kanske säga Theodor Klintman, som ni ju egentligen heter.

”Fabrikörn” drog på sig sina kläder med en avslöjad och skamsen min. Natalie försökte skyla sig med ett illrött ansikte bakom den ena motionscykeln. Vaktmästaren kastade till henne kläderna, medan Bengtsson laddade upp för ett nytt utbrott. Blodet pumpade i hennes ådror och det såg ut, som om hon skulle explodera i atomer, vilken sekund som helst. Lärarassistenten suckade bedrövat och tittade på den förvånade Jenny Rävberg, som inte ens försökte dölja sin kropp för poliserna. Hon var för häpen. Likadant, när det gällde Petra.

– Ja, det är dags att sanningen får träda fram, mumlade Leopold. Han krängde på sig skjortan och blåste in luft i överläppen.

-…Jag å ”Fabrikörn” är inte dom vi sagt att vi varit. Vi är patienter, som tröttnade på vår s.k. behandling. Vi kommer ifrån en anstalt egentligen…

– Just det, sa en av poliserna. ”Dessa båda herrar har rymt ifrån en psykiatrisk anstalt. Dom är, som ni redan har märkt, sexgalningar!”

Jenny och Petra stirrade förvånat. Natalie fick på sig kläderna i en handvändingen och smet ut mellan poliserna i dörröppningen.

– Lyckligtvis fick vi dom till slut. Vi hoppas verkligen, att dom inte ställt till för….

Konstapeln tittade generat på tonårstjejernas nakna kroppar.

-….Alltför mycket…ehum…oreda.

”Fabrikörn” suckade igen och höll fram armarna. Det skimrande handfängslet landade runt hans handleder och låstes. Lärarassistenten tittade ner i golvet och kunde inte se någon i ögonen igen. Bengtsson svämmade över igen.

– Jag har då aldrig sett på maken till svinerier!!! Och på mitt gym också!!! Att ni inte vet skäms era snuskiga skitungar!! Nog visste jag att Jenny Rävberg var halvpervers, men inte kunde jag väl föreställa mej ens i mina vidrigaste mardrömmar nått sånt här. Och ni andra!!

– Äh, håll käften, Bengtsson, utbrast den storvuxne Hultén.

Han hade tröttnat på surkärringen, som han tvingats stå med i alla år och ledde ut henne, så hon inte skulle göra något hon ångrade efteråt, när raseriet reducerats. På vägen hördes klagomålen. Nu var det riktade till vaktmästaren istället.

– Kommer du, Leopold, frågade Elviskopian, när denne leddes ut med poliseskort.

– Ja, kommer. Ska bara prata lite med Jenny och Petra, suckade lärarassistenten.

Eller i alla fall den ”falska lärarassistenten”. Poliserna lämnade dem, efter att ha löst upp Pia Katz knutar och fått loss henne. Hon sade inte ett pip. Rättade till den trasiga kjolen och lossade snusnäsduken från pannan. Poliserna tittade på. De följde varje rörelse hon gjorde. Hon blängde tillbaka under all ögonskugga.

– Jag ska bara binda duken runt midjan. Inte fan kan jag gå ut i bara röven, det borde ni väl förstå era plattfötter.

Poliserna harklade sig och följde med ut. Den som gick sist, vände sig inåt och höjde tre fingrar i luften.

– Tre minuter, Nilsson. Bara tre minuter, så du hinner inte med någon snabbis!

– Ingen fara, gnällde Leopold. ”Jag tappade plötsligt lusten”. Han blev stående med hängande huvud.

Konstaplarna försvann.

– Nu vet ni sanningen.

Utanför stod en vacker samling vid gymnastiksalens entré. Mannen i det vågiga håret stod skamset i handfängsel tillsammans med den vackra sekreteraren, som greps av polisen nyligen, när hon skulle kolla läget. Hon stod bredvid mannen med ett ilsket ansiktsuttryck, precis som om hon ville klösa ögonen ur lagens långa arm. Två uniformerade poliser stod bakom dem, så de inte skulle göra något drastiskt. De tre andra konstaplarna eskorterade ut ”Fabrikörn” och de stannade allihopa och ett förhör kunde börja på platsen, medan de väntade på den falska lärarassistenten. Lyckligtvis hade gripandet skett mycket diskret och luciafirandet hade aldrig avbrutits. Inne i gymnastiksalen kunde man höra julspelet med tomtefars borttappade tofflor, och det var bara vaktmästare Hultén och gymnastiklärarinnan Bengtsson som visste om det. En av poliserna synade samlingen med en triumferande blick och gnuggade belåtet de handskbeklädda nävarna. Han var väl den som hade befälet för tillfället. Överkonstapel, eller något liknande.

– Nu har vi fångat er alla fyra och bara rymningen från anstalten ska väl räcka för åtal. Vi ska diskret ta oss ner till polisstationen och där kommer vi ringa upp åklagaren. Är det nått ni vill säga till ert försvar, era pervon?

”Fabrikörn” teg som en sten, tittade ner på sina fängslade handleder och vaggade sorgset på kroppen. Sekreteraren fnyste bara till och i hennes röda hår, så kunde hon symbolisera det eldiga temperamentet. Som gjort för något skämt i lokaltidningen i stil med: ”Billigt snus, till varje PRIS”. Den ljushårige mannen såg förskräckt ut. Han verkade inte lida av sexualmani, utan verkade vara en mer beskedligare typ.

– Jag har inte gjort nått, snyftade han till poliserna. ”Jag var bara med och vaktade. Jag vill inte tillbaka till det där stället igen.”

– Det får rättegången bestämma och du har rättighet till en advokat. Ni kan alla behöva en jävligt bra sådan. Efter allt ni har ställt till med här.

De leddes ut i sorgmarsch. ”Fabrikörn” först, så han fick en värdig sorti ifrån brottsplatsen, ledare som han var. Sedan sekreteraren med sina mordiska blickar och den ljushårige mannen, som nu grät för fulla muggar. Konstaplarna eskorterade dem ut i vintermörkret, utan att få några känslomässiga tvister. De gjorde sitt jobb och man fick inte vara blödig. Överkonstapeln stannade kvar och sträckte stolt på sin ganska lilla kropp. Två av hans medarbetare var kvar och stod stilla framför honom med neutrala ansikten. En utav dem verkade räkna sekunderna för Leopold Nilssons farväl. Överkonstapeln skulle precis berömma sina underordnade för ett lysande jobb och börja skrävla om kanhända befordran, när de hörde röster längre bort i korridoren. Den som ledde in till omklädningsrummen.

– Vart fan har du hållit hus, ungjävel?!

– Ingenstans…

– Ljug inte för din egen far. Det märker jag! Du ser så förbannat skamsen ut när du ljuger och det kan jag lätt se! Vad har du haft för dej?!

– Ingenting, pappa!

Scenen utspelade sig ett tiotal meter bort och det var tre vittnen, som kunde se slaget. Knytnäven ven genom luften och dunkade till flickans ena kind, så hon ramlade till golvet och blev liggande med sitt långa lockiga hår över ansiktet. De tre poliserna stod och stirrade, när de såg Sylvester Katz slå till sin tonåriga dotter med knytnäven. Reflexmässigt rusade de fram och grep tag i barnmisshandlaren. En i var arm. Överkonstapeln höjde pekfingret framför Sylvesters krokmustasch och kisade vresigt med ögonen.

– Det där kommer du inte undan med. Ska du slå din egen dotter? Du kan få upp till tre år för det där. Skulle du gilla det, hårding?!

Pia reste sig upp i sittande ställning och i det rufsiga håret kunde man urskilja den svedda kinden. Om det hade varit knäpptyst vid tillfället, kunde man höra ett tyst droppande. Blodet droppade ifrån hennes näsborrar och hennes uppåtstyrda näsa hade blivit lite väl uppåtstyrd och knäckts. Sylvester kämpade i polisernas grepp. Han var som en rabiessmittad hund och plötsligt verkade gymnastikfröken Bengtssons utbrott, alldeles nyss, vara hur kontrollerat som helst.

Tysken sparkade till med benen och träffade överkonstapeln på smalbenet, så denne dråsade ner på golvet. De två poliserna spände sina muskler och böjde upp Katz båda armar. En klassiker inom poliskåren och tillika mäkta effektivt. Om inte brottslingen lugnade ner sig, så fick han båda armarna avbrutna. Pia kände över sin näsa och kind med sin hand. Den trasiga skinnkjolen fläckades ner av den röda vätskan och när hon snörvlade fick hon blodsmak i munnen. Sylvester Katz vrålade om sina rättigheter och, att polisen bara var kapitalisternas korrumperade gorillor, fast han kunde inte hålla ut hur länge som helst. Han blev nerpressad mot golvet av de uniformerade konstaplarna och när han kände det kalla golvet tryckas mot sin kind gav han upp. Musklerna slappnade av och han kunde övermannas och föras ut av de starka poliserna.

Överkonstapeln hjälpte stackars Pia Katz på fötter och höll henne intill sitt bröst, när hon sökte tröst som en liten vilsen flicka. Och det var hon ju också. Missvisad och vilsen. Mannens uniform vättes ner av tårar, smink och blod och han slog numret till ambulansen på sin mobiltelefon. Han viskade samtidigt lugnande i hennes ena öra.

– Ta det lugnt, han ska inte komma undan med det här. Jag lovar…han kommer inte undan med det här.

Även tre timmar senare, så låg Phillip och Lotta fortfarande och sov i Lottas vattensäng. Det var fortfarande mörkt ute och även om det blev dagsljus, så blockerade de stora gråa molnen himlen till största delen. Han låg och snusade på mage och bredvid honom med handen runt hans nacke låg Lotta Bodin, som för första gången i sitt liv kände sig skoltrött och skolkade. Det var stilla i huset. Ingen annan var hemma och ingen skulle komma hem på varken morgonen eller eftermiddagen. Klockradion stod på nattduksbordet och visade upp sina röda siffror till digitalur. De ställdes om till ett exakt klockslag och radion sattes direkt på, som väckningsanordning. Lotta gnydde till i sömnen och den svarta luggen låg okammad över hennes panna. De hade minsann inte bara sovit den natten, utan levt rövare mellan lakanen. Phillip sov sött med behagliga andetag. Håret låg i lockar över hans ansikte och det varma duntäcket var omsvept runt deras nakna kroppar.

– Här följer nyheter med ekot, hördes från den brusiga lilla klockradion.

– De ökända mentalpatienterna som rymde ifrån anstalten i anonyma förorten till Stockholm greps idag under ett pågående julfest på en anonym högstadieskola i landet. Mannen som kallats sig Samuel Palmers påstod sig vara en assistent ifrån arbetsförmedlingen, som banade väg för den andre patienten: arbetsökande Leopold Nilsson, som tagit platsen som lärarassistent på skolan. Innan de båda ertappades mitt i den sexuella akten, så tros dom ha förgripit sig på ett flertal andra skolelever. Inga namn nämnda. Den tredje patienten har erkänt våldtäkt på manlig privatdetektiv och domen blir nu ett fall för tingsrätten. Den falske lärarassistenten lyckades dock fly under tumulten och har ännu inte hittats, men han tros vara på väg mot…

Lotta stängde av klockradion, makade sig tillrätta bredvid Phillip och somnade om med ett suckande. Bägge tonåringarna sov vidare. Befann sig i drömriket och i kärlekens vackra dimma. Men som läsarna hörde, lärarassistenten Leopold Nilsson är fortfarande på fri fot. Ingen polis har hittat honom ännu och förr eller senare börjar hans lustar klia inom honom och han måste leta reda på ett nytt saftigt byte. Kanske har han hamnat på en ny högstadieskola i landet.

Passa er små flickor.

Tilltala inte någon främmande person.

Särskilt inte om han har en bettskena i mun för tandgnisslandet.

Och böj er inte ner, för att plocka upp en penna.

(1153)

Sexnoveller

Kommentera