Svenska Sexnoveller ”Andra och tredje satsen ur julpjäsen.” – Del 3 (Den nya lärarassistenten) |

”Andra och tredje satsen ur julpjäsen.” – Del 3 (Den nya lärarassistenten)

Sexiganoveller

Leopold Nilsson pustade ut där han satt helt utmattad på stolen med pyjamasbyxorna i knävecken och med sperman fortfarande rinnande ur staken. Det droppade sakta ner från stolen och landade på pyjamasbyxornas tyg, som vättes ner och blev mörkare. Han hade ingen aning, om varför den mörka skönheten Petra Eriksson, tomteflicka i det kommande luciatåget, hade helt robust tryckt upp sin väldiga häck i ansiktet på honom och beordrat (nästan i alla fall) att han skulle slicka hennes anus, och dessutom så hade hon faktiskt skrivit ner alltihop på papper och försökt inbilla lärarassistenten, att det var en julpjäs de spelat, som helt enkelt spårade ur. Hon var riktigt slug flickebarnet. Orsaken var väl dels översvämmad kåthet som hittat mottagare, men också en vadslagning som Petra hade gjort med den långa fräcka hallandstjejen Jenny. Nu krängde den pilska 16-årigen av sig de röda pyjamasbyxorna, men eftersom de var så otroligt tunna och trånga, så såg det nästan ut som om hon var en orm, som ömsade skinn. Några trosor hade hon inga under.

– Jösses vad det rinner från din kuk, skrattade hon. ”Jag hoppas bara, att jag inte tömde hela pungen på dej…”

Leopold greppade tag om sin fröbehållare och kände efter. Jodå, testiklarna var allt kvar med mer vätska. Han flämtade av utmattning och orkade bara göra tummen upp med ett leende.

– Jag har slagit vad med Jenny, du har träffat henne tidigare, om att jag kan …mmm… tillfredställa dej mycket bättre än henne, förklarade Petra och drog byxorna av den högra benet. Hon började sedan åla av sig pyjamaströjan över huvudet.

– ….Va! Men varför just jag? Ni kunde väl…

Leopold bromsade till och tittade med dreglande mun på de mörka klotformade brösten, som gungade fram, när hon äntligen hade fått tröjan över dem och försökte nu få av den helt över huvudet. Det hade hon tydligen vissa problem med. Och under ansträngningarna guppade hennes pattar upp och ner och det började åter igen rycka i lemmen på Leopold. För helskotta! ligg still en stund, tänkte han med panikslagna ögon. Han var fortfarande helt slut efter den första ”tömningen”. Han måste verkligen se otroligt löjlig ut. Sittande bredbent på en stol med byxorna vid hasorna, klibbig sats över hela kuken och den där urfåniga tomtemössan, som själva pricken över i. Nu fick hon av sig tröjan och var helt naken förutom tomtemössan. Lärarassistenten kunde inte hjälpa det. Bara att titta på hennes läckra kropp med den runda bysten de fylliga axlarna, magen, höfterna och de mastiga låren och hennes snygga ben med de rejäla vaderna fick hans spett att resa sig på stört. Mitt framför deras ögon. Hans förvånade och hennes glada.

– Jesses! Här behövs inga potensmedel, log Petra med sina vita tänder.

Leopold svalde tungt och famlade framför sig med händerna. Han ville ha armarna runt hennes kropp.

– Hela du är ett potensmedel, flinade han.

– Fin komplimang.

Nu satte hon sig i hans knä med brösten pressande mot hans ansikte. Försiktigt gnuggade hon hans styva stake framför sig med vänsterhanden och lät den högra fara genom hans blonda hår. Sedan sänkte hon ner huvudet, öppnade sina yppiga läppar och pressade munnen mot hans i en djup passionerad tungkyss. Deras saliv blandades och allt under häftiga andetag. Leopold kände flickans våta sköte mot sitt ena lår och nu kunde han inte vänta längre. Han bara måste driva in sin påle i den där väntande, varma och rinnande fittan. Lärarassistenten greppade tag i Petras hår och drog till med milt våld för att lossa hennes ”munlås”, eftersom han behövde lite syre. Den kåta tomteflickan slickade sig om läpparna med sin tunga och ögonen var halvöppna, fast lysande av begär.

– Nu ska du få rida mej!

Hon spärrade upp ögonen, hennes andetag blev ännu häftigare och hon nickade tyst om och om igen med vidöppen mun.

– ….TomtePetra ska få rida TomteLeo. Omsluta hans klipphårda kuk med den där sugande längtande fittan hon har…

Petra väntade inte på något tecken på, när det här skulle ske, utan höjde upp stussen, grep själv tag i hans hårda lem med sin mjuka lilla hand, för att sedan sakta börja sjunka ner på den. Njutningen var nästan oliderlig för vår käre Leopold Nilsson. Han bet ihop tänderna och försökte hålla tillbaka orgasmen, så den inte skulle komma på en gång. Ollonet packades in i hennes mjuka kött och skaftet började fortsätta in i hennes innersta glöd.

– Åh!

Det var allt som tonårstjejen kunde få fram. Det såg ut som om hon var i trans. Någon helt annanstans. Ögonen slutna, ansiktet förställt i vällust och munnen vidöppen med en rännil av saliv ifrån underläppen. Nu hade hon kommit ner med skinkorna i hans knä och hennes lilla trånga bullfitta hade fyllts till bristningsgränsen. Leopold greppade tag i hennes stora svarta röv och började knåda den precis som en bagare, som knådar sitt bröd.

– Nu ska vi leka rida ranka, flåsade Leopold i Petras ena öra. ”Du leker rida ranka och jag knådar en rejäl tonårsröv!”

Tomteflickan stönade till och klämde åt med slidmuskeln rejält över hans skaft. Sedan började hon gunga upp och ner med ett ansträngt flåsande.

– Jaaa! Knåda mej! Knåda mej riktigt rejält! Åh! Så härligt att knulla!!!

Nu började Leopold hjälpa till lite själv också, och drev upp staken i henne i egna motjuck. Hon kom skrikande i en orgasm och han kände hur det rann nerför hans vibrerande kukskaft av Petras kärlekssaft och själv skakade hon också i hela kroppen. Sekunden därefter så grep hon tag i lärarassistentens bakhuvud och tryckte hans läppar mot sina egna i rungande extas. Leopold kände hennes tunga kittla runt i hans gom tillsammans med de bägges dämpade stön. Nilsson fortsatte massera hennes bakdelskött. Han hade begravt sina fingrar i hennes, nu, svettiga skinkor och tryckte på, precis som två gripklor. Nu gick det för henne igen. Hon skrek av njutning ner i hans svalg och sög in lärarassistens tunga och liksom runkade den mellan sina läppar med bägges munsekret rinnande nerför de bägges halsar. Det forsade till igen mellan Petras ben och fittan sög till runt pålen, släppte, sög till, släppte sög till och släppte under tiden orgasmen ebbade ut. Leopold befann sig nu, samtidigt under njutningen, i en svår dilemma. Hur i herrans namn skulle han kunna döma vilken av Jenny och Petra som var den snuskigaste förförerskan? Petra hade tagit honom med storm och hennes lilla listiga rävspel hade verkligen kåtat upp honom. Hon var jädrar i mej en strateg den söta flickan. Fast ändå kom han ihåg halländskan Jennys enorma bakdel inklämda i de där blåjeansen. Visserligen var ju Petra också väl utrustad på den fronten, men hon nådde inte riktigt upp till Jennys mått. Vem skulle han välja?

Nu satt tomteflickan på hans lem och rutschade upp och ner, som den värsta hoppjerka med det pageklippta svarta håret och tomtemössan fladdrande på skulten. Det var dags. Han kände det tydligt, fast han orkade inte skrika ut sin varning. Han var helt borta! Leopold Nilsson befann sig i sjunde himlen, där han satt, nerhasad på stolen med den ridande negertjejen i knät. Han försökte igen, men det enda hon fick fram mellan läpparna var ett halvkvävt kvidande. Inte särskilt lång ifrån en kattunge som tigger mat. Det gjorde ju inte saken bättre, när Petra på nytt pressade upp sina runda tonårspattar mot hans ansikte och när han kände de stenhårda bröstvårtorna pressas mot hans kinder, så var det hela kört. Med vindögd blick gick det för honom en andra gång. Störtfloden (inte så mycket som förra gången, men ändå) pulserade ut från toppen och pumpades in i Petras fitta. Han kramade hennes arsle av alla krafter och hennes ramaskri och tredje utlösning piskade på hans egen vällust, då han tömde sin mandom för tredje gången.

BIPP! BIPP! BIPP!

– Fan!!! Minisökarn, rosslade Leopold Nilsson.

– Vadå, flåsade Petra, fortfarande, med Nilssons kuk i sig. Hon låg nu mot hans hals och överöste honom tacksamt med kyssar. Hon var, precis som han, helt slut efter knullet.

– Förbaskade, satans sökare, gnällde lärarassistenten.

Han greppade tag i den lilla pipande apparaten, som han redan när han bytte om till tomtekostym lagt bredvid stolen.

– Åh! Herrejösses vad härligt, flämtade Petra. Hon lade kinden mot hans nacke, fast satt fortfarande kvar på honom i samma ställning. Leopold tittade på den gröna lilla rutan på det svarta föremålet. Där visades numret från den som sökte honom.

– Nej!! Det är fabrikörn. Vad i hela friden kan han vilja nu? Varför just nu? Avbruten utlösning kan bidra till hjärnblödning…

Petra rätade på ryggen och tittade på honom nöjt med sina vackra bruna ögon.

-…..Ja, jag har hört det i alla fall. Jag måste nog gå nu med en gång.

– Vem är fabrikörn, undrade hon och hennes andhämtningar började bli mer normal nu.

– Det är min kompis Samuel Palmers. Han går under synonymen ”fabrikörn”. Det var faktiskt han som ordnade in mej på det här jobbet med en massa falska papper.

– Falska papper?

Jävlar, tänkte Leopold i sin överhettade hjärna bakom pannbenet. Det där fick han ju inte säga. Inte säga till någon levandes själ på hela Lindvallen. Nu gällde det att hitta på något snabbt, som attan.

– Falska papper….?

Han flinade med hela ansiktet och satte sitt pekfinger mot Petras lilla näsa.

-….Det där gick du på va? Jag bara skojade fattade väl du…Ha! Ha! Ha!

Petra log.

– …..men för tusan, du behöver väl inte gå redan. Hon lät pekfingret leka över hans håriga bröst.

– Vi har ju ett sprut till att fixa. Jenny och jag slog ju vad, om att jag skulle få dej att ”Spilla grädde” tre gånger. Vi är ju bara på andra, eller hur? Det var förresten tur att jag käkar P-piller, annars så kunde det bli en liten bieffekt här på stunden. För det var tusan vad du sprutade.

Petra tittade upp på honom med road blick.

– …Det kändes som, om jag satt uppe på den där torgfontänen i stan, fnittrade hon och såg sedan på Leopold med den där bedjande blicken igen.

– Du kan väl stanna…TomtePetra lovar att få flaggan i topp igen…

Lärarassistenten skakade tveksamt på huvudet. Nog ville han verkligen stanna hos den här lilla kåthyndan, men samtidigt hade han ju sitt yrke att tänka på. Dessutom så vore det kanske bra för kuken, att få vila en stund. När han riktigt kände efter, så värkte den någon mellan benen på honom.
Under tiden satt kemilärare Arvidsson i sitt laboratorium med alla flaskor och provrör uppradade i olika ställ och behållare. Han visslade muntert på en melodi och tvättade av sig händerna i det stora tvättstället intill hans skrivbord, där det också låg en klasslista och en beställningslista på olika ämnen. Han sken med hela sitt tjocka ansikte och drog igenom sitt stora vita hår med sin gula kam. Man skulle nästan kunna tro, att han skulle ut på dans eller på ett kärleksmöte. Nja, dans var det väl knappast. Kärleksmöte? Tja, kanske på sätt och vis. Mitt på skrivbordets gröna underlägg på en tallrik av mönstrat papper fanns den härliga gräddsemlan, som mannen, i fråga, drömt om hela dagen. Längst bort till höger, när man kommer in, fanns ett litet penteri, där hans egen privata kaffebryggare stod och puttrade med varm ånga stigande från själva pipen.

– God och glad skall mänskan va´ och en semla hjälper som en bra start, nynnade Arvidsson lyckligt och slog sig ner vid skrivbordet. Uppenbarligen orkade han inte vänta på kaffet. Han slickade sig om sin stora mun, gnuggade händerna och grep slutligen tag i fastlagsbullen på fatet.

POFF!!

Sekunden därefter satt kemiläraren med grädden rinnande nerför det vita håret och mandelmassa i öronen. Utan att egentligen fatta vad som hänt, fortfarande chockad, tittade han ner på det sotiga plasttallriken. Under hade det visat sig funnits en mindre sprängladdning, antagligen ett skolarbete från Lindvallens tekniksalar, och denna lilla bomb hade exploderat automatiskt, när någon så mycket som nuddade tallriken. Ilskan började bubbla upp i Arvidsson. Han blev röd i hela ansiktet och stirrade hatfyllt ner på den lilla svarta lappen som visade sig ligga under fatet. Där stod målat med oljefärg i flera färger.

TJOCK GUBBE BEHÖVER INTE MERA GODSAKER!

MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR EVERT GREN.

– Vad i helvete, gormade Arvidsson. Räckte det inte med att sattyget förolämpade mej i personalrummet?!! Ska han förnedra mej med dylika upptåg!! Hur gammal är han egentligen? Tio år? Vem sjutton tror han att han är? Anderssonskans Kalle, månne?!!

Med ett vredesfullt morrande rusade han ut från laboratoriet och ut i korridoren med ilfart. Uppenbarligen såg han väldigt lustig ut, eftersom det var flera av skolans elever som skrattade åt honom. Tja, kommer det en lärare rusande fly förbaskad med grädde och mandelmassa över hela sig, så ser det nog ganska roligt ut, resonerade han. Men när han kom bort till matsalen och t.o.m. Hultén, skolans vaktmästare började gapflabba åt Arvidsson, så rann den, redan så fulla, bägaren över. Kemiläraren marscherade svärande bort mot den axelbrede mannen med mustasch, glasögon och keps, för att kräva svar på tal.

– Vad är det som är så himla roligt, gormade han och gestikulerade mot sitt hår. ”Lite grädde i håret har du väl sett förut…?!!”

– Grädde, skrockade Hultén med sitt kluckande skratt. ”Nä, du har en väldans rolig lapp på ryggen….vänta ska jag ta loss den åt dej, Arvidsson…”

– Vadå för en jävvla lapp?!!! Ge hit!!

Jodå, det stämde. På ryggen på kemiläraren hade någon skojare satt dit en stor lapp med texten:

BOR EJ UTI STIA. BLIR EJ UPPÄTEN PÅ JUL,

MEN GRIS ÄNDÅ…

Den orangea oljefärgen avslöjade direkt vem denna ”lustigkurre” var. Arvidsson var så rasande, att det nästan ångade ur hans vibrerande näsborrar. Medan vaktmästaren fortsatte skratta massakrerade kemiläraren lappen med sina händer och höjde upp sitt tjocka finger mot taket och gormade, så flera skolelever vända sig om, där de stod vid sina skåp.

– Gren!!!! Nu är det krig!!!!!
Leopold stod nu i skolans enda telefonhytt, och något så ovanligt som en ”mynttelefon”. Nilsson hade fått på sig tomtepyjamasen och det var inte utan, att ett par skolflickor hade fnittrat åt honom, då han kom ut från grupprummet och gick in i hytten som låg nästan mittemot. Den var ganska trång och dörren var ungefär samma som en hissdörr. En grön svängdörr. Det fanns ett litet fönster högst upp i huvudhöjd, så man kunde t.o.m. se vilka som gick förbi. Leopold fumlade upp två guldtior och lade i myntspringan. Det ”klirrade” till och han började slå numret till fabrikörns kontor. (Vart nu det var någonstans) Han hoppades verkligen, att eleverna inte hade upptäckt spermafläckarna på pyjamasen. I den trånga hytten fanns också en spegel, och när Leopold såg sig själv i tomtemössa, så slet han av sig den med ett vresigt ”äsch!”

Nu såg han Petra komma ut från uppehållsrummet på andra sidan. Hon hade fått på sig pyjamasen igen, fast han kunde urskilja stora våta fläckar här och var på henne, genom själva hyttglaset. Fasen, kunde hon inte vara lite mer försiktig. Han ville ju inte åka dit….varför svarade nu inte fabrikörn förresten? Hon var på väg mot hytten, Petra och snart öppnade hon dörren och trängde sig på.

– Vänta nu här lite, protesterade Nilsson. Hytten är väl för sjutton trång nog som den är!

Petra fick igen dörren bakom sig och bara skakade på huvudet. Hon stod helt tryckt mot honom, eftersom hon inte kunde stå på något annat sätt. Telefonhytten var, som sagt, mycket liten.

– Hallå?

Det var fabrikörn som svarade på andra sidan luren. Äntligen! Leopold hade säkert låtit tio signaler gott fram. Han gjorde tecken åt Petra att gå ut, fast det hjälpte inte.

– Jo, hallå! Det är Leopold här! Du hade visst sökt mej, va?

– Jo just det. Jag tror att rektorn på Lindvallen kan upptäcka något skumt i den legitimation du lämnade fram. Jag ville bara att du skulle veta det!

– Veta vadå? Kan han avskeda mej, flämtade Leopold.

Petra tittade på honom med sug i blick, sedan ner mot hans nedre regioner och sedan upp på honom igen. Han visste vad hon hade i tankarna.

– Du skulle bara våga, väste Leopold nervöst och tittade ut genom hyttfönstret där det fortfarande gick förbi elever under ett väldigt stoj.

– Våga vadå, frågade mannen i luren.

– Nej! Jag sa inte till dej. Kan han avskeda mej, eller inte?

– Nja…du är ju inte fast anställd än, så det går så klart inte, men jag ska åka ner till Lindvallen i övermorgon och ställa allt tillrätta.

Nu gled Petra ner i hukande ställning framför Leopold, som gjorde skräckslagna gester mot henne. Nu fick hon väl för fan skärpa sig. Hon skulle väl inte…?

– …Ställa allt till rätta?

– Jovisst, jag kan nog hitta ett kryphål som alltid.

Nu lade hon handen över hans lem under pyjamasbyxorna. Nej, hon skulle väl inte? Nej, det gick ju folk utanför! Jo, det gjorde hon. Petra drog målmedvetet och snabbt ner hans nattdräkt till knävecken på honom, smekte tag i hans slappa pitt och förde in den i sin sugande mun. Herregud, hon kunde ju inte vara klok! Som tur var, så syntes det inte ut, eftersom fönstret bara nådde från midjan och upp, men någon kunde ju komma in när som helst. Hennes runda mörka kinder buktades inåt och hon diade hans kuk med hela sin mun. Det slurpade hela tiden, när hans penis på nytt växte i storlek. SLURP! SLURP! SLURP!

– Kry…phål sa du, flämtade Leopold.

– Ja just det!

– Vad sk…….ulle deeeeet (Stön!) vara för kryyyphål?

– Leopold vad är det, frågade fabrikörn i telefonen. Lärarassistenten kunde ju för böveln inte tala rent. Petra tryckte in den blodfyllda lemmen ända in i halsen och nu satt hon framåtböjd, och klämde de fylliga läpparna mot själva kukroten. Ollonet var långt nertryckt i hennes varma våta svalg. Eriksson höll luren intill munnen krampaktigt, samtidigt som han höll i dörren. Det gick hela tiden elever utanför och han kunde till sin fasa utskilja en och annan lärare också. Det hade börjat bli immigt på fönsterglaset av hans andedräkt.

– Det är ingen fara….en förkylning ba…ba….ba…aaaaaahra, stönade han i luren. Petra sög av honom i sex djupa drag till, innan hon drog ut den salivindränkta lemmen ur den varma grottan och började runka den alldeles framför munnen.

– …Det är lii…liii…lite svååårt att prata, när ma (stön!)…man är förkyld, men kom hit i öööööver morgon och…och ställ allt till rätta…!

– Ja, jag sa ju det nyss! Då ses vi i övermorgon då! Hej med dej!

– Hääääääääääääääääääääj!!!

Reflexmässigt tryckte tomteflickan in kuken mot gommen igen och den lena tungan mot själva skaftet fick Leopold, att spruta för tredje gången. Det var inte så mycket sädesvätska nu, så Petra kunde svälja alltihop med sin varma mun. Leopold tappade luren. Den blev hängande, gungande mot väggen och kuksugerskan tittade på honom där nerifrån, under den stora tomtemössan.

– Den tredje, slurpade hon fram med det svullna ollonet i munnen.

(578)

Sexnoveller

Kommentera